- De ska jag fan göra, nu på en gång. Sa jag och reste mig hastigt från soffan. Precis i dörröppningen kände jag hur något hårt slog emot min panna. Jag kollade besvärat framför mig och såg Daff.

- Aaaaaj.... mumlade jag och knuggade med handen mot pannan. jag hörde Ogges och Omars höga skratt bakom mig.

- jädrar, vart ska du? frågade Daff och gav mig en frågande blick.

- ehm... började jag och Daff bara skakade på huvudet.

- Vi måste börja Jobba nu Felix, det du hade tänkt göra får vänta. sa han och jag suckade, kollade på dom andra killarna som fortfarande skrattade lika mycket. Nu hade även Oscar lagt ifrån sig mobilen och kollade roat på mig och daff.

---

Sagas Perspektiv måndag

Jag vek ner kläderna i flyttkartongen och kollade mig omkring i rummet, det började se ganska tomt ut nu. Felicia hade vart här igårkväll och jag hade berättat om flytten. Hon hade inte tagit det så bra, vilket jag nästan förstod. Vi skulle i alla fall träffas när hon slutat skolan och så skulle hon hjälpa mig packa det sista, och typ säga hejdå. jag ville inte äns tänka på det, att inte få träffa henne mer? Hur skulle det äns gå? Alice hade jag inte pratat med än, jag visste att det skulle bli kaos och därför tänkte jag ringa hit henne ikväll eller något sånt. Med en liten suck stängde jag den nu fulla flyttlådan och sköt den åt sidan, precis då blippade min mobil till från sängen. Jag sträckte mig efter den och såg felix namn på skärmen. "Vi borde prata, varför är du inte i skolan?" stog det, jag kände klumpen växa i magen, hade han fått reda på att jag skulle flytta? Hade Felicia sagt något? Jag sa ju till henne att hon inte fick?! Oroligt knappade jag in ett svar. "Jag är sjuk, vad vill du prata om?" Jag slickade mig om läpparna och reste mig upp från golvet med ännu en suck, bara några sekunder hann gå innan Felix hade svarat. "Jahaaa, men orkar du träffa mig typ nu? Det är viktigt" Stog det. Jag slängde en blick på mig själv i spegeln. Jag hade på mig en förstor t-shirt och håret var uppsatt i en slarvig bulle. "Men har du inte lektion?" Svarade jag och rotade fram ett par jeans som jag inte packat ner än, jag drog på mig dom och drog av mig t-shirten, bytte ut den mot ett vitt linne och satte upp håret i en hög tofs istället. Min mobil surrade till ännu en gång  "Och? Det är viktigt"  jag skrev att vi skulle ses utanför mig om en kvart. Sedan tog jag upp min nessesär och satte mig på sängen. Jag sminkade mig lite lätt och när jag var klar var det bara 5 minuter tills Jag skulle möta Felix. Jag kände mig nästan lite nervös, tänk om han hade fått reda på att jag skulle flytta? Var han arg? för att jag inte hade sagt något?

 

Jag såg Sagas hus längre fram på gatan, Vad skulle jag äns säga? "hej, vi hade sex på min fest, och jag vet att du vet det." Nej, så kunde jag ju inte direkt säga. Jag var nervös, tänk om hon skulle bli arg eller nåt? Eller tänk om det inte betydde något för henne? Jo, det borde det göra, hon hade ju haft känslor för mig, dom kunde väll inte vara som bortblåsta, eller? Jag skakade på huvudet åt mina egna tankar, jag får ta det som det kommer, som Oscar brukar säga. När jag kom upp till hennes uppfart såg jag henne sitta på trappen upp till dörren. Jag gick dit och slog mig ner bredvid henne. utan att säga något kollade hon upp på mig. Hon såg ledsen ut. Jag blev orolig.

- Hur är det? frågade jag och hon ryckte på axlarna. Det blev tyst ett tag och hon kollade ner i marken. Det var ingen stel tystand, men ingen av oss visste nog riktigt vad vi skulle säga. Hur skulle jag börja?

- Kom, vi går. Sa jag tillslut, reste mig och sträckte ut min hand mot henne.
 Med ett litet leende tog hon min hand och jag drog upp henne från trappen. Utan att släppa hennes hand började jag gå.

- Vart ska vi? frågade hon och jag röck på axlarna.

- Venne, gå runt. sa jag och hon log igen. Vi lämnade Sagas väg och började gå. Saga var ganska tyst, vilket gjorde mig nervös. Hon fattade säkert vad jag ville prata om.

- Ehm... började jag och Saga kollade upp på mig med hennes kristallblå ögon. Dom fick mig att drunka, alltså bokstavligen, dom lixom glittrade så man blev alldeles knäsvag. Jag svalde hårt och kollade ner i marken.

- Det jag ville prata om... eller alltså, du vet säkert redan vad jag ville prata om, men lixom, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... tvekade jag och Saga log svagt, röck på axlarna.

- Alltså, på min fest... sa jag och höjde på ögonbynen, Saga bet sig nervöst i läppen.

- mhm? frågade hon och jag harklade mig.

- Vi lixom, typ låg med varann, och jag vet att du vet. sa jag snabbt och Saga slickade sig om läpparna.

- Va? Nej, det visste jag inte, sa hon nervöst. Hon sög på att fejka. Jag höjde ännu mer på ögonbrynen om det äns var möjligt, och Saga svalde hårt.

- Seriöst, sa jag och hon suckade.

- Okej, jag vet, och jag är såååå ledsen att jag bara gick, men jag blev bara så chockad, alltså det var inte meningen att... började hon men jag avbröt henne snabbt.

- Saga jag fattar, jag är också förvånad, jag menar du hade sagt att det inte kunde bli något mellan oss, men nu händer dethär och... sa jag men nu var det Sagas tur att avbryta mig.

- Nej, alltså Felix det här gör ingen skillnad, du vet att det inte kan bli något mellan oss. Sa hon försiktigt. Det kändes ungefär som hon slog till mig hårt i magen. Visst hade jag inte förväntat mig så mycket, men igen? Hon gjorde alltid såhär.

- Är du serös? frågade jag och Saga suckade.

- Du förstår inte... mumlade hon men jag avbröt henne ännu en gång.

 

(SÄTT PÅ LÅTEN TEE SHIRT AV BIRDY FÖR BÄTTRE INLEVELSE, OM LÅTEN TAR SLUT STARTA OM DEN)

 

- Nej Saga, jag fattar inte ett jävla skit. Du håller på med mig hela jälva tiden och sen vill du bara glömma allt, jag fattar inte äns vad prblemet är länge? Oscar har Daniella och..

- Sluta nu Felix, det handlar inte om det! Sa hon och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Vadå handlade inte om det? Vad fan handlar det om då? Har hon hittat ännu en kille eller vadå? Jag stannade på vägen och vände mig mot henne.

- Vadå? Vad fan handlar det om då?! Har du hittat nån ny äcklig kille eller vad är problemet? Du gör alltid samma jävla grej, ligger med mig eller kysser mig eller vad fan som helst, och sen bara skiter du i det och skyller på att det inte kommer funka. Vad i helvete är det som inte kommer funka?! Jag är fan kär i dig Saga, och enligt dig känner du ju likadant och då fattar jag inte ett jävla skit?! Är det jag som är helt jävla dum i huvudet eller vad är det?! Om du har träffat nån ny jävel kommer jag fan döda han på riktigt, Jag har försökt så jävla länge och om han kan få dig så enkelt är det helt jävla stört, jag älskar fan dig på riktigt till skillnad från nån jävlel som du träffade typ igår?! jag är trött på att alltid...

- Felix! Avbröt hon plötsligt. Jag tystnade och gav henne en irriterad blick.

- Jag ska flytta! fyllde hon i och jag rynkade snabbt ihop ögonbrynen. Hon skulle vadå? Jag kunde hur all luft gick ur mig och hur mitt hjärta frös till is. Va? Vad menade hon? tusen frågor snurrade runt i min hjärna och jag kunde inte slita blicken från henne. Vadå flytta?

- V..vad sa du? fick jag tillslut fram.

- Till London Felix. Jag ska flytta Till London. Sa hon och jag kunde se hur hon kämpade med att hålla inne tårarna. Jag bara skakade på hvuudet. Det fick inte vara sant, det kunde inte vara så, nej. Jag hade hört fel.

- Nej Saga, sluta, du är inte rolig, sa jag och skakade på huvudet igen. Saga bet sig hårt i underläppen.

- Det suger. Så jävla hårt, jag vet. Nästan viskade hon fram. Jag kämpade hårt med att svälja ner klumpen som satte sig i halsen, men det var som omöjligt. Jag kände hur tårarna började rulla ner för mina kinder. Hon fick inte flytta. Hon fick inte. Upprepade jag om och om igen i mitt huvud.

- Snälla Gråt inte, sa hon allvarligt men jag kände hur då ännu fler tårar lämnade mina ögon. jag skakade på huvudet igen.

- När, när ska du flytta? Fick jag fram och  Saga kollade ner i marken och la ansiktet i båda händerna.

- imorgon. mumlade hon ner i sina händer. men vänta VA?!

- Vad sa du?! frågade jag och Saga snörvlade till utan att kolla upp från sina händer.

- Du hörde vad jag sa, imorgon. Upprepade hon och bara skakade på hvuudet.
 Fler tårar började rinna och jag tog bort händerna från Sagas ansikte. jag höll hennes händer hårt i mina och hon kollade upp på mig med vattniga ögon.

- Men sluta gråta! Jag börjar ju fan också böla nu. sa hon och jag skakade på huvudet. Tårar började forsa ner för hennes ljust röda kinder och jag klämde om hennes händer hårdare i mina.

- kom, mumlade jag och drog in henne i en kram. Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag kände hur min axel blev alldelses blöt och hur Saga börjada skaka av gråt. jag försökte hålla mig lugn, men det var nästan omöjligt. Jag fattade inte, vad skulle hända? Skulle jag aldrig mer få se henne? så kunde det ju inte bli. eller?! Jag svalde hårt och bet mig i kinden för att inte låta fler tårar rinna, men såklart var det omöjligt. Tårarna började forsta igen och vi släppte kramen. Jag kollade på Saga som såg helt förstörd ut.

- Varför sa du inget? viskade jag sårat. Jag tyckte att jag skulle vart bland dom första som borde få veta, eller?

- Jag fick reda på det igår. Mumlade hon och jag nickade. Vi blev tysta, stog och bara kollade på varandra. Jag kollade in i hennes fina ögon. dom såg annorlunda ut, dom såg inte sådär glada ut som dom brukade. Den ljusblå färgen var lixom lite mörkare än vanligt. efter ett tag bröt Saga tystnaden.

- J...jag kanske borde gå då. Har mycket att packa och så. sa hon och jag kom tillbaka till verkligheten. Jag kollade förskräckt på henne. Hon lindade armarna runt min midja och jag kände hur det högg till i hjärtat. var det här sista gången jag skulle få ha henne i mina armar? Snabbt lindade  jag mina armar runt hennes kropp och kramade om henne hårt. jag drog in hennes doft i näsan och svalde hårt.

- Jag älskar dig, viskade jag och kollade upp på henne. Hennes underläpp började darra häftigt och inte långt efter bärjade hennes tårar rinna igen.

- Jag älskar dig också Felix, och jag skulle göra vad som helst för att få dethär att sluta bättre. viskade hon tillbaka. Jag kollade ner på hennes små ljusrosa läppar som fortfarande darrade. Jag var tvungen att få känna känslan av henens läppar pressade mot mina en sista gång, så var det bara. Jag lutade mig fram mot hennes ansikte och skulle precis radera avståndet mellan oss när hon skakade på huvudet.

- Felix jag kan inte. Förlåt, jag kan bara inte. mumlade hon och slet sig ur mitt grepp. Jag kände en våg med besvikelse skölja igenom min kropp.

- Jag ska gå. sa hon sedan och vände sig om, började gå. bara sådär, utan att säga något mer.

- Saga vänta! Ropade jag, men hon skakade på huvudet.

- Snälla få mig inte att vända nu, jag måste gå. sa hon allvarligt och hennes steg blev snabbare och snabbare. Jag kände hur tårarna började forsa ner för mina kinder, men jag kunde inte röra mig. Jag var som fasklistrad i marken. Hon gick med snabba steg därifrån och jag följde henne med blicken ända tills jag inte kunde se henne längre. Hon vände sig inte om en ända gång, hon bara gick. Jag svalde hårt och kollade ner i marken. långsamt skakade jag på huvudet. Vad fan skulle jag göra?

 

Jag kollade runt i studion, Ogge och Omar satt och skrattade åt någon, enligt mig, tråkig video på Omars mobil, Daff satt och såg rent ut sagt skitsur ut och jag satt med mobilen tryckt mot örat. Felix telefonsvarare gick igång ännu en gång och en suck lämnade mina läppar.

- Nej, han svarar inte. suckade jag och Daff kollade upp på mig med ett argt ansiktsuttryck.

- Men vart fan är han någonstans? Han skulle vart här för 40 minuter sen, Sa Daff uppgivet. Jag ryckte på axlarna. Det var inte så ovanligt att Felix var sen, men när det gällde 40 minuter så förstog jag varför Daff var så sur. Inte för att vi jobbade så värst mycket just nu, det kändes ärligt som att det stog ganska stilla, vilket kanske var lite tråkigt. Det kändes som om vi skulle slå igenom lite mer än vi gjort eftersom vi ända var förband åt Justin Bieber, men än så länge var det bara folk som kom fram i skolan eller på stan, som lixom kände igen än. Vilket såklart var askul. Men jag ville försöka utväckla dethär, få The Fooo att bli något stort. Jag hade ofta för höga förväntningar och antalgligen den här gången också. Men det kändes ju lite som att vi inte hade tid heller. jag hade ju Daniella nu, sen var det massor drama mellan Felix och Saga och det kändes som det bara hände nya grejer hela tiden. Kanske behövde vi vänta med The Fooo tills våra liv var lite mer organiserade, jag vet inte, men det var så det kändes. Jag vaknade upp ur mina tankar av att dörren öppnades och en skakig Felix kom in. Han stängde dörren bakom sig och kollade på oss med rödgråtna ögon. Hans mun var halft öppen och han trevade med blicken över oss alla. Alla var knäpptysta och det var som om vi väntade på att han skulle börja prata. Han svalde hårt innan han öppnade munnen.

- Saga ska flytta, sa han med en grötig röst. Jag kände hur mitt ansikte fick ett förvirrat uttryck. Vadå flytta?

- Va? frågade Ogge och min blick vändes mot honom. Både han, Omar och Daff satt chockat och kollade mot Felix håll.

- Hon ska flytta till... till.... började Felix men hann inte fortsätta längre innan tårarna rann som floder ner över hans kinder. han gömde ansiktet i händerna och började skaka av all gråt. Vad fan hade hänt?! Daff reste sig och gick fram till Felix och la armarna om honom i en kram. Det blev tyst och jag kollade på Ogge och Omar som fortfarande såg lika chockade ut.

- Vet ni något om dethär? frågade jag och dom skakade på huvudet. Felix grät fortfarande hysteriskt och jag blev riktigt orolig.

- Felix... vart... vart ska hon flytta? frågade Ogge försiktigt. Felix lyfta ansiktet från Daffs axel och kollade upp på oss.

- Till London. fick han ur sig med hes röst. Jag höjde på ögonbrynen.

- Men va?? frågade jag förvånat och Felix slet sig ur Daffs grepp.

- Ja! Hon åker imorgon! Sa han och jag kände klumpen i magen. Saga? skulle hon flytta? Varför i helvete då?

- Men... varför... varför har hon inte sagt något? frågade Omar och Felix bara skakade på huvudet.

- Inte fan vet jag?! Sa han argt. Jag satte mig ner i soffan och kollade på Felix rödgråtna ögon.

- Vad ska jag göra? frågade han hest. Hans röst var väldigt svag och det kändes som den skulle spricka när som helst. Jag svalde hårt, gick fram till Felix och slog armarna runt honom i en hård kram. Jag kände hur tårarna var nära men om jag skulle börja gråta nu skulle det bara bli värre, så jag bet mig hårt i läppen för att hålla dom tillbaka.

- Jag... jag... Klarar mig inte utan henne, grät han och jag kollade oroligt på dom andra killarna. Det här var ju bara helt jävla stört.