OUR LOVE DEL 30
Tidigare
- Du är ju rena proffset grabben! Sa pappa och la handen på hans axel, så att vi skulle avbryta kyssen. Felix kollade på pappa och log.
- Tack, sa Felix och log.
- nä, vad tycker ni? är det inte dax för lite efterrätt? frågade mamma och vi nickade. hon gick in till köket, hämtade kladdkakan och ställde fram den på tevebordet.
- vi behöver ju ingen teve, vi kan ju ha Felix och hans gitarr istället! sa pappa och Felix skrattade. vi tog för oss av kakan och började äta. jag var så glad, Felix och mina föräldrar verkade komma riktigt bra överäns.
Felix Perspektiv
Felix Perspektiv
Jag drog snabbt upp min ringande mobil ur fickan, kollade på displayen. det var Fredde. han hade ringt minst 20 gånger sen helgen, men jag hade bara struntat i att svara. jag var arg på honom. men... kanske borde jag svara ändå? jag tröck tveksamt på grön.
- Felix?! varför har du inte svarat?! Röt han surt.
- vad fan tror du? sa jag lika surt och satte mig ner vid köksbordet.
- Men du kan väll iallfall svara?!
- jag kanske inte har haft lust?! sa jag kaxigt.
- vi måste prata Felix. sa han allvarligt.
- har faktiskt ingen lust med det. svarade jag ärligt.
- men snälla. vi måste. jag hatar att vara osams med dig.
- du kan bara hålla käften. du kysste min flickvän Fredde. sa jag besviket. det blev tyst i andra änden.
- Jag vet. och det värsta är att jag tyckte om det. sa han och jag knep ihop ögonen hårt för att inte skrika rakt ut. fan dig Fredde.
- mhm. mumlade jag till svar.
- möt mig vid plattan. vi måste prata. snälla? bad han.
- mm. sa mumlade jag igen.
- bra, då ses vi. skynda dig. sa han. jag la på, reste mig och gick mot hallen. drog på mig skor och skrev en lapp till mamma, eftersom hon fortfarande jobbade.
jag gick på tunnelbanan och började åka. Vad skulle jag säga? just nu var jag så jävla förbannad på honom. Han hade gillat att kyssa Saga. självklart. kunde det bli bättre?! Jag som trodde han och jag var vänner, på riktigt. Visst, jag var besviken på Saga också... men lixom... det var en annan sak. Saga ville inte kyssa Fredde. Fredde ville kyssa Saga. stor skillnad. Jag klev av tunnelbanan och började gå mot plattan. jag såg Fredde sitta längre bort på en bänk. när jag kom fram reste han sig upp.
- hej, sa han och tog av sig solglasögonen. han satte dom i pannan. Jag nickade till svar. försökte hålla inne ilskan som kommit direkt när jag såg honom. jag kunde fortfarande inte fatta att han hade kysst saga. jag kunde inte äns tänka mig det.
- Felix... jag är ledsen. jag fattar om du är besviken på mig, och jag fattar hur mycket du hatar mig just nu... började han. jag knep ihop ögonen för att inte skrika rakt ut.
- jag är jävligt förbannad Fredde. om du äns kommer på tanken att röra henne igen, då är du död. fattar du det? död. sa jag stelt och puttade honom lätt.
- Jag vet Felix... men hon är så... speciell. sa han tyst.
- Men Fredde. är min. sa jag argt. var han dum eller?! ville han ha bråk?
- chilla Felix, sa han och backade några steg.
- ska jag?! förfan Fredde, tänk på vad du har gjort! jag har inte gjort nåt fel. ellerhur? sa jag och höjde rösten en aning. jag höll på att bli riktigt sur. Fredde suckade.
- vad vill du att jag ska göra då Felix? jag har gjort det, jag har kysst Saga. jag kan inte spola tillbaka tiden! sa han lika högt, slog ut med armarna.
- Men du skulle ju inte gjort det från första början! idiot! skrek jag rakt i hans ansikte.
- Förlåt! Hur många gånger ska jag behöva säga det?! Förlåt Felix! Jag satte mig ner på bänken.
- vet du Fredde? jag är så jävla rädd att det ska hända igen. fattar du?! Om du rör henne igen är du död. fattar du det? eller behöver jag vara tydligare än såhär?! Frågade jag spänt och kollade rakt in i hans ögon.
- jag gör vad fan jag vill. mumlade han till svar. jag kollade storögt på honom.
- Vad sa du?! Rör henne inte igen säger jag! Jag reste mig hastigt från bänken och puttade honom bakot, han föll ner på marken med en duns.
- Tror du du kan bestämma över mig?! jag gör vad jag vill. sa han och försökte resa sig. Jag satte mig över honom och slog till honom hårt över kinden. han blev helt tyst.
- du rör henne inte igen. sa jag och kollade rakt in i hans ögon.
Sagas Perspektiv
Jag klev av tunnelbanan och började gå upp mot plattan. Jag skulle möta upp Felicia, och vi skulle köpa lite nya sommarkläder. allt kändes så himla bra, med Felix, med mamma och pappa, sommarlovet började om bara några dagar, och det var Fredag. ikväll skulle jag och Felix ha myskväll. bara ligga och kolla på film hela natten. Jag kollade mig runt, såg inte Felicia. min blick fastnade på två killar som låg och slog varandra på marken. men vänta... var inte detdär Felix?! Jag gick närmre för att kolla. och jo, det var Felix och Fredde.
- Felix! Vad i helvete gör du?! skrek jag och slet bort honom från Fredde. Felix kollade chockat upp på mig.
- Saga... gå härifrån. sa han kort. jag kollade argt på honom.
- vad gör ni?! är ni helt dumma?! skrek jag igen. Jag såg hur Fredde skämdes. Jag kollade på hans kind. den var alldles röd. hade Felix slagit honom så hårt? jag gick fram och kollade noga på kinden.
- shit, du måste nog lägga på nåt kallt där, annars kommer det bli blåmärke. sa jag tyst.
- tack, sa han och kände försiktigt på sin kind. jag kollade på Felix.
- gjorde du detdär Felix? frågade jag chockat. han sa inget, stog bara och kollade ner i marken.
- Felix?! gjorde du detdär?! sa jag igen, högre denhär gången.
- mm.. mumlade han tillbaka.
- fyfan Felix. sa jag och skakade oförstående på huvudet.
- du fattar inte vad dethär handlar om Saga... gå härifrån. sa Felix.
- såklart jag fattar! Jag är väll inte dum heller?! sa jag argt tillbaka. jag tyckte så synd om Fredde. hans kind hade nästan blivit lite blå.
- Men Saga snälla, kan du inte låta oss lösa dethär? Sa Felix spännt.
- tror du jag ärligt talat tänker låta dig stå och slå Fredde här?! du är ju sjuk. sa jag och gick bort mot Fredde. Felix kollade avundsjukt på Fredde.
- Förlåt. mumlade Felix. jag höjde på ögonbrynen.
- säg inte det till mig! Det var han du gjorde illa. sa jag surt och nickade mot Fredde. Felix bara suckade, satte sig ner på bänken igen.
- Är du okej? jag måste gå... sa jag och kollade oroligt på Fredde. han nickade.
- Tack. sa han tyst. jag kollade bak på Felix, som satt avundsjuk på bänken och stirrade på mig. rätt åt honom. hur kunde han slå Fredde sådär?! visst, jag fattade att han var sur. men vadå? jag hade faktiskt också kysst Fredde, det var inte bara Fredde som kysst mig. Jag tog upp mobilen och ringde Felicia, började gå bort från killarna.
- hej, förlåt att jag är sen! Jag kommer när som helst. sa hon stressat.
- det är lungt. jag väntar!
- bra. har det hänt nåt? du låter arg. frågade hon fundersamt.
- vi tar det när du kommer. puss. svarade jag snabbt.
- puss, svarade hon och la på. Jag satte mig ner på en bänk och tittade bort mot Felix och Fredde. dom satt och pratade. jag kunde inte se om dom bråkade eller inte. just nu orkade jag inte bry mig heller, så jag kollade bort istället, tog från hörlurarna och satte på musik på högsta volym.
efter kanske 3 minuter såg jag Felicia komma springandes. hon satte sig bredvid mig på bänken och drog ut mina hörlurar.
- Hej, sa hon och gav mig en kram. jag kramade henne tillbaks.
- Hej. sa jag och klämde fram ett leende.
- allt okej? frågade hon och vi reste oss, började gå bort mot affärerna.
- förutom att jag nyss såg Felix stå och slå Fredde längre bort, är det väll okej. sa jag och suckade. hon kollade storögt på mig.
- va? vad menar du? vadå? berätta... Sa hon chockat.
- jag vet inte... jag kom hit, så såg jag två killar stå och bråka. jag såg att det var Felix, så jag gick fram. det var Felix och Fredde. Felix hade slagit till Fredde så han var helt röd på ena kinden. dom bråkade väll antagligen om att jag och Fredde kysstes... började jag men avbröts av en kram.
- bli inte arg på Felix Saga... jag hatar när ni bråkar. sa hon ledsamt. jag suckade.
- vad ska jag göra då? han fattar väl att han inta kan slå folk sådär. sprciellt inte Fredde, som är både min och hans kompis. sa jag irriterat.
- nej jag fattar... men du... prata med Felix.
- ja, vi ska träffas ikväll. så vi får väll ta det då. jag suckade.
- det löser sig Saga... jag lovar. sa hon och log. Jag nickade till svar. det blev tyst ett tag tills Felicia pekade bort mot h&m som låg längre bort.
- dom har en skitsnygg bikini där, kom, sa hon och drog tag i min arm. jag log och följde med.
Var riktigt trött när jag skrev dethär kapitlet, så det kanske vart lite kort? ledsen isåfall! Hoppas det är lungt! Älskar eeeerrrrr
OUR LOVE DEL 29
Tidigare
- jaaaa, åh, dom kommer älska dig bara dom lär känna dig. sa jag glatt. han skrattade.
- är du säker? frågade han.
- om inte, älskar iallafall jag dig. sa jag och kunde nästan känna hur han log på andra sidan.
- och jag dig.
- jag ringer dig senare, okej?
- okej, puss. sa han och jag la på.
Sagas Perspektiv, några dagar senare
Sagas Perspektiv, några dagar senare
Jag småsprang ut från skolan. Felix stog och väntade vid sin moppe när jag kom.
- Hey baby. sa han flörtigt, gick fram till mig och kysste mig mjukt.
- Hej snygging, sa jag och besvarade kyssen.
- ska vi åka? frågade han och sträckte mig en hjälm. jag nickade och tog emot den, satte den på huvudet. Felix skulle hjälpa mig välja klänning till skolavslutningen som var nästa vecka, och ikväll skulle han äta middag hemma hos oss. denhär dagen kändes bara så bra. Jag hoppade upp bakom honom på moppen och tog ett fast grepp runt hans midja. han gasade och körde ner mot stan. han stannade moppen utanför bikbok och vi gick in. jag började leta bland klänningarna.
- måste den vara vit? frågade Felix och höll upp en svart spetsklänning. Jag granskade den noga.
- hmm.. ja, helst... sa jag, vände mig och fortsatte kolla. Jag hittade en ganska söt, vit kort klänning som jag höll upp framför Felix näsa.
- var den söt? frågade jag och han nickade.
- skitsöt. jag log, hängde den på armen och fortsatte kolla. jag hittade en orange långklänning. höll upp den framför mig och kollade. den var ganska fin, även om den inte var vit. jag hängde den över armen, fortsatte leta.
- Den här var skiiiiitsnygg. sa Felix och höll upp en svartvit, tight klänning utan axelband. han hade rätt, det var skitsnygg.
- åh, det var den verkligen. sa jag och tog emot klänningen. Felix blinkade mot mig.
- duvet, är man proffs så är man. sa han stolt. jag himlade med ögonen och skrattade. jag hade hittat 3 riktigt snygga klänningar, så jag drog bort Felix med mot omklädningsrummet. jag öppnade ett rum och skulle precis stängda dörren när en fot sattes emellan.
- kan inte jag få följa med in? frågae Felix och öppnade upp omklädningsrummet.
- det är ju trångt. jag visar dig sen, sa jag och försökte stänga dörren.
- men snälla dåå, bad han och log det där leendet man inte kunda säga nej till.
- okejdå. sa jag och flinade. han log och klev in i omklädningsrummet. jag drog av mig tröjan, och innan jag hann dra på klänningen kramade Felix om mig och kysste mig försiktigt på axeln.
- Felix, skrattade jag och drog på klänningen. han backade flinande bak och satte sig ner på pallen som fanns där inne. jag drog av shortsen, vände och vred på mig i spegeln. det var den långa oranga klänningen jag hade på mig.
- var den fin? frågade jag och vände mig mot Felix.
- du är fin i allt, sa han allvarligt.
- men, hjälp till lite nuuu, var den fin? frågade jag igen.
- jaaa, skitsnygg! sa han. jag log och böt klänning, drog på den vita korta. den var snyggare än den oranga.
- Den här då? frågade jag.
- den var ännu snyggare. sa han och reste sig upp. han ställde sig bakom mig, la händena på mina höfter och kysste min kind. jag log mot honom, vände huvudet och gav honom en kyss på munnen. jag drog av mig klänningen och drog på den sista, tighta utan axelband. Felix bara stirrade.
- shit. dendär SKA du ha. sa han bestämt. jag log, kollade mig i spegeln. han hade rätt, den var snygg.
- jag tar den. sa jag, klädde på mig och ställde mig i kön med klänningen över armen.
- du kommer svara snyggast i hela skolan. viskade han i mitt öra.
- är jag inte redan det? sa jag och låtsades se förvånad ut. han skrattade och kysste min kind.
- jo, det är klart. jag flinade och kysste honom på munnen. han vände sig mot mig utan att avbryta kyssen.
- ursäkta? ville ni betala? frågade kassörskan irriterat, jag skrattade och slutade kyssa Felix.
- ja, förlåt. flinade jag och la fram klänningen på disken.
- det blir 350 kronor. sa kassörskan och log. jag sträckte fram pengarna. Felix puttade bort min hand.
- nej, jag betalar. sa han och kollade bestämt på mig. jag öppnade munnen för att prata, men avbröts av Felix.
- jag betalar. sa han igen, log mot kassörskan och sträckte fram pengarna. jag vek ihop mina egna pengar och la dom i fickan igen. tog emot påsen och suckade mot Felix.
- du hade inte behövt... Sa jag och la huvudet på sne.
- men jag ville. sa han och tog min hand. vi gick ut från affären. jag log mot honom.
- jag är skyldig dig en tjänst. sa jag och vi hoppade upp på hans moppe.
- det är du verkligen inte, sa han och startade moppen. vi åkte hem mot mig.
Felix Perspektiv
Saga stog i spegeln i sitt rum med klänningen på. hon vände och vred på sig, såg riktigt nöjd ut. jag satt i sängen och kollade på henne. hon var sjukt snygg i dendär klänningen.
- Den sitter helt perfekt! Sa hon och började hoppa upp och ner. jag nickade innstämmande. Hon gick fram till mig på sängen och kysste mina läppar.
- hur ska jag kunna tacka dig för denhär? frågade hon och satte sig ner bredvid.
- Du har redan sagt tack 1000 gånger baby, det räcker, jag lovar. sa jag och flinade.
- du är så underbar Felix, jag är sååå glad för den. sa hon och kramade mig från sidan. jag pussade henne mjukt på huvudet.
- Saga! Felix! Nu finns det mat här nere! Ropade Sagas mamma nerifrån. Saga reste sig, tog min hand och vi gick ner till köket. bordet var jättefint dukat, och dom hade lagat lasange. det såg verkligen supergott ut. Saga satte sig ner och jag satte mig bredvid.
- Det ser jättegott ut! Sa jag när Sagas mamma la upp mat på min tallrik. Hon log stort.
- Det är Johan som har lagat, sa hon och kollade på Sagas pappa. Jag kollade på honom och log. Saga tog upp mat på sin tallrik och vi började äta. precis som jag trott var det supergott. man kunde nästan tro att Sagas pappa var kock ellet nåt.
- det var jätetgott pappa, sa Saga och stoppade in en till tugga i munnen. jag nickade instämmande.
- verkligen, supergott. sa jag.
- tack, det är mitt favoritrecept! Sa han stolt. Saga himlade med ögonen och han bara skrattade.
- eller inte pappa, du lagar aldrig mat ju.sa hon skrattandes.
- men när jag lagar, gör jag oftast lasange. ellerhur? frågade han och Saga nickade med mat i hela munnen.
- så, Felix. berätta lite om dig själv! Sa Sagas mamma glatt. jag tänkte efter. vad fanns det att berätta?
- hmm, mina föräldrar är skiljda, men jag bor mest hos mamma... jag älskar att spela tevespel, typ fifa, jag gillar också väldigt mycket att spela gitarr, och sjunga. sa jag och log.
- kan man inte få höra lite senare? frågade pappa nyfiket. Jag såg hur Saga himlade med ögonen.
- pappa, han kanske inte vill. sa hon och kollade på mig. jag log blygt.
- jodå, det skulle vara kul. sa jag och Sagas pappa sken upp.
- där ser du Saga, han ville visst. sa han och räckte retsamt ut tungan. Saga bara skrattade och gjorde likadant.
- säkert att du vill det Felix? frågade hon och stoppade in gaffeln i munnen.
- absolut. sa jag och nicakde. hon log mot mig och jag log tillbaka.
Vi åt upp och reste oss för att lämna disken.
- ni kan låta det stå, jag tar det. Sa Sagas mamma vänligt.
- är det säkert? frågade jag och ställde tillbaka tallriken.
- ja! Jag tar det. sa hon igen och log. vi nickade, tackade för maten och gick upp på Sagas rum igen.
- är det säkert att du vill sjunga inför mina föräldrar? Frågade Saga igen när vi kommit upp.
- Jaaa, jag vill. sa jag bestämt och satte mig ner i sängen.
- kom ihåg att ingen tvingar dig.
- Saga, varför är du så orolig? jag vill visa dom. okej? sa jag och kollade rakt in i hennes ögon.
- jag vill inte att du ska känna dig pressad bara. sa hon snällt. Jag drog henne mot mig, hon la sig ner över mig i sängen och kysste mig.
- jag gillar dina föräldrar Saga, dom är jättegulliga. sa jag och la en slinga hår som hängde i hennes ansikte bakom örat. Hon kollade konstigt på mig.
- säkert? frågade hon och jag nickade.
- ja, säkert. sa jag. hon log och pressade sina mjuka läppar mot mina igen.
Sagas Perspektiv (För bättre effekt sätt på låten "after tonight" av Justin Nozuka i bagrunden!)
Vi satt i soffan. Felix satt på en stol framför med en gitarr i handen.
- vad ska jag köra för låt då? frågade han, kollade på mig.
- kör after tonight av Justin Nozuka! Sa jag ivrigt. Felix nickade, tog första ackordet. mamma och pappa satt spännt i soffan. hans fingrar gled över strängarna och fin musik hördes genom hela huset. han började sjunga, och precis som förra gången rös jag i hela kroppen. rösten, gitarren, kroppsspråket, allt gjorde det perfekt. jag kollade på mamma och pappa, som satt lika chockade båda två och kollade på Felix. Han blundade, och man såg verkligen hur sången kom rakt från hjärtat. han öppnade ögonen igen, kollade rakt in i mina och log. jag rös i hela kroppen. så perfekt. orden lät så himla fina, och det kändes som han sjöng till just mig. han sjöng refrängen och kollade fortfarande rakt in i mina ögon. avslutade låten och ställde ner gitarren bredvid sig på golvet. mamma och pappa ställde sig upp från soffan, började applodera.
- Du var grym! Sa pappa och busvisslade. Felix bugade och log stort.
- vart kommer dendär talangen ifrån? frågade mamma chockat.
- jag vet inte... skrattade han blygt. jag gick fram och gav honom en kyss.
- det var så himla perfekt Felix. viskade jag mot hans läppar. han log.
- Du är ju rena proffset grabben! Sa pappa och la handen på hans axel, så att vi skulle avbryta kyssen. Felix kollade på pappa och log.
- Tack, sa Felix och log.
- nä, vad tycker ni? är det inte dax för lite efterrätt? frågade mamma och vi nickade. hon gick in till köket, hämtade kladdkakan och ställde fram den på tevebordet.
- vi behöver ju ingen teve, vi kan ju ha Felix och hans gitarr istället! sa pappa och Felix skrattade. vi tog för oss av kakan och började äta. jag var så glad, Felix och mina föräldrar verkade komma riktigt bra överäns.
Heej! Då var kapitel 29 uppe! Hoppad ni gillade det :) Imorgon... då ska vi vara i skolan exakt hela dagen. asså, vi ska sova i skolan.... så jaaaaa, är inte 100% på att det kommer upp nåt kapitel alls då :( Jag är ledsen :((((( Ska försöka, men tror inte det... annars hörs vi i övermorgon! Love u, puss
OUR LOVE DEL 28
Tidigare
- Jag klarar inte dethär mer. sa han kort, och jag blev helt tyst. vad menade han? regnet piskade mig i ansiktet, och mitt hjärta slog dubbelt så fort.
- snälla Felix... gör inte dethär. sa jag darrigt. han blundade.
- Jag är trött på dethär Saga. fattar du det?! sjukt trött. trött på att vara ledsen, trött på att vara arg. allt pågrund av dig. Jag är så jävla trött på det! Sa han och höjde rösten. jag kände mig så himla dum.
- jag vet... förlåt.
- och vet du vad jag är mest trött på?! skrek han. jag skakade på huvudet och kollade orligt in i hans ögon.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
- Jag är så jälva trött på att vara kär i dig Saga! Jag hatar det! Vet du det?! Det är omöjligt att bli arg på dig, enda från första gången jag såg dig har jag vetat att det skulle bli du och jag! Hur mycket jag än skulle behöva kämpa! Även om jag är sjukt besviken nu, kan jag inte sluta det såhär. För jag är så jälva kär i dig! Fattar det?! skrek han, tänkte precis öppna munnen och säga nåt mer. men jag avbröt honom, la handen bakom hans nacke, böjde ner hans huvud och kysste hans läppar. Jag kände hur han slappnade av i hela kroppen, tog la ena handen på min kind och andra på min rygg, och kysste tillbaka. Jag log bakom kyssen.
- Jag älskar dig Felix. förlåt förlåt förlåt. viskade jag mot hans läppar. jag släppte kyssen och kollade in i hans ögon. Han såg glad ut.
- Vi bara glömmer det. okej? sa han log. Jag nickade.
- men glöm aldrig bort att det är dig jag älskar, ingen annan. sa jag allvarligt och kollade rakt in i hans ögon.
- Jag lovar. sa han, tröck sina läppar mot mina igen. hans tunga gled försiktigt in i min mun och jag bara log.
- är jag förlåten nu då? frågade jag och log.
- hmmm... sa han och la handen under hakan. jag skrattade och han bar upp mig i hans famn. jag la mina ben runt hans midja, böjde ner huvudet och kysste honom igen. det började regna ännu mer, så Felix kramade om mig hårdare, började springa med mig i famnen mot tak. vi ställde oss under taket och han släppte ner mig på marken. Jag kollade ner på mina kläder, dyngsura.
- fryser du? frågade Felix och öppnade sin väska. jag nickade. han drog upp en munktröja som han drog över mitt huvud.
- Tack, sa jag och log. han log tillbaka, fällde upp ett paraply och tog min hand i hans. Vi började gå bortåt.
- Vill du gå hem till mig? frågade han och jag kollade tveksamt på honom.
- asså... jag har ju idrott nu. Felix kollade på klockan.
- Saga, du är redan 40 minuter sen. sa han och jag skrattade.
- haha, okejdå. ett leende spreds på hans läppar och vi började gå. det var så mysigt att gå där bredvid honom i regnet. det spelade lixom ingen roll om ingen sa något, det var ingen pinsam tystnad, utan bara mysigt.
- Saga? frågade Felix tillslut. jag kollade upp på honom.
- aa? frågade jag, han svalde.
- lovar du att aldrig göra så igen? frågade han försiktigt. Jag kramade honom hårt.
- Felix, jag lovar. aldrig aldrig. Du fattar inte hur mycket jag ångrar det. sa jag och kollade rakt in i mina ögon.
- Jag är så himla rädd att förlora dig Saga. sa han och kollade bort. jag vände hans huvud mot mitt igen.
- Felix. jag lovar. sa jag allvarligt. han nickade och vi fortsatte gå.
- jag älskar dig. sa han tyst och kramade min hand hårdare.
- Jag älskar dig också. sa jag lka tyst. jag såg i ögonvrån hur han log.
Vi klev upp på Felix uppfart och han låste upp.
- hallå? ropade han när vi kom in. ingen var hemma.
- verkar som det blir bara du och jag, sa han, drog mig närmre och kysste mig mjukt. Jag avslutade kyssen, tog av mig skorna.
- Felix... har du typ några torra kläder jag kan få låna? frågade jag. han kollade på mina dyngsura kläder och skrattade.
- såklart, sa han och sprang upp för trappen. jag följde med in på hans rum. han drog fram ett par mjukisbyxor och en tjocktröja.
- Tack, sa jag och tog emot kläderna. Jag gick in på toan, drog av mig dom blöta kläderna och satte på dom torra. kollade mig i spegeln, skrattade åt kläderna. dom var flera storlekar förstora. Jag låste upp och gick in i rummet igen, där Felix stog utan tröja.
- men tjeeena, sa jag, gick fram till honom och kramade han bakifrån. Han log, vände sig om och kysste mina läppar.
- dom där kläderna satt ju perfekt på dig, sa han och flinade. jag himlade med ögonen, gick bort och satte mig i sängen. felix tog fram en torr t-shirt, drog den över huvudet. Sedan gick han bort mot mig i sängen, började kyssa mig samtidigt som han la mig ner med ena handen bakom mitt huvud. jag skrattade och besvarade kyssen.
- Du är så fin, viskade han mot mina läppar. Jag log och kysste hans läppar igen. han la handen på min rygg, rullade mig runt så jag låg överst. jag skrattade och pussade hans panna. Jag började kyssa honom igen. försiktigt började jag dra av hans tröja. han log och hjälpte till.
- Du vet att jag älskar din mage va? sa jag och han log.
- jag trodde du skulle sga att du älskade mig, sa han besviket. jag skrattade.
- det gör jag också. viskade jag och han log.
- men jag älskar nog din mage liiite mer ändå... retades jag och han lipade åt mig. jag skrattade, rullade ner bredvid honom och gosade in mitt huvud på hans bröst. han strök med handen genom mitt hår. Jag älskade honom så mycket.
Felix perspektiv
Jag hörde Sagas mobil ringa, flyttade förisktigt bort hennes huvud från mig och reste mig upp från sängen så tyst som möjligt för att inte väcka henne. Jag tog upp mobilen och tittade. det var hennes pappa som ringde. jag tröck på grön och svarade.
- Felix på Sagas telefon. sa jag så trevligt jag bara kunde.
- Hej Felix! kan jag få prata med Saga? frågade han glatt.
- Hon har somnat... men... ska jag be henne ringa upp?
- Middagen är klar, så jag skulle bli glad om du väckte henne... sa Sagas pappa osäkert. jag kollade på Saga. jag ville inte väcka henne, hon såg ut att sova så gott.
- okej, jag säger åt henne att hon ska hem och äta. sa jag motvilligt.
- tack, vi hörs! Sa han och la på. Jag satte mig ner på sängen bredvid Saga, skakade henne försiktigt.
- Saga? vakna Saga! viskade jag. Hon öppnade ögonen och kollade trött på mig.
- va? sa hon förvirrat och satte sig upp. jag skrattade och la handen på hennes knä.
- din pappa ringde, du ska hem och äta. Hon suckade, reste sig upp och kollade sig i spegeln. hon gnuggade bort det utsmetade sminket och satte upp håret i en slarvig bulle. Sedan gick hon fram till mig och gav mig en kram. Hon luktade så himla gott, doften gick inte äns att förklara.
- Tack Felix, jag ringer dig sen, sa hon och började gå mot dörren. Jag drog tag i hennes arm.
- du glömde nåt, sa jag och hon kollade chockat på mig.
- vad glömde jag? frågade hon och kollade sig omkring i rummet. Jag drog henne nära mig och kysste henne mjukt.
- detdär, sa jag och släppte kyssen. hon log, pussade mig igen och började gå ner mot hallen. jag följde med ner, ställde mig i dörren och väntade medan hon tog på sig skorna.
- regnar det fortfarande? frågade jag och hon kollade ut genom fönstret.
- nejdå, det är lungt. sa hon och log. jag nickade, hon sträckte sig fram och gav mig en till kyss, sedan gick hon ut ur huset. jag ställde mig i fönstret och kollade på henne. Hon var så himla fin. till och med i mina kläder. hon hade väskan hängandes över axeln. jag följde henne med bicken ändå tills jag inte såg henne längre. gick in i köket och kollade i frysen efter något att äta. jag tog fram en pizza och värmde i micron. mamma skulle komma hem sent ikväll, så jag dukade fram i vardagsrummet framför teven. micron pep, jag tog ut pizzan, satte mig i soffan och började äta.
Sagas Perspektiv
Jag gick in till mamma och pappa som satt vid köksbordet och åt.
- Hej gumman, sa pappa och log.
- Hej, sa jag och satte mig ner. mamma såg ovanligt glad ut. Jag la upp maten på min tallrik och började äta.
- Hur har din dag vart? frågade mamma.
- jättebra. sa jag och tog en klunk vatten.
- så bra, något nytt? frågade hon och log.
- nej, allt som vanligt. ljög jag. jag hade inte berättat om något av bråket med Felix, Fredde eller något sånt för dom. och jag tyckte inte heller att dom skulle behöva veta nåt.
dom nickade samtidigt och det blev tyst. stämningen i min familj var nästan alltid såhär, stel och obekväm. iallafall när vi satt alla tillsammans.
- Saga? sa pappa efter ett tag.
- aa? sa jag och tog en tugga av maten.
- jag och mamma har pratat om en grej. sa han och jag kände oron i koppen. vad var det nu?
- okej... sa jag osäkert.
- vi vill bara säga att vi är stolta över dig. vi fick höra att du vart jättetrevlig hos Angelica, och att du hade verkat haft jättekul. sa mamma och jag tittade förvånat på henne. det var inte ofta hon tyckte jag hade gjort rätt. jag log stort.
- Tack, sa jag ckockat.
- och vi har också tänkt på att släppa lite på tyglarna. sa pappa och jag kollade frågandes på honom. vaddå släppa på tyglarna?
- vad menar du? frågade jag fundersamt.
- jo men alltså, vi tycker att vi kanske är lite för hårda ibland. och vi har bestämt att du... lixom, ska få göra lite mer saker. efter dethär utegångsförbudet tycker vi att det varkar som du kan ta ansvar, så vi vill ge dig en chans att visa det. vi kommer inte vara lika hårda med regler längre. sa mamma och jag kände glädjen sprida sig.
- Taaack, sa jag och kramade om dom hårt.
- och så vill vi ge det en ny chans att bjuda över Felix på middag, om det är lungt för dig? frågade mamma.
- absolut! Nu i veckan? frågade jag ivrigt. dom skrattade och nickade. Jag log stort.
- Tack för maten, sa jag snabbt och ställde undan disken. sedan sprang jag upp på mitt rum och ringde Felix.
hans varade direkt.
- hallå? sa han i andra sidan.
- felix, mamma och pappa vill att du kommer över på middag i veckan. sa jag snabbt.
- men... jag trodde din mamma var typ... arg på mig? frågade han förvånat i andra änden.
- dom vill ge det en chans. snälla? bad jag ivrigt.
- såklart jag kommer.
- jaaaa, åh, dom kommer älska dig bara dom lär känna dig. sa jag glatt. han skrattade.
- är du säker? frågade han.
- om inte, älskar iallafall jag dig. sa jag och kunde nästan känna hur han log på andra sidan.
- och jag dig.
- jag ringer dig senare, okej?
- okej, puss. sa han och jag la på.
Vet inte om jag kommer kunna lägga upp 2 stycken idag, men jag kan försöka! blir lite stressigt med 2 om dagen, men ni ska veta att jag vekligen försöker haha! Men skolan har ju börjat nu, så träffar oftast kompisar efter skolan osv. vi hörs senare eller imorgon! Puss
OUR LOVE DEL 27
Tidigare
- jag har ingen lust att prata med dig nu saga. sa han med gråt i halsen. Jag sträckte ut armarna för att ge honom en kram, men han puttade bort mig. klumpen i min mage hade bara växt ännu mer, och jag kände hur nära jag var gråten.
- Jag fattar det... men... snälla Felix. bad jag igen.
- Du har gjort tillräckligt. sa han och vände sig om. Han gick snabbt iväg. Jag ville springa efter, men det kändes lönlöst. jag stog bara helt still och kollade på honom. jag såg hur han slängde rosen han höll i handen i marken, sparkade på den och gick vidare. Han sparkade argt på gruset som fanns på vägen, sen såg jag honom inte längre. jag kände hur tårarna började forsa. jag var tvungen att prata med honom. det fick bara inte sluta såhär.
Felix Perspektiv
Felix Perspektiv
Jag sprang in i huset, drog igen dörren bakom mig och sprang upp på mitt rum. tårarna forsade och jag sparkade hårt i väggen. hur kunde hon!? jag som precis börjat lita på henne. Jag satte mig ner på sängen och lutade huvudet i mina händer. Jag hörde hur nån knackade på dörren, reste mig snabbt och torkade bort tårarna under kinderna.
- kom in. sa jag hest. Dörren öppnades och där stog mamma. Hon kollade oroligt på mig.
- Felix? hur är det?! frågade hon och gick fram till mig, kramade om mig hårt.
tårarna började rinna igen. Jag kramade henne och lät hennes tröja torka upp mina tårar.
- Saga... sa jag tyst och hon kramade mig hårdare.
- Vad har hon gjort Felix? Mamma släppte kramen och la händena på mina axlar, kollade rakt in i mina ögon.
- Hon kysste Fredde. Sa jag tyst och började gråta igen. Mamma kollade chockat på mig.
- gjorde Saga det? frågade hon och höjde på ögonbrynen.
- JA! skrek jag och vände mig om. mamma kramade mig igen.
- lilla vännen... mumlade hon och jag slöt ögonen.
- jag... jag trodde aldrig hon skulle det... speciellt i med Fredde... grät jag.
- jag förstår gubben, vill du prata om det? Frågade mamma och kramade om mig ännnu hårdare. jag skakade på huvudet.
- jag behöver vara själv. sa jag tyst. mamma nickade och gick mot dörren.
- säg till om du vill ha nåt, okej? sa hon och log tröstsamt. jag nickade och hon gick ut ur mitt rum. Jag suckade och la mig ner på sängen. gned fingrarna mot tinningen. varför hade hon kysst Fredde? hade hon nån bra förklaring? skulle jag låta henne förklara? inte nu iallafall, jag var för ledsen. Jag tog upp mobilen, låste upp den. massor sms från Saga. jag slöt ögonen och öppnade smsen. "Felix, snälla ring mig" "snälla, jag kan förklara" "vi måste prata" "snälla?!" "vart är du nånstans?" "Jag är orolig felix, snälla svara" "felix" Jag släckte mobilen igen, fick direkt ett till sms. "Felix snälla, jag vet att du läst meddelande. bara svara. snälla, jag ber dig" jag läste meddelandet igen. skulle jag svara? nej, nu skulle jag visa att jag var arg. Jag la undan mobilen på bänken bredvid sängen och la mig ner igen. allt hade ju vart helt perfekt, fram tills nu.
Sagas Perspektiv
Vart var han nånstans? jag behövde prata med honom, nu. jag kollade meddelandena jag skickat igen. han hade ju läst dom, varför svarade han inte? Jag stog fortfarande ute på gatan utanför mitt hus. Var han hemma? skulle jag gå dit? jag var tvungen att träffa honom, jag kunde inte se honom sådär ledsen. Jag började gå mot hans hus, eller, rättare sagt springa. Jag sprang upp för trappen och knackade på dörren. Felix mamma öppnade, såg inte direkt glad ut.
- Är Felix hemma? sa jag oroligt.
- Jag tror inte han vill prata med dig just nu Saga, han är ganska förstörd... sa hon ledsamt. Det kände som något förstördes inuti mig. jag ville inte såra Felix. aldrig.
- åh... okej... Du kan väll iallafall säga att jag var här? och att jag skulle bli glad om han hörde av sig... sa jag och svalde hårt. Hon nickade och stängde dörren. Jag suckade och vände mig om för att gå igen. varför kunde han bara inte prata med mig? Jag började gå längs gatan. ingen aning om vart jag skulle. Felicia, jag kunde gå till Felicia.
Jag gick upp för hennes uppfart och knackade på. Hon öppnade och i dörröppningen stog hon och Omar. jag kollade chockat på dom.
- oj förlåt... störde jag? frågade jag och kollade konstigt på Felicia. Vad gjorde Omar där? var dom tillsammans? jag trodde inte det skulle bli nåt mellan dom, verkligen inte.
- Nejdå, var det nåt speciellt? frågade hon med ett leende.
- öhm.. nejdå, eller... vi kan ta det senare. sa jag och vände mig om. Hon tog tag i min axel.
- Saga, har det hänt nåt? frågade hon igen. Jag suckade. Felicia kollade på Omar med en blick som betydde att han skulle gå. Han nickade och gick.
- berätta nu Saga, vad har hänt? frågade hon och jag kände gråten i halsen.
- jo alltså... Jag kysste Fredde. och berättade nyss det för Felix. nu pratar han inte med mig. sa jag och lutade mig mot dörrkanten.
- kysste du Fredde?! skrek hon och kollade argt på mig.
- ja, det gjorde jag. eller, han kysste mig... eller, jag vet inte. jag vet, det var jättedumt, och jag ångrar det.
- Åh Saga... sa hon och kramade om mig.
- Vad ska jag göra? Felix hatar mig, sa jag och bet mig i läppen för att inte börja gråta.
- Jag vet inte... du måste prata med honom...
- jag har försökt, men han vill inte lyssna. sa jag och blundade. när jag kollade igen rann en tår ner för min kind. jag drog snabbt bort den, orkade inte gråta.
- Du... jag ska bara säga hejdå till Omar... sen kan vi hitta på något. bara du och jag. sa hon och log. jag log smått tillbaka.
- nej, jag vill inte komma och förstöra. va med Omar du. jag klarar mig. sa jag.
- Men snälla? jag vill ju. sa hon och jag kollade tevksamt på henne.
- Okejdå. sa jag och hon bjöd in mig. jag ställde mig i hallen och drog av mig skorna, medan Felicia sprang upp till Omar. en minut senare kom han ner, log försiktigt och gick ut ur huset.
- kom, så kolla vi på film. Jag följde med Felicia upp på hennes rum och vi la oss ner i sängen. Hon satte på nån komedi, och hur mycket jag än försökte få bort Felix hur mina tankar, var det omöjligt. det ända jag kunde tänka på var hans tårfyllda ögon, rosen han slängde i marken och när han sa åt mig att jag hade gjort tillräckligt. jag var en sån idiot.
Nästa dag, Fortfarande Sagas Perspektiv
Jag fällde upp paraplyet, drog jackan tätare och suckade. det regnade idag igen, och jag skulle ju knappast få skjuts av Felix till skolan. Jag gick snabbt genom regnet, plaskade i vattenpölarna. osmart nog hade jag tagit converse, så dom var helt genomblöta. Om jag såg Felix idag, skulle jag gå direkt fram och prata. inte låta honom göra nåt annat än att lyssna. Jag stog inte ut med att han hatade mig längre. jag behövde verkligen få förklara. Jag såg skolan runt hörnet, sprang sista biten, gick in genom porten och fällde ner mitt dyngsura paraply. gick mot mattesalen. Jag klev tyst in och satte mig vid ett fönsterbord. lektionen hade redan börjat, så alla ögon var vända mot mig, vilket jag hatade.
- Godmorgon Saga, sa läraren med ett leende. jag nickade till svar, tog upp mina böcker och började jobba direkt.
Hela min dag gick ut på att försöka hitta Felix. han var ingenstans, inte i matsalen, vid toaletterna, ute, inegnstans. jag hade till och med stått och väntat vad hans skåp, utan att sen honom. antingen undvek han mig, eller så hade han stannat hemma. Jag suckade och började gå mot sista lektionen som var idrott. Jag gick ut på skolgården, drog luvan över huvudet och skyndade. men stannade tvärt när jag såg en kille med blont hår, svart mössa och en ryggsäck på ryggen stå längre bort. Det var Felix. han stog borta vid sin moppe och pratade med nån, som såg ut som Ogge.
- Felix! skrek jag och sprang dig. han vände sig om, och när han såg att det var jag tog han ett djupt andetag. han granskade mig uppifrån och ner.
- Saga... sa han och vände sig mot Ogge.
- Felix. vi måste prata. sa jag allvarligt. han kollade bort.
- nej Saga, inte nu. sa han lågt. Jag suckade.
- Snälla! Jag står inte ut längre. jag måste få förklara!
- föklara vad?! hur det kändes att kyssa Fredde?! vad fan vill du igentligen? sa han och höjde rösten. jag kände gråten i halsen, svalde hårt. Folk hade börjat stirra. jag kände mig obekväm.
- Felix... snälla. bad jag. Han skakade på huvudet.
- Nej. sa han snabbt. Jag blundade hårt.
- jag tänker inte gå härifrån föränn jag får förklara Felix. sa jag allvarligt. Han himlade med ögonen.
- Jag känner verkligen inte för att ta dethär just nu Saga. snälla bara... gå härifrån. sa han argt. Ogge nickade.
- Gå nu Saga, han vill inte prata med dig. sa han instämmande. Jag blängde argt på Ogge.
- lägg dig inte i. sa jag surt och kollade på Felix igen, han stog och kollade på mig. när jag mötte hans blick kollade han snabbt bort.
- snälla. vi kan inte ignorera varandra såhär... vi måste prata om det nån gång. Sa jag försiktigt.
- och den gången, är inte idag! Sa Ogge och försökte dra med Felix bort. men han stannade kvar. tittade länge på mig. som om han hade fattat att det låg en sanning i det jag sagt.
- kom, sa han och drog tag i min arm. han drog med mig en bit bort, där det var mindre folk. yes, han skulle ge min en chans att förklara. Han ställde sig och kollade rakt in i mina ögon.
- kolla Saga... Jag vill inte ge dig fler chanser. jag tycker du har fått alldeles för många. sa han allvarligt. det kändes som nån stoppade en kniv i mitt hjärta. jag kollade på honom och svalde hårt. han var alldeles blöt, regndroppar rann från hela han.
- va...vad menar du? frågade jag chockat.
- Jag orkar inte mer Saga. du kysste Fredde. du gick över gränsen. sa han och jag såg hur hans ögon fylldes med tårar. klumpen i min mage blev större och större.
- Förlåt Felix... jag vill inte såra dig... Jag älskar dig Felix. sa jag oroligt. jag ville bara hålla för öronen, inte lyssna på nästa mening. han öppnade munnen, men stängde den snabbt igen.
- Jag klarar inte dethär mer. sa han kort, och jag blev helt tyst. vad menade han? regnet piskade mig i ansiktet, och mitt hjärta slog dubbelt så fort.
- snälla Felix... gör inte dethär. sa jag darrigt. han blundade.
- Jag är trött på dethär Saga. fattar du det?! sjukt trött. trött på att vara ledsen, trött på att vara arg. allt pågrund av dig. Jag är så jävla trött på det! Sa han och höjde rösten. jag kände mig så himla dum.
- jag vet... förlåt.
- och vet du vad jag är mest trött på?! skrek han. jag skakade på huvudet och kollade orligt in i hans ögon.
Kommer inte hinna skriva 2 idag, så nästa kommer imorgon! Älskar er, Puss
OUR LOVE DEL 26
Tidigare
- vi kysstes, sa jag snabbt och kollade på honom. han höjde på ögonbrynen och tittade chockat på mig.
- oj... jag... vad ska ni säga till Felix? frågade han.
- jag vet inte Oscar, okej? jag har ingenn aning. sa jag irriterat och började gå bort mot sängen igen.
- Vill du prata om det? frågade han försiktigt. jag suckade och vände mig mot honom.
- nej, för det kommer bara sluta med att jag kysser dig också, en sån idiot som jag är. Han nickade försiktigt gick in på toan. jag gick tillbaka till min säng och kröp ner under täcket igen.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
Jag vaknade med ett ryck. kollade mig omkring i rummet och såg att ingen var där. Jag kollade på klockan som visade 12.09. Jag suckade och reste mig upp, drog på mig ett par mjukisshorts och ett linne, och sedan gick jag yrvaket upp till köket. Angelica satt vid bordet och åt lunch. jag kollade trött på henne.
- godmorgon sömntuta, sa hon och flinade. jag satte mig ner bredvid.
- godmorgon, gärspade jag.
- jag ville inte väcka dig, du sov så djupt. Hon tog en tugga av hamburgaren hon höll i handen.
- Tack, jag behövde verkligen sova. sa jag och gnuggade mig i ögat. Hon skrattade.
- Du skulle ringa din pappa såfort du var klar, så han kunde hämta dig. Här är din lön förrästen. Du har gjort ett superbra jobb Saga! sa Hon och sträckte fram en 500lapp. jag kollade storögt på pengarna.
- så mycket?! frågade jag och höjde ögonbrynen.
- du har vart superduktigt, så ja, jag tycker du förtjänade det! Sa hon och log. jag gav henne en kram.
- Tack, det har vart supermysigt. sa jag mot hennes axel.
- Det finns mat om du vill ha, sa hon och nickade mot spisen. jag reste mig och gjorde iordning en hamburgare, började äta.
- Har du tänkt på hur du ska göra med Felix? frågade hon försiktigt.
- jag måste berätta för honom... och jag tänker göra det idag, när jag träffar honom. sa jag och hon nickade.
- du gör nog rätt. sa hon och log svagt. jag log tillbaka.
- ja, jag tror det. han kommer såklart bli ledsen... men... jag tror han kommer komma över det. eller, jag hoppas iallafall det. sa jag och svalde hårt.
- du är modig Saga, det löser sig nog ska du se. annars är det bara att ringa. sa hon. jag nickade och tog en tugga av hamburgaren.
När jag ätit klart sprang jag ner för trappen, sminkade mig och drog på mig ett par höga jeansshorts och en blommig topp. Jag satte i platttången och plattade mitt hår, kollade mig en sista gång i spegeln och ringde pappa.
- aa hallå? sa hans röst i andra änden.
- du kan komma och hämta mig nu! Jag är klar. sa jag glatt.
- då kommer jag om kanske tio minuter, puss.
- puss, sa jag och la på. Jag packade ihop mina grejer, gick upp till övervången. Oscar och Fredde stog i hallen.
- Hejdå Oscar, vi ses snart, sa jag och gav honom en kram.
- imorgon i skolan kanske? sa han, skrattade och besvarade kramen. Jag gick vidare och gav Fredde en kram.
- vi lär ju höras, sa jag och släppte honom. han nickade och log. sen gick jag för att ge Angelica en kram. jag kramade henne länge.
- Tack, för allt. sa jag mot hennes axel.
- lova att ringa såfort det är nåt? sa hon och kollade in i mina ögon. jag nickade.
- jag lovar. Hon gav mig en till kram, jag öppnade dörren, vände mig mot dom, log och stängde dörren igen. sen sprang jag mot bilen och hoppade i pappas famn.
- Hej, viskade han och kramade mig hårt. jag log, släppte kramen och satte mig ner i bilen. Jag kände nervositeten öka, om någon timme eller så, skulle jag bli tvungen att berätta exakt allt för Felix.
Felix Perspektiv
Jag klädde snabbt på mig ett par jeansshorts och en vit tröja, gick ner i hallen. Saga hade sagt att hon var påväg hem, så jag tänkte överraska henne utanför hennes hus. Jag tog upp rosen jag köpt och tröck ner hadtaget till ytterdörren.
- mamma! Jag går till Saga, jag ringer senare! Skrek jag genom huset.
- Okej! skrek hon uppifrån. jag log, gick ut i solskenet. jag hade struntat i kepsen idag, vilket kändes väldigt ovant. jag hade nästan alltid något på huvudet. men jag visste ju hur mycket Saga tyckte om mitt hår. Jag gick med snabba steg mot hennes hus, höll hårt i rosen. Jag såg hennes hus längre fram, sprang sista biten och satte ställde mig lutandes mot staketet. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms. "kommer du hem snart? jag har en överraskning baby :*" skev jag och log. jag fick svar direkt. "Snart" stog det. enkelt och kort. snart. jag kände klumpen i magen. varför verkade hon inte glad över att komma hem igen? Jag suckade och la ner mobilen i fickan.
Efter ett tag kom en röd bil emot huset, jag kollade in i bilrutan och såg Saga sitta med sin mobil i handen. mitt hjärta slog ett extraslag, som jag saknat henne. jag gick fram mot bilen, när den stannat öppnade jag dörren åt henne.
- Felix? vad gör du här? frågade hon förvånat och knäppte av sig säkerhets bältet.
- säger hej till min prinsessa, sa jag och sträckte ut handen. Hon skrattade, tog emot den och jag drog upp henne. Jag gav henne en stor, mjuk kram.
- Jag har saknat dig så himla mycket, viskade jag i hennes öra.
- och jag dig... sa hon försiktigt. det lät nästan som om hon skulle börja gråta. Jag kramade henne hårdare.
- är du okej? viskade jag tyst, så bara hon kunde höra. Hon svarade inte, utan släppte kramen och kollade på sin pappa. han kom fram och hälsade.
- Hej, du måste vara Felix? frågade han och sträckte fram handen. jag skakade den och log vänligt.
- precis. och du är Sagas pappa? gissade jag och log.
- det stämmer. sa han och nickade.
- Jag kommer snart pappa. du kan gå. sa Saga och log svagt mot sin pappa. han skrattade tyst, nickade och gick. Jag kollade Saga djupt i ögonen. hon såg ledsen ut.
- Saga? Hur är det? frågade jag igen och la ena handen på henens kind. Hon tog ett djupt andetag och slöt ögonen.
Sagas Perspektiv
Nu var den stunden då jag var tvungen att berätta.
- Du kommer hata mig. sa jag tyst. felix kollade konstigt på mig.
- allvarligt Saga, vad har hänt? nu får du berätta, sa han chockat och smekte min kind.
- jo... alltså... jag kände hur mitt hjärta slog snabbare och snabbare i bröstet. hur i helvete skulle jag säga dethär? han fortsatte kolla oroligt på mig.
- Det hände lixom en sak igår efter vi bråkat. sa jag lågt och kollade ner i marken. Han la handen under min haka och lyfte mitt huvud igen så han kollade rakt in i mina ögon.
- Vad hände? frågade han och rynkade på pannan. Jag tog ett djupt andetag igen.
- Jag kysste Fredde. sa jag snabbt. Felix ögon blev stora och hans mun formades till ett stort o. han släppte min haka och kollade länge på mig.
- förlåt Felix... det bara hände, jag ville verkligen inte....
- Saga, jag vill inte höra. sa han lågt. jag knep ihop ögonen och tog ett djupt andetag.
- Snälla snälla Felix. bad jag. han kollade på mig länge, skakade på huvudet och vände sig om. började gå bortåt.
- vänta Felix! Kan vi inte prata om det?! förlåt! sa jag och tog tag i hans hand. Han vände sig om, kollade på mig med tårar i ögonen.
- jag har ingen lust att prata med dig nu saga. sa han med gråt i halsen. Jag sträckte ut armarna för att ge honom en kram, men han puttade bort mig. klumpen i min mage hade bara växt ännu mer, och jag kände hur nära jag var gråten.
- Jag fattar det... men... snälla Felix. bad jag igen.
- Du har gjort tillräckligt. sa han och vände sig om. Han gick snabbt iväg. Jag ville springa efter, men det kändes lönlöst. jag stog bara helt still och kollade på honom. jag såg hur han slängde rosen han höll i handen i marken, sparkade på den och gick vidare. Han sparkade argt på gruset som fanns på vägen, sen såg jag honom inte längre. jag kände hur tårarna började forsa. jag var tvungen att prata med honom. det fick bara inte sluta såhär.
Sååå! Hoppas ni gillade det! Tack så sjukt mycket för alla fina kommentarer och den höga statestiken, shit, vet inte hur jag ska kunna tacka er! Ni äger! Mer kommer imorgon eftermiddag/kväll, Puss!
OUR LOVE DEL 25
Tidigare
- kan vi prata sen? sa jag försiktigt och han nickade förstående. han fattade såklart vad jag ville prata om. Oscar kollade konstigt på Fredde. jag gick ner för trappen och hämtade min mobil som jag lämnat i sängen. ett missat samtal från Felix. jag kollade konstigt på mobilen. varför hade han ringt? jag bestämde mig för att ringa upp. jag slog in nummret och la mobilen mot örat.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
- Felix? frågade jag när han svarat.
- Hej Saga... vi måste prata. Sa Felix nervöst i andra änden.
- jag vet... suckade jag. Det blev tyst ett tag.
- Förlåt att jag inte litade på dig Saga... jag vet att du aldrig skulle göra nåt med Oscar. Förlåt. sa han tillslut. jag kände hur klumpen i magen växkte, och skyldkänslorna vällde över mig.
- förlåt själv, jag skulle inte vart så sur. svarade jag tyst.
- om jag var hos dig just nu, skulle jag kyssa dig. sa han och jag log försiktigt för mig själv. varför hade jag kysst Fredde? varför?
- jag önskar du kunde. sa jag tyst.
- Jag hatar att bråka med dig Saga, verkligen. Och jag saknar dig så mycket. Svarade han.
- Jag saknar dig också Felix. vi ses imorgon, sa jag och såg framuför mig hur han nickade i andra änden. det blev tyst ett tag. jag kände mig som världens sämsta person. här står han och säger förlåt och hur mycket han saknar mig, medan jag är världens idiot som inte äns berättar när jag kysst en annan kille?! Jag var tvungen att berätta. men skulle allt förstöras då? nej, jag kunde inte vänta mer, klumpen i min mage blev bara större och större. jag tog ett djupt andetag.
- Fe... började jag, men blev snabbt avbruten.
- Jag måste gå nu, Men vi hörs imorgon va? sa han mjukt. jag knep ihop ögonen.
- mm, mumlade jag.
- Jag älskar dig. sa han och drog ut på ordet "älskar".
- Jag älskar dig också Felix. sa jag tyst och han la på. Jag slängde mobilen på sängen. skuldkänslorna höll på att svämma över. varför skulle jag vara så dum? Om jag berättade skulle han bli helt förstörd. Jag satte mig på sängen med en suck, och precis då kom Fredde ner för trappen. han satte sig bredvid mig på sängkanten.
- pratar du i telefon? frågade han och kollade rakt in i mina ögon. Jag fattar varför jag hade kysst honom, jag menar dom där ögonen var svåra att inte fastna i.
- inte längre, sa jag och log försiktigt.
- du ville prata, sa han allvarligt.
- Vad ska vi göra? jag klarar inte av att gå runt med skuldkänslor, det är redan jobbigt och det har knappt gått en dag. sa jag allvarligt. och slet min blick från hans ögon.
- jag fattar det... jag känner samma sak. sa han kort och kollade ner på sina händer.
- vad ska vi göra då? Om vi berättar kommer det inte heller sluta bra. jag suckade och la mig ner med en duns på sängen.
- Nej jag vet, men... han kommer komma över det tillslut. sa han, och det låg en sanning i vad han sa.
- Ja men... jo... du har rätt. vi måste berätta. sa jag motvilligt.
- det är nog bäst om du berättar, sa han och jag nickade.
- Jag ska berätta såfort jag träffar honom igen. okej? sa jag och höjde ögonbrynen. Han nickade.
- Hur mår du? frågade han efter ett tag.
- Jag känner mig så himla dum bara... sa jag och log svagt.
- Jag vet, jag också. sa han och det blev tyst igen. tillslut reste han sig och lämnade mig ensam i rummet. Jag la mig ner med ansiktet i kudden. hur skulle jag säga? vad skulle jag säga? åh. Jag skulle träffa honom imorgon såfort jag kom hem. Jag behövde komma på något bra att säga, snabbt.
Felix Perspektiv
Jag satte mig lättat ner bredvid Ogge.
- vi löste det, sa jag och log.
- Jag sa ju det! Och oroa dig inte över Saga och Oscar, hon skulle aldrig göra så. du känner henne ju. sa han och jag nickade.
- jag måste börja lita mer på Saga. jag är bara så rädd att förlora henne, nu när jag äntligen har henne. sa jag och kliade mig i huvudet.
- mm, jag fattar. sa Ogge och nickade förstående. jag kollade på klockan, 19.30. jag kanske bort gå hem och käka middag.
- Du? Jag måste nog gå nu, Tack. sa jag och gav honom en kram.
- ring om det är nåt, sa han allvarligt och jag bara nickade till svar. sen reste jag mig, gick bort mot hallen, drog på mig skorna och gick ut. det var kallt ute, jag drog jackan tätare runt kroppen och hoppade upp på moppen. sen körde jag iväg.
Jag stannade utanför mitt hus och klev av moppen, gick in till mamma som satt inlindad i en filt framför tvn.
- hej mamma, sa jag, drog av mig skorna, gick in och satte mig bredvid henne i soffan.
- Hej gubben, allt okej? frågade hon och gav mig en puss på kinden.
- jadå. jag tänkte ta något att äta bara.
- har du inte ätit middag? det finns rester i kylen. Jag nickade och gick bort mot köket. plockade ut maten och värmde i micron. från att känna mig som världens sämsta och deppigaste människa, till att vara hur glad som helst. Jag var så glad att jag hade Ogge. utan han hade det aldirg löst sig. och jag hoppades verkligen jag och saga skulle slippa mer bråk i framtiden, jag hatade verkligen att skrika på henne. jag kände mig så dum efter.
micron pep och jag reste mig, tog ut maten och gick in och satte mig i soffan bredvid mamma igen.
- Hur har din dag vart då? frågade mamma och kollad på mig med ett leende.
- sådär, bråkade med Saga... sa jag och mamma kollade oroligt på mig.
- är det lungt nu då? frågade hon och sänkte ljudet på teven. jag nicakde och stoppade in gaffeln i munnen.
- vi löste det. så allt är lungt! Mamma log lättat.
- Ni är så söta tilsammans, jag och gillar verkligen Saga, hon verkar så himla gullig. sa mamma och log.
- Hon är världens finaste. sa jag inastämmande.
- får jag fråga vad ni bråkade om? Frågade mamma försiktigt.
- alltså... jag överreagrede lite bara... fick för mig att hon skulle kyssa Oscar eller nåt... eftersom hon är bortrest med honom och Fredde. sa jag och tog en klunk av colan.
- jag tror knappast du behöver oroa dig Felix, ärligt talat verkar hon inte som en sån tjej. sa mamma lugnande.
- nej jag vet... Jag ska lita på henne. sa jag och mamma nickade. Jag åt upp maten och myste ner mig i soffan bredvid mamma.
Sagas Perspektiv
Jag släckte lampan och kollade mobilen en sista gång. klockan var 03:30 och jag var sjukt trött. Alla andra sov, men jag hade självklart legat uppe och försökt komma på något att säga till Felix. vad hade jag kommit på då? jo, ingenting. jag skruvade på mig i sängen. jag ville verkligen inte såra Felix. inte igen. men vad skulle jag säga? jag var tvungen att säga bara precis vad som hade hänt. att jag hade blivit ledsen, Fredde hade tröstat mig, och sen... bara hände det... Det var ju verkligen inte med flit. Jag skulle aldrig göra det med vilja. och jag skulle aldrig mer låta en kille trösta mig heller, det slutade bara med kyssar. jag suckade och reste mig upp i sängen. det var varmt och jag kunde verkligen inte somna. Jag gick bort mot badrummet, tände lampan och ställde mig framför spegeln. jag kollade in i mina trötta ögon. satte på kranen och sköljde av ansiktet. jag torkade av mig på handduken och satte mig ner på golvet. suckade och slöt ögonen. jag var världens största idiot, nogonsin. jag hörde hur det knackade på badrummsdörren. jag reste mig chockat upp och öppnade dörren på glänt. Oscar stog utanför.
- kan du inte sova? frågade han och log snett. jag suckade och skakade på huvudet.
- inte direkt, sa jag och trängde mig förbi honom för att gå tillbaka till sängen. han tog tag i min axel och jag vände mig om.
- Saga? vad har hänt? mellan dig och Fredde? frågade han försiktigt. såklart han hade märkt nåt.
- vi kysstes, sa jag snabbt och kollade på honom. han höjde på ögonbrynen och tittade chockat på mig.
- oj... jag... vad ska ni säga till Felix? frågade han.
- jag vet inte Oscar, okej? jag har ingenn aning. sa jag irriterat och började gå bort mot sängen igen.
- Vill du prata om det? frågade han försiktigt. jag suckade och vände mig mot honom.
- nej, för det kommer bara sluta med att jag kysser dig också, en sån idiot som jag är. Han nickade försiktigt gick in på toan. jag gick tillbaka till min säng och kröp ner under täcket igen.
Det kommer upp ett till senare, loveuuuu!
OUR LOVE DEL 24
Tidigare
- snälla, du behöver inte vara arg på mig? frågade jag. Hon suckade.
- Nej Fredde, jag är arg på mig själv, jag är så jävla självisk! sa hon argt.
- Det var mitt fel. förlåt.
- lägg av bara, det var ingens fel! det bara hände. vi bara glömmer det. sa hon och började gå in mot huset. jag ställde mig utanför, sparkade argt i marken. Om Felix fick reda på nåt skulle han döda mig.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
Jag sprang in i huset, kände hur gårten var i halsen. Angelica stog i köket och lagade mat. hon vände sig om och hon måste sett på mig att jag var ledsen, för hon gick fram och gav mig en kram.
- men lilla gumman, vad har hänt? är du okej? frågade hon, och då brast det. tårarna kom, alla på en gång. jag kramade om henne hårt.
- nej, jag är inte okej. snyftade jag och hon kramade om mig hårdare.
- kom, sa hon och drog med mig in i varddagsrummet. Hon satte sin ner i soffan och jag satte mig bredvid. Hon drog försiktigt med handen över min rygg.
- Berätta nu Saga, vad har hänt? frågade hon oroligt. jag tog ett djupt andetag.
- det är en ganska lång historia. sa jag försiktigt och hon kramade om mig igen.
- jag har tid. berätta nu.
- okej... innan jag blev tillsammans med Felix, kysstes jag och Oscar. Och jag och Felix var typ på g, så Felix blev riktigt ledsen. sen löstes det, jag blev tillsammas med Felix och vårat förhållande har hållt superbra. Igår fick han reda på att jag skulle spendera helgen här, med Oscar, så han blev jätteorolig att något skulle hända mellan mig och Oscar. så han smsade och ringde massor, kunde lixom inte lita på mig. idag började vi bråka om det, i telefon. jag blev ledsen och gick ut och satte mig på en äng. Fredde hade sett mig, gått dit för att trösta mig. han gjorde det och jag berättade om mitt och Felix bråk. sen lixom... sen kysstes vi. sa jag tyst. Angelica kramade om mig igen.
- Åh, jag vet hur det känns. jag vet att det är svårt, det är det. sa hon mot min axel. jag nickade och började snyfta igen. Hon var så snäll, Angelica. även om jag knappt kände henne, förstog hon mig bättre än min egen mamma.
- jag vet inte vad jag ska göra... om jag berättar för felix kommer han hata mig! Det var ett stort misstag, jag är vekrligen inte sån! Sa jag och torkade bort tårarna.
- Antingen berättar du för Felix, det kommer bli bråk och missförstånd. eller så struntar du i att berätta det, men då kommer du gå runt med skuldkänslor ganska länge. det är ditt beslut som du måste ta. sa hon och log försiktigt. Jag lutade mig bak i soffan och slöt ögonen. Angelica torkade bort en tår som var på väg ner för min kind.
- Vill du att jag ska prata med Fredde? Frågade hon efter ett tag.
- nej, gör inte det. Jag får prata med honom själv senare. sa jag och hon nickade.
- Gå ner och vila lite du, tänk på saken. så kan jag fortsätta med maten. låter det bra? frågade hon och jag nickade till svar. Hon klappade mig på benet, reste sig från soffan och gick ut i köket. Jag suckade och gick ner för trappen, mot min säng. jag slängde mig på sängen, la huvudet i kudden och skrek. Varför skulle det vara så svårt? varför skulle jag vara så självisk? göra allt så komplicerat? det var så typiskt mig, att göra allt komplicerat. Jag tog upp mobilen. Felix hade varken ringt eller smsat efter bråket. han var säkert skitsur på mig, och om jag skulle berätta om kyssen skulle det bara bli ännu värre. Jag kände hur mycket jag saknade honom, hans hand runt min nacke, han släppar mot mina, hans andra arm på min ena höft. Jag suckade och vände på mig i sängen. Hur skulle jag lösa dethär?
Felix Perspektiv
Jag satt i Ogges soffa och spelade fifa. han hade bjudit hem mig, och jag hade sagt ja direkt. kanske skulle jag komma på andra tankar då? nej, självklart inte. Ogge pausade spelet. jag kollade förvånat på honom.
- Felix. jag märker att nåt har hänt. du är inte äns koncentrerad på spelet. vad är det? frågade han och vände sig mot mig i soffan. jag lutade bak huvudet och blundade. tog ett djupt andetag.
- Jag bråkade med Saga, Hennes mamma hatar mig och jag är sååå orolig att det ska hända nåt mellan Saga och Oscar under denhär helgen. sa jag snabbt och öppnade ögonen igen. Ogge kollade chockat på mig.
- va? vad bråkade ni om? frågade han förvirrat. jag suckade.
- Hon tycker jag är för överbeskyddande, bryr mig för mycket. Hon tycker jag är fullständigt dum i huvudet som tror nåt skulle hända mellan henne och Oscar, vilket jag antagligen är. sa jag trött och kollade på Ogge.
- Felix, för det första. ni kommer lösa det. ta det lungt. för det andra, Sagas mamma hatar inte dig. hon kanske är arg, vilket är ganska lätt att fatta eftersom ni typ förstörde hennes kök, och för det tredje, Saga skulle aldrig kyssna någon utom dig. det vet du. sa han och jag log.
- Tack Ogge, jag vet... men... jag känner mig bara så... jag vet inte... dum. sa jag tveksamt.
- det löser sig, jag lovar. Jag nickade och log, sedan startade han spelet igen. Han hade nog rätt. jag visste att Saga aldrig skulle kyssa nån annan, men... jag kunde ändå inte stöta bort tanken. Hon var min, och jag var så rädd att förlora henne.
Sagas Perspektiv
- Saga! Nu finns det middag! Ropade Angelica uppifrån. jag satte mig upp yrvaket i sängen och kollade mig omkring. hade jag somnat? Jag ställde mig upp och gick bort mot badrummet. kollade mig i spegeln. snyggt, mascara runt hela ögonen och håret helt rufsigt. jag suckade, tvättade bort mascaran och satte upp håret i en slarvig bulle. sedan drog jag på mig en varmare tröja och gick upp till köket. Fredde och Oscar satt redan och åt. jag satte mig blygt ner och kollade på maten. tacos, min favorit. jag log mot Angelica och började ta för mig av maten. kollade på Fredde då och då, han satt och stirrade på mig. jag skulle prata med honom efter maten.
- Saga, skickar du gurkan? frågade Oscar för att avbryta den pinsamma tystnaden som lagt sig över matbordet. jag nickade och sträckte honom gurkan, sedan blev det tyst igen.
- Har ni haft det kul idag då killar? frågade Angelica efter en stund.
- jaa, jag gjorde faktiskt några rikigt snygga mål, sa Oscar stolt. jag skrattade och han log mot mig.
- dudå Saga, tycker du det har gått bra att jobba här? frågade Angelica och log försiktigt.
- jaaa, mycket roligare än vad jag trodde det skulle bli. log jag tillbaka.
- Jag visste att du skulle tycka om det! Sa Angelica glatt.Jag åt upp sista biten av min tacos. sedan reste jag mig från bordet.
- Tack för maten, det var jättegott, sa jag och ställde in disken i diskmaskinen.
- Det var så lite, sa Angelica och log. jag kollade på fredde.
- kan vi prata sen? sa jag försiktigt och han nickade förstående. han fattade såklart vad jag ville prata om. Oscar kollade konstigt på Fredde. jag gick ner för trappen och hämtade min mobil som jag lämnat i sängen. ett missat samtal från Felix. jag kollade konstigt på mobilen. varför hade han ringt? jag bestämde mig för att ringa upp. jag slog in nummret och la mobilen mot örat.
Sådääär, kapitel 25 kommer imorgon kväll, eftersom att jag har skola osv. Hoppas ni gillade dethär iallafall! Vi hörs imorgon, Puss
Vill också passa på och säga TACK för statestiken, shit, ni är grymma! Fortäsätt så!
OUR LOVE DEL 23
Tidigare
- jag fattar hur det känns. men, du måste komma över henne. börja se henne som en vän. jag vet att det är svårt, men du måste. annars kommer Felix döda dig. och vad väljer du? ha kvar Felix som vän eller hålla på med Saga? Frågade Oscar och kollade mig rakt in i ögonen.
- Felix som vän såklart, sa jag och röck upp ett grässtrå från marken.
- då måste du vara försiktig, eller, jag menar, gör inget dumt Fredde. okej? sa han snällt. han var så snäll som faktiskt brydde sig, ville inte att jag skulle få problem.
Felix Perspektiv
Felix Perspektiv
jag gick orolif run och runt i rummet. varför svarade hon inte? jag hade skickat massor sms och ring minst 5 gånger. var hon med Oscar? Usch. jag hatade att hon var där med honom. visst, hon hade lovat att ingen skulle hända, men jag visste ju hur mycket Oscar tyckte om henne. fast, hon skulle nog ändå aldrig låta något hända. eller? Jag knappade in hennes nummer och ringde en gång till. inget svar. Varför? hade hon inte sin mobil vid sig? varför inte? Jag la mig med en suck ner på sängen. kanske jag överdrev lite. Men hon brukade alltid ha sin mobil vid sig, det var det som oroade mig mest. Jag reste mig frustrerat upp, orkade inte sitta här inne och vänta. Jag bestämde mig för att ta en promenad, så jag sprang ner i hallen och drog på mig skorna.
- jag går ut! Skrek jag till mamma som satt i tvrummet. Hon nickade utan att slita blicken från tvn och jag gick. shit, det var verkligen varmt ute idag. jag tog av mig mössan och drog handen över håret, satte tillbaks mössan och började gå. Jag svängde upp på en liten väg där jag alltid brukade gå med hunden. den var lixom mysig på nått sätt. Jag gick längs vägkanten och såg ett bekant ansikte längre fram. jag kisade för att försöka se vem det var, men kunde inte se på så långt håll. jag gick lite fortare fram, och såg att det var Sagas mamma. jag svalde hårt.
- Hej, sa jag och log. Hon nickade till svar.
- Förlåt för... ja... du vet vad. började jag men avbröts av henne direkt.
- Tänk inte mer på det. sa hon snabbt. Jag märkte att hon fortfarande var sur. jag nickade försiktigt och det blev tyst.
- Jag har försökt få tag på Saga, men hon svarar inte... så om du hör nåt från henne kan du väll be henne ringa mig? frågade jag med min trevligaste röst.
- Hon jobbar, så jag förstår om hon inte svarar just nu. Det blev tyst igen.
- okej, men vi ses väll antar jag, sa jag hon nickade och började gå. Jag suckade och fortsatte gå. varför var hon så sur på mig? varför gillade hon inte mig? Jag tog upp mobilen, knappade in Sagas nummer och ringde igen. för en gångs skulle svarade hon. jag log lättat.
- men vad är det?! sa hon irriterat i andra änden.
- varför svarar du inte?! svarade jag lika irriterat.
- Jag jobbar Felix! Jag kan inte prata då! Sa hon och jag suckade.
- men du kan väll iallafall kolla mobilen då och då? jag blir ju orolig när du inte svarar fattar du väll?!
- vadå orolig? vad tror du jag ska göra? Frågade hon surt.
- Oscar. mumlade jag.
- Men är du seriös Felix?! Det är inget mellan mig och Oscar! Sluta oroa dig! Inget kommer hända jag lovar dig! sa hon argt.
- Men du fattar väll att jag inte tycker om det?! Du blev ju skitglad när du fick veta att du skulle få tillbringa helgen med Oscar och Fredde! sa skrek jag tillbaka.
- men är du dum eller?! det är ju självklart jag blir glad! Oscar är min kompis Felix!
- Men det var ju du och jag som skulle tillbringa helgen tillsammans. inte du och Oscar! Sa jag och kände gråten i halsen. Jag hatade att skirka på Saga.
- Men va fan ska jag göra då?! kom hit då om det är så jävla viktigt! vi är ju alltid med varandra Felix! Jag måste väll få vara med mina andra vänner också?! eller?! skrek hon. shit, hon var verkligen arg nu.
- Men förlåt då Saga! Förlåt för att jag vill träffa dig, va med dig. Förlåt för att jag bryr mig! Jag kan sluta! Skrek jag tillbaka.
- Ja gör det. hällre det än att du ringer en gång i timmen för att du är orolig att jag vart otrogen eller nåt. sa hon argt.
- bra, då ska jag sluta bry mig då. Hejdå.
- aa desamma. Hejdå. sa hon surt och la på. Jag stanande mitt på gatan, la ansiktet i händerna och sparkade på en sten som låg framför. Fan då Felix.
Sagas Perspektiv
Jag slängde frustrerat mobilen i sängen, la armarna i kors och stirrade argt ut genom fönstret. varför var han så himla överbeskyddande för!? ååh, jag ville bara skrika rakt ut. Jag gick ner till Angelica.
- Jag går ut en stund, sa jag samtidigt som jag drog på mig skorna.
- är allt okej? frågade hon. jag måste sett riktigt sur ut.
- mm, mumlade jag och öppnade ytterdörren.
- var tillbaka till 7 tiden bara, då är det middag, sa hon och log. Jag nickade och gick ut. Oscar och Fredde spelade fortfarande fotboll, dom hade gjort det hela dagen. Jag gick ut och kollade mig omkring. såg en stor äng fylld av blommor. Jag började gå dit. Där klunde jag ju sätta mig och tänka lite. Den var jätetfin, fylld med blommor som var riktigt höga. Jag klev i det höga gräset, gick till mitten av ängen och satte mig ner. När jag satt där var blommorna ända upp till midjan på mig. kvällssolen lös och det var så himla fint. Jag började tänka på vad Felix sagt. sluta bry sig. vad menade han igentligen med det? skulle han sluta bry sig om mig, helt? nej, jag visste att han inte skulle kunna det. det var bara något han sa. Jag skulle inte heller kunna sluta bry mig. han betydde alldeles för mycket för mig. det var bara något jag slängde ur mig för att jag var så arg. Men det är väll självklart jag blir arg när han håller på så? jag menar, jag måste väll få träffa andra kompisar också? eller? Jag drog upp ett grässtrå från marken och suckade. då kände jag en hand på mig axel. jag vände mig förvånat om. Där stog Fredde.
Freddes Perspektiv.
Jag såg Saga gå med bästämda steg bort mot ängen. var hon ledsen? Det såg nästan ut så på henne. Jag kollade på Oscar.
- du, jag komemr snart. stanna här. sa jag och han bara nickade fundersamt, men satte sig och tog upp mobilen. Jag började springa bort mot ängen. såg henne sitta ner bland dom höga blommorna. Jag gick fram och la min ena hand på hennes axel. Hon vände sig chockat om.
- Fredde? vad gör du här? sa hon och rynkade på pannan.
- jag såg dig springa hit, och då såg inte direkt glad ut. sa jag och satte mig ner bredvid henne i gräset. Hon kollade ner i marken utan att säga nåt.
- är du okej Saga? frågade jag och la min hand på hennes knä.
- Jag bråkade med Felix. sa hon och kollade upp på mig.
- åh... sa jag och hon nickade.
- han är så... jag vet inte... överbeskyddande. blir skitsur för att jag är här med er. jag hade ju inte direkt nåt val? pappa tvingade mig ju fakitskt att åka hit. sa hon och suckade.
- så du vill inte vara här med oss? sa jag och försökte se ledsen ut. hon himlade med ögonen och skrattade.
- jooo, du fattar vad jag menar. sa hon och la huvudet på sne.
- ja, förlåt. jag fattar.
- Vad ska jag göra? Jag hatar att han är så. jag får väll vara med vem jag vill? sa hon surt.
- ja, det är klart. Hon suckade och la sig med huvudet i mitt knä. Jag började hålla på med hennes hår. det var så mjukt och lent.
- Jag får prata med honom när jag kommer hem, sa hon tyst.
- Det löser sig, jag lovar. sa jag och hon kollade upp på mig och log.
- Tack. sa hon tyst och log igen. Hon kollade rakt in i mina ögon. Vi satt så länge, och bara kollade in i varandras ögon. Hennes ögon var sååå fina, gröna och stora. glittrade lixom i solen. nu hade jag egentligen min chans, att kyssa henne. skulle jag? jag börjde mig försiktigt ner, så jag var nära hennes läppar. Jag kollade in i hennes ögon. hon kollade på mig och log. jag tog det som ett ja, att jag fick kyssa henne. jag böjde mig ner igen och mötte hennes läppar i en mjuk kyss. hennes läppar var så himla mjuka, det gick inte att beskriva. Hon röck till och puttade bort mig. jag kollade chockat på henne.
- för i helvete, vi kan inte göra sådär! Sa hon och satte sig upp. jag suckade.
- Nej, det kan vi verkligen inte. förlåt! sa jag och slog mig i pannan.
- det är lika mycket mitt fel. mumlade hon.
- vi glömmer detdär. vi behöver inte säga det till nån. Sa jag snabbt och reste mig upp.
- det gör vi verkligen inte. sa hon, höjde på ögonbrynen och reste sig upp. Hon borstade av jord och gräs som fastnat på hennes kläder. Hur kunde jag vara så dum och kyssa henne? jag var verkligen dum i huvudet. Hon suckade och slöt ögonen igen.
- Jag är en sån idiot. Kanske hade Felix rätt. han behöver vara sådär överbeskyddande. åååh, jag är så dum! skrek hon och täckte ansiktet med händerna. Jag suckade.
- Vi glömmer det bara Saga. det hände aldrig. sa jag allvarligt och drog handen genom håret.
- mm. mumlade hon och började gå. Jag gick efter.
- snälla, du behöver inte vara arg på mig? frågade jag. Hon suckade.
- Nej Fredde, jag är arg på mig själv, jag är så jävla självisk! sa hon argt.
- Det var mitt fel. förlåt.
- lägg av bara, det var ingens fel! det bara hände. vi bara glömmer det. sa hon och började gå in mot huset. jag ställde mig utanför, sparkade argt i marken. Om Felix fick reda på nåt skulle han döda mig.
Kapitel 23 uppeee! Hoppas ni gillade det :* nästa kommer ikväll tror jag! Vill också säga Tack till alla fina kommentarer och ni som hjälper mig sprida novellen, ni är bäst! Loveu
OUR LOVE DEL 22
Tidigare
- du ser bekymrad ut. se Fredde från sin säng. han hade säkert sett hur jag rynkat på pannan åt Felix dumma sms.
- va? nej, det är inget. sa jag och log. min mobil blippade till igen och jag läste vad det stog. "nej men... jag vet inte... tänkte bara på detdär som hände mellan dig och Oscar förut..." stog det. jag kollade argt på smset. vad trodde han igentligen om mig? "men ge dig Felix, lita på mig istället. det är inget mellan mig och Oscar, hejdå." skrev jag och la bort telefonen, började prata med Oscar och Fredde istället.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
Jag vaknade av att min mobil plingade jättemycket, jag satte mig yrvaket upp, låste upp mobilen och bländades av den höga ljusstyrkan. jag kollade på klockan, 00.16, vem smsade såhär sent? Felix. jag läste smsen. "Förlåt för det där med oscar och dig... jag fattar att ni inte kommer göra nåt, loveu" "jag litar på dig" "sover du?" "vi skulle ju smsa hela kvälleeen :((" "Jag saknar dig, kom hem" "Saga!! kan jag inte få ett godnatt iallafall?" "jag är orolig" "jag älskar dig så mycket" jag suckade och satte mig upp i sängen. "Felix, jag kan inte smsa nu, måste upp tidigt imorgon, vi får höras imorgon." skrev jag och la mobilen på bänken, blundade och försökte sova om. kanske jag lät lite taskig i smset? men vadå, han hade faktiskt väckt mig och jag var trött. min mobil blippade till igen, jag suckade och kollade. "okey, förlåt. jag älskar dig" stog det. jag log för mig själv. "Jag älskar dig också, men nu måste jag faktiskt sova, puss" skrev jag och stängde av mobilen, orkade inte smsa just nu, plus att jag behövde verkligen sova! Angelica skulle väcka oss klockan 9 imorgon. Jag vände på mig och slöt ögonen, somnade snabbt.
Nästa morgon
Jag vaknade av en hand på axeln, vände mig om och såg Angelica ovanför mig.
- Godmorgon Saga, det är dags att gå upp! Sa hon och log.
- mm... mumlade jag och reste mig yrvaket. Oscar och Fredde satt trötta upp i sina sängar, utan tröjor. jag kände nästan inte låta bli att kolla på deras vältränade magar.
- Jag går och fixar lite frukost, kommer ni om 10 minuter? Sa Angelica och drog upp rullgardinen i rummet. jag bländades av dagsljuset och kisade mot Angelica.
- Det blir bra, sa jag trött och reste mig upp.
- Godmorgon killar, sa jag och dom nickade trött till svar. jag skrattade, tog upp min resväska och valde kläder. gick in på badrummet och eftersom jag skulle jobba drog jag bara på mig ett par svarta mjukisshorts och en t-shirt, och sedan kammade jag igenom håret, gjorde en fläta och sminkade mig lite lätt med mascara och puder. Jag gick ut ur badrummet, la ner mig grejer i väskan igen och kollade på killarna som hade börjat klä på sig. Jag tog upp mobilen, kollade igenom instagram, sedan tog jag den i min hand och började gå upp mot köket. Jag blev chockad när jag såg frukosten. det fanns allt från bullar till morötter, jag menar det fanss allt. frukt, nutella, mackor, bullar, grönsaker, te, ägg, juice, oboy, mjölk, kaffe, fil, flingor, müsli, jordgubbar, frallor, bacon, korv, allt! Jag kollade storögt på maten.
- haha, Ser det gott ut? Frågade Angelica och lyfte blicken från tidningen.
- wow, det är ju helt fantastiskt! Sa jag och satte mig ner vid bordet.
- det är bara att ta för sig, det finns iallafall så det räcker, skrattade hon. Jag skrattade och började plocka av alla möjliga saker. Oscar och Fredde kom trötta upp för trappan och ställde sig vid bordet.
- shit, här har man lyxat till det. Sa Fredde och kollade chockat på sin mamma.
- man måste ju vara snäll när man ändå får besök, sa Angelica och log. killarna satte sig ner mittemot mig och började äta. Fredde hade fortfarande ingen tröja, och jag kunde inte annat än erkänna att det var svårt att slita blicken från magen.
När vi ätit klart följde jag med Angelica ut. Hon skulle berätta vad jag skulle göra och så. vi gick mot hästhagen.
- så, det första du ska få göra är att plocka upp hästbajs, vilket är äckligt, men måste göras. Hon sträckte fram en hink och spade till mig, visade hur man skulle göra.
- euuuw, sa jag och tog upp en stor hästskit. Angelica skrattade åt mig.
- När du är klar kan du få prova rida lite om du vill också, sa han och jag kände hur glad jag blev. Jag hade gått på ridskola när jag var liten, och hade verkligen tyckt det var kul. så hästar var något jag tyckte mycket om. jag gick runt i hästhagen, plockade upp allt illaluktande bajs jag såg. hinken blev tillslut full, och jag satte mig lättat ner på marken.
- haha, är du klar? Skrek Oscar som stog längre bort på en fotbollsplan och spelade med Fredde.
- aa! Sa jag och reste mig, för att gå bort till killarna.
- vill du vara med och kicka lite? Frågade Fredde och skjöt bollen till mig. jag fångade den med båda händerna precis framför ansiktet.
- aldrig, jag kan inte spela fotboll. plus att jag ska rida! Sa jag ivirigt.
- ska du rida? det måste vi se! sa Oscar och drog i Freddes arm. jag skrattade.
- jag har faktiskt gått på ridskola! Sa jag kaxigt och började gå bort mot stallet. Angelica var redan där, hon hade fixat iordning hästen så den var redo.
- Har du ridit förut? Frågade hon och sträckte mig en ridhjälm. jag drog på den och nickade.
- Jag gick på ridskola för några år sen.
- dåså! Då borde det här gå bra ju, sa hon och vi gick ut med hästen. den var fin, brun med svart man.
- Vad heter den? frågade jag och vi gick ut i hagen.
- Hon heter Lizzie! Sa Angelica och hjälpte mig upp på Lizzie. Jag såg i ögonvrån hur Oscar och Fredde stog och kollade. Jag satte mig ordentligt på Lizzie, och började försiktigt gå runt i hagen. efter ett tag fick jag Lizzie att börja trava, och jag kände samma känsla som för några år sen. en fri känsla, det var bara hästen och jag lixom. Jag kollade på Oscar och Fredde, båda såg riktigt chockade ut. dom trodde väl inte jag kunde rida antar jag. När jag ridit en stund stannade jag och hoppade av hästen. klappade den och pussade dens kind.
- Var det kul? Frågade Angelica som kom springandes.
- Det var sååååå kul. sa jag och kramade henne. Hon kramade mig tillbaka, och sen visade hon mig nästa arbete.
Freddes Perspektiv
Jag stog som förstelnad bredvid Oscar och kollade på Saga och mamma stå och prata. vartenda ord Felix hade sagt om Saga stämde, hon var snygg, snäll, rolig, helt fantastisk. lixom, även om hon sov, smsade, red, plockade bajs, vad som helst, var hon lika snygg. Jag suckade och skakade på huvudet. såhär fick jag inte tänka. verkligen inte. Hon var Felix flickvän.
- Allt okej Fredde? frågade Oscar och tittade oroligt på mig. han måste märkt att jag var i en annan värd.
- öhm, aa. sa jag och nickade. han nickade till svar.
- ska vi fortsätta spela nu eller? frågade han och nickade mot fotbollsplanen. jag log och började gå mot fotbollsplanen, drog av mig tröjan i farten. Det var riktigt varmt ute, så jag skule svettas ihjäl med den på. vi började sparka och spela, men ändå kunde jag inte få Saga ur mina tankar. Hon stog längre bort och pratade med angelica. hennes hår var i en tjock fläta, och hon var tillochmed snygg i mjuksshorts och gummistövlar.
- eyy, Fredde! ska vi spela eller? skrek Oscar. åh nej, hade jag bara stått där och stirrat? Jag gick fram till oscar.
- Du, jag måste prata om en grej. Sa jag och satte mig ner i gräset. Han satte sig bredvid.
- Det är Saga, ellerhur? frågade han och höjde på ögonbrynen. jag nickade.
- Hon är.... ja... började jag och avbröts av Oscar.
- helt fantastisk, jag vet. Men hon är Felix tjej. sa han och jag nickade igen.
- Lixom... jag har kännt henne i en dag.... knappt det. Sa jag och suckade.
- jag fattar hur det känns. men, du måste komma över henne. börja se henne som en vän. jag vet att det är svårt, men du måste. annars kommer Felix döda dig. och vad väljer du? ha kvar Felix som vän eller hålla på med Saga? Frågade Oscar och kollade mig rakt in i ögonen.
- Felix som vän såklart, sa jag och röck upp ett grässtrå från marken.
- då måste du vara försiktig, eller, jag menar, gör inget dumt Fredde. okej? sa han snällt. han var så snäll som faktiskt brydde sig, ville inte att jag skulle få problem.
Sådääär, blev ganska kort men jag är verkligen hur trött som helst! Vet att jag har fått ganska många nya läsare idag pga dedär twitterkontot jag gjorde, taaack, ni är bäst allihopa! Vill också säga tack för att ni tjatar på mig att skriva mer haha, annars skulle jag inte orkat, men när ni vill att jag ska skriva får jag lust, om ni fattar hahahha, älskar eeer, puss
Och ni som inte följer mitt "novelltwitterkonto", gör det! @thefooonoveell
OUR LOVE DEL 21
Tidigare
- jag ska bara gå och sminka för det, sa jag och han nickade och följde efter mot toan. jag ställde mig framför spegeln och plockade fram pudret ur väskan. drog försiktigt med borsten över kinden, det täckte väldigt bra.
- ser det okej ut? frågade jag och kollade på Felix som stog bakom mig med händerna på mina höfter.
- du är supersnygg. sa han och pussade mitt huvud. jag log och vi gick tillbaka mot slöjdsalen.
Felix Perspektiv
Felix Perspektiv
Jag gick hand i hand med Saga genom korridoren. Jag ville visa exakt alla, att hon var min. folk stirrade och gav elaka blickar, och vissa verkade inte bry sig. Jag klämde hennes hand hårdare, hon kollade på mig och log. Ingen fattade hur glad jag var över att ha henne. vi gick bort mot mitt skåp och hon ställde sig lutandes mot skåpet bredvid. Jag låste upp och tog min väska, hängde den på ryggen.
- Jag vill gå med dig hem nuuuu. sa Saga ledsamt och jag kollade länge på henne.
- Jag vet. det vill jag också. sa jag och suckade.
- Men det går inte, för mamma kommer ge mig ännu längre "straff" då. sa hon och himlade med ögonen.
- vi smsar hela kvällen. okej? sa jag och hon nickade försiktigt. Hon vände och gick mot sitt skåp, jag följde med.
- Jag hatar utegångsförbud! Mamma förstör mitt liv. sa hon surt och hängde sin väska över axeln.
- nejdå... vi löser det, Jag looovar.
- nej. jag kommer sitta där hela helgen ensam på mitt rum. utan vänner och utan data. Hon låste skåpet och vände sig mot mig. jag suckade och ha händena på hennes axlar.
- Lita på mig Saga, jag lovar. Vi löser det på nåt sett så vi kan träffas i helgen. sa jag och kysste hennes läppar. hon log.
- okejdå. Men nu måste jag hem, skjutsar du mig? frågade hon samtidigt som vi började gå ut.
- absolut. Jag tog hennes hand och vi gick genom allt folk bort mot min moppe. Jag hoppade upp och hon hoppade upp bakom med armarna rund min midja.
- håll i dig. sa jag och gasade. Jag älskade känslan när hon höll om mig sådär. vi körde hem till henne och stannade.
- Tack för skjutsen baby, Sa hon och hoppade av.
- Jag smsar dig sen, sa jag och böjde mig fram för en kyss. Hon kysste mig och vände sig om för att gå. Jag kollade på henne ända tills hon försvann i dörröppningen. Om någon äns skulle komma på tanken att slå henne igen, skulle jag döda den personen. Hur kunde nån göra så? Saga var världens finaste, tänkte jag och körde iväg.
Sagas Perspektiv
Jag klev in genom dörren, släppte väskan på golvet, drog av mig skorna och gick fort upp mot mitt rum.
- hallå? sa pappa, som antagligen hört mig komma.
- mm hej. sa jag och fortsatte upp. Pappa kom ut från sitt arbetsrum och gick efter mig i trappen.
- Saga... snälla sluta vara arg. bad han. Jag suckade och vände mig mot honom.
- men fattar ni inte att jag är arg, när jag inte får göra någonting? vad ska jag göra hela helgen hade ni tänkt? sa jag och la armarna i kors.
- jo... jag och mamma har faktiskt tänkt på helgen. vi vill inte att du sitter inne på ditt rum hela dagarna... så... sa pappa och jag kände hur glädjen spred sig i kroppen. skulle dom låta mig träffa kompisar och Felix?
- så...? frågade jag och la huvudet på sne.
- Vi hade tänkt att du skulle bo hos min och mammas kompis. du vet hon med bondgården, kommer du ihåg henne? Angelica heter hon. du har vart där när du var mindre. du ska få hjälpa till där, så tjänar du lite pengar på samma gång. sa pappa och log försiktigt. Jag kände hur alla fjärilarna i min mage dog. Angelica var supersnäll, men... vadå hjälpa till på en bondgård?! aldrig.
- skojar du med mig?! aldrig. aldrig i hela mitt liv. sa jag och skakade på huvudet.
- komigen Saga, det kan bli kul! ta handom djuren och massa annat kul. Det ligger inte långt härifrån, och ni kommer ha det supermysigt! plus att hennes son skulle ta ut nån kompis också, så ni blir tre stycken i din ålder! Det blir väl kul?
- Jag visste inte äns att hon hade en son. muttrade jag.
- nej, vi har inte kunnat hälsa på där så mycket. men ni är jämngamla.
- Men pappa... snälla... jag vill verkligen inte! suckade jag och kollade lidsamt på honom.
- du och jag gör en deal. om du åker med på dethär så är ditt utegångsförbud över nästa vecka. sa han och höjde på ögonbrynen. Det lät ju ganska bra ändå...
- okejdå. sa jag och suckade.
- bra älskling. jag ska skjutsa ut dig runt halv 7 tiden ikväll, så det är bara att börja packa.
- redan ikväll?! sa jag chockat och suckade. pappa nickade och gick tillbaka till sitt arbetsrum. jag suckade igen och gick in på mit rum. 2 dagar på en jävla bondgård. med två främmande killar och utan Felix. usch. Jag drog fram en resväska på golvet, började packa ner kläder, smink, platttång, pengar, nycklar, laddare, ja, saker som skulle behövas helt enkelt. När jag var klar kollade jag på klockan. 17.30. jag la mig med en suck ner på sängen, tog upp mobilen och smsade Felix. "sämsta nyheten. ska ut till mina föräldrars kompis som bor mitt ute i ingenstans över helgen." skickade jag iväg. jag väntade ivrigt på svar, som kom efter bara några sekunder. "va?!?! neeeeej, kommer inte klara mig utan dig! åh. kan jag inte få följa med?" jag läste smset och suckade. "Nej, det kommer mina föräldrar aldrig gå med på..." skrev jag och kliade mig i huvudet. "Jag kan åka med i väskan :*" skrev han och jag skrattade. "hahaha, ja, men då behöver jag en större väska :(" svarade jag och reste mig från sängen. mobilen blippade till igen. "haha men allvarligt, vad heter stället du ska till?" stog det. jag hade ingen som helst aning. "ingen aning, smsar dig när jag vet :*" skrev jag och fick svar direkt. "gör så, vi hörs senare. loveu" jag log av smset. han var alltid så gullig! "loveu2" skrev jag och la undan telefonen i fickan. Jag gick ner till pappa, eftersom vi behövde åka snart. han satt fortfarande i sitt arbetsrum med massor papper och en dator framför näsan.
- pappa, vi kanske borde åka snart? sa jag och stack in huvudet i rummet.
- hur mycket är klockan? frågade han utan att lyfta blicken från dataskärmen.
- fem i halv 7.
- oj, ja då borde vi åka, sa han lite stressat och stängde av datorn. vi drog på oss skorna och gick ut till bilen. Vi satte oss och började köra.
Några minuter senare
Vi svängde in på en uppfart och parkerade bilen. det var ett stort hus, en hage, och massa fler småhus som jag antog var stall och grejer. Vi klev ur bilen och gick upp mot dörren. Innan vi äns hann plinga öppnade en kort tjej, i kanske 30 års åldern, men ljust lockigt hår och glasögon dörren. jag hade bara träffat henne kanske 2 gånger innan, men jag visste att hon var snäll.
- Hej Saga! Välkommen! Sa hon och kramade mig. jag hälsade tillbaka och log försiktigt. två killar kom springandes ner för trappen, den första hade blont hår, och när jag såg den andra killen bakom, blev jag chockad. jag kollade på honom en lång stund.
- Os....Oscar? sa jag och höjde på ögonbrynen.
- Saga? vad gör du här? frågade Oscar chockat och kom för att ge mig en kram.
- vad gör du själv här? sa jag och kände mig otroligt lättad.
- känner ni varann? frågade den blonda killen förundrat.
- jaa, Saga är lixom Felix flickvän, skrattade Oscar.
- så vänta... Är du Felix flickvän? Felix har pratat skitmycket om dig. Sa den blonda killen. jag kollade förvånat på honom.
- känner du Felix? frågade jag med ett skratt.
- haha ja, Fredde heter jag förrästen. sa han och skakade min hand. Jag kollade chockat på killarna. det här var ju nästan för bra. Det här skulle ju bli kul. Jag gav pappa en kram, eftersom att han behövde åka hem och jobba igen.
- hejdå pappa. vi ses på söndag, sa jag och han skrattade.
- Jag sa ju att det kommer bli kul. viskade han i mitt öra, jag log och sen gick han ut ur huset.
- Vad kul att ni känner varandra, då kommer det här bli ännu roligare ju! Kom så visar jag er era rum. Sa Angelica och började gå. vi gick efter. vi gick igenom det stora huset, ner för en trapp där det fanns ett rum med tre sängar i.
- tyävrr får ni sova i samma rum, men det kanske är lungt? ni kan ju byta om och så på toan, sa hon och pekade på toan som låg precis bredvid vårt rum.
- det blir bra mamma, sa Fredde och gav henne en blick att hon skulle gå. Hon skrattade och gick.
- så... varför är du här? Frågade Oscar och började bädda sin säng.
- pappa tyckte att jag behövde komma bort, plus att jag har utegångsförbud, och dom tyckte inte jag skulle sitta inne på mitt rum hela helgen utan hjälpa till här istället. sa jag och öppnade resväskan.
Oscar nickade och började också packa upp. Jag kollade på fredde. han var snygg. Men inte snyggare än Felix. Juste, jag hade lovat att smsa Felix. jag tog upp mobilen, la mig på sängen och skrev ett sms. "är framme nu, och gissa vilka som är här?! Oscar och din kompis Fredde! haha, så du behöver inte oroa dig, jag är inte ensam :*" skrev jag och skickade.
- vem smsar du med? frågade Fredde och satte kollade på min mobil.
- vem tror du? frågade jag och han skrattade. min mobil blippade till igen och jag läste vad det stog. "jaha, lova att inte göra nåt dumt bara, loveu" stog det. jag läste smset om och om igen, kände hur jag nästan blev lite sur. vadå dumt? vad trodde han att jag skulle göra? "haha va? vadå dumt?" skrev jag tillbaka.
- du ser bekymrad ut. se Fredde från sin säng. han hade säkert sett hur jag rynkat på pannan åt Felix dumma sms.
- va? nej, det är inget. sa jag och log. min mobil blippade till igen och jag läste vad det stog. "nej men... jag vet inte... tänkte bara på detdär som hände mellan dig och Oscar förut..." stog det. jag kollade argt på smset. vad trodde han igentligen om mig? "men ge dig Felix, lita på mig istället. det är inget mellan mig och Oscar, hejdå." skrev jag och la bort telefonen, började prata med Oscar och Fredde istället.
Sa till vissa att jag skulle förska fixa två kapitek idag, men vi fick gäster och jag var tvungen att umgås med dom lite också... Hoppad det är lungt! Förrästen tycker jag faktiskt ni är lite dåliga på att kommentera haha, skulle bli superglad om jag fick lite fler kommentarer! Statestiken är däremot superbra! Puss
Sa till vissa att jag skulle förska fixa två kapitek idag, men vi fick gäster och jag var tvungen att umgås med dom lite också... Hoppad det är lungt! Förrästen tycker jag faktiskt ni är lite dåliga på att kommentera haha, skulle bli superglad om jag fick lite fler kommentarer! Statestiken är däremot superbra! Puss
P.S JAG HAR GJORT EN TWITTER TILL NOVELLEN NU, UPPDATERAR DÄR MED VIKTIG INFO OCH NÄR NYA KAPITEL KOMMER UT! @thefooonoveell FÖÖÖÖLJ EVERYONE
