- jaaaa, åh, dom kommer älska dig bara dom lär känna dig. sa jag glatt. han skrattade.

- är du säker? frågade han.

- om inte, älskar iallafall jag dig. sa jag och kunde nästan känna hur han log på andra sidan. 

- och jag dig. 

- jag ringer dig senare, okej? 

- okej, puss. sa han och jag la på.

---

Sagas Perspektiv, några dagar senare

Jag småsprang ut från skolan. Felix stog och väntade vid sin moppe när jag kom.

- Hey baby. sa han flörtigt, gick fram till mig och kysste mig mjukt. 

- Hej snygging, sa jag och besvarade kyssen. 

- ska vi åka? frågade han och sträckte mig en hjälm. jag nickade och tog emot den, satte den på huvudet. Felix skulle hjälpa mig välja klänning till skolavslutningen som var nästa vecka, och ikväll skulle han äta middag hemma hos oss. denhär dagen kändes bara så bra. Jag hoppade upp bakom honom på moppen och tog ett fast grepp runt hans midja. han gasade och körde ner mot stan. han stannade moppen utanför bikbok och vi gick in. jag började leta bland klänningarna.

- måste den vara vit? frågade Felix och höll upp en svart spetsklänning. Jag granskade den noga.

- hmm.. ja, helst... sa jag, vände mig och fortsatte kolla. Jag hittade en ganska söt, vit kort klänning som jag höll upp framför Felix näsa. 

- var den söt? frågade jag och han nickade.

- skitsöt. jag log, hängde den på armen och fortsatte kolla. jag hittade en orange långklänning. höll upp den framför mig och kollade. den var ganska fin, även om den inte var vit. jag hängde den över armen, fortsatte leta.

- Den här var skiiiiitsnygg. sa Felix och höll upp en svartvit, tight klänning utan axelband. han hade rätt, det var skitsnygg.

- åh, det var den verkligen. sa jag och tog emot klänningen. Felix blinkade mot mig.

- duvet, är man proffs så är man. sa han stolt. jag himlade med ögonen och skrattade. jag hade hittat 3 riktigt snygga klänningar, så jag drog bort Felix med mot omklädningsrummet. jag öppnade ett rum och skulle precis stängda dörren när en fot sattes emellan.

- kan inte jag få följa med in? frågae Felix och öppnade upp omklädningsrummet. 

- det är ju trångt. jag visar dig sen, sa jag och försökte stänga dörren.

- men snälla dåå, bad han och log det där leendet man inte kunda säga nej till. 

- okejdå. sa jag och flinade. han log och klev in i omklädningsrummet. jag drog av mig tröjan, och innan jag hann dra på klänningen kramade Felix om mig och kysste mig försiktigt på axeln. 

- Felix, skrattade jag och drog på klänningen. han backade flinande bak och satte sig ner på pallen som fanns där inne. jag drog av shortsen, vände och vred på mig i spegeln. det var den långa oranga klänningen jag hade på mig.

- var den fin? frågade jag och vände mig mot Felix.

- du är fin i allt, sa han allvarligt.

- men, hjälp till lite nuuu, var den fin? frågade jag igen.

- jaaa, skitsnygg! sa han. jag log och böt klänning, drog på den vita korta. den var snyggare än den oranga. 

- Den här då? frågade jag.

- den var ännu snyggare. sa han och reste sig upp. han ställde sig bakom mig, la händena på mina höfter och kysste min kind. jag log mot honom, vände huvudet och gav honom en kyss på munnen. jag drog av mig klänningen och drog på den sista, tighta utan axelband. Felix bara stirrade.

- shit. dendär SKA du ha. sa han bestämt. jag log, kollade mig i spegeln. han hade rätt, den var snygg.

- jag tar den. sa jag, klädde på mig och ställde mig i kön med klänningen över armen. 

- du kommer svara snyggast i hela skolan. viskade han i mitt öra.

- är jag inte redan det? sa jag och låtsades se förvånad ut. han skrattade och kysste min kind.

- jo, det är klart. jag flinade och kysste honom på munnen. han vände sig mot mig utan att avbryta kyssen.

- ursäkta? ville ni betala? frågade kassörskan irriterat, jag skrattade och slutade kyssa Felix.

- ja, förlåt. flinade jag och la fram klänningen på disken. 

- det blir 350 kronor. sa kassörskan och log. jag sträckte fram pengarna. Felix puttade bort min hand.

- nej, jag betalar. sa han och kollade bestämt på mig. jag öppnade munnen för att prata, men avbröts av Felix.

- jag betalar. sa han igen, log mot kassörskan och sträckte fram pengarna. jag vek ihop mina egna pengar och la dom i fickan igen. tog emot påsen och suckade mot Felix.

- du hade inte behövt... Sa jag och la huvudet på sne.

- men jag ville. sa han och tog min hand. vi gick ut från affären. jag log mot honom.

- jag är skyldig dig en tjänst. sa jag och vi hoppade upp på hans moppe. 

- det är du verkligen inte, sa han och startade moppen. vi åkte hem mot mig.

 

Saga stog i spegeln i sitt rum med klänningen på. hon vände och vred på sig, såg riktigt nöjd ut. jag satt i sängen och kollade på henne. hon var sjukt snygg i dendär klänningen. 

- Den sitter helt perfekt! Sa hon och började hoppa upp och ner. jag nickade innstämmande. Hon gick fram till mig på sängen och kysste mina läppar.

- hur ska jag kunna tacka dig för denhär? frågade hon och satte sig ner bredvid.

- Du har redan sagt tack 1000 gånger baby, det räcker, jag lovar. sa jag och flinade. 

- du är så underbar Felix, jag är sååå glad för den. sa hon och kramade mig från sidan. jag pussade henne mjukt på huvudet.

- Saga! Felix! Nu finns det mat här nere! Ropade Sagas mamma nerifrån. Saga reste sig, tog min hand och vi gick ner till köket. bordet var jättefint dukat, och dom hade lagat lasange. det såg verkligen supergott ut. Saga satte sig ner och jag satte mig bredvid. 

- Det ser jättegott ut! Sa jag när Sagas mamma la upp mat på min tallrik. Hon log stort.

- Det är Johan som har lagat, sa hon och kollade på Sagas pappa. Jag kollade på honom och log. Saga tog upp mat på sin tallrik och vi började äta. precis som jag trott var det supergott. man kunde nästan tro att Sagas pappa var kock ellet nåt.

- det var jätetgott pappa, sa Saga och stoppade in en till tugga i munnen. jag nickade instämmande.

- verkligen, supergott. sa jag.

- tack, det är mitt favoritrecept! Sa han stolt. Saga himlade med ögonen och han bara skrattade.

- eller inte pappa, du lagar aldrig mat ju.sa hon skrattandes.

- men när jag lagar, gör jag oftast lasange. ellerhur? frågade han och Saga nickade med mat i hela munnen.

- så, Felix. berätta lite om dig själv! Sa Sagas mamma glatt. jag tänkte efter. vad fanns det att berätta?

- hmm, mina föräldrar är skiljda, men jag bor mest hos mamma... jag älskar att spela tevespel, typ fifa, jag gillar också väldigt mycket att spela gitarr, och sjunga. sa jag och log.

- kan man inte få höra lite senare? frågade pappa nyfiket. Jag såg hur Saga himlade med ögonen.

- pappa, han kanske inte vill. sa hon och kollade på mig. jag log blygt.

- jodå, det skulle vara kul. sa jag och Sagas pappa sken upp.

- där ser du Saga, han ville visst. sa han och räckte retsamt ut tungan. Saga bara skrattade och gjorde likadant.

- säkert att du vill det Felix? frågade hon och stoppade in gaffeln i munnen.

- absolut. sa jag och nicakde. hon log mot mig och jag log tillbaka.

Vi åt upp och reste oss för att lämna disken.

- ni kan låta det stå, jag tar det. Sa Sagas mamma vänligt.

- är det säkert? frågade jag och ställde tillbaka tallriken. 

- ja! Jag tar det. sa hon igen och log. vi nickade, tackade för maten och gick upp på Sagas rum igen. 

- är det säkert att du vill sjunga inför mina föräldrar? Frågade Saga igen när vi kommit upp.

- Jaaa, jag vill. sa jag bestämt och satte mig ner i sängen.

- kom ihåg att ingen tvingar dig. 

- Saga, varför är du så orolig? jag vill visa dom. okej? sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.

- jag vill inte att du ska känna dig pressad bara. sa hon snällt. Jag drog henne mot mig, hon la sig ner över mig i sängen och kysste mig.

- jag gillar dina föräldrar Saga, dom är jättegulliga. sa jag och la en slinga hår som hängde i hennes ansikte bakom örat. Hon kollade konstigt på mig.

- säkert? frågade hon och jag nickade.

- ja, säkert. sa jag. hon log och pressade sina mjuka läppar mot mina igen. 

 

Vi satt i soffan. Felix satt på en stol framför med en gitarr i handen. 

- vad ska jag köra för låt då? frågade han, kollade på mig. 

- kör after tonight av Justin Nozuka! Sa jag ivrigt. Felix nickade, tog första ackordet. mamma och pappa satt spännt i soffan. hans fingrar gled över strängarna och fin musik hördes genom hela huset. han började sjunga, och precis som förra gången rös jag i hela kroppen. rösten, gitarren, kroppsspråket, allt gjorde det perfekt. jag kollade på mamma och pappa, som satt lika chockade båda två och kollade på Felix. Han blundade, och man såg verkligen hur sången kom rakt från hjärtat. han öppnade ögonen igen, kollade rakt in i mina och log. jag rös i hela kroppen. så perfekt. orden lät så himla fina, och det kändes som han sjöng till just mig. han sjöng refrängen och kollade fortfarande rakt in i mina ögon. avslutade låten och ställde ner gitarren bredvid sig på golvet. mamma och pappa ställde sig upp från soffan, började applodera.

- Du var grym! Sa pappa och busvisslade. Felix bugade  och log stort. 

- vart kommer dendär talangen ifrån? frågade mamma chockat.

- jag vet inte... skrattade han blygt. jag gick fram och gav honom en kyss.

- det var så himla perfekt Felix. viskade jag mot hans läppar. han log.

- Du är ju rena proffset grabben! Sa pappa och la handen på hans axel, så att vi skulle avbryta kyssen. Felix kollade på pappa och log. 

- Tack, sa Felix och log.

- nä, vad tycker ni? är det inte dax för lite efterrätt? frågade mamma och vi nickade. hon gick in till köket, hämtade kladdkakan och ställde fram den på tevebordet.

- vi behöver ju ingen teve, vi kan ju ha Felix och hans gitarr istället! sa pappa och Felix skrattade. vi tog för oss av kakan och började äta. jag var så glad, Felix och mina föräldrar verkade komma riktigt bra överäns.