- Tack Eros, för att du tröstar mig.
- Såklart jag gör. svarade han, fortsatte dra handen över min rygg vilket bara fick mig att gråta ännu mer. Jag satt kvar i hans famn en stund, tills Eros tillslut bar upp mig och reste sig. Jag kände hur han la mig ner i sängen, drog över täcket och släckte lampan.
- Du borde sova, viskade han och satte sig på sängkanten. Jag nickade.
- Tack. Vi ses imorgon. Sa jag, vände mig om i sängen och torkade bort tårarna från mina kinder. Eros nickade försiktigt, reste sig och lämnade hotellrummet. Nu var jag helst själv.
Felix Perspektiv
Jag satt fortfarande på strandkanten, doppade fötterna i vattnet. Solen hade gått upp, och mina tårar hade inte slutat rinna än. Kanske skulle jag bara ge upp nu. Helt ärligt tyckte jag nog inte hon förtjänade mig. Jag hade försökt så mycket, verkligen gjort allt för henne. Vad fick jag tillbaka? ingenting. Nu var det slut. Jag hade bestämmt mig. Det skulle bli bättre utan henne. Jag torkade bort tårarna under ögonen, nu kände jag mig nästan arg. Jag hade gjort rätt, hon förtjänade inte mig, intalade jag mig själv. innerst inne visste jag hur mycket jag skulle sakna henne, men jag visste också att det aldrig skulle funka. Inte om hon skulle fortsätta som hon gjorde. Jag klartade inte av att känna mig orolig och avundsjuk varje gång hon var med nån annan kille. jag hade så svårt att lite på henne, efter allt hon gjort. Jag snyftade en sista gång, tog upp mobilen och kollade på klockan. 05.34. Jag hade suttit här ute i flera timmar. Jag reste mig och började gå upp mot hotellet, kanske skulle jag försökta sova några timmar iallafall. Det var nästan ingen ute, bara några som tog ett "nattdopp" längre bort på stranden.
Sagas Perspektiv (samtidigt)
Jag öppnade försiktigt ögonen, kände hur morgonsolen sken in genom fönstret. Jag gäspade, satte mig upp i sängen. Jag kollade mig omkring.
- Felix? ropade jag försiktigt, inget svar. Hade han inte kommit tillbaka än? Jag kände oron växa i magen, tog upp min mobil och kollade klockan. 05.34. Felix hade vart borta hela natten.
- Felix! ropade jag igen, reste mig från sängen och började gå runt i hotellrummet. Jag kollade inne på toan, altanen, till och med innuti garderoben. Felix var inte här inne. Jag tog snabbt upp mobilen igen, slog in Felix nummer och la den mot örat. Jag gick oroligt fram och tillbaka i rummet. vart var han någonstas? flera signaler gick fram, tills telefonsvararen gick på. jag suckade oroligt, la på och ringde igen. Felix svarade fortfarande inte. Jag kände klumpen i halsen växa, vart var han?! Jag gick ut på altanen, kollade ut över vattnet. Jag kunde inte se honom. Jag bet mig i läppen för att inte börja gråta, han hade väll inte gjort något dumt? precis då hörde jag ytterdörren öppnas försiktigt, Jag vände mig snabbt om, och en lättnad gled genom min kropp, Felix stog i dörröppnignen. Hans ögon var helt röda, man såg att han hade gråtit. Jag sprang fram till honom, och innan jag än hans tänka mig för hoppade jag upp i hans famn och pressade mina läppar mot hans. Han ryckte fort bort huvudet och släppte ner mig på marken.
- Saga? Vad gör du? frågade han argt, gick förbi mig in mot sängen. Jag väde mig förvånat om. Jag som trodde han skulle ångra sig, att allt skulle bli bra. Jag trodde inte han skulle klara sig utan mig.
- Men jag trodde... började jag men han avbröt mig.
- Då trodde du fel. Sa han, tog tag i änden av tröjan och drog av den, la sig ner i sängen. Jag kände hur tårarna brännde bakom ögonlocken.
- Felix snälla... Jag älskar ju dig. sa jag svagt, kände hur tårarna började rinna.
- Sluta, jag blir ännu mer kär när du säger sådär. sa han tyst. Jag tänkte efter, nu fattade jag vad han ville. Han försökte glömma mig. Jag torkade bort tårarna med ena handen, kollade på Felix som låg med ryggen mot mig.
- Jag känner mig så ensam utan dig. Snyftade jag. Felix suckade.
- Snälla bara var tyst Saga. Sa han igen. jag bet mig hårt i läppen, lät tårarna rinna ner för mina kinder.
- Jag fattar att du försöker glömma mig Felix, men jag tänker inte låta det hända. Sa jag mellan snyftningarna. Felix satte sig upp i sängen. Kollade på mig med tårfyllda ögon.
- Jag säger dethär för sista gången nu Saga. Snälla var bara tyst. Jag älskar dig, och det gör så jävla ont. Jag vet hur fel du är för mig, att det inte funkar längre, så jag har gett upp nu, och jag tänker glömma dig, så snälla gör det inte så svårt för mig. Jag hatar att vara kär i dig. Sa han bestämt. Jag kände hur tårarna började rinna ännu mer, så jag la ansiktet i händerna. blundade hårt.
- Snälla Felix... viskade jag igen.
- Nej. Sa han bestämt tillbaks, jag tog ett djupt andetag. Var det verkligen sant? Hade jag förlorat den som betydde mest för mig?
Sagas Perspektiv, några timmar senare
Jag öppnade långsamt ögonen, kollade mig omkring. Jag låg på golvet. Rummet var tomt, alltså hade Felix gått. Jag satte mig upp och kände med handen i nacken, den var alldeles stel. jag suckade och reste mig, drog på mig ett par mjukisshorts och ett svalt linne, sen la jag mig ner i sängen. Jag tog upp mobilen, 3 missade samtal från Eros. jag suckade och ringde upp, och han svarade nästan direkt.
- Hallå? sa han glatt.
- Hej... det är Saga. du hade ringt. Svarade jag.
- Heeej! Jag tänkte bara kolla hur du mår? om du är okej? frågade han försiktigt. Jag log för mig själv.
- Jadå, det är lungt.
- Åh, vad bra. Vill du hitta på något idag? Jag kan visa en jättemysig strand som ligger en bit bort. frågade han. Jag rynkade på näsan. igentligen kände jag inte för att göra något idag.
- Tack Eros men... jag vill nog bara... typ sova idag. Imorgon kanske. svarade jag försiktigt.
- Åh, jag fattar. Vill du att jag kommer över? Jag kan göra fruktsallad. gav han som nytt förslag. jag skrattade. Han ville verkligen vara med mig idag.
- Det skulle vara snällt, tack. Sa jag och log.
- Okej, då kommer jag om några minuter!
- Okej, hejdå! Sa jag och la på. Jag la ifrån mig mobilen, la mig bekvämt i sängen och gosade in mig i kudden som Felix legat på. Jag drog in hans doft, som lukade så sjukt gott. Jag visste inte hur jag skulle beskriva den, det var luktade helt enkelt bara... Felix. Jag suckade, slöt ögonen. Hur skulle allt dethär gå? Jag var tvungen att prata med Felix, utan att vi bråkade. Det skulle bli kaos om mamma och pappa fick reda på något av dethär. i alla fall här i Grekland. Skulle vi går runt och låssas som om inget har hänt? och hur skulle vi kunna sova i samma säng när han inte äns vill prata med mig? Mina tankar avbröts av att dörren öppnades, och in kom Eros. Han höll i en stor skål fylld med massor olika frukter.
- Hej, sa han, gick fram till mig och ställde ifrån sig skålen på sängen, sedan gav han mig en mjuk kram.
- Hej, och tack. sa jag och log ett vänligt leende. Eros log tillbaks, satt sig bredvid mig på sängen.
- Är du okej? Frågade han lågt igen, la ena handen på mitt knä. Jag nickade.
- Det är lungt. sa jag och tog upp en melonbit, stoppade den i munnen.
- säkert? frågade han och höjde på ögonbrynen. Igentligen kändes det inte okej, men, jag ville inte berätta allt för Eros. Jag kände honom inte alls bra, och det kändes bättre att prata med Alice eller Felicia.
- Jag lovar, jag klarar mig. sa jag bestämt, Eros nickade.
- Bra. annars säger du till va? frågade han. Jag log. Han var så snäll, brydde sig verkligen.
- Ja Eros, du behöver inte oroa dig. sa jag och stoppade in ännu mer frukt i munnen. Jag var vrålhungrig.
Blev jättekort, men kände att jag ville lägga upp något eftersom det inte kom nåt igår! Har ganska mycket just nu, både i skolan, med kompisar och allt. så jag hoppas ni fattar om kapitlena blir sena, korta osv. Det blir bättre snart, jag lovar! Vart vill ni att killarna ska komma på lovet förrästen? Puss