- kan inte du lägga dig här bredvid och myyyysa? frågade jag och han skrattade.

- nejdu, du måste sova. Sa han och jag kollade ledsamt på honom.

- snälla då? tills jag somnar iallafall? frågade jag igen och försökte se så gullig ut som möjligt. Ogge kolla tveksamt på mig. 

- Okejdå, tills du somnar. Sa han och log snett. Jag var bra på att övertala folk, det hade jag alltid vart. Han kröp ner bredvid mig i sängen. kramade om mig. 

- Godnatt Ogge! sa jag glatt och slöt ögonen. Hon skrattade och drog min närmre.

- Godnatt Alice, försök sov nu. viskade han och jag somnade nästan direkt.

---

Sagas Perspektiv

- Berätta mer. Sa polisen och tittade på Felix. Felix svalde hårt och tittade runt på oss andra i rummet. 

- öhm... alltså... Började Felix men jag avbröt honom snabbt.

- Felix? Vad gör du? sa jag och han bet sig i läppen.

- Jag berättar sanningen. Svarade han allvarligt och jag tittade frågandes på honom. 

- Fortsätt. Sa polisen och Felix slet blicken från mig.

- Ja, det var jag som la knarket i Sagas väska. sa han och jag satt som förstelnad. Vad höll han på med?! varför sa han sådär?! Mamma satt med ansiktet i händerna och pappa hade sin arm runt hennes midja. 

- varför gjorde du det? frågade Polisen. Felix svalde hårt.

- öhm... jag visste inte vad jag skulle göra med det... jag bara la det där. Sa Felix och kollade ner i marken. Jag ställde mig hastigt upp.

- Sluta! Skrek jag och kände hur tårarna började rinna.

- Saga, sätt dig ner. Sa mamma och drog i min arm.

- Är du helt dum i huvudet?! Du ljuger! Det är inte sant! Det var inte alls du som la i det i väskan! sluta ljug! Skrek jag till Felix. Felix vände bort blicken, jag såg att det var tårar i hans ögon. 

- vi får göra såhär, Ni stannar här så ska vi gå och kolla fingeravtryck på påsen. Felix, du får följa med så ska vi ta dina fingeravtryck också. Sa den ena polisen. Dom gick iväg, och jag satte mig ner i soffan med en suck, vände mig mot mamma och pappa. Mamma sträckte ut armarna och kramade om mig hårt. 

- varför Saga, varför varför varför? frågade hon mot min axel.

- jag vet inte mamma... förlåt. Sa jag och kände tårarna börja rinna igen.

- vi får prata om det imorgon... sa hon, suckade och började dra handen över min rygg. Jag nickade och hörde poliserna komma in i rummet igen. Mamma släppte mig och vi satte oss upp i soffan. 

- Felix fingeravtryck finns inte här på, så vi kan inte göra så mycket mer än att ringa när vi får reda på mer. om det inte finns nåt mer du vill berätta Saga? Du märkte inte att någon rörde din väska? frågade polisen. Jag tänkte efter, kom och tänka på den där äckliga killen som rört min väska på festen.

- det var nån som drog i min väska, det kanske var han som la knarket där. sa jag fundersamt.

- hur såg han ut? frågade polisen och satte sig ner i fotöljen mittemot.

- öhm... mörkbrunt hår... ganska lång... han var kanske 16/17 år... smal, och riktigt full. sa jag och polisen antecknade.

- tack, inget mer? frågade han och jag skakade på huvudet.

- nej, jag tror det var allt. sa jag och polisen nickade, skrev nåt på en lapp som han sträckte fram till pappa.

- Om det är nåt mer, får ni ringa dethär nummret. Jag ringer också så ni får veta vad som kommer hända. Men nu får ni åka hem och sova, Sa polisen och jag log till svar. 

- Tack, vi hörs då. Sa pappa och skakade polisens hand. Vi gick ut från polisstationen. Felix bar upp mig i hans famn och bar mig ut till bilen. 

- varför ljög du? viskade jag  och kollade konstigt på honom.

- jag ville inte att du skulle råka illa ut. sa han allvarligt och jag log.

- Jag älskar dig Felix. viskade jag. Han kysste mina läppar mjukt, öppnade bildörren och släppte ner mig i bilen.  Han gick runt och satte sig på andra sidan, kramade om mig från sidan och började pilla med mitt hår. 

- Jag älskar dig också Saga... sa han och bilen startade. Då kom jag på, Alice.

- Mamma! Jag vet inte vart Alice är. sa jag oroligt och mamma kollade bak på mig.

- ring hemme. sa mamma och jag gjorde som hon sa. Hon svarade direkt.

- Hallå? Det är Ogge. sa Ogges röst i andra änden.

- Ogge? Är Alice med dig?! frågade jag oroligt.

- Oroa dig inte, hon är här. Hon sover. Viskade han och jag pustade lättat ut. 

- Mår hon bra?! Sa jag.

- njaa, hon är rätt så full. men annars verkar hon helt okej. Vi får prata imorgon, jag vill inte väcka henne! Viskade han och jag log.

- Tack, du är bäst! Sa jag och kollade på mamma som tittade frågandes på mig. jag gjorde tummen upp och hon kollade lättat frammåt. 

- Vi hörs imorgon, hejdå! 

- aa, hejdå! sa jag och la på. 

- så? hur var det med henne? frågade mamma framifrån. 

- Det var bra, hon är hos Ogge. hon stannar där över natten. sa jag och la ner mobilen i fickan.

- vem är Ogge? frågade mamma oroligt.

- en kompis mamma, det är ingen fara. sa jag och mamma nickade. Vi stannade på vår uppfart och gick in.

- Felix sover här, sa jag och drog med Felix in i hallen. Vi drog av oss skorna och sprang direkt upp på mitt rum, drog på oss sovkläder och kröp ner under täcket.

- Godnatt prinsessan, sa han och pussade mig i nacken. Jag vände på huvudet och kysste honom mjukt. 

- Godnatt Felix. viskade jag, och sen somnade jag direkt i hans armar.

 

 

Jag öppnade ögonen och kände ett par armar runt min midja. Jag vände mig om och såg Ogge. han sov som en stock. Jag suckade, satte mig upp i sängen och lutade huvudet mot väggen. jag hade världens huvudverk. Skulle jag väcka Ogge? Jag tog upp mobilen och kollade på klockan, 10.23. 

- Ogge? Ogge...? viskade jag och skakade honom försiktigt. han mumlade något och kramade om mig igen. Jag flyttade bort hans armar och suckade.

- Vakna Ogge! väste jag och han öppnade ögonen lite smått. 

- va? mumlade han och rynkade på pannan.

- godmorgon, sa jag och log försiktigt. Han satte sig upp i sängen. täcket gled ner till hans midja, han hade ingen tröja och jag kunde inte annat än förvånas över hans mage, den var riktigt snygg.

- Hur mår du? frågade han och drog handen genom håret. Jag slet ögonen från hans mage, kollade upp på honom.

- sådär, världens huvudverk, annars helt okej, sa jag och log lite smått. Ogge drog ut en låda bredvid sängen, tog fram en verktablett. 

- Här, sa han och gav mig tabletten. Jag log, stoppade den i munnen och svalde.

- Tack Ogge. Speciellt för igår... tack så jättemycket. Om inte du kommit vet jag inte hur det hade gått. sa jag och han drog in mig i en varm mysig kram. 

- lungt. sa han och släppte kramen. Jag log, reste mig ur sängen och drog på mig mjukisbyxorna jag hade haft igår.

- du? Har du hört nåt från Saga? frågade jag.

- aa, hon ringde inatt. var orolig för dig. vi får prata med dom idag, jag tror dom fick följa med till polisen igår. sa Ogge och jag tittade storögt på honom.

- va?! vadå polisen? frågade jag och Ogge höjde på ögonbrynen.

- märkte du inget igår eller? frågade han och flinade. Jag skakade på huvudet.

- vad hände? berätta! 

- poliser kom, sökte igenom allas väskor efter knark. Felix och Saga fick följa med till stationen om jag inte såg fel. Jag och Oscar försökte följa efter men några poliser stoppade oss, så vi hann inte. Jag tror dom berättar allt idag. Vart stack Omar igår förrästen? frågade Ogge nyfiket. Jag tittade ner i marken.

- han bara stack. lämnade mig ute på gräset. sa jag surt.

- vafaaan, det är så himla typiskt Omar. Och om du inte visste har han flickvän. sa Ogge och jag stelnade till.

- va?! skrek jag.

- Ja, Felicia. Sagas kompis. sa Ogge. Jag sattw handen för munnen. Hade jag hånglat med en upptagen kille? Varför hade ingen sagt nåt?! 

- helvete... Saga kommer döda mig. sa jag och tittade oroligt på Ogge. 

- Nejdå, det är Omar hon kommer döda. Sa Ogge, reste sig från sängen och drog på sig ett par shorts och en t-shirt. Jag nickade försiktigt, tog upp mobilen och såg att jag hade fått sms och missade samtal från Saga.

- borde jag ringa Saga? frågade jag och Ogge nickade.

- Gör det, hon har försökt få tag på dig. Jag slog in Sagas nummer och la mobilen mot örat. hon svarade direkt.

- Alice?! Hur mår du? Frågade hon oroligt.

- Jag mår bra. men vi måste prata, alla som var där igår. sa jag allvarligt.

- Jag vet... Felix är här, vi har precis ätit frukost. Ni kan komma hit om ni vill, ring bara hit Oscar och Omar också.

- Jag ringer Oscar, Omar bryr sig ändå inte. sa jag snabbt.

- va? han måste ju få veta... började Saga.

- nej, om han vill veta nåt får han väll fråga. sa jag surt.

- åh.. okej... kom hit om en timme då. Sa Saga och la på. Jag kollade på Ogge.

- Vi ska ses hos Saga om en timme. funkar det? frågade jag och han nickade.

- Det blir bra, vi går ner och fixar frukost, kom, sa han, sträckte ut sin hand så jag skulle ta tag i den. Jag gjorde det, och vi gick hand i hand ner mot köket. Han var så gullig.

Han ställde sig i kylskåpet och kollade vad som fanns.

- ska vi göra pannkakor? frågade han och jag nickade ivrigt.

- jaaa, guuud va gott! Sa jag och log stort. Ogge nickade, började plocka ut sakerna vi skulle behöva. 

 

- Mamma, Oscar, Ogge, Alice och Felix kommer hit och är här ett tag... måste prata med dom. sa jag och ställde in mjölken i kylskåpet.

- Gumman... du vet att vi har lite att prata om idag. sa mamma allvarligt från soffan.

- Jag vet, men... vi måste verkligen. det är viktigt. sa jag och mamma suckade.

- okej. men sen ska vi ta ett snack. bara du, jag och pappa. sa hon och jag nickade till svar. Jag sprang upp till mitt rum, där Felix satt i sängen med mobilen i handen. Jag gick fram till garderoben och drog fram ett par jeansshorts och en fin tröja, drog av på mig det och satte mig i sängen bredvid Felix och började sminka mig. Felix la undan mobilen och satte sig bredvid.