- men... varför ska ni då åka trampbåt tillsammans? frågade han. Jag kollade upp i hans ögon.
- fråga min mamma, hon typ tvingade oss. Vi har ju inte berättat för henne att det är slut mellan mig och Felix än. sa jag och himlade med ögonen.
- oh.... mumlade Eros. Jag nickade.
- Men du, jag måste gå. vi hörs. sa jag, vände mig om och började gå mot trampbåtarna.
Sagas Perspektiv (LYSSNA PÅ "THEY DON'T KNOW ABOUT US - ONE DIRECTION I HÖRLURAR FÖR BÄTTRE INLEVELSE!!)
Till min förvåning stog faktiskt Felix vid trampbåtarna och väntade. Jag trodde inte att han skulle komma, vad mamma och pappa än sa. Kanske tänkte han likadant som mig, att han ville försöka lösa allt? Fast nej. Han var ju så bestämmt om att det var slut. Mina tankar avbröts av att jag stog framför Felix.
- Hej. sa jag försiktigt, Felix bara nickade till svar. Vi gick bort till en lång kille i badkläder och solglasögon, för att få våran båt.
- hi, we have booked a pedalo in an hour and a half. Sa jag och log förisktigt.
- Hello, this is your pedal boat. Svarade killen och pekade på en orange båt. Jag nickade, och killen hjälpte oss dra ut den i vattnet.
- Have a nice ride! Sa han när båten låg i vattnet, gick bort till en ny kund. Jag kollade på Felix.
- Så, vem trampar? frågade jag, började kliva i båten.
- jag trampar. svarade han bestämmt, hoppade upp i båten och jag satte mig mittemot. eftersom båten var väldigt liten, behövde vi sitta väldigt trångt. Felix började trampa i tystnad. Vi åkte ut en bit i vattnet, fortfarande helt knäpptysta.
- Felix? Sa jag för att avbryta tystnaden. Jag var tvungen att försöka reda ut dethär, jag saknade honom så mycket.
- mhm? mumlade han, fortsatte trampa.
- Vi måste prata om igår. Sa jag tyst. Jag hörde Felix sucka.
- Jag vet att jag var full, men vafan, bara för det behöver du väll inte sova hos Eros? sa han surt.
- Snälla kan vi inte försöka prata utan att bråka? frågade jag lika tyst.
- svara på min fråga. Sa han kort.
- Vad kommer du äns ihåg från igår? frågade jag.
- Det där var fortfarande inte svar på min fråga. Sa han igen. Jag suckade.
- Kan du bara säga vad du kommer ihåg?! frågade jag lite surare.
- Inte mycket. Jag var på fest, sen kommer jag ihåg att jag hittade tillbaka. sen kommer jag inte ihåg mer. Svarade han. Jag bet mig i läppen.
- Så du kommer inte ihåg något annat? hur du höll på med mig...? frågade jag osäkert. Felix blick mötte min.
- va? höll på med dig? frågade han lite oroligt.
- Du typ... pussade mig i nacken, viskade att du ville ha mig... mumlade jag, Felix slutade trampa.
- fan... mumlade han, slöt ögonen.
- Felix, varför gjorde du så? älskar du mig fortfarande, eller var du bara konstig? Felix öppnade ögonen, kollade på mig en lång stund utan att säga något.
- Saga, när jag blir full... då förstärks mina känslor och jag kan inte hålla inne saker jag försöker att dölja. Sa han ärligt efter en stund. Jag kände hur det pirrade i magen. betydde det att han innerst inne saknar mig också?
- så... Du älskar mig fortfarande? frågade jag. Felix nickade svagt.
- Ja, det gör jag. Alldeles för mycket. Sa han och jag kunde nästan inte låta bli att le.
- Så, varför tar du inte bara tillbaks mig? Frågade jag och Felix suckade.
- Jag kan inte. Du sårar mig Saga. Det är det värsta, jag älskar dig men jag måste glömma dig. Jag försöker så jävla mycket att bara glömma allt vi gjort, alla minnen vi har. Det är skitsvårt, och just därför har jag bestämt mig för en sak. Sa Felix allvarligt. jag bet mig hårt i läppen, ville bara gråta. Jag saknade honom så mycket, ångrade alla gånger jag någonsin gjort honom ledsen.
- vad har du bestämt dig för? frågade jag utan att titta honom i ögonen.
- Såfort jag kommer hem tänker jag skita i dig, Du kommer att hata mig för det, men jag vill brya kontakten. Sa han tyst. Det kändes som något gick sönder innuti mig. vad menade han? bryta kontakten?! Skulle vi inte äns kunna vara vänner?! Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag svalde hårt ner gråten. tittade allvarligt på honom.
- Så vadå, du tänker inte äns försöka vara min vän? frågade jag, kollade rakt in i hans ögon. Felix bet sig i läppen, skakade på huvudet.
- Det kommer aldrig funka, jag älskar dig för mycket. Jag gör det för vår egna skull. Svarade han. Jag vek bort blicken, kände hur tårarna började rinna.
- Vafan Felix, du gör inte dethär för våran skull. Du gör det för din skull. Och det är jävligt egoistiskt. Snyftade jag. Jag såg hur Felix svalde hårt.
- Snälla sluta gråta. sa han allvarligt. Mina tårar fortsatte rinna, jag torkade bort dom med baksidan av handen.
- Jag älskar dig Felix! Jag tänker fan inte ge upp! Sa jag bestämmt. Felix suckade.
- Du måste, jag ber dig. Jag vill inte få det så svårt, jag vill bara att du ska fatta att det är slut Saga. Det blir inte vi igen. sa han allvarligt. Jag bet mig hårt i läppen, satt tyst i säker en minut utan att möta hans blick. Vad fan hade jag gjort?! ALLT var förstört. Felix ville inte ha mig längre.
- Kan du köra in oss till land igen? frågade jag lungt efter en stund. Felix kollade upp på mig, nickade och började trampa mot land. Det blev tyst igen, och det ända jag ville var hem. hem till Alice och Felicia. Jag svalde hårt. Det här var den värsta resan någonsin. Jag skulle tagit med Alice istället.
Jääääättekort del, men ville lägga upp något iallafall! och tror dom kommer åka hem i nästa del, plus att jag tar med lite Oscars, Ogges, Omars, Alice, Felicias perspektiv också eftersom det var ett tag sen! Hoppas ni inte tycker det är jättedåligt när Saga och Felix bråkar, har en idé på vad som ska hända :* Puss så länge! <3
