Tidigare

- ehm... jag... jag vet inte... mumlade han samtidigt som han kollade sig omkring.

---

Sagas Perpsktiv

- men vadå jag vet inte, vart är vi någonstans? frågade jag igen.

- Jag vet inte! Jag följde bara efter dig. upprepade han och ryckte på axlarna. jag suckade och slog handen hårt i pannan.

- vad gör vi nu? mamma kommer döda mig, jag kommer få utegångsförbud, åååhhhhh vad ska vi göööra?! klagade jag stressat. Felix la en hand på min axel.

- chilla, vi går bara tillbaks samma väg som vi kom. sa han och jag suckade djupt.

- visst. mumlade jag och vi började gå tillbaks på den asfalterade vägen. den var lång och svängig, och efter kanske tre minuter kom vi fram till en korsning.

- Jaha, vart ska vi gå nu då? frågade jag förvirrat. Åt ena håller låg en stor skog och åt andra flera hus.

- Hitåt. Sa Felix säkert och pekade åt vänster, mot skogen.

- är du säker? Jag tycker det känns mer som om vi gick åt höger, sa jag och nickade mot andra hållet. Felix skakade på huvudet.

- Vänster var det. Sa han och även jag skakade på huvudet.

- Nej, det måste vara höger, jag har inget minne alls av att vi gick åt vänster! Sa jag och Felix suckade.

- Jag är 100% säker, vi gick hitåt. Sa han och pekade ännu en gång in på skogsstigen. Jag kollade osäkert ditåt. nej, vi hade inte gått genom dendär skogen.

- Felix jag är minst lika säker på att vi gick hitåt. Sa jag och pekade åt andra hållet.

- Komigen! vem av oss är det som har bäst lokalsinne? jo, jag. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- vem av oss var det som "bara följde efter"? frågade jag och Felix suckade.

- Kan du inte bara lita på mig? vi gick ditåt. sa han och jag suckade uppgivet.

- Visst! Men om det inte är rätt håll så är det DITT fel. sa jag och Felix nickade.

- Det kommer inte vara fel håll. sa han med ett nöjt leende och började gå. Med en irriterad suck följde jag efter honom in i skogen. Det var en ganska lerig väg och mina vita converse blev smutsigare och smutsigare för varje steg jag tog. Jag hoppade efter Felix som med mycket snabbare steg tog sig igenom skogen. Det hade blivit mörkt och det ända snart hade vi kommit så långt in i skogen så att man inte såg ljuset från gatulyktorna längre. Jag tog upp mobilen och lös med skärmen framför mig, så jag skulle kunna se lite bättre, vilket inte direkt hjälpte. Felix kollade bak på mig med ett flin.

- Går det bra eller? frågade han och jag tittade med en sur blick tillbaka.

- Nej! Mina skor blir helt förstörda! muttrade jag och Felix bara flinade ännu större, sedan vände han och ställde sig framför mig med ryggen mot mig. Han började sig ner och jag kollade frågandes på honom.

- vad gör du? frågade jag och Felix kollade bak.

- Hoppa upp på min rygg, jag bär dig. sa han och jag log svagt.

- är du säker? Du kanske får ont i ryggen, jag är ganska tung... började jag men Felix avbröt.

- Kom igen, sluta prata och hoppa upp. Jag orkar. sa han säkert. Jag nickade, tog sats och hoppade upp på Felix rygg. Han tog sina armar runt mina ben och började gå igen. Jag virade mina armar runt hans hans och lutade min haka mot hans huvud. Vi kom bara djupare in i skogen och jag suckade högt, vi hade aldrig gått här förut, det var jag helt säker på. Efter en stund stannade Felix och släppte ner mig på marken, han kollade sig omkring och sedan osäkert tillbaks på mig.

- Ehm, asså jag tror vi har gått fel... mumlade han och jag höjde högt på ögonbrynen. Var han seriös?

- Ärligt?! Är du seriös? frågade jag och Felix bet sig löst i underläppen.

- Asså, vi tog rätt håll från början, men sen här väl inne i skogen tror jag vi har gått fel... mumlade han och jag satte mig tröttsamt ner på en sten. Jag lutade armbågarna mot mina knän och mitt ansikte föll ner i mina händer.

- Så? vad hade du tänkt att vi ska göra nu?! frågade jag argt utan att titta upp på Felix.

- Vad kan vi göra...? ringa nån? sa han och jag kollade upp på honom. Utan att jag svarade fiskade Felix upp mobilen från fickan, han höjde den högt i luften, kollade tillbaks på skärmen, suckade och höjde den igen.

- säg inte att det inte finns nån täckning, sa jag oroligt och Felix gav mig en trött blick.

- det finns ingen täckning. sa han sammanbitet och la ner mobilen i fickan igen. Jag reste mig hastigt från stenen.

- Vi måste ut från denhär jävla skogen, NU. sa jag och började med snabba steg gå.

- Saga, fel håll. sa Felix och jag vände mig mot honom. kollade mig omkring.

- Eh, nej? sa jag och Felix bara ryckte på axlarna.

- visst, din tur att leda vägen. mumlade han och började gå efter. Med snabba steg gick jag genom skogen. Vi gick rakt fram i säkert 10 minuter innan jag stannade och svalde hårt.

- Okej, okej... jag har ingen jälva aning om vart vi är nu, eller hur man kommer ut härifrån. sa jag och Felix suckade.

- Inte jag heller. sa han och jag kände hur tårarna var riktigt nära.

- Vad i helvete ska vi göra nu? Vi kommer dö här ute! Fattar du inte, vi kommer dö! Nästan skrek jag, Felix skrattade till och jag kollade allvarligt på honom.

- Det här är INTE kul. sa jag argt och la armarna i kors över bröstet.

- För det första ska vi ta det lungt, ingen av oss kommer dö. sa Felix och jag bara gav honom en arg blick.

- Jag kommer, såfort jag kommer hem, mamma kommer vara skitsur. sa jag och Felix slickade sig om läpparna.

- Okej, jag fattar. din mamma kommer bli skitsur, men nu tar vi ett problem i taget här. Vi kommer aldrig kunna komma ut från denhär skogen i dethär mörkret i alla fall. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- Så vadå, vad ska vi göra då?

- Vi får stanna här tills det blivit ljust. sa han och ryckte på axlarna. Mitt ansiktsuttryck blev ännu mer förvånat och jag skakade på huvudet.

- Aldrig i livet. sa jag och Felix suckade.

- Har du någon bättre idé eller? frågade jag och jag nickade.

- Eh, ja. Vi kan ju bara försöka gå, den här skogen tar ju slut någonstans. sa jag och Felix skakade på huvudet.

- Dålig idé Saga, dålig idé. Vi kommer frysa ihjäl, och bli hur trötta som helst. Det bästa är om vi bara sätter oss här och försöker hålla oss varma, och sen får vi se hur vi gör när det börjat bli ljust igen. Sa Felix och jag kollade mig ogillande omkring. Det fanns en stor sten men annars var det bara massor fula granar och mossa på marken. Men kände att det knappt var någon idé att säga emot, så jag slog mig ner på stenen med en suck, huttrade till av kylan.

- Fryser du? frågade Felix och jag nickade.

- som fan. sa jag och Felix log svagt, tog av sig jackan och hängde den över mina axlar. Han hade bara en t-shirt på sig och jag skakade allvarligt på huvudet.

- Du kommer frysa ihjäl. sa jag och nu var det Felix tur att skaka på huvudet.

- Det är viktigare att du är varm. och jag fryser får du väll.... krama mig eller något. sa han och jag log. Felix slog sig ner bredvid mig på stenen och en tystnad spreds. Det ända som hördes var hur någon gren börts då och då, annars var det helt knäpptyst. Jag kollade upp på himlen som var alldeles stjärnklar, det var jättefint. Jag drog Felix jacka tätare runt min kropp och lutade mig mot Felix axel.

- Jag kommer aldrig kunna somna här, sa jag och kände hur Felix skakade på huvudet.

- Inte jag heller, men vem bryr sig? vi får sova imorgon.

- Vi går i skolan imorgon, har du glömt det? frågade jag.

- Nej jag vet, men vi får väll sova efter. om vi äns kommer till skolan. Svarade han.

- Vi MÅSTE till skolan. det är första dagen. sa jag och Felix suckade.

- Jag vet. mumlade han och jag tog bort huvudet från Felix axel och kollade på honom.

- Får jag ligga med huvudet i ditt knä? frågade jag och Felix nickade.

- Såklart. Svarade han och jag log, la mig ner med huvudet i hans famn. Felix strök med handen över mitt hår, och jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, kanske skulle jag kunna somna i alla fall.

Jag tog bort kudden från mitt ansikte och röck med en suck åt mig mobilen som låg och pep. Alarmet hade ringt tre gånger, vilket betydde att jag inte hade mycket tid alls. Jag satte mig på sängkanten, gäspade och kollade ut genom fönstret. Solen sken in genom starkt och min termometer visade 20+C°. idag skulle jag prata med Saga. Hon hade en hel del att förklara om man säger så. Jag klev upp från sängen och gick fram till min garderob, där jag plockade fram en vit t-shirt och ett par shorts. Jag drog på mig den enkla outfiten och fortsatte in i badrummet där jag snabbt fixade till mitt hår. När jag kände mig klar sprang jag ner i köket. Mamma satt och åt frukost i sin ljusrosa morgonrock. Hon tittade upp på mig med ett leende.

- Godmorgon gubben!

- Hej, eh, jag har lite brottom, så jag tar en macka på vägen. Sa jag och bredde snabbt en macka, la på en bit ost och gick ut mot hallen. Jag drog på mig skorna och stack sedan  in huvudet i köket igen.

- Jag drar nu. sa jag och mamma nickade.

- Lycka till! Ropade hon efter mig. Jag sprang ut mot min moppe, pressade in mackan i munnen och drog hjälmen över huvudet, Jag hoppade upp och med snabb fart började jag köra mot skolan som började om bara några minuter. När jag var framme parkerade jag, och sprang fort in mot byggnaden. flåsandes stannade jag vid mitt skåp och låste upp. jag slängde in min ryggsäck och började med snabba steg gå mot matsalen, där hela skolan skulle samlas. både gymnasieeleverna och högstadieeleverna. Eftersom jag ville gå en skola så nära killarna och Saga som möjligt så hade jag valt gymnasiet som hörde ihop men min gamla skola, vilket betydde att den ända skillnaden var att man gick i olika byggnader, matsalen delade vi på. När jag kom in i matsalen letade jag med blicken efter någon jag kände. Vi hade inte börjat än och folk gick runt och kramades och hälsade på varann. Efter en stund såg jag Omar sitta och snacka med nån kille från hans klass som hette David om jag inte minns fel. Jag gick fram och satte mig vid dom.

- Tja, sa jag och Omar kollade upp.

- Tjaa Oscar! Hur är det? frågade han och jag log svagt.

- Helt okej, själv? frågade jag och omar ryckte på axlarna.

- Jo men det är bra. Är riktig taggad på att börja jobba i studion mer "på riktigt" nu, sa han och jag nickade instämmande.

- Jo, jag hoppas det blir bra. det är lite... vad ska man säga, dålig stämmning mellan mig och dom andra men det löser sig nog. sa jag och Omar nickade. Jag visste att jag ljög. det skulle inte bli bra mellan mig och Felix, vi hatade varandra.

 - kom ihåg Oscar, vänner före tjejer. sa han och vände sig mot David igen. Jag kollade på honom en stund och sköt sedan snabbt bort tankarna som började ploppa upp i mitt huvud. Felix kändes inte ett dugg viktigare än Saga, absolut inte.

- Dååå skulle jag vilja be om allas uppmärksamhet! Hördes rektorns röst. Allas prat tystnades och allas blickar vändes fram mot rektorn. Hon var kort och knubbig med blont hår uppsatt i en liten hästsvans på huvudet. Hennes galsögon satt en bit ner på näsan och hennes leende var större än någonsin. När det blivit helt tyst började hon prata igen.

- heeej och välkomna alla glada elever! Nu börjar en ny spännande termin... Hon babblade på och min blick sjönk snabbt ner i mobilen. jag hade hört samma tal i flera år, jag kunde det nästan utantill. Efter några minuter av tråkigt prat sköts dörren till matsalen upp. Allas blickar vändes dit, och in kom Saga och Felix. chockat granskade jag dom. Saga hade på sig ett par små mjukisshorts och en utan Felix hoodies, hennes hår var rufsigt uppsatt i en bulle mitt på huvudet, hon hade stora mörka ringar under ögonen och hennes skor var helt leriga. Felix såg lika illa ut han, rufsigt hår med en smutsig keps över, hans ögon såg trötta ut och hans kläder var inte så rena direkt. Jag kände ilskan bubbla upp inom mig. vad hade dom gjort? varför såg dom ut sådär? varför var dom sena? Och framför allt, varför kom dom hit tillsammans?

- Eh, förlåt att vi är sena... mumlade Saga och jag lite smått generad och satte sig vid en ledig plats. Felix slog sig ner bredvid och rektorn börjde prata igen.

- Öhm, felix och Saga, hej, vi fortsätter. sa hon och kollade ner på sina papper. Hon började prata igen och jag stirrade uttryckslöst på Saga och Felix. Saga borstade bort smuts från hennes kläder och satte upp håret i en tofs istället. Jag kunde inte slita blicken från henne, varenda rörelse hon gjorde fick mig att bli helt varm innombords. Jag blängde på Felix och bet ihop käkarna. Han kollade upp på mig och vi fick ögonkontakt. innan jag hann vika bort blicken formades ett stort flin på hans läppar, sedan vände han blicken mot Saga igen och hjälpte henne få bort lite smuts ur hennes hår. Det kändes som om något exploderade inuti mig. Hur fan kunde han? sitta och hålla på sådär när han visste att jag såg på. Jag försökte vända bort blicken men det var omöjligt, jag ville se vad han gjorde. jag såg hur han försiktigt la handen på hennes lår och hur Saga förtjust fnittrade till. Min puls ökade och mitt hjärta började dunka hårt i bröstet. Om hans så lite som rörde henne en gång till var han död. Jag såg hur han höjde handen och löst smekte hennes kind, och då brast det. Jag kunde inte vara här längre. Med ett gnisslande ljud reste jag mig från stolen. Hela matsalen blev tyst och jag kände hur allas blickar riktades mot mig. Omar var snabb att ställa sig framför mig. Han hade också sätt Saga och Felix hålla på, och nu försökte han lugna ner mig.

- Oscar chilla, sa han lugnande men utan att möta Omars blick knuffade jag mig förbi honom och gick med snabba steg ut från matsalen. Jag smällde igen dörren och började med snabba steg gå. Vad fan höll dom på med? Saga var ju min, eller i alla fall nästan. Hon kunde för i helvete inte göra sådär. Jag svalde hårt och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. fan Oscar, inte börja gråta nu. jag grät ju aldrig. Precis när jag skulle öppna porten och gå ut i den varma sommarsolen hörde jag någon ropa på mig. snabbt vände jag mig om och mötte Sagas förtvivlade blick.

 

Oscar vände sig snabbt mot mig, med tårar i ögonen kollade han på mig och svalde hårt.

- vi måste prata... mumlade jag och han nickade.

- Eh, ja, du har en hel jävla del att fröklara. sa han och jag kände hur skuldkänslorna smällde som en bomb innuti mig.

- Förlåt Oscar, jag är så egoistisk, jag vill inte göra dig ledsen, jag vill verkligen inte, jag älskar ju dig, började jag men Oscar bara skakade på huvudet.

- Du håller på med Felix också, ellerhur? frågade han känslolöst och min blick föll snabbt ner på mina skor. jag svalde hårt.

- förlåt. viskade jag och Oscar slog hårt handen i väggen. jag röck till och kollade upp på honom, tårar hade börjat rinna från hans kinder.

- fan! skrek han och slog ännu ett slag i väggen.

- oscar lugna ner dig, vi måste prata om dethär. sa jag darrigt och Oscar tog ett djupt andetag, sjönk ner på golvet. Jag bet mig hårt i underläppen, varför gjorde jag såhär, varför?!

- Prata. Sa gan tyst och jag bara nickade.

- jag vet att du är arg, och besviken, och jag fattar det. Ja vet bara inte vad jag ska göra, jag är så sjukt egoistisk. Jag hatar mig själv för dethär och jag har så jävla länge försökt bestämma mig, men när dom två killarna jag älskar mest av allt i hela världen ber mig att välja mellan dom, då blir det fel. jag kan inte. Sa jag och Oscar kollade upp på mig.

- Visst, jag fattar att du är så jävla ledsen men tyvärr Saga, det funkar inte. antingen väljer du en eller ingen. Sa han och jag bet mig hårt i underläppen.

- jag ska. jag lovar, det är jag som har trasslat till allt och jag ska fixa det så det blir bra igen, jag lovar. Men inte nu, inte idag. sa jag och Oscar nickade spännt.

- Ta din tid. mumlde han och jag nickade, satte mig ner bredvid honom. Lungt la jag min hand på hans knä.

- Förlåt. verkligen, jag hatar att se dig såhär. sa jag och Oscars tomma blick träffade mina ögon. han slickade sig om läpparna och kollade ner i marken igen. Jag drog in honom i en kram som han inte besvarade, han verkade helt borta. Med en suck släppte jag kramen och satte mig framför honom. Jag sökte hans blick och tillslut kollade han besviket tillbaka in i mina ögon igen, reste sig utan att bryta ögonkontakten. Han bara skakade på huvudet och började gå. snabbt reste jag mig och ställde mig före honom. Jag stoppade honom genom att lägga mina händer mot hans bröst.

- Släpp! Sa han argt men jag bara skakade på huvudet, virade mina armar runt hans nacke klev ett steg närmre. Innan han hann reagera pressade jag hårt mina läppar mot hans. Först röck han till men sen kysste han mjukt tillbaka. Jag kände hur fjärilarna började fladdra i magen, men då röck Oscar snabbt bort kyssen och kollade in i mina ögon.

- det där funkar inte denhär gången, sorry. sa han och knuffade sig hårt förbi mig. Jag bet mig hårt i läppen och följde honom med blicken när han gick iväg. Han var verkligen besviken. fjärilarna i magen förvandlades snabbt till skulkänslor. Varför var jag så jävla dum hela tiden? varför? Jag vände mig om för att gå tillbaka, och möts direkt av ett par välbekanta gråblå ögon. Sjävlklart. Han bara stirrade med tårar i ögonen, han hade sett oss kyssas.

- Felix snälla... började jag men han bara skakade på huvudet.

- jag bad dig om en jävla sak, att inte välja Oscar. sa han och jag svalde hårt.

- det har jag inte gjort heller. sa jag och Felix skrattade till.

- Inte? för det är exakt så det verkar. sa han snabbt, vände sig om och gick. Jag blundade hårt. snyggt jobbat Saga, två flugor i en smäll.

 

 

 

Rektorn hade pratat i säkert 20 minuter nu, och jag hade slutat lyssna för länge sen. Mina tankar låg på annat håll, Felicia. Jag hade inte sett henne än och min blick verkligen sökte bland allt folk.

- Sådär! Nu ska jag ha pratat färdigt. så nu gå ni till era hemklassrum så får ni ha en jättebra termin! tack. sa rektorn och hela matsalen började röra sig. alla började prata och jag slängde en blick på David.

- Har du sett Felicia? frågade jag och han ryckte på axlarna.

- Nä, vadårå? frågade han och jag bara skakade på huvudet.

- Inget, bara undra. sa jag och slank snabbt iväg. Vi skulle ändå gå i samma klass så jag skulle säkert träffa henne nu. Jag gick ut från matsalen och började gå bort mot mitt skåp. På vägen såg jag Ogge sitta på en bänk med mobilen i handen, på läpparna hade han ett stort leende.

- Tja, sa jag och han kollade upp från mobilen.

- Tjaa. svarade han och hans blick föll lika snabbt dit igen.

- vad gör du? frågade jag och satte mig bredvid. Han svarade inte utan fortsatte bara strycka på skärmen.

- Hallå? sa jag och knäppte med fingrarna framför hans ansikte.

- Va?

- Vad gör du? upprepade jag och Ogge kollade på mig med ett leende.

- va? frågade han igen och jag skrattade.

- Vad gör du? frågade jag långsammare och Ogge kliade sig nervöst i nacken.

- Jag pratar med Alice. sa han och jag skrattade

- det förklarar en del. sa jag och reste mig. Ogge flinade och hans blick föll ännu en gång ner på skärmen. Jag suckade och klappade Ogge på axeln.

- Vi ses. sa jag, och när jag inte fick något svar gick jag bort mot mitt skåp. Vi skulle ha matte, så jag plockade ut matteböckerna och gick in i klassrummet. Jag letade med blicken och såg Felicia sitta längst bak i ena hörnet. Hennes bruna platta hår låg över ena axeln och hon hade hörlurar i öronen. Vad skulle jag göra? skulle jag gå fram? Jag tog ett djupt andetag, gick fram och drog ut stolen bredvid henne. Hon kollade upp och log svagt.

- Eh, är det okej om jag sitter här? frågade jag och hon tvekade.

- asså, jag tror Saga ska... började hon men avbröts av att läraren kom in.

- Heej hörni, sätt er två och två! sa hon och knäppte med fingrarna i luften. jag kollade mig omkring, alla satt redan två och två utom jag och Felicia. Jag gick och satte mig vid en ensam bänk och läraren gav mig en frågande blick.

- Vad förstog du inte med det jag sa Omar? två och två, sätt dig bredvid Felicia! Sa hon och jag gav Felicia ett litet leende. Hon bet sig löst i läppen och jag satte mig ner bredvid henne igen. Fyfan vad pinsamt, hon ville ju inte äns att jag skulle sitta här igentligen. Men varför inte? Varför var det så stelt helt plötsligt? Jag sköt bort tankarna och gav fokus på läraren istället.

 

Hmmmm nu är del 94 uppe hörniiii ;)))))

Får kommentarer om dålig uppdatering och jag vet :( känns så tråkigt när jag suger på att uppdatera men ska VERKLIGEN försöka bli bättre!!! tycker det var ganska bra att jag klarade av att skirva klart dethär ikväll i alla fall!!

Hoppas ni gilalde det! Ge mig mer kritik hörniii, vad tycker ni ska bli bättre (förutom uppdateringen då hahah:*) och vad tycker ni är bra??? Det är med er kritik jag blir bättre!!

 

(vet ej om låtvalet till detta kapitlet belv det bästa men det var det bästa jag kunde komma på iaf)

 

Vilka har påsklov? själv börjar mitt på Torsdag (?) men åååh vad jag längtar! Har mycket i skolan just nu och vill bara släppa allt och ha loooooov! Hoppas alla får/har ett bra lov i alla fall! see you sooooooon!

 

Puss

 Tidigare

- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?

Efter ett tag kände jag hur hon släppte kramen, vi kollade in i varandras ögon och jag tog nupp mina händer för att torka bort hennes tårar. Hon log och jag log svagt tillbaks, sedan ställde hon sig på tå och våra läppar möttes i en kyss. samtidigt som mina tårar forsade för kinderna kysstes vi, länge. Hon la sina händer runt min nacke och jag höll ett stadigt grepp om hennes höfter. Vi släppte långsamt kyssen och hon kollade upp i mina ögon igen. Den blicken gjorde mig alldeles knäsvag.

- Jag älskar dig Ogge, viskade hon och jag log svagt.

- Och jag älskar dig Alice. visakde jag tillbaka, och precis då rullade tåget in.

---

 

 

Med tårar rinnandes ner för mina kinder stod jag blixtstilla och kolla när tåget rullade iväg. Så fort det var borta vek jag ner blicken, torkade bort tårarna under ögonen och harklade mig. Sedan började jag långsamt att ta mig ifrån tågstationen. Det var slut nu, jag visste att det aldrig skulle bli som förut. Hon skulle antagligen komma över mig och hitta nån ny, men inte jag. Jag skulle aldrig hitta nån ny, det är ju henne jag vill ha.  Jag kände hur det kurrade i magen av hunger, så jag fiskade upp mobilen för att ringa Felix. Han kanske ville äta med mig. Jag skrev in hans nummer och la mobilen mot örat, signalerna gick fram och tillslut svarade han. 

- tja ogge! 

- tja, du, har du lust att äta nåt? frågade jag.

- Asså jag är påväg hem till mig med Saga, Men en annan gång kanske, sa han stressat i andra änden.

- jaha, okej... men då ses vi väll imorn antar jag.

- Absolut, hejdå! Sa han och la på. Jag bläddrade vidare bland mina kontakter och ringde upp Oscar. Efter bara några sekunder svarade han.

- aa hallå? Sa Oscar med trött röst.

- Tja, det är jag, Ogge.

- Tja! Svarade han lite piggare. Jag log svagt och började gå mot gallerian.

- Är du upptagen? frågade jag.

- Nej inte direkt, vadårå?

- Tänkte bara kolla om du har lust att äta med mig? Jag har precis vart och sagt hejdå till Alice vid tågstationen... mumlade jag.

- Jag har lovat att äta hemma idag, sorry. Sa han ledsamt. Jag suckade.

- aha okej, jag fattar.

- Är du okej? Jag menar, hur blir det mellan dig och Alice nu? distansförhållande eller? frågade han och jag kände klumpen växa i halsen. jag svalde hårt, inte börja gråta igen.

- Asså... nej, det skulle inte funka. sa jag tyst.

- Vänta va? vad menar du? frågade Oscar chockat.

- Vi bestämde oss för att försöka gå vidare. sa jag och bet mig hårt i underläppen för att inte låta tårarna tränga fram.

- Åh... Nej vad tråkigt... sa han försiktigt. Jag nickade svagt, även om han inte kunde se, och sen tog jag ett djupt, hackigt andetag. Jag kunde inte prata om dethär.

- Såå, vad har du gjort idag? frågade jag snabbt för att byta samtalsämne.

- hmmm, Jag var på stranden med Saga en stund, men hon var tvungen att åka hem nästan direkt så det blev ju inte så lyckat, plus att hon var skitsur utan andledning, men jag venne, hon hade väll bara en dålig dag eller nåt. Sa Oscar och jag kom och tänka på Saga och Felix, var det därför Saga åkt från Oscar, för att träffa Felix?

- vad skulle Saga göra då? frågade jag.

- Ingen aning, hon sa inget men hon hade jävligt brottom i alla fall. Svarade Oscar, och jag fattade att det var pågrund av Felix Saga hade haft så brottom. vad annars? Skulle jag säga något till Oscar? Nej, det skulle bara skapa drama. Jag svalde hårt vid tanken av att ljuga för min bästavän, och sedan kollade jag ner på mina fötter.

- Nä okej, men du, jag måste käka nåt nu innan jag svälter, men vi ses imorn.

- Aa okej, hejdå! Sa Oscar och jag la på. Jag suckade irriterat, skulle jag behöva äta själv? Jag slog in Omars nummer och la mobilen mot örat en tredje gång.

- OG maaaaan! Sa Omar med en tillgjord mörk röst.
- haha tjaaaa! svarade jag.

- Varför ringer du? frågade han. Jag skrattade till och drog handen genom håret.

- Jo jag är i gallerian och undrar om du har lust att äta något?

- hmm jo jag är ändå på tunnelbanan så visst! Svarade han och jag log stort.

- Vad bra! Möt mig vid foot locker. Sa jag och började gå ditåt.

- Okej jag är där om 5! Vi ses, sa Omar och la på. Jag la ner mobilen i byxfickan. Jag kom fram till skoaffären och ställde mig lutad mot väggen en bit bort. Min blick vandrade över människorna som gick fram och tillbaka, efter en stund kom två tjejer i 12 års ålderna fram med stora leenden på läpparna.

- Ursäkta, är inte du en av dom där killarna som var förband åt Justin? frågade den längsta av dom.
- The Fooo, du heter Oscar va? fortsatte den andra.

- Jo det är jag, sa jag och log stort. tjejerna fnittrade förtjust.

- får vi ta bild med dig? frågade den långa igen.

- Det är klart! Svarade jag glatt och la armen runt den långa medan den andra knäppte ett kort.

- Min tuuur! Sa den andra tjejen och tog den långas plats bredvid mig. Även hon fick en bild och sen log dom riktigt nöjt.

- Tack! Sa Dom glatt.

- Hoppas vi ses igen! Svarade jag och gav dom varsin kram. tjejerna försvann snabbt bort och jag log stort, det var inte så många som kände igen oss än, så det var rätt så nytt att folk kom fram och hälsade. Snabbt där efter kom Omar gåendes mot mig.

- Tjaaa! Sa han och gav mig en kram.

- Hej, du missade två små tjejer som kom fram och tog kort nyss, sa jag nöjt och Omar höjde på ögonbrynen.

- Vadå? kände dom igen dig från konserten eller? frågade han och jag nickade.

- vaaaaaaa neeeej! Jag ville också ta bild juuuuu! Sa han besviket. jag skrattade.

- Kom nu så äter vi, sa jag och drog med honom bort mot närmsta matställe. Vi beställde och slog oss ner vid ett bord.

- Sååå, hur går det Felicia förrästen? frågade jag och Omar ryckte till.

- va? frågade han, som om han inte hört vad jag sa.

- Hur går det med Felicia? upprepade jag.

- Ja venne... mumlade han och tog en bit av sin lasange. Jag märkte direkt på honom att det hade hänt något.

- Men vadå, har ni löst det där bråket eller? frågade jag och Omar kollade blygt upp på mig.

- Vad spelar det för roll? Jag har ändå inga känslor för henne längre. sa han och petade med gafflen i maten.
Jag kollade på honom med en "är du seriös" blick.

- Men lägg av Omar, jag märker på dig att du fortfarande har känslor för henne. Du behöver inte dölja något, du kan berätta allt för mig. sa jag och Omar log svagt. en liten suck lämnade hans läppar.

- Du har rätt, men vi har väll lixom... börjat umgås igen efter festen jag hade. sa han och jag kunde se hur han nästan blev lite generad.

- men vadå? som bara vänner eller? frågade jag och Omar ryckte på axlarna.

- vänner och vänner... flinade han. Jag skrattade.

- så ni är tillsammans eller va? Nu hänger jag inte med, sa jag och Omar röck på axlarna ännu en gång.

- asså vi har pratat lite om det, och lixom... Hon säger att hon inte kan lita på mig. så jag vet inte. sa Omar och kollade ledsamt ner i tallriken igen.

- Hon kommer säkert kunna det igen... du måste bara visa henne att hon kan lita på dig. Sa jag och Omar nickade och ett flin bildades i hans ansikte.

- Hon verkar i alla fall lita på mina läppar, sa han. Jag satt min cola i halsen och började skratta, Omar skrattade också medans jag hostade.

- hur går det med Alice då? frågade han när vi hade lugnat ner oss. Jag stelnade till och kände hur klumpen i magen kom tillbaka, jag hade inte tänkt på henne under hela samtalet med Omar.

- asså... hon åkte hem idag, eftersom skolan börjar imorn och så. sa jag och tog en tugga av min sallad.

- Är det okej? Har det hänt något? frågade han. Jag antar att han såg på mig hur jag stelnat till. Jag harklade mig.

- Vi gjorde slut, sa jag och Omar kollade på mig med höja ögonbryn.

- varför? frågade han förvånat.

- Det skulle aldrig funka. Jag skulle inte kunna ha tid, mumlade jag och Omar nickade förstående.

- Vet du vad du ska göra, skita i henne och dra på fest i helgen. tänka på lite annat och ha kul. sa Omar och jag skakade på huvudet.

- Nä, jag vill inte skita i henne. Jag älskar henne. sa jag och Omar suckade.

- du gör som du vill, men du sa ju själv att det inte kommer funka, och vad är meingen med att gå runt och må dåligt? frågade han och jag höjde på ögonbrynen.

- Ah okej, gör samma sak durå, glöm Felicia och ha kul istället. sa jag.

- Jag har ju försökt, men det går inte.

- precis. sa jag och Omar log svagt.

- Du har rätt, igen. Om du verkligen vill ha henne så är det bara att kämpa på. sa han och jag nickade. Omar hade förändrats på något sätt, ett bra sätt, och det hade bara gått ett sommarlov.

 

 

- Oscaaaaaaar! Ropade mamma nerifrån. Med en irriterad suck reste jag mig och joggade ner för trappen.

- vad? frågade jag och hon höll upp två hundkoppel framför mig.

- ta ut Donna och Daisy en stund, det skulle vara jättesnällt. sa hon.

- måste jag? frågade jag och hon nickade. Med en suck tog jag emot kopplena.

- Donna, Daisy! Ropade jag och dom kom springandes mot mig. Jag knäppte fast kopplena och drog på mig ett par skor.

- och inte bara fem minuter, gå en bit. sa hon med ett litet leende.

- mm... mumlade jag surt innan jag lämnade huset.Det var en fin sommarkväll, och sista innan skolan började. Jag bestämde mig för att gå bort mot hundparken, så kunde dom springa löst i några minuter. Jag började med snabba steg gå dit, och nör jag var framme släppte jag löst dom och satte mig på en bänk. jag tog upp mobilen, kollade snabbt igenom twitter. Jag fotade parken och hundarna och skrev "Promenad med Donna och Daisy ;)" Jag publicerade tweeten och fick snabbt några svar. "jag vet vart dendär parken ligger omg!" "åh vad söta" "du är snygg" "nån gång måste jag få träffa dig!!" jag log, favoritmarkerade några av tweetsen och sedan gick jag in på instagram. jag kollade igenom bilderna och såg att Felix lagt upp en bild för 10 minuter sen. Det var en utsuddad bild på en grill. I bakgrunden såg man Magnus stå och grilla bredvid en tjej. Jag såg direkt vem det var, Jag stelnade till och stirrade på bilden, vad i helvete?!

 

Jag la upp en bit kött och några potatisar på min tallrik, stoppade in gaffeln i munnen och tuggade. Den goda smaken av grillat kött fyllde upp min mun.

- Åh gud vad gott det är! Sa jag och kollade på Magnus som bara log.

- Har du smakat såsen? frågade han och jag skakade på huvudet. Han gav tog upp en klick sås på min tallrik och jag smakade. Det var otroligt gott.

- Shiiit, vad är du för mästerkock? frågade jag och Magnus skrattade.

- Felix älskade denhär såsen när han var mindre, sa Han och kollade på Felix som flinade.

- jag älskar den fortfarande, sa han och hällde upp mer på sin tallrik. Vi skrattade igen.

- Så, hur går det med The Fooo då Felix? undrade jag. Vi hade inte pratat om bandet på ett tag och jag kände att jag behövde få lite uppdatering.

- Ellerhur Felix, går det bra? fyllde Magnus i. Felix tuggade ur maten och började prata.

- Jo, eller asså, vi har inte jobbat så mycket än men nu när skolan börjar så kommer vi jobba mer. Vi ska spela in lite låtar och släppa en EP i slutet av Augusti. sa han och jag höjde förvånat på ögonbrynen.

- Wow, det låter ju som om det går bra. Har ni några... typ... fans? frågade jag och Felix skrattade till.

- Nja, inte direkt. det har ju hänt att nån liten tjej kännt igen en när man vart på stan eller nåt, och sen får man ju massor posetiva kommentarer på Instagram och... Började Felix men avbröts av min ringande telefon. Jag fiskade upp den från fickan och Såg Oscars namn på displayen. Jag sneglade på Felix som med spända käkar kollade på min mobil. jag tröck på avböj och kollade upp på Felix igen.

- Förlåt, fortsätt. sa jag och Felix kliade sig i nacken.

- asså, det finns inte så mycket mer att säga... sa han och jag nickade.

- Det låter som om det går ganska bra i alla fall. Sa Magnus och Felix nickade. Det blev tyst tills Theo öppnade sin lilla mun.

- Jag har saknat dig Saga. sa han. jag kollade upp på honom och log.

- Åh, desamma Theo! Det är jättemysigt att jag får komma hit och äta och vara med er, sa jag och log mot honom.

- det är bra för Felix också, han har knappt pratat om något annat än dig, sa han och stoppde in gaffeln i munnen. jag skrattade och kollade på Felix som kollade generat ner i tallriken. Jag skrattade och precis då ringde min mobil igen. jag suckade och tog upp den, Oscar nu också. Ännu en gång tröck jag på avböj och la ner mobilen bredvid mig på bordet. men direkt efter ringde han upp igen.

- Det är lungt Saga, svara du. Sa Magnus.

- tack, sa jag och gav honom ett leende innan jag reste mig från bordet. Jag gick brot en bit och svarade.

- Vad vill du? frågade jag irriterat.

- Vadå stör jag? frågade han.

- Ja, jag äter. svarade jag surt och lutade mig mot husväggen.

- Ahaaa, visst är magnus bra på att grilla? Och dendär såsen han alltid gör, så jääävla god! Sa Oscar och jag stelnade till. Hur visste han...?

- Va? Jag äter inte äns Magnus mat. sa jag och kollade oroligt bort mot matbordet där Felix familj satt och skrattade.

- Visst, jag är inte dum Saga. sa han och jag bet hårt ihop tänderna.

- Hur... hur fick...

- Hur jag fick reda på det? Jo, Om ni ska vara diskreta borde ni inte hålla på och lägga upp massor jävla bilder på Instagram. Sa Oscar argt. Jag suckade.

- Du, jag kan inte snacka om dethär nu...

- men vafan Saga?! Jag måste för i helvete få veta vad du håller på med?! Röt han. Jag röck till av hans starka röst.

- Snälla, vi tar dethär sen. Hejdå. Sa jag och la på. Sedan stängde jag av ljudet och gick snabbt tillbaka till bordet. Jag klistrade på ett leende på mina läppar och satte mig ner bredvid Felix.

- Förlåt för detdär, sa jag och Magnus skakade på huvudet.

- Det är lungt! Savarde han och vi fortsatte prata som innan.

 

Jag klev in i hallen med Omar efter mig.

- Mamma och pappa kommer hem sent så det är bara vi hemma, sa jag och drog av mig skorna. Vi gick in i vardgasrummet och jag startade fifat. Jag behöve lixom inte äns fråga om vi skulle spela, det var som en självklarhet. Omar slog sig ner i soffan och jag gav honom ena kontrollen. Jag kände mobilen burra i fickan, så jag drog upp den och såg Oscars namn på skärmen. Jag svarade och la mobilen mot örat.

- tjaaaa, sa jag och satte mig bredvid Omar i soffan.

- Saga är med Felix?! Hon drog hem från den där jävla stranden för att träffa Felix, FELIX! Sa han stressat såfort jag svarat.

- Hur fick du reda på det?! frågade jag oroligt.

- vadå? visste du det eller?! frågade han och jag stelnade till. Att ljuga kanske bara skulle krångla till saker ännu mer...

- Asså sorry Oscar, jag skulle sagt något... började jag men han avbröt snabbt.

- Driver du med mig Ogge?! Visste du om dethär hela tiden?! Fyfan! Sa han besviket i telefonen. Jag suckade och lutade mig tillbaks i soffan.

- jag trodde inte du skulle få reda på det...

- Fyfaaan Ogge, nu vet man i alla fall vilken sida du är på, jävla idiot. Mumlade han och sen började det pipa andra änden, Oscar hade lagt på. Med en suck lutade jag tillbaks huvudet och stängde ögonen.

- Vad var detdär om? frågade Omar förånat.

- Saga... hon har krånglat till det så jävla mycket. mumlade jag och Omar nickade.

- och är Oscar sur på dig för att...?

- Jag ljög. mumlade jag igen. Omar suckade och kliade sig i nacken.

- Det är fan drama hela jävla tiden. mumlade han. Jag kunde inte annat än att hålla med.

 

- Så är det inte! Du älskar mig inte alls! Du ljuger, Du gjorde allt dethär för att få ha sex med mig, och sedan lämna mig, EXAKT SÅ ÄR DET! JÄVLA ÄCKEL! Skrek jag, reste mig snabbt från bordet. Ogge kollade chockat på mig.