Tidigare
- Förlåt Felix jag... jag vet att det var... dumt.... stammade jag fram. jag var rädd för honom. jag såg tårar i hans ögon.
- Hur fan kunde du? dra härifrån. Sa Felix utan att röra en min. Jag reste mig långsamt.
- kan vi inte prata om det? sa jag försiktigt.
- Om vad? va? om att du håller på med MIN Saga?! Att min bästavän väljer att såra mig för henne?! TROR DU JAG VILL PRATA OM DET? DRA OSCAR. skrek han. Jag såg hur han höll på att börja gråta vilken sekund som helst. Jag harklade mig, suckade och gick. han behövde va ifred ett tag.

Sagas perspektiv 

Jag la mig med en suck ner på sängen igen. Jag tänkte strunta i Felix nu. Det blev bara problem. Men Oscar ville inte va med mig. Egentligen vet jag inte om jag vill va med han eller, jag menar, han är snygg, riktigt snygg. Men... Kanske inte riktigt min typ.... Jag vet inte. Men jag skulle ju inte behöva känna att det var fel att kyssa honom? Jag var ju inte tillsammans med Felix. Jag fick göra vad jag ville. Jag ställde mig upp och kollade på klockan. 15:00. Jag satte på datan och mailade skolan om att jag blev sjuk och gick hem, annars skulle det bara bli mer problem. Vad skulle jag göra nu då? Jag reste mig från sängen och kollade ut genom fönstret. Skulle jag gå ut? Jag sprang ner för trappen, drog på mig skorna och gick mot tunnelbanan. Kanske skulle jag ner till stan ett tag? Ta en fika, rensa tankarna? Det lät som en bra idé.

Felix perspektiv

Jag smällde igen dörren efter Oscar. Ställde mig mitt i rummet.
- För i helvete Oscar. Mumlade jag, la mig ner i soffan och skrek högt i kudden. Ut med all ilskan som fanns inom mig. Hur kunde han?! Varför? Nu var det kört. Helt kört. Jag skulle aldrig få saga. Min chans var över. Det skulle bli Oscar och saga. Han skulle få kyssa hennes mjuka läppar, hålla på med hennes hår, kolla in i hennes glittrade ögon, smeka hennes varma rygg, Och jag skulle inte få nått av det där. Hon ville inte ens vara min kompis längre, jag var säker. Hon hatade säkert mig. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag tänkte låta dom rinna, Tänkte jag och blinkade hårt. Sen kom dom, forsande ner från kinderna. Jag skulle aldrig få saga. Jag skulle aldrig mer få kyssa henne. Jag var så nära. Så så nära. Jag kunde inte vara kvar här inne. Jag behövde komma bort en stund, tänka på något annat. Jag drog på mig skorna och gick mot tunnelbanan.

sagas perspektiv

Jag klev av tåget, gick till första bästa café och satte mig. Egentligen ville jag prata med Alice just nu. Mer än något annat. Hon kunde ju komma hit? Det skulle ta ett tag, men ändå. Jag behövde verkligen prata. Jag drog upp mobilen och slog in hennes nummer.
- saga? Sa hon förvånat.
- hej, du... Kan du komma?
- va? Jag vet inte ... Vadårå? Frågade hon.
- jag måste prata... Det har hänt en sak med felix... Suckade jag
- åh... Det kan bli svårt... det tar ju en stund saga...Sa hon tillslut.
- Jag vet... Men snälla? bad jag. Hon suckade.
- du vet att jag vill... men klockan är ju ganska mycket... kan vi inte bara ta det på telefon?
- nej, snälla Alice! Det blev tyst ett tag.
- såklart jag kommer. sa hon och Jag log bakom telefonen.
- tack, du är bäst.
- vi ses om en timme. Mamma kan säkert köra mig. Vart är du?
- möt mig på tc.
- okej, då ses vi snart, puss!
- puss. Sa jag och la på. Yes, vilken lättnad! Få prata med Alice. Det var det bästa man kunde göra. Jag gick mot kassan och beställde en cola, jag var lite törstig. Sen satte jag mig vid ett ledigt bord. Jag satte mig ner och började tänka. Felix. Jag tyckte om honom. Men, han tänkte inte försöka längre. Och jag tänkte inte heller försöka mer. Min plan kanske inte va så bra ändå... Men nu var det försent. Han hatade säkert mig.

Felix perspektiv

Jag sprang in på första bästa kafé, behövde nåt att dricka. Jag drog upp mobilen och kollade. Jag ville prata med ogge, men han svarade inte... Jag suckade och satte mig ner vid ett bord. Tog två klunkar av colan jag köpt och lutade mig bakåt. Kollade mig omkring i kafét, fastnade med blicken på en tjej med långt blont hår. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare. Fan också. Det var saga. Hon satt med en cola och kollade ut genom fönstret. Vad skulle jag göra? Jag reste mig fort och gick fram till henne. Drog hastigt ut stolen framför och satte mig. Hon kollade förvånat på mig en lång stund, sen suckade hon högt.
- varför saga? Frågade jag och kollade besviket på henne. Jag ville att hon skulle förklara.
- vad? Sa hon kaxigt.
- Oscar berättade. Hennes ögon blev stora.
- jaha? Får jag inte kyssa han eller?! Jag är inte din felix. Och jag kommer aldrig bli. Sa hon kollade argt på mig. Det högg till i hjärtat, jag kände hur klumpen i halsen växte. Jag visste det. Hon hatade mig nu.
- men varför just oscar?! min bästavän? Frågade jag sårat. hon suckade.
- jag vet inte. okej! han tröstade mig, sen bara hände det. och det var inte meningen att du skulle få reda på något! sa hon surt.
- va? Varför tröstade han dig? Frågade jag oroligt. Var hon ledsen? Hon blev tyst en stund. Kollade generat upp på mig igen.
- jo men... Jag blev lixom ganska ledsen när du sa att du gav upp på mig... Jag tycker om dig Felix. Sa hon försiktigt. Tankarna snurrade runt i mitt huvud. Jag som hade vart så säker på att hon inte ens brydde sig när jag hade gett upp. Jag satt tyst och kollade på henne. Vad skulle jag säga?
- så... Du... Gillar mig? Fick jag fram.
- såklart jag gör. Men du har gett upp, och jag fattar varför. Jag är en idiot, förlåt. Sa hon och reste sig från bordet. Jag tog tag i hennes arm, hon vände sig frågande om.
- saga, jag ljög. Jag kan inte ge upp. Du är för... Perfekt. Jag vill ha dig saga. Sa jag nervöst. Hon satte sig ner tyst och kollade på mig en lång stund. Det såg nästan ut som om hon blev glad. jag kunde se det i hennes ögon, hur dom lixom gick från ledsna till glada.
- vet du? Det här var precis vad jag ville höra. Sa hon tyst. Jag kollade konstigt på henne. Vad menade hon?
- va? Vadå? Sa jag förvirrat.
- det där var det jag ville höra. Det var det jag väntat på. Det var därför jag ville vänta. Jag ville vara säker på att du verkligen ville ha mig. För jag visste att då skulle du kämpa för mig. Hon log försiktigt. Var det de hon ville höra? Var det så enkelt? Jag kände en lättnad glida genom kroppen.
- så... Vad betyder det här? Frågade jag osäkert. Hon kollade på klockan.
- shit, jag måste verkligen gå... Jag... Ringer dig... Sa hon, reste sig och sprang iväg. Vad hade nyss hänt? Varför sprang hon iväg sådär? Jag kollade mig förvirrat omkring. Hon gillade faktiskt mig.

Sagas perspektiv

Jag sprang mot tc, kollade runt efter Alice, men hon verkade också vara sen. Oscar hade berättat för Felix. åååh, han hade ju lovat! jag såg Alice springa mot mig.
- heeeeej! Skrek jag och slängde mig i hennes armar. Hon kramade mig hårt.
- du ville prata. Sa hon mot min axel.
- kom. Jag drog med henne mot Mc donalds och vi beställde mat.
- så? Vad har hänt saga? Frågade hon oroligt när vi satt oss ner.
- asså... Jag vet inte men vi löste det typ... Eller asså... Jag vet inte. Suckade jag. Hon kollade konstigt på mig.
- vad menar du? Berätta allt. Jag gjorde som hon sa. Berättade allt från imorse till nyss. Alice tittade på mig länge när jag var klar. Sen började hon skratta.
- sagaaaaaa, du är verkligen bäst på att trassla till det. Hur har du ens hunnit med allt det här idag? Skrattade hon. Jag skrattade tillbaks.
- ååh, jag vet inte... Vad ska jag göra? Jag lovade att ringa felix. Vad ska jag säga?
- vill du ha ett förhållande med honom saga? Frågade Alice allvarligt.
- jag tror det. Jag tycker mycket om honom... Sa jag och log generat.
- men, då är det ju självklart vad du ska göra! Han har gett dig alldeles för många chanser nu saga... Ta den här. Det kan va den sista. Sa hon och log mot mig. Jag kände värmen som spred sig genom kroppen. Hon hade rätt. Han hade gett mig alldeles för många chanser.
- jag ska ringa honom så fort jag kommer hem. Sa jag bestämt och tog en tugga av min hamburgare. Alice nickade.

30 min senare.

Jag gick av tunnelbanan och började gå hemåt. Alice hade åkt hem, och jag skulle ringa felix. Jag kollade nervöst ner på mobilen. Vad skulle jag säga? "Hej jag gillar dig, förlåt, hejdå" mumlade jag och suckade. Allvarligt, vad skulle jag säga? Jag slog långsamt in hans nummer, tröck på grön och pressade mobilen mot örat.
- hallå?! Är det du saga? Sa Felix i andra änden. Jag tog ett djupt andetag.
- aa, hej, sa jag försiktigt.
- du... Sa han och suckade.
- Förlåt Felix... Att det blev så krångligt.
- förlåt själv... Jag... Gillar dig väldigt mycket saga. Sa han nervöst. Jag log, jag tyckte om honom också.
- vi kanske borde träffas och prata... Sa jag försiktigt.
- jag håller med. Ska jag komma hem till dig? Jag stelnade till. Skulle jag låta honom komma hem hit?
- öhm... Kan vi inte mötas vid pressbyrån? Frågade jag. Mamma var hemma och hon skulle bara komma med massa frågor.
- det blir bra. Vi ses där snart, sa han och la på. Jag började gå mot pressbyrån. Vad skulle jag säga nu?! Jag gick fortare, såg att han redan stod där och väntade. Han stod lurad mot väggen med en vit keps på huvudet. Han vände blicken mot mitt håll, såg mig och ett leende spreds på hans läppar.
- hej, sa jag och klämde fram ett leende. Han nickade och vi stod tysta en stund.
- Felix jag... Började jag, men avbröts snabbt med ett finger mot mina läppar. Hans huvud var en centimeter från mitt, jag kollade upp i hans fina ögon. Han drog sakta bort fingret, fortfarande med blicken i mina ögon. han log försiktigt, kom ännu närmre mig. jag kände hur hans läppar försiktigt snuddade vid mina, och det fick mig att rysa i hela kroppen. jag kände hans varma andetag mot min hud, och plötsligt var hans läppar placerade på mina. han kysste mig mjukt och läge. Fjärilarna i min mage brottades med varandra. Han la händerna på mina höfter, drog mig ännu närmre. Han böjde ner mitt huvud och pussade försiktigt min panna.
- jag vill ha dig saga. Viskade han samtidigt som han lyfte händerna från mina höfter, drog dom längs min kropp upp mot mitt huvud och försiktigt ner över mitt hår igen. Jag rös av känslan.
- du får mig på ett villkor, sa jag, lutade mig lite bakåt och kollade rakt in i hans ögon.
- vad är villkoret? Sa han och började hålla på med mitt hår.
- lova att inte såra mig. Viskade jag med blicken fast i hans ögon.
- jag lovar. Sa han allvarligt. Jag log och kramade honom försiktigt.
- då är jag din nu. Sa jag mot hans axel, och ett leende spred sig över hela hans ansikte.
- du fattar inte hur mycket jag har längtat. Han kysste mina läppar en gång till. Jag älskade känslan av hans läppar mot mina. Det var som om allt runt om oss försvann. Det var bara han och jag.

Har skrivit dehär från mobilen, är fortfarande i Grekland och kommer hem Imorgon! Så om de ser konstigt ut på datan är de därför haha. Också därför det inte är kursiv eller fet text... Aja, kommentera vad ni tyckte! Nästa kommer nog imorgonkväll när jag är hemma! Puss