- vi kysstes, sa jag snabbt och kollade på honom. han höjde på ögonbrynen och tittade chockat på mig.

- oj... jag... vad ska ni säga till Felix? frågade han.

- jag vet inte Oscar, okej? jag har ingenn aning. sa jag irriterat och började gå bort mot sängen igen. 

- Vill du prata om det? frågade han försiktigt. jag suckade och vände mig mot honom.

- nej, för det kommer bara sluta med att jag kysser dig också, en sån idiot som jag är. Han nickade försiktigt gick in på toan. jag gick tillbaka till min säng och kröp ner under täcket igen.

---

Sagas Perspektiv

 

Jag vaknade med ett ryck. kollade mig omkring i rummet och såg att ingen var där. Jag kollade på klockan som visade 12.09. Jag suckade och reste mig upp, drog på mig ett par mjukisshorts och ett linne, och sedan gick jag yrvaket upp till köket. Angelica satt vid bordet och åt lunch. jag kollade trött på henne.

- godmorgon sömntuta, sa hon och flinade. jag satte mig ner bredvid.

- godmorgon, gärspade jag.

- jag ville inte väcka dig, du sov så djupt. Hon tog en tugga av hamburgaren hon höll i handen.

- Tack, jag behövde verkligen sova. sa jag och gnuggade mig i ögat. Hon skrattade.

- Du skulle ringa din pappa såfort du var klar, så han kunde hämta dig. Här är din lön förrästen. Du har gjort ett superbra jobb Saga! sa Hon och sträckte fram en 500lapp. jag kollade storögt på pengarna.

- så mycket?! frågade jag och höjde ögonbrynen.

- du har vart superduktigt, så ja, jag tycker du förtjänade det! Sa hon och log. jag gav henne en kram.

- Tack, det har vart supermysigt. sa jag mot hennes axel.

- Det finns mat om du vill ha, sa hon och nickade mot spisen. jag reste mig och gjorde iordning en hamburgare, började äta. 

- Har du tänkt på hur du ska göra med Felix? frågade hon försiktigt.

- jag måste berätta för honom... och jag tänker göra det idag, när jag träffar honom. sa jag och hon nickade.

- du gör nog rätt. sa hon och log svagt. jag log tillbaka.

- ja, jag tror det. han kommer såklart bli ledsen... men... jag tror han kommer komma över det. eller, jag hoppas iallafall det. sa jag och svalde hårt.

- du är modig Saga, det löser sig nog ska du se. annars är det bara att ringa. sa hon. jag nickade och tog en tugga av hamburgaren. 

När jag ätit klart sprang jag ner för trappen, sminkade mig och drog på mig ett par höga jeansshorts och en blommig topp. Jag satte i platttången och plattade mitt hår, kollade mig en sista gång i spegeln och ringde pappa.

- aa hallå? sa hans röst i andra änden.

- du kan komma och hämta mig nu! Jag är klar. sa jag glatt.

- då kommer jag om kanske tio minuter, puss.

- puss, sa jag och la på. Jag packade ihop mina grejer, gick upp till övervången. Oscar och Fredde stog i hallen.

- Hejdå Oscar, vi ses snart, sa jag och gav honom en kram.

- imorgon i skolan kanske? sa han, skrattade och besvarade kramen. Jag gick vidare och gav Fredde en kram.

- vi lär ju höras, sa jag och släppte honom. han nickade och log. sen gick jag för att ge Angelica en kram. jag kramade henne länge.

- Tack, för allt. sa jag mot hennes axel.

- lova att ringa såfort det är nåt? sa hon och kollade in i mina ögon. jag nickade.

- jag lovar. Hon gav mig en till kram, jag öppnade dörren, vände mig mot dom, log och stängde dörren igen. sen sprang jag mot bilen och hoppade i pappas famn.

 

Jag klädde snabbt på mig ett par jeansshorts och en vit tröja, gick ner i hallen. Saga hade sagt att hon var påväg hem, så jag tänkte överraska henne utanför hennes hus. Jag tog upp rosen jag köpt och tröck ner hadtaget till ytterdörren.

- mamma! Jag går till Saga, jag ringer senare! Skrek jag genom huset.

- Okej! skrek hon uppifrån. jag log, gick ut i solskenet. jag hade struntat i kepsen idag, vilket kändes väldigt ovant. jag hade nästan alltid något på huvudet. men jag visste ju hur mycket Saga tyckte om mitt hår. Jag gick med snabba steg mot hennes hus, höll hårt i rosen. Jag såg hennes hus längre fram, sprang sista biten och satte ställde mig lutandes mot staketet. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms. "kommer du hem snart? jag har en överraskning baby :*" skev jag och log. jag fick svar direkt. "Snart" stog det. enkelt och kort. snart. jag kände klumpen i magen. varför verkade hon inte glad över att komma hem igen? Jag suckade och la ner mobilen i fickan.

Efter ett tag kom en röd bil emot huset, jag kollade in i bilrutan och såg Saga sitta med sin mobil i handen. mitt hjärta slog ett extraslag, som jag saknat henne. jag gick fram mot bilen, när den stannat öppnade jag dörren åt henne.

- Felix? vad gör du här? frågade hon förvånat och knäppte av sig säkerhets bältet. 

- säger hej till min prinsessa, sa jag och sträckte ut handen. Hon skrattade, tog emot den och jag drog upp henne. Jag gav henne en stor, mjuk kram. 

- Jag har saknat dig så himla mycket, viskade jag i hennes öra. 

- och jag dig... sa hon försiktigt. det lät nästan som om hon skulle börja gråta. Jag kramade henne hårdare.

- är du okej? viskade jag tyst, så bara hon kunde höra. Hon svarade inte, utan släppte kramen och kollade på sin pappa. han kom fram och hälsade.

- Hej, du måste vara Felix? frågade han och sträckte fram handen. jag skakade den och log vänligt.

- precis. och du är Sagas pappa? gissade jag och log.

- det stämmer. sa han och nickade.

- Jag kommer snart pappa. du kan gå. sa Saga och log svagt mot sin pappa. han skrattade tyst, nickade och gick. Jag kollade Saga djupt i ögonen. hon såg ledsen ut.

- Saga? Hur är det? frågade jag igen och la ena handen på henens kind. Hon tog ett djupt andetag och slöt ögonen.

 

Nu var den stunden då jag var tvungen att berätta. 

- Du kommer hata mig. sa jag tyst. felix kollade konstigt på mig.

- allvarligt Saga, vad har hänt? nu får du berätta, sa han chockat och smekte min kind.

- jo... alltså... jag kände hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare i bröstet. hur i helvete skulle jag säga dethär? han fortsatte kolla oroligt på mig.

- Det hände lixom en sak igår efter vi bråkat. sa jag lågt och kollade ner i marken. Han la handen under min haka och lyfte mitt huvud igen så han kollade rakt in i mina ögon.

- Vad hände? frågade han och rynkade på pannan. Jag tog ett djupt andetag igen.

- Jag kysste Fredde. sa jag snabbt. Felix ögon blev stora och hans mun formades till ett stort o. han släppte min haka och kollade länge på mig. 

- förlåt Felix... det bara hände, jag ville verkligen inte.... 

- Saga, jag vill inte höra. sa han lågt. jag knep ihop ögonen och tog ett djupt andetag. 

- Snälla snälla Felix. bad jag. han kollade på mig länge, skakade på huvudet och vände sig om. började gå bortåt.

- vänta Felix! Kan vi inte prata om det?! förlåt! sa jag och tog tag i hans hand. Han vände sig om, kollade på mig med tårar i ögonen.

- jag har ingen lust att prata med dig nu saga. sa han med gråt i halsen. Jag sträckte ut armarna för att ge honom en kram, men han puttade bort mig. klumpen i min mage hade bara växt ännu mer, och jag kände hur nära jag var gråten.

- Jag fattar det... men... snälla Felix. bad jag igen.

- Du har gjort tillräckligt. sa han och vände sig om. Han gick snabbt iväg. Jag ville springa efter, men det kändes lönlöst. jag stog bara helt still och kollade på honom. jag såg hur han slängde rosen han höll i handen i marken, sparkade på den och gick vidare. Han sparkade argt på gruset som fanns på vägen, sen såg jag honom inte längre. jag kände hur tårarna började forsa. jag var tvungen att prata med honom. det fick bara inte sluta såhär.