OUR LOVE DEL 93

 Tidigare

- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?

Efter ett tag kände jag hur hon släppte kramen, vi kollade in i varandras ögon och jag tog nupp mina händer för att torka bort hennes tårar. Hon log och jag log svagt tillbaks, sedan ställde hon sig på tå och våra läppar möttes i en kyss. samtidigt som mina tårar forsade för kinderna kysstes vi, länge. Hon la sina händer runt min nacke och jag höll ett stadigt grepp om hennes höfter. Vi släppte långsamt kyssen och hon kollade upp i mina ögon igen. Den blicken gjorde mig alldeles knäsvag.

- Jag älskar dig Ogge, viskade hon och jag log svagt.

- Och jag älskar dig Alice. visakde jag tillbaka, och precis då rullade tåget in.

---

 

Ogges perspektiv

 

Med tårar rinnandes ner för mina kinder stod jag blixtstilla och kolla när tåget rullade iväg. Så fort det var borta vek jag ner blicken, torkade bort tårarna under ögonen och harklade mig. Sedan började jag långsamt att ta mig ifrån tågstationen. Det var slut nu, jag visste att det aldrig skulle bli som förut. Hon skulle antagligen komma över mig och hitta nån ny, men inte jag. Jag skulle aldrig hitta nån ny, det är ju henne jag vill ha.  Jag kände hur det kurrade i magen av hunger, så jag fiskade upp mobilen för att ringa Felix. Han kanske ville äta med mig. Jag skrev in hans nummer och la mobilen mot örat, signalerna gick fram och tillslut svarade han. 

- tja ogge! 

- tja, du, har du lust att äta nåt? frågade jag.

- Asså jag är påväg hem till mig med Saga, Men en annan gång kanske, sa han stressat i andra änden.

- jaha, okej... men då ses vi väll imorn antar jag.

- Absolut, hejdå! Sa han och la på. Jag bläddrade vidare bland mina kontakter och ringde upp Oscar. Efter bara några sekunder svarade han.

- aa hallå? Sa Oscar med trött röst.

- Tja, det är jag, Ogge.

- Tja! Svarade han lite piggare. Jag log svagt och började gå mot gallerian.

- Är du upptagen? frågade jag.

- Nej inte direkt, vadårå?

- Tänkte bara kolla om du har lust att äta med mig? Jag har precis vart och sagt hejdå till Alice vid tågstationen... mumlade jag.

- Jag har lovat att äta hemma idag, sorry. Sa han ledsamt. Jag suckade.

- aha okej, jag fattar.

- Är du okej? Jag menar, hur blir det mellan dig och Alice nu? distansförhållande eller? frågade han och jag kände klumpen växa i halsen. jag svalde hårt, inte börja gråta igen.

- Asså... nej, det skulle inte funka. sa jag tyst.

- Vänta va? vad menar du? frågade Oscar chockat.

- Vi bestämde oss för att försöka gå vidare. sa jag och bet mig hårt i underläppen för att inte låta tårarna tränga fram.

- Åh... Nej vad tråkigt... sa han försiktigt. Jag nickade svagt, även om han inte kunde se, och sen tog jag ett djupt, hackigt andetag. Jag kunde inte prata om dethär.

- Såå, vad har du gjort idag? frågade jag snabbt för att byta samtalsämne.

- hmmm, Jag var på stranden med Saga en stund, men hon var tvungen att åka hem nästan direkt så det blev ju inte så lyckat, plus att hon var skitsur utan andledning, men jag venne, hon hade väll bara en dålig dag eller nåt. Sa Oscar och jag kom och tänka på Saga och Felix, var det därför Saga åkt från Oscar, för att träffa Felix?

- vad skulle Saga göra då? frågade jag.

- Ingen aning, hon sa inget men hon hade jävligt brottom i alla fall. Svarade Oscar, och jag fattade att det var pågrund av Felix Saga hade haft så brottom. vad annars? Skulle jag säga något till Oscar? Nej, det skulle bara skapa drama. Jag svalde hårt vid tanken av att ljuga för min bästavän, och sedan kollade jag ner på mina fötter.

- Nä okej, men du, jag måste käka nåt nu innan jag svälter, men vi ses imorn.

- Aa okej, hejdå! Sa Oscar och jag la på. Jag suckade irriterat, skulle jag behöva äta själv? Jag slog in Omars nummer och la mobilen mot örat en tredje gång.

- OG maaaaan! Sa Omar med en tillgjord mörk röst.
- haha tjaaaa! svarade jag.

- Varför ringer du? frågade han. Jag skrattade till och drog handen genom håret.

- Jo jag är i gallerian och undrar om du har lust att äta något?

- hmm jo jag är ändå på tunnelbanan så visst! Svarade han och jag log stort.

- Vad bra! Möt mig vid foot locker. Sa jag och började gå ditåt.

- Okej jag är där om 5! Vi ses, sa Omar och la på. Jag la ner mobilen i byxfickan. Jag kom fram till skoaffären och ställde mig lutad mot väggen en bit bort. Min blick vandrade över människorna som gick fram och tillbaka, efter en stund kom två tjejer i 12 års ålderna fram med stora leenden på läpparna.

- Ursäkta, är inte du en av dom där killarna som var förband åt Justin? frågade den längsta av dom.
- The Fooo, du heter Oscar va? fortsatte den andra.

- Jo det är jag, sa jag och log stort. tjejerna fnittrade förtjust.

- får vi ta bild med dig? frågade den långa igen.

- Det är klart! Svarade jag glatt och la armen runt den långa medan den andra knäppte ett kort.

- Min tuuur! Sa den andra tjejen och tog den långas plats bredvid mig. Även hon fick en bild och sen log dom riktigt nöjt.

- Tack! Sa Dom glatt.

- Hoppas vi ses igen! Svarade jag och gav dom varsin kram. tjejerna försvann snabbt bort och jag log stort, det var inte så många som kände igen oss än, så det var rätt så nytt att folk kom fram och hälsade. Snabbt där efter kom Omar gåendes mot mig.

- Tjaaa! Sa han och gav mig en kram.

- Hej, du missade två små tjejer som kom fram och tog kort nyss, sa jag nöjt och Omar höjde på ögonbrynen.

- Vadå? kände dom igen dig från konserten eller? frågade han och jag nickade.

- vaaaaaaa neeeej! Jag ville också ta bild juuuuu! Sa han besviket. jag skrattade.

- Kom nu så äter vi, sa jag och drog med honom bort mot närmsta matställe. Vi beställde och slog oss ner vid ett bord.

- Sååå, hur går det Felicia förrästen? frågade jag och Omar ryckte till.

- va? frågade han, som om han inte hört vad jag sa.

- Hur går det med Felicia? upprepade jag.

- Ja venne... mumlade han och tog en bit av sin lasange. Jag märkte direkt på honom att det hade hänt något.

- Men vadå, har ni löst det där bråket eller? frågade jag och Omar kollade blygt upp på mig.

- Vad spelar det för roll? Jag har ändå inga känslor för henne längre. sa han och petade med gafflen i maten.
Jag kollade på honom med en "är du seriös" blick.

- Men lägg av Omar, jag märker på dig att du fortfarande har känslor för henne. Du behöver inte dölja något, du kan berätta allt för mig. sa jag och Omar log svagt. en liten suck lämnade hans läppar.

- Du har rätt, men vi har väll lixom... börjat umgås igen efter festen jag hade. sa han och jag kunde se hur han nästan blev lite generad.

- men vadå? som bara vänner eller? frågade jag och Omar ryckte på axlarna.

- vänner och vänner... flinade han. Jag skrattade.

- så ni är tillsammans eller va? Nu hänger jag inte med, sa jag och Omar röck på axlarna ännu en gång.

- asså vi har pratat lite om det, och lixom... Hon säger att hon inte kan lita på mig. så jag vet inte. sa Omar och kollade ledsamt ner i tallriken igen.

- Hon kommer säkert kunna det igen... du måste bara visa henne att hon kan lita på dig. Sa jag och Omar nickade och ett flin bildades i hans ansikte.

- Hon verkar i alla fall lita på mina läppar, sa han. Jag satt min cola i halsen och började skratta, Omar skrattade också medans jag hostade.

- hur går det med Alice då? frågade han när vi hade lugnat ner oss. Jag stelnade till och kände hur klumpen i magen kom tillbaka, jag hade inte tänkt på henne under hela samtalet med Omar.

- asså... hon åkte hem idag, eftersom skolan börjar imorn och så. sa jag och tog en tugga av min sallad.

- Är det okej? Har det hänt något? frågade han. Jag antar att han såg på mig hur jag stelnat till. Jag harklade mig.

- Vi gjorde slut, sa jag och Omar kollade på mig med höja ögonbryn.

- varför? frågade han förvånat.

- Det skulle aldrig funka. Jag skulle inte kunna ha tid, mumlade jag och Omar nickade förstående.

- Vet du vad du ska göra, skita i henne och dra på fest i helgen. tänka på lite annat och ha kul. sa Omar och jag skakade på huvudet.

- Nä, jag vill inte skita i henne. Jag älskar henne. sa jag och Omar suckade.

- du gör som du vill, men du sa ju själv att det inte kommer funka, och vad är meingen med att gå runt och må dåligt? frågade han och jag höjde på ögonbrynen.

- Ah okej, gör samma sak durå, glöm Felicia och ha kul istället. sa jag.

- Jag har ju försökt, men det går inte.

- precis. sa jag och Omar log svagt.

- Du har rätt, igen. Om du verkligen vill ha henne så är det bara att kämpa på. sa han och jag nickade. Omar hade förändrats på något sätt, ett bra sätt, och det hade bara gått ett sommarlov.

 

 

Oscars Perspektiv

- Oscaaaaaaar! Ropade mamma nerifrån. Med en irriterad suck reste jag mig och joggade ner för trappen.

- vad? frågade jag och hon höll upp två hundkoppel framför mig.

- ta ut Donna och Daisy en stund, det skulle vara jättesnällt. sa hon.

- måste jag? frågade jag och hon nickade. Med en suck tog jag emot kopplena.

- Donna, Daisy! Ropade jag och dom kom springandes mot mig. Jag knäppte fast kopplena och drog på mig ett par skor.

- och inte bara fem minuter, gå en bit. sa hon med ett litet leende.

- mm... mumlade jag surt innan jag lämnade huset.Det var en fin sommarkväll, och sista innan skolan började. Jag bestämde mig för att gå bort mot hundparken, så kunde dom springa löst i några minuter. Jag började med snabba steg gå dit, och nör jag var framme släppte jag löst dom och satte mig på en bänk. jag tog upp mobilen, kollade snabbt igenom twitter. Jag fotade parken och hundarna och skrev "Promenad med Donna och Daisy ;)" Jag publicerade tweeten och fick snabbt några svar. "jag vet vart dendär parken ligger omg!" "åh vad söta" "du är snygg" "nån gång måste jag få träffa dig!!" jag log, favoritmarkerade några av tweetsen och sedan gick jag in på instagram. jag kollade igenom bilderna och såg att Felix lagt upp en bild för 10 minuter sen. Det var en utsuddad bild på en grill. I bakgrunden såg man Magnus stå och grilla bredvid en tjej. Jag såg direkt vem det var, Jag stelnade till och stirrade på bilden, vad i helvete?!

 

Sagas Perspektiv

Jag la upp en bit kött och några potatisar på min tallrik, stoppade in gaffeln i munnen och tuggade. Den goda smaken av grillat kött fyllde upp min mun.

- Åh gud vad gott det är! Sa jag och kollade på Magnus som bara log.

- Har du smakat såsen? frågade han och jag skakade på huvudet. Han gav tog upp en klick sås på min tallrik och jag smakade. Det var otroligt gott.

- Shiiit, vad är du för mästerkock? frågade jag och Magnus skrattade.

- Felix älskade denhär såsen när han var mindre, sa Han och kollade på Felix som flinade.

- jag älskar den fortfarande, sa han och hällde upp mer på sin tallrik. Vi skrattade igen.

- Så, hur går det med The Fooo då Felix? undrade jag. Vi hade inte pratat om bandet på ett tag och jag kände att jag behövde få lite uppdatering.

- Ellerhur Felix, går det bra? fyllde Magnus i. Felix tuggade ur maten och började prata.

- Jo, eller asså, vi har inte jobbat så mycket än men nu när skolan börjar så kommer vi jobba mer. Vi ska spela in lite låtar och släppa en EP i slutet av Augusti. sa han och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

- Wow, det låter ju som om det går bra. Har ni några... typ... fans? frågade jag och Felix skrattade till.

- Nja, inte direkt. det har ju hänt att nån liten tjej kännt igen en när man vart på stan eller nåt, och sen får man ju massor posetiva kommentarer på Instagram och... Började Felix men avbröts av min ringande telefon. Jag fiskade upp den från fickan och Såg Oscars namn på displayen. Jag sneglade på Felix som med spända käkar kollade på min mobil. jag tröck på avböj och kollade upp på Felix igen.

- Förlåt, fortsätt. sa jag och Felix kliade sig i nacken.

- asså, det finns inte så mycket mer att säga... sa han och jag nickade.

- Det låter som om det går ganska bra i alla fall. Sa Magnus och Felix nickade. Det blev tyst tills Theo öppnade sin lilla mun.

- Jag har saknat dig Saga. sa han. jag kollade upp på honom och log.

- Åh, desamma Theo! Det är jättemysigt att jag får komma hit och äta och vara med er, sa jag och log mot honom.

- det är bra för Felix också, han har knappt pratat om något annat än dig, sa han och stoppde in gaffeln i munnen. jag skrattade och kollade på Felix som kollade generat ner i tallriken. Jag skrattade och precis då ringde min mobil igen. jag suckade och tog upp den, Oscar nu också. Ännu en gång tröck jag på avböj och la ner mobilen bredvid mig på bordet. men direkt efter ringde han upp igen.

- Det är lungt Saga, svara du. Sa Magnus.

- tack, sa jag och gav honom ett leende innan jag reste mig från bordet. Jag gick brot en bit och svarade.

- Vad vill du? frågade jag irriterat.

- Vadå stör jag? frågade han.

- Ja, jag äter. svarade jag surt och lutade mig mot husväggen.

- Ahaaa, visst är magnus bra på att grilla? Och dendär såsen han alltid gör, så jääävla god! Sa Oscar och jag stelnade till. Hur visste han...?

- Va? Jag äter inte äns Magnus mat. sa jag och kollade oroligt bort mot matbordet där Felix familj satt och skrattade.

- Visst, jag är inte dum Saga. sa han och jag bet hårt ihop tänderna.

- Hur... hur fick...

- Hur jag fick reda på det? Jo, Om ni ska vara diskreta borde ni inte hålla på och lägga upp massor jävla bilder på Instagram. Sa Oscar argt. Jag suckade.

- Du, jag kan inte snacka om dethär nu...

- men vafan Saga?! Jag måste för i helvete få veta vad du håller på med?! Röt han. Jag röck till av hans starka röst.

- Snälla, vi tar dethär sen. Hejdå. Sa jag och la på. Sedan stängde jag av ljudet och gick snabbt tillbaka till bordet. Jag klistrade på ett leende på mina läppar och satte mig ner bredvid Felix.

- Förlåt för detdär, sa jag och Magnus skakade på huvudet.

- Det är lungt! Savarde han och vi fortsatte prata som innan.

 

Ogges Perspektiv

Jag klev in i hallen med Omar efter mig.

- Mamma och pappa kommer hem sent så det är bara vi hemma, sa jag och drog av mig skorna. Vi gick in i vardgasrummet och jag startade fifat. Jag behöve lixom inte äns fråga om vi skulle spela, det var som en självklarhet. Omar slog sig ner i soffan och jag gav honom ena kontrollen. Jag kände mobilen burra i fickan, så jag drog upp den och såg Oscars namn på skärmen. Jag svarade och la mobilen mot örat.

- tjaaaa, sa jag och satte mig bredvid Omar i soffan.

- Saga är med Felix?! Hon drog hem från den där jävla stranden för att träffa Felix, FELIX! Sa han stressat såfort jag svarat.

- Hur fick du reda på det?! frågade jag oroligt.

- vadå? visste du det eller?! frågade han och jag stelnade till. Att ljuga kanske bara skulle krångla till saker ännu mer...

- Asså sorry Oscar, jag skulle sagt något... började jag men han avbröt snabbt.

- Driver du med mig Ogge?! Visste du om dethär hela tiden?! Fyfan! Sa han besviket i telefonen. Jag suckade och lutade mig tillbaks i soffan.

- jag trodde inte du skulle få reda på det...

- Fyfaaan Ogge, nu vet man i alla fall vilken sida du är på, jävla idiot. Mumlade han och sen började det pipa andra änden, Oscar hade lagt på. Med en suck lutade jag tillbaks huvudet och stängde ögonen.

- Vad var detdär om? frågade Omar förånat.

- Saga... hon har krånglat till det så jävla mycket. mumlade jag och Omar nickade.

- och är Oscar sur på dig för att...?

- Jag ljög. mumlade jag igen. Omar suckade och kliade sig i nacken.

- Det är fan drama hela jävla tiden. mumlade han. Jag kunde inte annat än att hålla med.

 

Felix Perspektiv

Jag låg med Saga tätt intill mig i sängen. Vi hade legat här i säkert 40 minuter, utan att prata eller något. Jag kramade henne hårt och placerade en liten puss på hennes panna. Jag vilade min ena hand på hennes höft och den andra runt om hennes nacke. Hon kollade djupt in i mina ögon och log.

- Vad är klockan? frågade hon hest. Eftersom vi inte pratat på länge var hennes röst lite rostig. Jag sträckte mig efter mobilen som låg på nattygsbordet. jag låste upp den och bländades halvt av den starka ljusstyrkan.

- öhhm, 22.00. mumlade jag och Saga suckade.

- jag måste gåååå... sa hon tröttsamt. Jag gjorde en ledsen min och Saga satte sig upp i sängen.

- vänta, en sak till, sa jag drog henne tätt intill mig igen. Hon fnissade till och jag närmade mig henne ljusrosa läppar med mina. Innan hon han svara pressade jag mjukt mina mot hennes. Jag kände hur hon log och sakta släppte kyssen.

- Felix jag måste gå nu. viskade hon bara några millimeter ifrån mig.

- Neeeeeeeeej! klagade jag och pressade ihop våra läppar igen. Saga skrattade och kravlade sig ur mitt grepp men jag fångade upp hennes läppar med mina igen. Utan att släppa kyssen så ställde vi oss upp från sängen. jag drog henne nära mig och kramade om henne samtidigt som hon plockade upp min grå munkjacka från golvet. Jag log bakom kyssen och Saga försökte släppa mina läppar.

- Feelix... Jag må...måste ta på.... tröjan! Sa hon mellan kyssarna. Jag drog ner mina händer under hennes rumpa och bar upp runt min midja.

- Vi kan ju inte avsluta nu... mumlade jag och Saga drog ifrån kyssen. Hon kollade allvarligt på mig.

- Jag måste gå. Jag skulle vara hemma senast klockan tio, och klockan är över tio nu. Sa hon och jag suckade, släppte ner henne på marken.

- Du går inte själv i alla fall. sa jag och tog hennes hand. Hon log och flätade ihop våra fingrar.

- Dåså, kom. sa hon och drog med mig ner för trappen. Saga gick in till hallen och drog på sig skorna medan jag gick in till pappa i köket.

- Jag följer Saga hem. sa jag och satte en keps på huvudet.

- Aa okej, men jag vill prata med dig först. sa han och jag kollade oförstående på honom.

- vad? frågade jag och pappa bara flinade.

- Ta den blå jackan, den är snyggast. sa han och blinkade mde ena ögat. Jag skrattade och gick ifrån pappa och in till Saga i hallen. Hon stog med min grå munkjacka, håret uppsatt i en slarvig bulle och ett par vita, slitna converse på fötterna.

- är du klar? frågade hon och jag drog åt min min blå jacka, satte på mig den och drog på mig skorna.

- Yes, svarade jag och vi gick ut i den varma sommarkvällen. Vi gick bort mot busshållsplatsen som bara låg några meter bort, ställde oss och väntade på bussen. Saga kollade stressat på klockan.

- mamma kommer döööda mig, jag skulle vart hemma för en kvar sen, och vi sitter inte äns på bussen än. sa hon oroligt.

- Ta det lungt nu, hon har ju inte ringt eller smsat eller något? det är nog lungt. sa Jag och Saga suckade igen.

- När kommer bussen? frågade hon sedan. jag på klockan.

- den ska komma när som helst. fryser du? frågade jag och Saga skakade på huvudet.

- nejdå. Sa hon och jag la ändå armen runt henne, drog henne när min kropp. Hon kollade upp på mig och log, och sen rullade bussen in.

 

Sagas Perspkeitv (LÅTTIPS "EASIER SAID THAN DONE" AV JUSTIN JOHNES)

När bussen stannade klev jag snabbt av. Felix drog tag i min handled.

- Saga tare luuungt, din mamma har fortfarande inte ringt, stressa inte. sa han och jag kollade bak på honom och log.

- Okejdå, du har rätt. Sa jag och tog tag i Felix hand. Vi började i tystad gå. Jag kollade på Felix som slickade sig om läpparna och kollade ner i marken där vi gick.

- Hur mår du? frågade jag plötsligt. Felix kollade upp på mig med ett litet leende.

- va? frågade han och jag skrattade till.

- Jo men asså, jag är dålig på att fråga det. Hur mår du? frågade jag igen. Felix skrattade och kollade ner i marken igen.

- Jo men... nu, precis nu, när vi går såhär du och jag... då mår jag bra. sa han och jag svalde hårt.

- Jag också. sa jag och Felix mötte min blick igen.

- Men det är skillnad. Sa han och jag kollade länge på honom.

- vad menar du med det?

- Lixom, jag mår såhär superbra när jag är med dig, inte annars. Du mår kanske bra med mig, men du mår bra annars också, eller asså... började han men jag avbröt.

- du menar med Oscar. sa jag och Felix nickade långsamt.

- precis. Du mår bra med han också. det är skillnad. sa han och jag nickade.

- Felix, förlåt för att jag förstör hela ditt liv. sa jag och Felix skrattade.

- Om det är så du tror det är, har du helt fel. tvärtom Saga. sa han och jag svalde hårt.

- Men jag fattar inte... Hur orkar du? jag skapar bara drama hela jävla tiden och ändå ger du inte upp. sa jag och Felix ryckte på axlarna.

- Men du vet när man hittar en sån person, som tar upp hela äns tid, asså du vet, det är den ända man tänker på. Lixom, första gången man träffas klickar man direkt, och man vet att den personen är värd att kämpa för. En sån person är du Saga, en som är värd att kämpa för.

- Sluta, säg inte sådär! Sa jag generat. Felix bara log.

- och såklart tvekar jag ibland, jag tänker att det kanske inte är värt all tid och alla försök, men i slutändan fattar jag ändå att det inte finns något annat sätt. Utan dig är jag ingenting. sa han och jag kände hur en stor våg skuldkänslor sköljde igenom hela min kropp. Jag var så dum.

- Du förtjänar så mycekt bättre än mig, fattar du inte det? Frågade jag och Felix bara skakade på huvudet.

- jag vill inte ha något bättre. fattar du inte det?

- Nej. det gör jag verkligen inte. sa jag och Felix stannade upp på vägen. Jag vände mig mot honom.

- Okej, då ska jag bevisa det. sa han och tog ett steg närmre mig. Han tog tag i båda mina händer och böjde sig långsamt ner mot mitt ansikte. Han kollade in i mina ögon, ner på mina läppar och sedan raderade han avståndet mellan oss. Jag kände fjärilarna brottas i magen och hur mitt hjärta började slå dubbla slag. Felix la sina händer på mina höfter och drog mig ännu lite närmre. Hans läppar masserade mina mjukt. jag la armarna runt Felix nacke och kände hur Felix stoppade ner sina händer i mina byxfickor på rumpan. jag log och vi släppte kyssen. Felix kollade på mig en lång stund innan han öppnade munnen.

- Jag gör vad som helst Saga, vad som helst. Men snälla välj inte Oscar. sa han allvarligt. Jag svalde hårt, sedan kollade jag ner i marken. Varför skulle det ju vara så svårt? Felix hade ju allt, han var helt perfekt, precis allt man ville ha. Men Oscar han... jag vet inte, han är bara... så... frästande. Jag kollade upp på Felix igen, han sökte min blick och väntade på svar, men vad fan skulle jag svara? jag hade ju inte äns själv nån aning om vad jag ville.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.

- Du... Jag klarar mig härifrån, jag kan gå sista biten själv. sa jag utan att möta hans blick. Felix bet hårt ihop käkarna och nickade snabbt.

- okej men... vi ses väll imorn då. sa han och vände sig om. Jag nickade, tog ett djupt andetag och kollade mig omkring. med ett förvirrat ansiktsuttryck vände jag mig om. Vart var vi någon stans?

- Ehm Felix...? sa jag och han vände sig om igen.

- Aa?

- vart är vi någonstans? frågade jag. Felix kollade sig omkring och fick en tydlig rynka mellan ögonbynen.

- ehm... jag... jag vet inte... mumlade han samtidigt som han kollade sig omkring.

 

 

---

Holaaaaa kapitlet kommer lite extra tidigt idag hehehehheheheh, så blev det ganska långt ocksåååå,

Hoppas som var på killarnas konsert hade kuul! SJälv hade jag jätteroligt även om jag vart tvungen till att bli överburen :///// men så mycket jag kunde se av konserten var killarna i alla fall huuur grymma som helst! Är så stolt :')

Hoppas ni har en bra vecka i alla fall så ska jag försöka komma med nästa kapitel INNAN helgen!! PUSSSSS

 

FÖR JÄVLA BRA

Åhhh såååå bra! :DD

AZZÅ JAG ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN! MERRRRR!

GALET BRA!! Det här är ju bättre än alla bäker jag läst genom tiderna!!!!

Ekdkfnfkfofk så bra!!

När kommer nästa?:*

Gud va bra❤️ hon måste välja Felix, jag grät i slutet och musiken var perfekt❤️ Bästa novellen som finns❤️

ÅHH SNÄLLA HON MÅSTE VÄLJA FELIX DOM ÄR UNDERBARA TILLSAMMAMS

Sjukt bra novell, en av mina favoriter. Älskar den <3 :D

Skulle inte nästa kapitel komma INNAN helgen? ;)
Älskar novellen, den är bäst! <33

As bra! Asså jag älskar din novell! Skulle du vilja köra ett länkbyte med mig? Om du vill det kan du skriva på kik (Heter ElinHess) eller kommentera på min blogg :)

Snälla snälla kommer det mer idag?? Herregud uppdaterar sidan typ 40 gånger om dagen för att kolla om det kommit ett nytt hahaha, du är bäst!!❤️❤️

Bättre uppdatering tack!

När kommer nästa del? Längtar ihjäl mig ;)

Omg älskar din novell. Aa det var kul.förutom att jag svimmade :/. Var du på konserten i Stockholm?