OUR LOVE DEL 105
Tidigare
- Felix... vart... vart ska hon flytta? frågade Ogge försiktigt. Felix lyfta ansiktet från Daffs axel och kollade upp på oss.
- Till London. fick han ur sig med hes röst. Jag höjde på ögonbrynen.
- Men va?? frågade jag förvånat och Felix slet sig ur Daffs grepp.
- Ja! Hon åker imorgon! Sa han och jag kände klumpen i magen. Saga? skulle hon flytta? Varför i helvete då?
- Men... varför... varför har hon inte sagt något? frågade Omar och Felix bara skakade på huvudet.
- Inte fan vet jag?! Sa han argt. Jag satte mig ner i soffan och kollade på Felix rödgråtna ögon.
- Vad ska jag göra? frågade han hest. Hans röst var väldigt svag och det kändes som den skulle spricka när som helst. Jag svalde hårt, gick fram till Felix och slog armarna runt honom i en hård kram. Jag kände hur tårarna var nära men om jag skulle börja gråta nu skulle det bara bli värre, så jag bet mig hårt i läppen för att hålla dom tillbaka.
- Jag... jag... Klarar mig inte utan henne, grät han och jag kollade oroligt på dom andra killarna. Det här var ju bara helt jävla stört
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
Jag hängde handväskan över axeln och kollade mig omkring i mitt rum. Det var sista gången jag skulle stå i dethär rummet. Minnen kom tillbaka som slag i huvudet när jag kollade mig omkring. Jag mindes alla gånger jag legat och gråtit i min säng, med Felix armar runt min midja eller utan. Alla gånger jag rivit ut hela min garderob i ren frustration av att inte ha något alls att ha på mig. Alla gånger jag och Alice suttit på golvet och skrattat, alla gånger Felicia och jag dansat runt som galna. Alla gånger Felix tryckt upp mig sådär löst mot dörren och kysst mig. Tårarna fyllde mina ögon men jag blinkade snabbt bort dom. Jag skulle inte gråta mer. Hur mycket jag än skrikit på mamma och pappa så fattade jag att dom inte tänkte ändra sig. Vi skulle flytta till London, nu. Jag ville inte tänka på det. Jag ville stänga av tankarna på att inte få vara med Felix mer, inte med Oscar, Ogge eller Omar. Jag skulle inte kunna gå till Alice eller Felicia när jag var ledsen, eller sitta på något mysigt café och bara prata. Jag skulle inte kunna göra så mer. Jag skulle vara tvungen att skaffa nya vänner och börja om på nytt. Precis när allt började bli bra.
- Saga! Ropade mamma nerifrån och avbröt mina tankar. Jag snörvlade till och la märke till tårarna som nu rann ner för mina kinder.
- mmm? mumlade jag, kollade mig en sista gång på det nästan helt tomma rummet.
- Är du klar snart? ropade hon och jag bet mig hårt i underläppen. Jag vände mig snabbt om, stängde dörren till rummet och sprang ner för trappen. Utan att tänka drog jag på mig skorna och gick med snabba steg ut till taxin som skulle ta oss till flygplatsen. Pappa satt i fram bredvid chauffören med ett medlidande leende på läpparna. jag tänkte inte le tillbaka. Utan att säga något tog jag upp mina hörlurar och kopplade i dom i mobilen. Jag hade fått sjukt många sms och samtal från Felix, Alice, Felicia och några från dom andra killarna, men jag hade bara ignorerat allt. Jag orkade inte prata med någon just nu, då skulle det bara bli ännu jobbigare att lämna dom. Jag behövde bara göra allt dethär snabbt, utan att tänka. Då skulle det gå bra. Jag slöt ögonen och lutade mig mot bilrutan. Efter några minuter kände jag hur vi började åka. Mot Arlanda och mot London.
Felix Perspektiv
Jag vaknade av att telefonen ringde för säkert 5 gången denhär natten. vem fan var det och vad ville personen? Varje gång hade jag lagt en kudde över huvudet och somnat om men det funkade inte längre. Med en irriterad suck röck jag åt mig telefonen och såg Oscars namn på skärmen. I samma sekund kom paniken krypandes. Fan! Jag slängde en blick på klockan som visade 04.00, vilket betydde att Sagas plan skulle gå om en timme. Helvetes jävla skit! Hur kunde jag glömma?! Jag flög upp ur sängen, drog åt mig en keps som jag slängde på huvudet och drog på mig en vit t-shirt och ett par svarta jeans, sedan röck jag åt mig moblilen och busskortet och ringde upp Oscar.
- Felix vart fan är du?! frågade han stressat. jag stängde ytterdörren efter mig och började med snabba steg gå mot tunnelbanan.
- Eh, jag... jag försov mig men jag är på väg. mumlade jag medan jag sprang fram på dom tomma gatorna. Klockan var ju bara 4 så det var rätt så tomt ute.
- Vi är på flygplatsen om 5 minuter, du kommer inte hinna Felix?! Sa han stressat. Jag kände hur gråten samlade sig som en klump i halsen. Jag skulle fan hinna.
- Jag hinner visst, jag kommer snart. sa jag och la snabbt på. Jag kom fram till tunnelbanan och blippade mitt kort mot kortläsaren, sedan sprang jag ner för rulltrapporna. 2 minuter tills den skulle gå. Stressat satte jag mig ner på bänken och kollade mig omkring. det var helt tomt. Min blick flackade mellan tidtabellen och klockan på min handled. Jag brukade aldrig andvända den klockan men just nu kändes den nödvändig. Efter två extremt långsamma minuter rullade äntligen tunnelbanan in och jag klev på.
Sagas Perspektiv
Jag kände hur någon löst skakade mig. Det måste vara Felix, tänkte jag, vi skulle ju åka till Grekland idag. Jag bestämde mig för att fortsätta sova så att han skulle bära mig mot flygplatsen.
- Saga kom igen, vakna. Sa en röst som verkligen inte lät som Felix. jag öppnade ögonen och kollade förvirrat på mamma som stog och försökte väcka mig. Min blick vandrade runt i bilen som inte var vår bil, utan liknade mer en taxi.
- Vart är Felix? frågade jag chockat och mamma gav mig en förvånad och nästan lite orolig blick.
- Ja... han är hemma antar jag, kom igen, London väntar. Sa hon med ett litet leende och då kom jag på. Jag skulle inte alls till Grekland med Felix. Jag skulle till London, utan felix. Jag svalde hårt och knäppte upp säkerhetsbältet.
- Juste, mumlade jag och klev ur bilen. Jag gick efter mamma och pappa och in på flygplatsen. stressade föräldrar försökte hålla koll på sina barn, vissa satt och väntade på bänkar och andra gick runt och verkade hur glada som helst över att dom skulle resa. Jag önskar jag var en av dom. Som skulle åka bort på en semester i nån vecka och sen komma tillbaka igen.
- Saga! Ropade en röst och jag vände mig förvånat om. Bakom mig stog Oscar, Ogge, Omar, Felicia och Alice och kollade på mig. Jag sökte med blicken efter den 6e personen som saknades, Felix.
- Va...vad gör ni här? frågade jag chockat och låt Felicia och Alice krama om mig i någon sorts gruppkram.
- Vi ville komma och säga hejdå, innan du åker, Sa Ogge med ett litet leende. Jag log tillbaka och kramade om honom.
- Vad gulliga ni är, ni hade inte behövt... började jag men Alice avbröt.
- Jo det hade vi visst, kom och krama mig istället, Sa hon och drog in mig i ännu en kram. jag pressade ihop läpparna och kramade om henne hårt. Inte gråta, inte gråta, inte gråta, tänkte jag, släppte kramen och log ett stelt leende mot henne. Jag kollade ännu en gång efter Felix, men han var inte här. Varför inte?
- Vart är Felix? frågade jag och kollade upp på Ogge, Omar och Oscar som kollade ledsamt på mig.
- Jag vet inte, han skulle komma hit men han försov sig, jag vet inte om han kommer hinna Saga, sa Oscar och jag nickade långsamt. Log ett litet leende för att lura mig själv att det var lungt, men jag visste innerst inne att det var det inte alls. Vadå att han försov sig? Hur kunde han göra det?
- Felix ville verkligen hinna Saga, ska jag hälsa honom något? frågade Oscar och jag kollade upp på honom.
- Nej, tack, men det är okej. sa jag och Oscar nickade. Allas blickar kollade ledsamt på mig. Ingen visste vad den skulle säga här näst. Det kändes så fel med bara ett hejdå, men vad mer kunde man göra? Jag kollade bak på mamma och pappa som stog och väntade.
- Jag... Jag måste nog gå, mumlde jag och Alice drog snabbt in mig i en kram. Jag begravde mitt ansikte i hennes tröja och kramade hårt tillbaka. Jag kände hur hon började skaka och hörde hennes små snyftningar bakom min axel. Jag pressade ihop ögonen hårt för att inte börja gråta själv.
- Jag ville inte att du ska åka, jag ville inte. sa hon och jag släppte kramen. Kollade på hennes röda ögon och snyftade till. Den första tåren rullade ner för min kind och Alice var snabb med att torka bort den.
- Förlåt, jag ska inte börja gråta såhär, sa hon och torkade bort sina egna tårar. Hon klev åt sidan och det var Felicias tur att ge mig en bamsekram.
- Vi hörs. mumlade hon och jag nickade. ännu fler tårar kom från mina ögon oh Felicia kramade om mig hårdare.
Jag sträckte ut armen åt Alice som stog och grät så det blev en gruppkram.
Jag sträckte ut armen åt Alice som stog och grät så det blev en gruppkram.
- Jag älskar er tjejer glöm inte det, viskade jag och kramade om dom hårt. Sedan svalde jag ner gråten och kramade om killarna. Först var det Omar, jag gav honom en kram och han log.
- Kommer sakna dig Saga, sa han och jag nickade.
- Kommer sakna dig också. sa jag och Omar skrattade till.jag kollade fundersamt på honom.
- vad? frågade jag och han skakade på huvudet.
- Tänker bara på hur mycket du har hatat mig och hur jävla jobbig jag vart, sa han och jag skrattade.
- Du ska bara veta, skrattade jag och Omar log. Sedan drog Ogge in mig i en kram.
- Ta hand om Alice, hon behöver dig. viskade jag och Ogge nickade.
- Du kommer få det bra. Sa han och jag nickade. Sist kvar stog Oscar. Jag lät honom krama om mig.
- Vi hade kul tillsammans du och jag, sa han och jag nickade.
- Förlåt att allt bara slutar såhär. Sa jag och han skakade på huvudet.
- det är inte ditt fel Saga. sa han och jag log.
- Lycka till med Daniella. Hon verkar som en fin tjej, och det förtjänar du. Sa jag och Oscar sprack upp i ett leende.
- Jag kommer sakna dig, sa han och drog in mig i ännu en kram. jag svalde hårt och släppte kramen, kollade bak på mamma och pappa som såg stressade ut. Jag kollade mig omkring för att se om Felix syntes någonstans vilket han inte gjorde. Jag tog ett djupt andetag, kollade på Felicia och Alice som nu båda stog och grät.
- Tack för att ni kom, sa jag, sedan vände jag mig snabbt om och började gå.
- Vi älskar dig Saga! Hörde jag Felicia ropa bakom mig. Jag log och lät tårarna börja rinna för mina kinder. Utan att vände mig om en ända gång gick jag till mamma och pappa som log medlidande leenden. Jag hatade sånadär fula medlidande leenden igentligen. Folk log dom för att visa att dom brydde sig men det såg bara så fult och ittiterande ut. Hur skulle ett leende kunna hjälpa när man är såhär ledsen? Jag kände pappas hand på min axel.
- Det blir bra ska du se, sa han och vi började gå. Jag torkade bort tårarna under mina ögon och försökte inte tänka. Jag bara gick, efter mamma och pappa och kände mig som en zombie. Vi kom fram till säkerhetskontrollen. Jag gick igenom utan problem och väntade på mamma och pappa vid andra sidan. Dom kom och vi började gå bortåt. Plötslingt började säkerhetskontrollen pipa rejält och vakternas arga röster började skrika. Oroligt vände jag mig om och springandes mot mig kom Felix.
Felix Perspektiv (SÄTT PÅ "MOMENTS" AV ONE DIRECTION FÖR BÄTTRE INLEVELSE)
Jag sprang snabbt mot Saga som kollade oroligt på mig. Hennes mamma och pappa stod förskräckta i bakgrunden och när jag stog precis framför henne pustade jag ut.
- Förlåt. Sa jag och hon kollade konstigt på mig.
- För vad? frågade hon och utan att svara pressade jag hårt mina läppar mot hennes. Mina händer placerades på hennes höfter och jag drog henne tätt intill mig. Hennes läppar mjuknade och hon kysste mig tillbaka. Fjärilarna började fladdra runt vilt i magen samtidigt som det kändes som jag skulle börja gråta. Hon la armarna runt min hals och släppte kyssen. Hennes blick mötte min och jag såg hur en tår sakta föll ner över hennes kind.
- Du skulle inte ha gjort detdär. sa hon och jag svalde hårt.
- Jag vet, förlåt. Upprepade jag och Saga skakade på huvudet.
- Felix, du skulle inte gjorde detdär. Sa hon igen och jag drog in henne i en kram. Hon kramade om mig hårt och jag drog in hennes doft. Slöt ögonen och kände hennes armar runt min mage. Hon var det finaste som fanns. Jag släppte kramen och tog tag i hennes lilla hand.
- Här, lova att aldrig glömma bort mig. Sa jag och la ett litet silvrigt halsband i handen. Saga bet sig hårt i läppen och kollade på mig med sina tårfyllda ögon.
- Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig Felix, aldrig. sa hon med darrig röst och jag kollade ner på hennes händer. Hon höll hårt i halsbandet. Jag kollade upp på henne igen och mötte hennes blå, nu alldeles blanka ögon. jag svalde hårt. Var dethär sista gången jag kollade in i domdär isblå ögonen? jag la min hand mjukt på hennes kind och granskade hennes fina ansikte. Hon var så vecker. Hela hon, helt perfekt. den lilla näsan och dom ljusrosa läpparna som jag aldrig kunde få nog av. Sen var det ju somsagt ögonen. jag vet att jag tjatar om dom, men att bara kolla in i dom gör mig helt beroende. Beroende av att få veta vad hon tänker, hennes ögon gör mig så nyfiken. Jag vill bara veta allt som dom försöker säga mig. Saga tog bort min hand och höll den hårt i hennes.
- Vi är inte sånna som i slutet får varandra, sa hon och jag kollade länge på henne. Det var tyst en lång stund tills jag skakade på huvudet. Jag ville bara säga emot, jag ville ge henne tusen andledningar till varför vi visst skulle få varann tillslut. men det kändes hopplöst, det var som att jag förstog att hon kanske hade rätt denhär gången.
- jag har vart så jävla dum. Förlåt för allt, fortsatte hon med darrig röst. jag skakade på huvudet igen.
- Saga säg inte så... började jag men avbröts snabbt av en stark hand runt min axel som vände mig hastigt om.
- vad fan tror du att du håller på med?! Röt vakten och jag drog mig ur hans grepp.
- Ge mig en sekund bara... började jag men avbröts snabbt ännue en gång.
- Du bryter mot reglerna, sa han och började dra med mig bort. Jag vände mig förtvivlat mot Saga som kämpade hårt med att blinka bort tårarna. Vakten drog mig snabbt bort och Jag kämpade med att hålla min blick på Saga. Jag såg hur tårarna började forsa ner för hennes kinder och hur hennes pappa la handen på hennes axel.
- Jag älskar dig Saga! Skrek jag och hörde hur Saga började gråta ännu högre. Jag slöt hårt ögonen och lät vakten dra bort mig hela vägen. Fan.
THE END
Jag är en hemsk människa som avslutar såhär jag vet
ni får hata mig nu det är okej
och jag är dum som har tagit 38974930 år på mig helt seriöst att publicera det sista kapitlet
men jag är nervös över kommentarerna på detta kapitel och jag ville väl helt enkelt inte bara sluta sådär, men jag kan bara inte fortsätta. Förlåt för det, verkligen. ni fattar inte hur mycket jag vill skriva en del 2 eller liknande men för det första har jag inte tid, det är verkligen så. Jag jar ett liv som det händer mycket grejer i hela tiden. Sen har jag tyvärr tappat intresset för The Fooo och då käns det inte heller lika kul att skirva :(
men Ni ska veta hur SJUKT tacksam jag är. Hur länge har jag inte haft denhär novellen nu? I snart TVÅ ÅR. det är helt sjukt. Utan er hade jag aldrig gjort dethär och ni ska bara veta hur mycket jag har lärt mig under tiden. Även om jag var riktigt usel på att uppdatera i slutet så har jag haft så sjukt kul genom allt det här och jag kommer att sakna det sjukt mycket. Ni gör mina dagar helt seriöst. Era fina kommentarer och era underbara tips. I framtiden kommer jag jobba med att skriva, jag tycker det är sjukt kul att skriva och ni har insperarat mig så mycket. Jag vill bli bättre och jag vill göra det här i hela mitt liv. Ni är bäst!!! TACK SÅ MYCKET FÖR DEN HÄR TIDEN.
Jag kanske fortsätter i framtiden på den här novellen om jag får tillbaka lusten, det kommer nog inte bli än på ett tag men det kan hända. Lovar dock inget. ni kan ju kolla in nån gång ibland så får vi se vad som händer haha. Min data gick precis sönder så just nu sitter jag vid mammas jobbdata och "pluggar" hahaha men ja, när min data är lagad så KANSKE jag börjar skriva men då kommer jag skriva klart allt innan jag lägger upp det så jag slipper ha sån press på mig haha. men som sagt lovar jag inget utan vi får se!
så länge,
SKÖT OM ER NU OCH HA ETT BRA LIV!!!! Love youuuuuuuuuuuu
OUR LOVE DEL 104
Tidigare
Jag vek ner kläderna i flyttkartongen och kollade mig omkring i rummet, det började se ganska tomt ut nu. Felicia hade vart här igårkväll och jag hade berättat om flytten. Hon hade inte tagit det så bra, vilket jag nästan förstod. Vi skulle i alla fall träffas när hon slutat skolan och så skulle hon hjälpa mig packa det sista, och typ säga hejdå. jag ville inte äns tänka på det, att inte få träffa henne mer? Hur skulle det äns gå? Alice hade jag inte pratat med än, jag visste att det skulle bli kaos och därför tänkte jag ringa hit henne ikväll eller något sånt. Med en liten suck stängde jag den nu fulla flyttlådan och sköt den åt sidan, precis då blippade min mobil till från sängen. Jag sträckte mig efter den och såg felix namn på skärmen. "Vi borde prata, varför är du inte i skolan?" stog det, jag kände klumpen växa i magen, hade han fått reda på att jag skulle flytta? Hade Felicia sagt något? Jag sa ju till henne att hon inte fick?! Oroligt knappade jag in ett svar. "Jag är sjuk, vad vill du prata om?" Jag slickade mig om läpparna och reste mig upp från golvet med ännu en suck, bara några sekunder hann gå innan Felix hade svarat. "Jahaaa, men orkar du träffa mig typ nu? Det är viktigt" Stog det. Jag slängde en blick på mig själv i spegeln. Jag hade på mig en förstor t-shirt och håret var uppsatt i en slarvig bulle. "Men har du inte lektion?" Svarade jag och rotade fram ett par jeans som jag inte packat ner än, jag drog på mig dom och drog av mig t-shirten, bytte ut den mot ett vitt linne och satte upp håret i en hög tofs istället. Min mobil surrade till ännu en gång "Och? Det är viktigt" jag skrev att vi skulle ses utanför mig om en kvart. Sedan tog jag upp min nessesär och satte mig på sängen. Jag sminkade mig lite lätt och när jag var klar var det bara 5 minuter tills Jag skulle möta Felix. Jag kände mig nästan lite nervös, tänk om han hade fått reda på att jag skulle flytta? Var han arg? för att jag inte hade sagt något?
Jag såg Sagas hus längre fram på gatan, Vad skulle jag äns säga? "hej, vi hade sex på min fest, och jag vet att du vet det." Nej, så kunde jag ju inte direkt säga. Jag var nervös, tänk om hon skulle bli arg eller nåt? Eller tänk om det inte betydde något för henne? Jo, det borde det göra, hon hade ju haft känslor för mig, dom kunde väll inte vara som bortblåsta, eller? Jag skakade på huvudet åt mina egna tankar, jag får ta det som det kommer, som Oscar brukar säga. När jag kom upp till hennes uppfart såg jag henne sitta på trappen upp till dörren. Jag gick dit och slog mig ner bredvid henne. utan att säga något kollade hon upp på mig. Hon såg ledsen ut. Jag blev orolig.
Jag kollade runt i studion, Ogge och Omar satt och skrattade åt någon, enligt mig, tråkig video på Omars mobil, Daff satt och såg rent ut sagt skitsur ut och jag satt med mobilen tryckt mot örat. Felix telefonsvarare gick igång ännu en gång och en suck lämnade mina läppar.
- De ska jag fan göra, nu på en gång. Sa jag och reste mig hastigt från soffan. Precis i dörröppningen kände jag hur något hårt slog emot min panna. Jag kollade besvärat framför mig och såg Daff.
- Aaaaaj.... mumlade jag och knuggade med handen mot pannan. jag hörde Ogges och Omars höga skratt bakom mig.
- jädrar, vart ska du? frågade Daff och gav mig en frågande blick.
- ehm... började jag och Daff bara skakade på huvudet.
- Vi måste börja Jobba nu Felix, det du hade tänkt göra får vänta. sa han och jag suckade, kollade på dom andra killarna som fortfarande skrattade lika mycket. Nu hade även Oscar lagt ifrån sig mobilen och kollade roat på mig och daff.
Sagas Perspektiv måndag
Sagas Perspektiv måndag
Jag vek ner kläderna i flyttkartongen och kollade mig omkring i rummet, det började se ganska tomt ut nu. Felicia hade vart här igårkväll och jag hade berättat om flytten. Hon hade inte tagit det så bra, vilket jag nästan förstod. Vi skulle i alla fall träffas när hon slutat skolan och så skulle hon hjälpa mig packa det sista, och typ säga hejdå. jag ville inte äns tänka på det, att inte få träffa henne mer? Hur skulle det äns gå? Alice hade jag inte pratat med än, jag visste att det skulle bli kaos och därför tänkte jag ringa hit henne ikväll eller något sånt. Med en liten suck stängde jag den nu fulla flyttlådan och sköt den åt sidan, precis då blippade min mobil till från sängen. Jag sträckte mig efter den och såg felix namn på skärmen. "Vi borde prata, varför är du inte i skolan?" stog det, jag kände klumpen växa i magen, hade han fått reda på att jag skulle flytta? Hade Felicia sagt något? Jag sa ju till henne att hon inte fick?! Oroligt knappade jag in ett svar. "Jag är sjuk, vad vill du prata om?" Jag slickade mig om läpparna och reste mig upp från golvet med ännu en suck, bara några sekunder hann gå innan Felix hade svarat. "Jahaaa, men orkar du träffa mig typ nu? Det är viktigt" Stog det. Jag slängde en blick på mig själv i spegeln. Jag hade på mig en förstor t-shirt och håret var uppsatt i en slarvig bulle. "Men har du inte lektion?" Svarade jag och rotade fram ett par jeans som jag inte packat ner än, jag drog på mig dom och drog av mig t-shirten, bytte ut den mot ett vitt linne och satte upp håret i en hög tofs istället. Min mobil surrade till ännu en gång "Och? Det är viktigt" jag skrev att vi skulle ses utanför mig om en kvart. Sedan tog jag upp min nessesär och satte mig på sängen. Jag sminkade mig lite lätt och när jag var klar var det bara 5 minuter tills Jag skulle möta Felix. Jag kände mig nästan lite nervös, tänk om han hade fått reda på att jag skulle flytta? Var han arg? för att jag inte hade sagt något?
Felix Perspektiv
Jag såg Sagas hus längre fram på gatan, Vad skulle jag äns säga? "hej, vi hade sex på min fest, och jag vet att du vet det." Nej, så kunde jag ju inte direkt säga. Jag var nervös, tänk om hon skulle bli arg eller nåt? Eller tänk om det inte betydde något för henne? Jo, det borde det göra, hon hade ju haft känslor för mig, dom kunde väll inte vara som bortblåsta, eller? Jag skakade på huvudet åt mina egna tankar, jag får ta det som det kommer, som Oscar brukar säga. När jag kom upp till hennes uppfart såg jag henne sitta på trappen upp till dörren. Jag gick dit och slog mig ner bredvid henne. utan att säga något kollade hon upp på mig. Hon såg ledsen ut. Jag blev orolig.
- Hur är det? frågade jag och hon ryckte på axlarna. Det blev tyst ett tag och hon kollade ner i marken. Det var ingen stel tystand, men ingen av oss visste nog riktigt vad vi skulle säga. Hur skulle jag börja?
- Kom, vi går. Sa jag tillslut, reste mig och sträckte ut min hand mot henne.
Med ett litet leende tog hon min hand och jag drog upp henne från trappen. Utan att släppa hennes hand började jag gå.
Med ett litet leende tog hon min hand och jag drog upp henne från trappen. Utan att släppa hennes hand började jag gå.
- Vart ska vi? frågade hon och jag röck på axlarna.
- Venne, gå runt. sa jag och hon log igen. Vi lämnade Sagas väg och började gå. Saga var ganska tyst, vilket gjorde mig nervös. Hon fattade säkert vad jag ville prata om.
- Ehm... började jag och Saga kollade upp på mig med hennes kristallblå ögon. Dom fick mig att drunka, alltså bokstavligen, dom lixom glittrade så man blev alldeles knäsvag. Jag svalde hårt och kollade ner i marken.
- Det jag ville prata om... eller alltså, du vet säkert redan vad jag ville prata om, men lixom, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det... tvekade jag och Saga log svagt, röck på axlarna.
- Alltså, på min fest... sa jag och höjde på ögonbynen, Saga bet sig nervöst i läppen.
- mhm? frågade hon och jag harklade mig.
- Vi lixom, typ låg med varann, och jag vet att du vet. sa jag snabbt och Saga slickade sig om läpparna.
- Va? Nej, det visste jag inte, sa hon nervöst. Hon sög på att fejka. Jag höjde ännu mer på ögonbrynen om det äns var möjligt, och Saga svalde hårt.
- Seriöst, sa jag och hon suckade.
- Okej, jag vet, och jag är såååå ledsen att jag bara gick, men jag blev bara så chockad, alltså det var inte meningen att... började hon men jag avbröt henne snabbt.
- Saga jag fattar, jag är också förvånad, jag menar du hade sagt att det inte kunde bli något mellan oss, men nu händer dethär och... sa jag men nu var det Sagas tur att avbryta mig.
- Nej, alltså Felix det här gör ingen skillnad, du vet att det inte kan bli något mellan oss. Sa hon försiktigt. Det kändes ungefär som hon slog till mig hårt i magen. Visst hade jag inte förväntat mig så mycket, men igen? Hon gjorde alltid såhär.
- Är du serös? frågade jag och Saga suckade.
- Du förstår inte... mumlade hon men jag avbröt henne ännu en gång.
(SÄTT PÅ LÅTEN TEE SHIRT AV BIRDY FÖR BÄTTRE INLEVELSE, OM LÅTEN TAR SLUT STARTA OM DEN)
- Nej Saga, jag fattar inte ett jävla skit. Du håller på med mig hela jälva tiden och sen vill du bara glömma allt, jag fattar inte äns vad prblemet är länge? Oscar har Daniella och..
- Sluta nu Felix, det handlar inte om det! Sa hon och jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Vadå handlade inte om det? Vad fan handlar det om då? Har hon hittat ännu en kille eller vadå? Jag stannade på vägen och vände mig mot henne.
- Vadå? Vad fan handlar det om då?! Har du hittat nån ny äcklig kille eller vad är problemet? Du gör alltid samma jävla grej, ligger med mig eller kysser mig eller vad fan som helst, och sen bara skiter du i det och skyller på att det inte kommer funka. Vad i helvete är det som inte kommer funka?! Jag är fan kär i dig Saga, och enligt dig känner du ju likadant och då fattar jag inte ett jävla skit?! Är det jag som är helt jävla dum i huvudet eller vad är det?! Om du har träffat nån ny jävel kommer jag fan döda han på riktigt, Jag har försökt så jävla länge och om han kan få dig så enkelt är det helt jävla stört, jag älskar fan dig på riktigt till skillnad från nån jävlel som du träffade typ igår?! jag är trött på att alltid...
- Felix! Avbröt hon plötsligt. Jag tystnade och gav henne en irriterad blick.
- Jag ska flytta! fyllde hon i och jag rynkade snabbt ihop ögonbrynen. Hon skulle vadå? Jag kunde hur all luft gick ur mig och hur mitt hjärta frös till is. Va? Vad menade hon? tusen frågor snurrade runt i min hjärna och jag kunde inte slita blicken från henne. Vadå flytta?
- V..vad sa du? fick jag tillslut fram.
- Till London Felix. Jag ska flytta Till London. Sa hon och jag kunde se hur hon kämpade med att hålla inne tårarna. Jag bara skakade på hvuudet. Det fick inte vara sant, det kunde inte vara så, nej. Jag hade hört fel.
- Nej Saga, sluta, du är inte rolig, sa jag och skakade på huvudet igen. Saga bet sig hårt i underläppen.
- Det suger. Så jävla hårt, jag vet. Nästan viskade hon fram. Jag kämpade hårt med att svälja ner klumpen som satte sig i halsen, men det var som omöjligt. Jag kände hur tårarna började rulla ner för mina kinder. Hon fick inte flytta. Hon fick inte. Upprepade jag om och om igen i mitt huvud.
- Snälla Gråt inte, sa hon allvarligt men jag kände hur då ännu fler tårar lämnade mina ögon. jag skakade på huvudet igen.
- När, när ska du flytta? Fick jag fram och Saga kollade ner i marken och la ansiktet i båda händerna.
- imorgon. mumlade hon ner i sina händer. men vänta VA?!
- Vad sa du?! frågade jag och Saga snörvlade till utan att kolla upp från sina händer.
- Du hörde vad jag sa, imorgon. Upprepade hon och bara skakade på hvuudet.
Fler tårar började rinna och jag tog bort händerna från Sagas ansikte. jag höll hennes händer hårt i mina och hon kollade upp på mig med vattniga ögon.
Fler tårar började rinna och jag tog bort händerna från Sagas ansikte. jag höll hennes händer hårt i mina och hon kollade upp på mig med vattniga ögon.
- Men sluta gråta! Jag börjar ju fan också böla nu. sa hon och jag skakade på huvudet. Tårar började forsa ner för hennes ljust röda kinder och jag klämde om hennes händer hårdare i mina.
- kom, mumlade jag och drog in henne i en kram. Hon kramade mig hårt tillbaka. Jag kände hur min axel blev alldelses blöt och hur Saga börjada skaka av gråt. jag försökte hålla mig lugn, men det var nästan omöjligt. Jag fattade inte, vad skulle hända? Skulle jag aldrig mer få se henne? så kunde det ju inte bli. eller?! Jag svalde hårt och bet mig i kinden för att inte låta fler tårar rinna, men såklart var det omöjligt. Tårarna började forsta igen och vi släppte kramen. Jag kollade på Saga som såg helt förstörd ut.
- Varför sa du inget? viskade jag sårat. Jag tyckte att jag skulle vart bland dom första som borde få veta, eller?
- Jag fick reda på det igår. Mumlade hon och jag nickade. Vi blev tysta, stog och bara kollade på varandra. Jag kollade in i hennes fina ögon. dom såg annorlunda ut, dom såg inte sådär glada ut som dom brukade. Den ljusblå färgen var lixom lite mörkare än vanligt. efter ett tag bröt Saga tystnaden.
- J...jag kanske borde gå då. Har mycket att packa och så. sa hon och jag kom tillbaka till verkligheten. Jag kollade förskräckt på henne. Hon lindade armarna runt min midja och jag kände hur det högg till i hjärtat. var det här sista gången jag skulle få ha henne i mina armar? Snabbt lindade jag mina armar runt hennes kropp och kramade om henne hårt. jag drog in hennes doft i näsan och svalde hårt.
- Jag älskar dig, viskade jag och kollade upp på henne. Hennes underläpp började darra häftigt och inte långt efter bärjade hennes tårar rinna igen.
- Jag älskar dig också Felix, och jag skulle göra vad som helst för att få dethär att sluta bättre. viskade hon tillbaka. Jag kollade ner på hennes små ljusrosa läppar som fortfarande darrade. Jag var tvungen att få känna känslan av henens läppar pressade mot mina en sista gång, så var det bara. Jag lutade mig fram mot hennes ansikte och skulle precis radera avståndet mellan oss när hon skakade på huvudet.
- Felix jag kan inte. Förlåt, jag kan bara inte. mumlade hon och slet sig ur mitt grepp. Jag kände en våg med besvikelse skölja igenom min kropp.
- Jag ska gå. sa hon sedan och vände sig om, började gå. bara sådär, utan att säga något mer.
- Saga vänta! Ropade jag, men hon skakade på huvudet.
- Snälla få mig inte att vända nu, jag måste gå. sa hon allvarligt och hennes steg blev snabbare och snabbare. Jag kände hur tårarna började forsa ner för mina kinder, men jag kunde inte röra mig. Jag var som fasklistrad i marken. Hon gick med snabba steg därifrån och jag följde henne med blicken ända tills jag inte kunde se henne längre. Hon vände sig inte om en ända gång, hon bara gick. Jag svalde hårt och kollade ner i marken. långsamt skakade jag på huvudet. Vad fan skulle jag göra?
Oscars perspektiv
Jag kollade runt i studion, Ogge och Omar satt och skrattade åt någon, enligt mig, tråkig video på Omars mobil, Daff satt och såg rent ut sagt skitsur ut och jag satt med mobilen tryckt mot örat. Felix telefonsvarare gick igång ännu en gång och en suck lämnade mina läppar.
- Nej, han svarar inte. suckade jag och Daff kollade upp på mig med ett argt ansiktsuttryck.
- Men vart fan är han någonstans? Han skulle vart här för 40 minuter sen, Sa Daff uppgivet. Jag ryckte på axlarna. Det var inte så ovanligt att Felix var sen, men när det gällde 40 minuter så förstog jag varför Daff var så sur. Inte för att vi jobbade så värst mycket just nu, det kändes ärligt som att det stog ganska stilla, vilket kanske var lite tråkigt. Det kändes som om vi skulle slå igenom lite mer än vi gjort eftersom vi ända var förband åt Justin Bieber, men än så länge var det bara folk som kom fram i skolan eller på stan, som lixom kände igen än. Vilket såklart var askul. Men jag ville försöka utväckla dethär, få The Fooo att bli något stort. Jag hade ofta för höga förväntningar och antalgligen den här gången också. Men det kändes ju lite som att vi inte hade tid heller. jag hade ju Daniella nu, sen var det massor drama mellan Felix och Saga och det kändes som det bara hände nya grejer hela tiden. Kanske behövde vi vänta med The Fooo tills våra liv var lite mer organiserade, jag vet inte, men det var så det kändes. Jag vaknade upp ur mina tankar av att dörren öppnades och en skakig Felix kom in. Han stängde dörren bakom sig och kollade på oss med rödgråtna ögon. Hans mun var halft öppen och han trevade med blicken över oss alla. Alla var knäpptysta och det var som om vi väntade på att han skulle börja prata. Han svalde hårt innan han öppnade munnen.
- Saga ska flytta, sa han med en grötig röst. Jag kände hur mitt ansikte fick ett förvirrat uttryck. Vadå flytta?
- Va? frågade Ogge och min blick vändes mot honom. Både han, Omar och Daff satt chockat och kollade mot Felix håll.
- Hon ska flytta till... till.... började Felix men hann inte fortsätta längre innan tårarna rann som floder ner över hans kinder. han gömde ansiktet i händerna och började skaka av all gråt. Vad fan hade hänt?! Daff reste sig och gick fram till Felix och la armarna om honom i en kram. Det blev tyst och jag kollade på Ogge och Omar som fortfarande såg lika chockade ut.
- Vet ni något om dethär? frågade jag och dom skakade på huvudet. Felix grät fortfarande hysteriskt och jag blev riktigt orolig.
- Felix... vart... vart ska hon flytta? frågade Ogge försiktigt. Felix lyfta ansiktet från Daffs axel och kollade upp på oss.
- Till London. fick han ur sig med hes röst. Jag höjde på ögonbrynen.
- Men va?? frågade jag förvånat och Felix slet sig ur Daffs grepp.
- Ja! Hon åker imorgon! Sa han och jag kände klumpen i magen. Saga? skulle hon flytta? Varför i helvete då?
- Men... varför... varför har hon inte sagt något? frågade Omar och Felix bara skakade på huvudet.
- Inte fan vet jag?! Sa han argt. Jag satte mig ner i soffan och kollade på Felix rödgråtna ögon.
- Vad ska jag göra? frågade han hest. Hans röst var väldigt svag och det kändes som den skulle spricka när som helst. Jag svalde hårt, gick fram till Felix och slog armarna runt honom i en hård kram. Jag kände hur tårarna var nära men om jag skulle börja gråta nu skulle det bara bli värre, så jag bet mig hårt i läppen för att hålla dom tillbaka.
- Jag... jag... Klarar mig inte utan henne, grät han och jag kollade oroligt på dom andra killarna. Det här var ju bara helt jävla stört.
Jag är tillbakaaaaaaaaaaaaa!!1!!!1!!11!1
Jag vet detta har tagit typ 2 månader (helt seriöst) och jag jar inte äns en förklaring. Har bar inte haft lust helt enkelt, tänker vara ärlig för så är det, men ska skirva klart denna novellen i alla fall. dett är i alla fall del 104, är chockad själv över att jag skrivit så många men yeeees hehehhe.
Har ni några åsikter? Började typr grina när jag skrev detta kapitel hahaha :((( Nästa kapitel kommer upp så fort som möjligt (som jag alltid säger hahah men nu menar jag det faktiskt)
Hoppas allt är bra med er och att ni inte saknar killarna allt för mycket nu när dom är i USA! Vilka var på arlanda och sa hejdå?
Vi hörs! Pussssss
OUR LOVE DEL 103
Tidigare
- Jag vet vad ni kommer säga, och jag vill inte höra. Sa jag lågt, så lågt att det nästan inte hördes. Mamma suckade och kollade upp på pappa som såg lika trött ut han.
- Pappa har fått den här möjligheten Saga, och det är bestämt. Vi ska flytta. Sa hon och jag skakade på huvudet, Det kunde inte vara sant. Jag ville inte.
- Vart? Vart ska vi flytta? Frågade jag och torkade snabbt bort en tår som sakta rullade ner för min kind. Jag hörde pappa svälja hårt, långsamt kollade jag upp i hans ögon. Varför sa han inget? Han pressade ihop läpparna till ett sträck innan han öppnade munnen igen.
- London, vi ska flytta till London.
sagas perspektiv
Jag låg i min säng och försökte gång på gång att torka bort tårarna som forsade ner för mina kinder. London? Dom måste skämta, det gick inte, vad skulle hände med Felicia? Alice? Killarna? Tankarna snurrade runt och runt i mitt och gjorde så jag fick huvudverk. Det knackade på dörren och jag suckade.
- Kom inte in! Sa jag argt och snörvlade till. dörren öppnades i alla fall och in kom pappa. Han kollade ledsamt på mig en lång stund innan han öppnade munnen.
- Jag vet att du tycker det här är jobbigt gumman, sa han och satte sig ner på sänganten. Jag torkade mig med tröjärmen under ögat och la armarna i kors över bröstet.
- Jag tänker inte prata med dig. sa jag lågt.
- men vi måste prata om dethär. Sa han och jag skakade på huvudet.
- jag ska ringa Felicia så om du är snäll och går... började jag men pappa avbröt mig.
- Jag vet att du är orolig för vad som kommer hända med dina vänner, och jag vet att du hatar mig och mamma så mycket för dethär, men kan du lyssna på mig i alla fall? frågade han och jag suckade. Det var ingen idé, han tänkte inte gå.
- visst, prata. mumlade jag och pappa gav mig ett tacksamt leende.
- Jag fattar att det låter helt hemskt men försök tänka postivt. Du kommer att skaffa nya vänner där, plus att dina gamla vänner kommer kunna hälsa på. Vi kommer bo i ett jättefint hus, det är en stor vit villa. Jag är säker på att du kommer älska det nya huset. sa pappa och jag skakade på huvudet
- Jag bryr mig inte om hur fint huset är, jag trivs bra här. Jag vill inte flytta till något jävla London. sa jag argt och pappa suckade.
- hjärtat, det kommer bli så mycket bättre än vad du tror. Vi har bestämt det här nu, och det är såhär det kommer bli. Du kommer att älska London. sa pappa och jag skakade bestämt på huvudet ännu en gång.
- Allt handlar allt dom vad ni vill och vad som är bäst för er. Ni bryr inte ett skit om min åsikt. Sa jag argt. Det var ju verkligen så. Det spelade ingen roll vad jag ville. bara dom tjänade bra med pengar var dom nöjda. pappa vart tyst en stund och kollade på mig med en ledsam blick. Jag vet att han hatade att göra mig besviken, men när det kom till hans jobb, verkade inget vara viktigare.
- Du vet, när vi flyttade hit trodde du att du skulle hata det, men det blev ju bra, mycket bättre än du trodde det skulle bli. Jag är nästan säker på att det kommer bli likadant nu. sa han och jag höjde på ögonbrynen.
- Eh, nej? Nu ska vi flytta till ett nytt land pappa, skillnaden är jättestor. sa jag bestämt. Pappa nickade långsamt och en liten suck lämnade hans mun.
- Gilla det eller inte, men vi kommer flytta. Och vi åker på Tisdag. sa han och reste sig från sängen. Mitt hjärta stannade i nån sekund och jag kollade förvånat på pappa som var påväg ut från mitt rum.
- V..va? Vad sa du? frågade jag chockat. och pappa vände sig mot mig igen.
- Vi åker på Tisdag. Så hela morgondagen kommer vi behöva ägna åt att packa ihop. Sa han och jag kände hur tårarna var nära igen.
- Aldrig i livet, jag tänker INTE åka på Tisdag. Det är om typ TVÅ DAGAR. Är ni helt dumma i huvudet?! Jag kommer ju inte äns hinna säga hejdå?! Sa jag stressat. pappa suckade.
- Såklart du hinner. Felicia och Alice kan komma och hjälpa dig att packa ihop ju, sen har du hela Måndag på dig. Jag vet att det är lite ont om tid men vi får försöka göra det bästa vi kan av dethär. sa pappa och jag svalde hårt ner gråten som var påväg.
- Pappa. jag tänker inte åka på Tisdag, upprepade jag mig med aningen darrig röst. Hur kunde dom göra såhär?! pappa gav ifån sog ett halvhjärtat leende och satte sig ännu en gång på sängkanten. Han la handen mjukt på min axel.
- Saga, det kommer blir bra dethär. sa han med en lugn röst. Jag kollade in i hans ögon då brast det, tårarna började forsa ner för mina kinder och jag slängde mig i pappas famn. han tog emot mig och kramade mig hårt.
Jag ville verkligen inte flytta, verkligen inte.
Oscars Perspektiv
Jag gav killen i kassan pengarna och tog emot chokladkakorna, sedan slängde jag en blick på Daniella som kollade på mig med ett litet leende.
- Ska vi gå då? frågade hon och jag nickade. Vi lämnade affären och började gå hemmåt igen, vi småpratade om lite allt möjlitg och jag kände mig mer och mer bekväm i Daniellas sällskap. Hon var lixom så... jag vet inte... hon var rolig, charmig, söt, snygg, trevlig, gullig... Jag tyckte verkligen om henne.
När vi tillslut var hemma märkte jag att dörren var upplåst, så jag klev in i hallen med Daniella efter mig.
- hallå? Ropade jag och sparkade av mig mina skor.
- Hallå? Jag är i vardagsrummet! Ropade mamma tillbaks. jag vände mig mot Daniella och viftade med handen som ett tecken att hon skulle gå med mig. Hon gav mig en nervös blick och följde sedan med in till vardagsrummet där mamma satt med en tidning i händerna. hon kollade upp på mig och petade upp glasögonen från näsan samtidigt som hennes blick fortsatte mot Daniella.
- Nämen, vem är dethär då? frågade hon och Daniella harklade sig.
- Jag är Daniella, Oscars kompis. sa hon och mamma nickade.
- Jaha! Välkommen, sover du kvar här? frågade hon och Daniella kollade osäkert på mig, men jag bara nickade.
- ja, det gör hon. sa jag och Daniella log ett litet leende som verkade smitta av sig på mamma.
- Det finns madrass i källaren som ni kan hämta sen. sa hon och jag nickade.
- Det blir bra, vi går upp. Sa jag och mamma nickade. jag drog med mig Daniella upp för trappen och fortsatte in på mitt rum. Jag la mig i sängen och Daniella la sig ner bredvid.
- Din mamma verkar trevlig, sa hon och jag ryckte på axlarna.
- jo, det är hon väll. svarade jag och Daniella log.
- Hur är resten av din familj? frågade hon och jag kliade mig i huvudet.
- Öhm, jag har ju hundarna och sen pappa, men han jobbar rätt så mycket. Sa jag enkelt. Min familj var inte så speciell, det var bara jag, mamma och pappa, och hundarna då. Daniella nickade och det blev tyst en stund tills jag öppnade munnen.
- Hur är din familj? frågade jag och ett litet leende spreds på Daniellas läppar.
- jag bor med min pappa och min storebror. Min mamma dog när jag var liten, så jag kommer knappt ihåg henne. Sa hon och jag gav henne en midlidande blick.
- vad hände? frågade jag försiktigt.
- Cancer, svarade hon och jag nickade långsamt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Men jag har pappa och Liam, så det är okej. Fortsatte hon med ett leende. Jag nickade igen.
- Liam, är det din bror? frågade jag och nu var det hennes tur att nicka.
- Ja, han är 18 och typ väääärldens hockeynörd. sa hon och jag skrattade till. Det blev tyst igen, ingen pinsam tystnad utan en bekväm. Jag kom och tänka på chokladen vi köpt och blev direkt sugen. jag reste mig från sängen och drog åt mig ICA kassen, sedan tog jag upp chokladkakorna och öppnade den ena.
- nu ska du smaka Oreo. sa jag med ett litet leende och gav Daniella en bit. Hon log och tog emot den, stoppade den i munnen och tuggade. Hon rynkade på näsan och kollade tillbaks på mig.
- Hmm, helt okej, men... Inget slår mintkrokant. sa hon och jag höjde på ögonbrynen.
- seriöst! Hur kan du tycka det? frågade jag och Daniella bara skrattade.
- Har du äns smakat mintkrokant? frågade hon och jag nickade.
- Eh, ja. Men oreo är typ 100 gånger godare. sa jag och Daniella bara skakade på huvuvdet.
- Här, ge mig den andra. sa hon och jag sträckte mig efter mintkrokanten, gav den till Daniella. Jag följde hennes rörelser med blicken, hur hon öppnade den, stoppade in en ruta i munnen och log nöjt. Jag kollade på hennes ljusrosa läppar när hon tuggade på chokladen. Dom såg så mjuka ut, jag ville kyssa dom. eller va? ville jag? Jo, det är klart jag ville. Jag kollade upp från hennes läppar och mötte hennes blick. Henens ögon glittrade och vi höll ögonkontakten i några sekunder.
- Du har lite choklad på läppen, låt mig ta bort det. Sa jag och Daniella skrattade till. Jag flinade tillbaka och la min ena hand på hennes kind. jag kollade ännu en gång ner på hennes läppar och såg hur dom formades till ett brett leende. Innan jag hann tänka så mycket mer böjde jag mig fram och pressade mina läppar mjukt mot hennes. Jag kände hur fjärilarna började bubbla i magen och Daniella kysste tillbaka. Jag tyckte verkligen om den här tjejen.
Felix Perspektiv, nästa dag
- Okej oscar, vem är hon? frågade Omar tillslut. Oscar svarade inte utan ryckte bara lätt på axlarna.
- Kom igen, berätta bara! Fortsatte Ogge.
- Ingen speciell. Svarade Oscar och ryckte ännu en gång på axlarna.
- Om det är Saga så dödar jag dig, helt seriöst. Sa jag och Oscar kollade på mig med ena ögonbrynet höjt.
- Oroa dig inte, jag har kommit över henne. sa han och jag kände en lättnad glida genom min kropp. Inte för att det skulle göra någon skillnad, Saga hade ju bestämt sig för att skita i oss båda, men ändå.
- du och Saga förrästen, ni verkade ha kul i Fredags. Sa Omar och vickade upp och ner på ögonbrynen. Jag kollade konstigt tillbaka.
- Va? frågade jag och Omar spärrade upp ögonen.
- Vadå?! Kommer du inte ihåg? frågade han och jag fick en konstig känsla i magen. vad var det jag skulle komma ihåg?
- Nej? eller vad menar du? Frågade jag och Omar sprack upp i ett stort leende.
- jo asså, jag typ råkade kliva rakt in i rummet där du och Saga hade sex. Sa Omar och jag satte nästan mitt egna spott i halsen. Vi hade Vadå?
- Vad sa du?! frågade jag chockat och Omar bara skrattade.
- Kommer du inte ihåg någonting? frågade han och jag skakade på huvudet, kollade runt på Ogge och Oscar. Oscar satt fortfarande med mobilen i handen och ett leende på läpparna, medan Ogge bara ryckte på axlarna.
- Så... Jag hade alltså sex med Saga? I Fredags? På festen? upprepade jag och Omar nickade.Jag sprack upp i ett stort leende.
- Faaan vad nice! Tror ni Saga kommer ihåg nåt? frågade jag glatt. Omar och Ogge skrattade men oscar verkade inte ens ha reagreat.
- Ingen aning, men du borde snacka med henne, sa Ogge och jag nickade ivrigt.
- De ska jag fan göra, nu på en gång. Sa jag och reste mig hastigt från soffan. Precis i dörröppningen kände jag hur något hårt slog emot min panna. Jag kollade besvärat framför mig och såg Daff.
- Aaaaaj.... mumlade jag och knuggade med handen mot pannan. jag hörde Ogges och Omars höga skratt bakom mig.
- jädrar, vart ska du? frågade Daff och gav mig en frågande blick.
- ehm... började jag och Daff bara skakade på huvudet.
- Vi måste börja Jobba nu Felix, det du hade tänkt göra får vänta. sa han och jag suckade, kollade på dom andra killarna som fortfarande skrattade lika mycket. Nu hade även Oscar lagt ifrån sig mobilen och kollade roat på mig och daff.
Jag suger på att uppdatera å dethär kapitlet suger förlåt
OUR LOVE DEL 102
Tidigare
- jag hade sex med Felix. Sa jag tillslut, rakt på sak. Felicias ögon hastigt upp.
- Du gjorde vad?! Frågade hon chockat. Jag suckade.
- Jag veeet, men vi var fulla och det bara hände, han höll på och jag kunde verkligen inte motstå, Sa jag och Felicia fortsatte stirra på mig.
- Vet han något om det här? Vad kommer du säga till honom?! Frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, han sov när jag gick och han har inte hört av sig, så jag hoppas och tror att han inte vet någonting. Sa jag och Felicia suckade.
- Och om han får reda på det, vad ska du säga då? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, okej? Jag kan bara inte ligga med honom och sen låtsas som om ingenting har hänt, vi båda har ju känslor för varandra och han kommer aldrig gå med på att bara glömma bort det, jag känner Felix och jag vet hur ledsen han kommer bli. Sa jag och Felicia suckade.
- Du måste hålla såååå tyst om dethär, Felix kan inte få reda på det, fattar du? Sa hon allvarligt och jag nickade.
- jag fattar. Mumlade jag.
Felix Perspektiv
Med en lättad suck la jag mig ner soffan, kollade upp på Ogge som slog sig ner bredvid mig.
- mamma kommer när som helst, allt är klart va? frågade jag och Ogge nickade.
- Tror det, sa han och jag pustade ut.
- Det där gjorde vi bra, sa jag och Ogge höjde handen för att ge mig en high five som jag besvarade.
- Tack för hjälpen, jag hade aldrig klarat det helt själv, sa jag och Ogge log.
- Såklart jag hjälper till, svarade han och jag log tillbaka. Ogge var så schysst, ställde alltid upp och fanns alltid där lixom. Jag tog upp mobilen för att kolla klockan men precis då slogs dörren upp och mamma kom in i hallen.
- Hej killar! Sa hon glatt när hon klev in i vardagsrummet.
- Tja, sa jag och hon kollade sig omkring.
- Vad fint det är, har ni städat? frågade hon förvånat och jag kollade på Ogge och sedan tillbaka på mamma.
- Yes, svarade jag och mamma sken upp i ett leende.
- Vad gulligt av er! Hur hade ni det igår?
- Bra, själv då? frågade jag och mamma nickade.
- Jo men jag hade det jättebra! Är ni hungriga? fortsatte hon medan hon gick in i köket. Jag kollade på Ogge igen och han ryckte på axlarna.
- lite kanske, svarade jag.
- Jag bakar lite bullar så får ni äta om ni vill, sa hon. jag mumlade ett "ja" och kollade på Ogge igen.
- Ska vi går upp? frågade jag och han nickade. Vi sprang upp för trappen och och in på mitt rum.
- Jag såg dig och Alice igår kväll förrästen, sa jag med ett litet flin och stängde dörren.
- Jaha? frågade han och försökte dölja leendet som började spridas på hans läppar.
- Jaaahaaaa...? flinade jag och höjde på ögonbrynen.
- Du såg oss, och? frågade han med ett litet skratt och jag bara ryckte på axlarna.
- Jag tänkte bara, ni typ, åt upp varann. sa jag och Ogge skrattade igen.
- Vadå, jag hade ju saknat henne, Sa han och jag nickade.
- Ja ni... började jag men avbröts av mammas arga röst.
- Felix! Kom ner hit, NU! Röt hon och jag kollade förskräckt på Ogge.
- Öhm, Jag kommer! ropade jag tillbaks, svalade hårt och kollade på Ogge igen.
- Fan, fan, fan. Vi måste missat städa bort något, sa jag oroligt och Ogge bet sig i underläppen.
- Felix ta det lungt, om det är så att din mamma har upptäckt något så försök prata med henne och tjafsa inte emot, det blir bara värre då, sa han och jag svalade hårt, nickade.
- Vänta här, sa jag, sprang ner för trappen och in i köket där mamma stog med soppåsen i ena handen.
- vad är dethär?! frågade hon och höll upp påsen mot mig. innuti låg massor ölburkar. helvete, hade vi glömt ta ut soporna? Hur jävla dum får man vara?! Jag kliade mig nervöst i nacken.
- Ehm, asså... började jag men mamma bara suckade.
- Vad var det du inte förstod i "ingen alkohol?" frågaded hon och jag suckade.
- Förlåt! Det kanske gick lite över styr men jag hade i alla fall kul, sa jag och mamma höjde på ögonbrynen.
- Felix det här är långt ifrån okej, vi har vissa regler här som ska följas! Sa hon argt och jag nickade.
- Jag vet, jag gjorde ett misstag! sa jag och mamma bara skakade på huvudet.
- Det var ett misstag för mycket, Du stannar hemma resten av helgen. sa mamma och jag höjde på ögonbrynen.
- ger du mig utegångsförbud? frågade jag och mamma nickade.
- Ja, det gör jag. Sa hon enkelt och jag suckade.
- Visst, utegångsförbud. mumlade jag. Precis som Ogge sagt var det ingen idé att säg emot, det skulle bara göra saker värre, och förrästen var det Lördag så utegångsförbudet var inte direkt långt. Jag skulle klara det, jag hade ju ändå inga planer för imorgon.
Oscars Perspektiv
- Min favorit är i alla fall mintkrokant, den är bara godast. sa hon allvarligt och jag skrattade.
- Men du har ju aldrig äns smakat den med Oreo kakor i, seriöst, du kommer älska den. sa jag och hon skakade på huvudet.
- Mintkrokant ska det va. sa hon och jag ryckte på axlarna.
- Då får vi väll köpa hem båda och testa, jag är nästan säker på att du kommer gilla Oreo mer. sa jag och Daniella himlade med ögonen.
- Om du betalar, visst. sa hon med ett flin. jag log tillbaka.
- Jag betalar. sa jag och Daniella log stort.
- Bra, då säger vi det, chokladdejt. sa hon och jag nickade.
- Perfekt! Sa jag och vi skrattade. Vi hade legat här på min säng och pratat i vilket kändes som flera timmar nu, om exakt allt och ingenting. Det blev tyst och Daniella gäspade högt.
- Jag är sååå trött, mumlade hon och jag vände min blick mot henne.
- Vad är klockan? frågade jag och hon ryckte lätt på axlarna. Jag fick upp mobilen ur byxfickan, 18.27, inte konstigt at jag började bli hungrig.
- Det är snart halv 7, vill du ha något att äta? frågade jag och Daniella nickade.
- jaa, gärna. sa hon och reste sig från sängen. vi gick ner för trappen och in i köket.
- Såååå, vad vill du ha? frågade jag och öppnade kylen. Daniella ställde sig bredvid mig så att våra armar snuddade löst vid varann, jag kände en rysning glida genom min kropp och hur ett leende spreds på mina läppar.
- hmmm, kan vi inte typ göra en sallad? om ni har typ kyckling eller nåt så kan man ju ha det i också, sa hon och jag nickade.
- Visst, det låter gott. Vad vill du ha i? frågade jag och Daniella bara ryckte på axlarna.
- typ sallad, gurka... du vet, såntdär. sa hon och jag nickade, tog ut sallad, gurka, tomat och en majsburk ur kylen.
- Om du fixar grönsakerna så steker jag kycklingen? frågade jag och hon nickade, tog emot grönsakerna och ställde sig vid köksbänken. Jag kollade på henne när hon tog fram skärbrädan och började hacka grönsakerna. Jag följde varenda rörelse hon gjorde och tillslut kollade hon upp på mig och skrattade.
- sluta stirra på mig! Skrattade hon lite generat. jag flinade.
- Varför? frågade jag och hon kollade upp på mig igen.
- För att jag kan inte koncentrera mig på att hacka grönsakerna när du gör det, sa hon och jag skrattade till.
- Men jag gillar ju att kolla på dig, sa jag och Daniellas kinder fick en lite rödare nyans. Hon sa inget utan bara log och fortsatte hacka. Med ett flin på läpparna öppnade jag frysen och plockade ut kyckligen. jag tog fram en stekpanna och hällde i lite smör, sedan la jag i kyckligen i stekpannan och började steka.
- Sååå, Ska du göra något ikväll? frågade jag och Daniella skakade på huvudet.
- nä, inget planerat, vadårå?
- Tänkte bara om du ville ha dendär chokladdejten senare, du kan ju sova här, sa jag med ett leende. Daniella skratatde och nickade.
- Det skulle vara kul. sa hon och jag log, min mobil blippade till och jag låste upp den. Daniella kollade på min skärm och sedan upp på mig med höja ögonbryn.
- Seriöst? Spelar du Kim Kardashian? frågade hon med skratt i rösten.
- Ja, vadå, gör inte du det eller? frågade jag med tillgjort röst och hon skrattade högt.
- Nej Oscar, inte äns jag gör det. sa hon och jag skrattade.
- Det är faktiskt askuuuul, och man blir fett beroende. sa jag och Daniella skrattade ännu mer.
- Du är så störd, skrattade hon och jag höll fram mobilen mot henne.
- neeej jag lovar, det är kul! Testa, sa jag och Daniella skrattade, tog emot mobilen.
- hur gör man då? frågade hon och jag ställde mig bakom henne och kollade över hennes axel.
- Läs bara vad som står och så kör du bara, det är inte svårt. sa jag och Daniella skrattade ännu en gång. Hennes skratt var riktigt fint, hela hon lös upp. Det var lixom inte bara ett leende utan hon skrattade med hela ansiktet.
Sagas Perspektiv
Jag låg i Felicias säng och skrattade hystersikt åt bilderna hon visade från när hon var liten, hon bläddrade bland alla tusentals bilder och vi hade skrattat i ungefär 20 minuter. Det kanske låter hemskt, men Felicia var en riktigt ful bebis. Mitt i skrattattacken avbröts vi av min ringande telefon. Jag lugnade ner mig och tog upp mobil från fickan, mammas namn stod på skärmen, så jag gav Felicia ett sista skratt innan jag la mobilen mot örat
- ja hallå? Sa jag glatt och satte mig upp i sängen.
- hej gumman, Middagen är klar om en kvart så du borde börja ta dig hem, Jag kollade och det går en buss om 5 minuter som du kan ta. Sa hon lite stressat.
- Ta det lugnt, jag äter hos Felicia. Sa jag och gäspade högt.
- Men snälla, kan du inte äta hemma? Vi har gjort lasagne, och hallonpaj till efterrätt. Plus att vi behöver prata om en grej. Sa hon och jag rynkade ihop ögonbrynen.
- prata om vad? Frågade jag nyfiket.
- Vi tar det när du kommer, men ta dig hem nu. Om du missar bussen går nästa om 20 minuter och då har maten hunnit bli kall. Sa hon och jag suckade.
- viiiiisst, jag kommer. Sa jag trött och reste mig från sängen.
- Bra. Hejdå. Sa hon och la på.
- vad ville hon? Frågade Felicia och jag gäspade igen.
- Måste hem och äta, dom hade tydligen något att berätta. Sa jag och Felicia nickade.
- Ring sen! Vill veta vad det var. Sa hon och jag log.
- Absolut, jag ringer. Sa jag, böjde mig över henne och gav henne en kram innan jag sprang ner för trappen. Jag skyndade in i hallen, drog på mig mina skor och ropade ett snabbt ”Hejdå” till Felicia som jag inte hann få ett svar på innan jag sprang ut i den svala sensommaren och fortsatte till bussen. Jag såg bussen stå och vänta några meter bort, så jag sprang sista biten och satte mig på bussen, skickade snabbt iväg ett sms till mamma om att jag var påväg, och efter några minuter var jag framme. Jag klev av och gick den korta biten till mitt hus. Jag ryckte upp dörren kände direkt doften av lasange som fyllde min näsa. Jag sparkade av mig skorna och sedan fortsatte jag in i köket där både mamma och pappa satt. Med ett litet leende slog jag mig ner vid bordet.
- hej, sa mamma och pappa nickade som ett hej. Jag blev nästan lite rädd eftersom dom bakstavligen stirrade på mig. Vad var det här om?
- hej, svarade jag och började ta upp lasagne på min tallrik. Jag försökte ignorera deras blickar så mycket som möjligt men efter några minuter av tystnad och stirrande blickar fick jag nog.
- okej, det här börjar bli läskigt, berätta vad som har hänt. Sa jag lite irriterat. Mamma och pappa kollade snabbt på varandra, mamma suckade och la ner huvudet i händerna medan pappa harklade sig.
- kolla Saga, vi fattar att det här kanske inte kommer vara den gladaste nyheten, började han och jag kände oron stiga inom mig. Vad var det här? Var någon sjuk? Hade något dött? Det var ungefär så det lät på dom.
- Nähe? Ut med det då. Sa jag och pappa återfuktade läpparna.
- Du vet att, mitt jobb påverkar ganska mycket, mumlade han och jag kände något krossas inom mig. Jag fattade direkt vad det här handlade om. Snälla, säg att dem skämtade, snälla, snälla. Jag svalde hårt och kände hur mina ögon började vattnas.
- Jag vet vad ni kommer säga, och jag vill inte höra. Sa jag lågt, så lågt att det nästan inte hördes. Mamma suckade och kollade upp på pappa som såg lika trött ut han.
- Pappa har fått den här möjligheten Saga, och det är bestämt. Vi ska flytta. Sa hon och jag skakade på huvudet, Det kunde inte vara sant. Jag ville inte.
- Vart? Vart ska vi flytta? Frågade jag och torkade snabbt bort en tår som sakta rullade ner för min kind. Jag hörde pappa svälja hårt, långsamt kollade jag upp i hans ögon. Varför sa han inget? Han pressade ihop läpparna till ett sträck innan han öppnade munnen igen.
- London, vi ska flytta till London.
helloooooooo
Vet ej hu detta blev pga klockan är 01.30 och jag är astrött, men ska bort på morgon så detta är typ min sista chans att få upp kapitlet så yeeeees... men Ja, vet att några kommer va jätte negativa till det som häne nu i slutet hehehehhe ;))) säger bara att ni har ingen aaaaaning om vad som händer :**** Hoppas ni mår bra, inte långt kvar till killarna är på skansen! kul juuu, Vi hörs snart! Pusssss
OUR LOVE DEL 101
Tidigare
- mmmmm.... mumlade hon och tog en stor tugga av sin hamburgare. Jag skrattade och hon sträckte fram en pommes.
- vill du smaka? frågade hon och jag skakade på huvudet.
- Det är lungt, sa jag och hon kastade den på mig. Ett högt skratt lämnade hennes mun och jag skrattade till.
- Felicia, ät upp nu så går vi hem sen. Sa jag och hon gjorde en ledsen min. Jag lutade mig tillbaks i den hårda stolen och tanken på Felix och Saga kom tillbaka, vad var det mellan dom? Bara inte Saga gav honom några falska förhoppningar igen. Om det skulle bli något mellan dem igen skulle det vara ganska bra, Felix var så mycket bättre med Saga än utan.
tadaaaaaaa, Det kanske blev lite kort? men här är i alla fall del 101!!! Snart händer grejer säger jag bara ;))))) Vad tror ni att Sagas mamma har för hemilgheter?? ;) Och vad tror ni kommer hända med felix och Saga nu? :ooo och med Oscar och Daniella? Dun dun DUUUUUN
Sagas Perspektiv
Jag vaknade av en ringande mobil. Utan att öppna ögonen vred jag på mig i den mjuka sängen, jag kände hur en arm la sig kring min midja och jag spärrade snabbt upp ögonen. Bredvid mig låg Felix och sov djupt. Skräckslaget kollade jag mig omkring i rummet, där alla mina kläder låg utspridda. Hade vi...? Ja, det hade vi. Helvete. Jag tog försiktigt bort Felix arm och reste mig fort från sängen och slängde en blick på min mobil som ringde, det var Eros. Jag la den snabbt mot örat.
- jag ringer dig snart. Viskade jag och la på. Vart var han någonstans? Klumpen i magen växte och jag och kollade klockan på mobilen, halv 7. Varken mamma eller pappa hade ringt, hade dem inte märkt att jag aldrig kom hem igår? Jag drog snabbt på mig kläderna, gav Felix en sista blick. Han sov djupt, tack och lov. Med snabba steg lämnade jag Felix rum och började med springa ner för trappen, mitt huvud dunkade för varje steg jag tog. Varför hade det här hänt? Och hur? Jag hade ju allt under kontroll? Jag började sakta komma ihåg, hur vi kysstes och hur jag verkligen inte kunde stå emot. Jag suckade djupt fan också. Bara inte Felix kom ihåg något, han fick inte, för det här skulle ju inte hända! Med en djup suck lämnade jag Felix hus och började snabbt gå hem. Klockan var ju inte mycket alls och eftersom varken mamma eller pappa hade ringt antog jag att dom sov, så nu var det bara att försöka smyga in på mitt rum utan att väcka någon. Jag kom fram till min ytterdörr, tog fram nycklarna och låste långsamt upp. Försiktigt öppnade jag dörren och klev in i hallen. Ljudlöst tog jag av mig skorna och smög upp för trappen, Jag smög in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Lättat drog jag av mig dom äckliga kläderna från igår, drog fram en stor t-shirt och satte upp håret i en slarvig bulle mitt på huvudet. Jag satte mig i sängen och tog upp mobilen, ringde tillbaks till Eros.
- Hallå? Sa hans trötta morgonröst från andra änden.
- Hej, vart är du? Frågade jag lite oroligt.
- Jag har ingen jävla aning… Hemma hos någon tjej, jag kommer inte ihåg hur jag kom hit eller något, men här är jag. Förlåt, det var inte meningen att inte höra av mig eller något, hur mår du? Jag var så jävla full igår och kommer inte ihåg ett skit, började Eros men jag avbröt honom.
- ta det lugnt! det är ingen fara Eros, jag mår bra. Mumlade jag och hörde hur han lättat pustade ut.
- Är du hemma?
- mm.
- Bra, hur kom du hem igår? Frågade han och jag suckade av tanken på vad som hade hänt.
- Jag gick aldrig hem… sa jag försiktigt.
- vad menar du?
- asså… jag typ, tror jag… eller asså att det typ, hände något med Felix igår, vi typ vaknade upp i samma säng… sa jag försiktigt.
- VA?! Vadå, så ni hade sex? Frågade Eros rakt på sak.
- mmmhmmm… mumlade jag och hörde Eros sucka.
- Faaan Saga, han är ingen bra kille! Du skulle ju skita i honom? Sa Eros och jag bara suckade.
- Jag veeet, men jag visst väll inte att det här skulle hända? Tror du han kommer ihåg något? Frågade jag oroligt.
- Jag hoppas för ditt eget bästa att han inte kommer ihåg något, för då kan du bara glömma det, låtsas som om det inte har hänt. Sa han och jag nickade långsamt, även om han inte kunde se mig.
- mmmmm, det hoppas jag med. Mumlade jag tillbaks.
- Men du, jag ska försöka väcka den här tjejen eller något, jag hör av mig sen.
- Visst, hejdå.
- Hejdå, sa han och la på. Jag suckade högt och la en kudde för ansiktet. Varför hade det här hänt? Felix fick inte komma ihåg någonting, då skulle allt förstöras, igen.
Omars Perspektiv
Jag ställde plättarna, frukten, smoothien och juicen på en bricka, sedan tände jag ett ljus och började gå upp för trappen. Klockan var 10 och jag hade fixat frukost till Felicia. Hon Skulle säkert vara jättehungrig när hon vaknade, så jag hade gjort i ordning pannkakor. Jag öppnade dörren in till mitt rum där hon låg och sov, utsträckt över hela sängen. Jag flinade och ställde ner brickan på nattygsbordet, sedan la jag mjukt min hand på hennes axel och skakade henne löst.
- Felicia? Vakna, sa jag och hon öppnade långsamt ögonen.
- Omar? Frågade hon och jag log.
- God morgon, sa jag och hon satte sig trött upp i sängen. Hon kollade sig förvånat runt i rummet och sedan tillbaka på mig.
- Vad gör jag här? Frågade hon och jag skrattade.
- Du ville inte hem igår, du var rätt så full så jag tog med dig hit. Sa jag och hon suckade.
- Åh, tack såå mycket… mamma kommer döda mig för att jag aldrig kom hem men det orkar jag inte tänka på nu, mitt huvud gör sjukt ont, sa hon och gnuggade tinningen med ena handen. Jag sträckte henne en Alvedon och juice glaset och hennes blick föll på brickan.
- Men åååh vad gullig du är, har du gjort frukost? Frågade hon och jag log.
- Jag antog att du skulle vara rätt så hungrig, sa jag och hon log.
- du är bäst, Tack. Sa hon och svalde Alvedonen. Jag log och stoppade en pannkaka i munnen.
- Vad hände egentligen igår? Frågade Felicia och jag ryckte på axlarna.
- Inget speciellt, du vart rätt så full men du gjorde inget dumt, sa jag och Felicia log.
- Det var ju bra i alla fall, vad är klockan? Frågade hon och jag slängde en blick på min mobil.
- 10.17, vi kan sova ett tag till om du vill, jag tänkte bara att du kanske var hungrig. Sa jag och Felicia nickade.
- Helt rätt.
Felix Perspektiv
Jag vaknade av det starka solljuset som sken in genom fönstret. Med en irriterad suck vände jag mig om i den varma sängen. Jag öppnade långsamt ögonen men stängde dom lika snabbt när jag insåg hur ljust det var i rummet. Jag hörde hur min mobil blippade till en bit bort och med en ännu mer irriterad suck satte jag mig upp i sängen, det skulle ändå inte gå att somna om. Jag sträckte mig efter mobilen som låg på nattygsbordet och kollade smset, som var från mamma. ”Hej gubben, hoppas du hade kul igår! Jag kommer hem om ca en timme, puss” Jag läste smset och reste mig snabbt upp från sängen, oron steg inom mig om att hela nedervåningen skulle vara helt förstörd från festen igår. Jag tog ett djupt andetag, reste mig från sängen, drog på mig ett par mjukisshorts och en t-shirt och sprang ner för trappen. När jag kom längst ner stannade jag tvärt. Shit. Det var kaos. I hallen låg en vas krossad och det låg plastmuggar och ölburkar över hela golvet.
- Helvete. Mumlade jag och bet mig hårt i läppen. Hur fan skulle jag hinna städa upp allt det här innan mamma kom hem?! Jag behövde hjälp, själv skulle jag aldrig klara det. Jag drog upp telefonen och slog in Ogges nummer. Efter några signaler hördes hans hesa morgonröst i andra änden.
- Mm hallå?
- Ogge, kan du göra mig en tjänst? Frågade jag snabbt.
- öhm… det beror på vad det är, sa han och jag suckade.
- Kolla, mamma kommer hem om 1 timme och jag vaknade nyss, det ser ut so ett helvete på hela nedervåningen och det finns inte en chans i världen att jag hinner städa upp allt själv. Sa jag stressat och hörde Ogge skratta på andra sidan.
- Ring en städtjänst eller nåt, skämtade han och jag himlade med ögonen.
- Jag är seriös Ogge, du måste komma hit och hjälpa mig. Sa jag och hörde honom sucka.
- viiiiiist, jag kommer väll. Sa han och jag log stort.
- tack, tack tack! Du är bäst, vi ses, sa jag snabbt, la på och la ner mobilen i fickan. Sedan sprang jag snabbt in i förrådet och plockade fram dammsugaren, sopsäckar och tvättsvampar, sedan var det bara att börja.
Sagas Perspektiv
Jag klev ur den varma duschen och kollade mig själv i spegeln. Nu såg jag i alla fall lite fräschare ut. Klockan var runt 3 och jag hade inte gått upp föränn nu. Jag öppnade badrumsskåpet och tog ut en utav mina favorit hudkrämer, smörjde in hela kroppen och fortsatte sedan in i mitt rum där jag drog på mig ett par rena mjukisshorts och en mysig hoodie. Det var lite kyligare ute idag och jag tänkte kolla med Felicia om det var okej om jag kom över en stund. Jag satte mig i skräddarställning på sängen oh tog upp telefonen, jag slog in numret och la mobilen mot örat.
- Heeeej Saga! Sa Felicias glada röst efter några signaler.
- Hej, vad gör du? Frågade jag lika glatt.
- Kom precis hem från Omar, ska äta något och sen vet jag inte.
- Jaså, du stannade hos Omar? Frågade jag retsamt och Felicia bara skrattade.
- Vad gör du då? Frågade hon för att byta samtalsämne. Jag skrattade och himlade med ögonen.
- Jag tänkte kolla om du ville träffas? Måste berätta en sak.
- Jaaa absolut! Du kan väll komma hit? Frågade hon och jag log.
- Det blir bra, jag är klar så jag kommer snart. Sa jag och reste mig från sängen. Jag tog upp min väska från golvet och hängde den över axeln.
- Bra! Då ses vi, pusshej!
- Puss. Svarade jag och la på. Jag lät mitt halvt blöta hår hänga och struntade i att sminka mig, jag skulle ju bara till Felicia. Jag sprang ner i köket där mamma satt med datorn framför sig och glasögonen på näsan. När hon såg min vinklade hon snabbt ner datorskärmen och kollade upp på mig med ett leende.
- hej gumman, är du uppe nu? Frågade hon och jag nickade.
- Vad gör du? Frågade jag och slängde en till blick på datorn.
- Va? Jag? Jag jobbar lite bara. Svarade hon, nästan lite nervöst. Jag nickade tveksamt och mamma log svagt.
- vart ska du? Fortsatte hon
- Till Felicia. Svarade jag och mamma nickade.
- okej, ha så kul.
- Du med, svarade jag med ett litet leende, sedan fortsatte jag in i hallen och drog på mig mina vita converse. Jag lämnade huset och började gå mot bussen. Vad var det där om? Mamma jobbade aldrig hemma, höll hon något hemligt? Det var långt kvar tills jag fyllde år, så någon födelsedags present kunde det väl inte vara? Jag skakade på huvudet och fortsatte gå, jag fick förhöra henne sen och ta reda på vad hon egentligen höll på med. Jag ställde mig och väntade på bussen som skulle ta mig till Felicia, den skulle komma om 10 minuter så jag satte mig på bänken i busskuren och tog upp mobilen. 15.20 visade klockan. Jag öppnade instagram och började kolla igenom mitt flöde. Mitt i mitt scrollande avbröts jag av en välbekant röst.
- Saga?
Jag vände upp huvudet och såg Oscar stå med ett litet leende på läpparna. Bredvid honom stod tjejen jag sätt honom med på festen. Deras händer var ihopflätade och hon hade på sig en av Oscars tröjor, en som jag hade lånat många gånger. Jag granskade tjejen noga och gav henne ett litet leende.
- Hej, svarade jag kort.
- Öhm, Det här är Daniella, min… eh, kompis. Sa Oscar nervöst och nickade mot Daniella. Hon skrattade och och gav mig ett leende, jag log stelt tillbaks.
- och dethär är Saga, mitt… ex. sa Oscar och jag nickade.
- Kul att träffas, Sa Daniella med ett leende. Jag nickade.
- detsamma.
- Såå, vart ska du? Frågade Oscar.
- Till Felicia, vart ska ni?
- Vi ska hem till Oscar, sa Daniella glatt och Oscar bara log.
- Kul, sa jag och pressade fram ett litet leende. En stel tystnad spreds och jag kollade på Oscar som nervöst kliade sig i nacken.
- Nej meeen, ska vi gå? Frågade han och kollade på Daniella som nickade.
- Det var som sagt kul att träffas! Sa Daniella och gav mig ett till leende innan dom gick iväg. Oscar vände sig mot mig och vinkade snabbt och sen försvann dem bakom hörnet. Jag suckade. Hon var så snygg, förstår varför Oscar valde henne. Även om jag var avundsjuk så kände jag mig nästan lite lättad. Hon verkade så söt och trevlig, och Oscar förtjänade en bra tjej. Jag kände mig glad för hans skull. Jag tog upp mobilen och slängde en blick på klockan, precis då kom bussen. Jag reste mig och klev på, gav busschauffören ett leende innan jag satte mig på en ledig plats.
Efter några minuter var jag framme. Jag klev av bussen och gick upp för backen som ledde till Felicias hus, jag gick fram till ytterdörren och knackade på. Sekunden efter öppnades dörren av en glad Felicia.
- Heeej! Sa hon glatt och omfamnade mig i en stor kram. Jag kramade henne tillbaka och gick in i hallen.
- Hur mår du? Fortsatte hon medan jag klev ur skorna. Jag suckade.
- Jaaadu, som vanligt har jag skaffat mig ännu mer problem, sa jag och Felicia rynkade på ögonbrynen.
- Men vadå, har det hänt något? Frågade hon och vi gick in köket. Vi satte oss vid bordet och hennes förvirrade blick kollade länge på mig.
- jag hade sex med Felix. Sa jag tillslut, rakt på sak. Felicias ögon hastigt upp.
- Du gjorde vad?! Frågade hon chockat. Jag suckade.
- Jag veeet, men vi var fulla och det bara hände, han höll på och jag kunde verkligen inte motstå, Sa jag och Felicia fortsatte stirra på mig.
- Vet han något om det här? Vad kommer du säga till honom?! Frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, han sov när jag gick och han har inte hört av sig, så jag hoppas och tror att han inte vet någonting. Sa jag och Felicia suckade.
- Och om han får reda på det, vad ska du säga då? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, okej? Jag kan bara inte ligga med honom och sen låtsas som om ingenting har hänt, vi båda har ju känslor för varandra och han kommer aldrig gå med på att bara glömma bort det, jag känner Felix och jag vet hur ledsen han kommer bli. Sa jag och Felicia suckade.
- Du måste hålla såååå tyst om dethär, Felix kan inte få reda på det, fattar du? Sa hon allvarligt och jag nickade.
- jag fattar. Mumlade jag.
tadaaaaaaa, Det kanske blev lite kort? men här är i alla fall del 101!!! Snart händer grejer säger jag bara ;))))) Vad tror ni att Sagas mamma har för hemilgheter?? ;) Och vad tror ni kommer hända med felix och Saga nu? :ooo och med Oscar och Daniella? Dun dun DUUUUUN
Hoppas ni mår bra och sååå! Sen vill jag säga tack tack TACK för alla fina kommentarer, seriöst, ni är så bra<3333333333
Hoppas ni har haft världens bästa sommarlov hitills, PUUUSSSS
OUR LOVE DEL 100
Tidigare
Jag låg i Sagas säng med mobilen framför ansiktet. Jag höll på att läsa igenom alla sms jag fått av Omar, han var så feg, smsade som en galning men i verkligheten sa han ingenting. Jag hade ignorerat honom i några dagar nu, varför vet jag igentligen inte, jag orkade bara inte vara i något förhållande. Det jag hade med Omar var inget mer än en sommarromans.
Sagas Perspektiv
- Och hur han kan vara din kompis är bara så jävla stört, fattar du inte? det var han som gjorde så det tog slut mellan oss två! Det var han som förstöde allting! Nästan skrek Felix. Omar försökte tysta ner honom och jag bara skakade på huvudet.
- Om det var någon som förstörde så var det du. Eros har inte ett skit med det där att göra! och Förrästen trodde jag vi hade kommit över det där för länge sedan, det är inte vi två långre Felix, och det kommer inte bli, snälla förstå det! Sa jag högt och Felix blick blev helt tom. Han kollade länge på mig innan han tog ett djupt andetag.
- Gör vad fan du vill. Ta med honom på festen, visst. mumlade han innan han gick med snabba steg därifrån. Jag kände hur något högg till innuti mig. jag svalde hårt och höll emot tårarna som ville komma. Varför skulle jag alltid förstöra allting?
Felicias perspektiv
Felicias perspektiv
Jag låg i Sagas säng med mobilen framför ansiktet. Jag höll på att läsa igenom alla sms jag fått av Omar, han var så feg, smsade som en galning men i verkligheten sa han ingenting. Jag hade ignorerat honom i några dagar nu, varför vet jag igentligen inte, jag orkade bara inte vara i något förhållande. Det jag hade med Omar var inget mer än en sommarromans.
- Vilken ska jag ha nu då, den vita eller den ljusblå? frågade Saga plötsligt och höll upp två tröjor framför mig.
- Den vita. mumlade jag och min blick föll tillbaks på telefonen. Jag kände mig lite dum, som inte svarade på hans sms... Lixom, han hade inte direkt gjort något. Alla hans sms fick mig att få ont i magen.
- Ska inte du byta om snart? Felix fest börjar om 1 timme. Sa Saga och avbröt mina tankar ännu en gång. jag kollade tröttsamt upp på henne. Hon var jättefin, hennes hår hade hon flätat och lagt över ena axeln, och tröjan hon hade på sig var vit i spets och så hade hon ett par blå jeansshorts.
- Jag orkar inteeeeeee, klagade jag och vred på mig i sängen. Saga suckade och satte sig bredvid mig.
- Vad gör du? frågade hon och kollade på min mobil. Hon höjde på ögonbrynen när hon såg smsen.
- Vad? frågade jag.
- Någon försöker visst få tag på dig, varför svarar du inte? Sa hon och jag gav henne en lång blick.
- Vadå, vad ska jag svara? plus att jag vill inte att det ska vara något mellan mig och Omar. Sa jag och Saga la huvudet på sne.
- Nej, jag vet... men då kanske du borde prata med honom och berätta det i stället för att ignorera honom? föreslog hon och jag suckade.
- Jo men... jag vet inte... jag typ.. vågar inte?
- Komigen, gör det ikväll! Du får säga det på ett snällt sätt, och be om förlåtelse att du ignorerat honom. Sa hon och jag nickade.
- Visst, jag får väll göra det. svarade jag och reste mig för att ta på mig mina kläder. Jag hade valt ut en svart, tight klänning och ett guldhalsband. Håret tänka jag bara platta och sen var jag klar, så det var inte så mycket att göra. jag drog på mig klänningen och kollade mig i spegeln.
- Sitter den bra? frågade jag och Saga nickade ivrigt.
- Du passar skitbra i den! Sa jag hjälpa dig med halsbandet? frågade hon och nickade mot halsbandet jag höll i handen. Jag nickade och gav det till henne.
- När kommer Eros tillbaka? han har vart borta ganska länge nu, sa jag när halsbandet satt på. jag kollade mig i spegeln och ett litet leende spreds på mina läppar, jag var nöjd.
- Ingen aning, borde jag ringa? han har vart borta i nästan 2 timmar, så lång tid borde det väll inte ta att köpa en present? Sa hon och jag ryckte på axlarna.
- ring. sa jag och hon tog upp telefonen. Hon gick bort en bit och började prata. Sålänge kopplade jag i plattången och satte mig ner i skräddarställning på golvet. Jag började noggrant platta mitt hår tills det blev spikrakt. "Aa okej, men då ses vi snart, hejdå!" Hörde jag Saga säga och hon kom tillbaka.
- det hade tagit tid för honom att hitta en bra present, men han var klar nu så han kommer nog snart. Sa hon och jag nickade.
- Vad köpte han då?
- En keps, vilket Felix antagligen kommer uppskatta. Han gillar ju kepsar. sa hon med ett leende. Jag nickade igen, koppade ur plattången och kollade mig i spegeln ännu en gång.
- Är det platt överallt? frågade jag och drog handen genom håret.
- Jepp, ser ut så i alla fall. Saarade Saga och jag reste mig från golvet.
- Perfekt! Då är jag klar! Sa jag glatt.
Vi ställde oss utanför Felix ytterdörr och jag höjde handen för att ringa på klockan. Precis då öppnades dörren av Felix, som hade ett stort leende på läpparna. Vi hade knappt pratat sen vi bråkat på Grönan i förrgår men i denhär stunden verkade det vara som bortblåst.
- Tja! Sa han glatt och släppte in oss i hallen. Han gav mig en snabb kram, gjorde likadant med Felicia men Eros gav han bara en kort nick. Det var hög musik på och alla verkade vara på bra humör.
- Grattis på födelsedagen! Sa jag glatt och Felix bara log.
- Tack! Dom flesta är i vardagsrummet, Sa han och nickade in mot huset. Jag nickade och sträckte fram presenten.
- Här, sa jag och han tog emot den med ett leende och la den på presentbordet som var fyllt med paket.
- Tack Saga. sa han och log sitt fina leende ännu en gång. Jag trängde av mig skorna och gav Eros och Felicia en varsin blick.
- Jag ska gå och leta reda på Alice, sa jag och dom nickade. Jag lämade dom i hallen och gick in i vardagsrummet där festen var i full gång. Jag sökte med blicken i rummet och hittade tillslut Alice och Ogge stå och i princip äta upp varandra. Jag gick dit och harklade mig, vilket kanske inte hördes så bra på grund av den höga musiken, men båda reagerade i alla fall, släppte kyssen och kollade på mig.
- Ni verkar ha fått till det igen, sa jag med ett litet flin. Alice skrattade lite nervöst och kollade upp på Ogge som bara log.
- Är Oscar här? fortsatte jag och Ogge nickade.
- Där borta med nån tjej, sa han och pekade bort en bit. Jag kollade dit och såg Oscar stå och prata med en söt tjej i min ålder. Hon hade ljusbrunt hår och mörka ögon. Jag kände hur avundsjukan kom fram och kollade snabbt bort.
- Vem är hon? frågade jag och Ogge ryckte på axlarna.
- Vet inte, Daniella tror jag hon hette. Svarade ogge. Jag svalde hårt och nickade.
- Kul, men, jag ska gå och hitta Eros, vill inte att han ska hamna ensam. mumlade jag och gick därifrån. Jag kollade bort mot Oscar och tjejen igen och såg hur han la en slinga av hennes hår bakom örat. Jag bet mig hårt i kinden, vek bort blicken och fortsatte gå. Hur mycket jag än försökte tränga bort den avundsjuka känslan gick det inte. Jag fick ju inte känna såhär.
Oscars Perspektiv
Jag drog med Daniella till bordet där all dricka och sånt fanns. Jag höll fram en plastmugg med något jag inte riktigt visste vad det var till henne, men hon bara skakade på huvudet.
- Jag dricker inte, sa hon och jag höjde på ögonbrynen. Ärligt talat blev jag chockad. Nästan alla jag kände som var i min ålder drack.
- Åh, okej! Sa jag förvånat och ställde tillbaks både min och hennes mugg.
- Men du får ju, om du vill. sa hon och jag skakade på huvudet.
- Man måste ju inte dricka för att ha kul, ellerhur? frågade jag och hon skrattade.
- Helt rätt. Vet du om det finns typ, cola eller nåt? frågade hon och jag kollade bland flaskorna på bordet.
- hmmmm, går hallonsoda bra? frågade jag och höll upp flaskan. Hon nickade och tog emot den. Jag tog en egen också, tog tag i hennes hand och drog med mig henne genom allt folk och satte mig i soffan. Jag klappade på platsen bredvid mig och hon slog sig ner. Festen hade nu hållt på en stund och vissa hade hunnit blivit rätt så fulla, folk dansade, skrattade och alla verkade på bra humör. Jag la min arm runt Daniellas axlar och hon kollade upp på mig med ett litet leende. Jag hörde hur Daniella började prata men eftersom vi satt ungefär i mitten bland allt folk var det nästan omöjligt att höra vad hon sa.
- Va? frågade jag och hon suckade, kom närmre mitt öra.
- Kan vi inte gå någonstans där det är lite tystare, så vi kan prata? sa hon högt för att överrösta musiken, Jag nickade, tog min läsk i ena handen och hennes hand i den andra. jag drog med henne genom huset och genom allt folk, ut mot Felix baksida. Jag öppnade altandörren och gick ut med henne efter mig. Det var några som stog en bit bort på tomten och rökte men annars var det ganska tomt. jag slog mig ner i en av stolarna som stog framme och Daniella satte sig bredvid.
- Fryser du? frågade jag och hon ryckte på axlarna.
- Lite kanske. Sa hon och jag drog åt mig en filt som hängde över ett av ryggstöden. jag gav henne filten och hon log stort, virade in sig och satte upp benen i mitt knä.
- Tack, sa hon och jag log.
- Sååå, var det något speciellt du ville prata om eller? frågade jag och hon skakade på huvudet.
- Inte direkt, fest är bara inte riktigt min grej... Sa hon och ryckte på axlarna. Jag nickade förstående.
- Nej, det är klart, smaken är som baken, sa jag och hon började skratta.
- va? frågade hon skrattandes.
- Smaken är som baken, upprepade jag och hon skrattade ännu mer.
- smaken är som vad? frågade hon skrattandes och jag höjde på ögonbrynen.
- som baken, delad. Sa jag och hon skrattade ännu mer.
- Hittade du på det nu?! frågade hon skrattandes och nu började även jag skratta, hade hon aldrig hört det förut?
- Nej, det är ett ordspråk Ella. Sa jag med ett flin och hon skrattade till.
- Ella? frågade hon sedan och jag log ett snett leende.
- ditt smeknamn. sa jag och hon rynkade på pannan.
- Jaså, ser man på. sa hon stolt och jag skrattade.
- Jag då, vad får jag för smeknamn? frågade jag och hon tänkte efter.
- Hmmmm... kanske "kaffekillen" skojade hon och jag himlade med ögonen.
- jag har ju sagt förlåt för det! Sa jag och hon började skratta igen.
- Jag vet gubben, jag skojade. sa hon och flinade. Det blev tyst och jag kollade mig omkring. Solen var påväg ner och det var så fint. Det ända som störde var den höga musiken där inne. Även om det var Felix födelsedags fest så var jag inte säker på om jag ville vara kvar. Jag menar, jag skulle mycket hellre göra något med Daniella.
- Du... Eftersom att festa inte direkt var din grej, ska vi dra? frågade jag och hon kollade konstigt på mig.
- Va? Nej, din kompis fyller år, och bara för att inte jag gillar att festa betyder inte det att du måste sitta här med mig! Hon började babbla och jag himlade med ögonen.
- Ge dig, jag är 1000 gånger hellre med dig än att festa. Sa jag ärligt och jag såg en rodnad spridas över hennes kinder.
- Men ååh, vad gullig du är... Sa hon och jag log, reste mig och sträckte ut min hand.
- Kom, vi går. sa jag och hon tog tag i min hand.
Felicias Perspektiv
Jag hoppade till den höga musiken och kollade på Saga som såg lika glad ut hon. Vi dansade och sjöng högt med till låtarna. Saga hade blivit ganska full, så hon skrattade överdrivet mycket åt allt som hände. Jag hade också druckit lite, men inte alls så mycket som Saga. plötsligt kände jag en lätt kanck på axeln. Jag vände mig om och såg Omars osäkra leende.
- Sorry om jag stör men, vi borde typ snacka... sa han och jag slängde en blick på Saga som fortfarande dansade som en galning. Jag kollade tillbaks på Omar och nickade, sedan följde jag med honom ut i hallen. Han kollade in i mina ögon en lång sund innan han öppnade munnen.
- Du har ignorerat mig, sa han enkelt och jag nickade.
- varför? fortsatte han och jag suckade.
- Jag vet inte omar... började jag men han avbröt mig.
- Du är rädd, för att jag ska göra samma sak som förut. Svika dig, sa han med en lätt axelryckning. jag kollade ner på mina fötter.
- Ja, det är jag. mumlade jag och Omar skakade på huvudet.
- Jag skulle aldrig göra så igen. Sa han säkert och jag höjde på ögonbrynen.
- hur ska jag kunna lita på det? frågade jag och Omar svalde hårt.
- För att jag har insett att jag är kär i dig Felicia. Dom här dagarna du har ignorerat mig har jag vart som galen, Jag har försökt säga något i skolan, göra vad som helst, men det har bara inte gått. Sa han med ett litet skratt. Jag kollade länge på honom, och sedan skakade jag på huvudet.
- Omar jag... Började jag men han avbröt mig.
- Veckorna innan sommarlovet, vad hände med dom? Har du glömt bort dom? För det har inte jag, och jag saknar det. Jag fattar inte vad som hände när skolan började, helt plötsligt verkade du typ hata mig. Gjorde jag något fel? För i så fall vill jag veta, Jag orkar inte gå runt och inte ha en jävla aning om varför det blev såhär. Sa Omar allvarligt.
- Omar... mumlade jag och kollade ner på mina fötter. Omar försökte nervöst fånga min ögonkontakt medan han väntade på vad jag skulle säga här näst.
- Jag är så jävla kär i dig, Sa jag och kollade djupt in i hans ögon.
Sagas Perspektiv
Jag kände hur allt blev snurrigare och snurrigare, hur min syn blev suddigare och mina ben mer ostadiga, men det hindrade mig inte från att fortsätta dansa. Musiken dunkade i hela kroppen och jag kollade runt på alla glada människor. Jag bestämmde mig för att gå ut och ta lite frisk luft eftersom jag ändå inte såg någon jag kände här. Lite halvt vinglit tog jag mig ut på baksidan. det hade blivit rätt så mycket folk här ute, jag fick snabbt syn på ett gäng killar som jag tyckte jag kände igen lite från skolan eller något, så jag bestämmde mig för att gå dit. När jag kom närmre såg jag att det var Felix och några från paralellklassen, allihopa stog med en varsinn ciggarett i handen. Med höjda ögonbryn granskade jag Felix, hur han höjde ciggaretten mot munnen tog ett bloss innan han vände sig om och fick syn på mig, snabbt slängde han ner den på marken och trampade snabbt på den med ena foten.
- Saaaagaaa!!! Fan vad Sexig du är, Sa han berusat och jag klämmde fram ett litet leende. Skulle han försöka flörta? Jag bestämde mig för att flörta tillbaka, det var ju ändå fest, Felix födelsedags fest.
- Kan baaara säga detsamma, sa jag och Felix flinade, la mjukt ena handen på min midja.
- Jag menar det verkligen, du är asfin. sa han och jag kände rökdoften från hans mun när han pratade. Han tröck mig närmre mot honom och kollade djupt in i mina ögon. Hans ljusblå ögon glittrade. Nu skillde det bara några centimeter mellan våra ansikten, och då böjde sig Felix sig ner ännu närmre. Jag kunde känna hans läppar snudda vid mina.
- Jag kysser inte folk som röker, viskade och puttade lätt bort honom med ena handen. Felix snubblade lite lätt bakåt och drog handen genom håret, jag vände och gick därifrån utan att möta hans blick. Jag hörde hur killarna började skratta åt det som nyss hände. Jag log belåtet.
Felix Perspektiv
Jag såg Saga gå iväg. Jag suckade och kollade irriterat bak på killarna som stog och skrattade åt mig.
- Skitkul, ellerhur? Jävligt kul! Sa jag ironiskt, puttade hårt bort dom och gick med snabba steg förbi.Smart Felix, att stå där och röka inför Saga, riktigt smart! Jag var så jävla nära på att få den där födelsedagskyssen, men nej, såklart sabbar jag alltid så jävla mycket för mig själv. Jag gick in i huset och fortsatte in i vardagsrummet. Jag drog åt mig första bästa flaska, hällde i lite i en plastmugg och blandade i lite andra olika drycker. Jag svepte allt innehåll och slängde bort muggen över golvet. Jag bestämde mig för att till hallen och hämta ett ciggarettpaket från min jacka, så jag på ostadiga ben dit, och där fick jag syn på Eros och Saga. Eros la handen på Sagas midja på samma sätt jag gjort ute på baksidan, jag förstog direkt vad han tänkte. Som väntat böjde han sig ner mot hennes läppar, innan jag äns hann tänka var jag framme vid dom och puttade bort Eros. Jag tog några snabba steg mot honom och spännde blicken i honom.
- duuu rör inte henne! Ropade jag med ostadig röst och puttade till honom ännu en gång. Han höjde på ögonbrynen.
- Vad sa du?! frågade han stöddigt och jag spännde käkarna och knuffade bak honom ännu en gång.
- Du rör henne inte, morrade jag och ett flin placerades på Eros läppar.
- Hon är inte din längre Felix, Fattaru inte det? sopttade han ut och jag kände ilskan bubbla upp inom mig.
- Tror du inte jag har hört det? Men att se henne med någon så... så äcklig som dig klarar jag inte av. Sa jag argt och knöt nävarna.
- Seriöst kan ni... började Saga men jag avbröt henne.
- Kom. Sa jag och drog tag i hennes hand. Hon röck åt sig den och jag vände mig om mot dom. Eros suckade och kollade på mig.
- Du måste sluta vara så jävla självisk och tänka på vad Saga vill, Allt handlar alltid om dig, komigen! Skrattade Eros fram. Jag bet mig hårt i läppen.
- Jag bjöd inte äns hit dig från början, så vafan fick du luft ifrån? Frågade jag, drog ännu en gång tag i Sagas arm, lite hårdare denna gång och gick iväg.
- Felix vart ska vi? frågade hon och jag vände mig mot henne.
- Bort från dendär idioten, mumlade jag . Saga stannade och suckade.
- Vi behöver snacka om dethär, började hon.
- Med Eros? Aldrig i liiiivet, Sa jag och drog ut på i:et.
- Men nej, bara du och jag. Sa hon och jag nickade.
- Visst, prata.
- Nej, ostört. sa hon och började gå. Jag försökte så gått jag kunde att gå rakt efter henne upp för trappan. Hon gick in till mitt rum och stängde dörren efter oss.
Sagas Perspektiv (SÄTT PÅ "SUMMERTIME SADNESS" av Lana Del Rey vs. Cedric Gervais (remix))
Jag granskade Felix uppifrån och ner. Han stog snett lutad mot dörren med armarna i kors. Jag återfuktade läpparna och tog ett djupt andetag, det var svårt att hitta dom rätta orden att säga, så ingenting kom ut från min mun.
Jag granskade Felix uppifrån och ner. Han stog snett lutad mot dörren med armarna i kors. Jag återfuktade läpparna och tog ett djupt andetag, det var svårt att hitta dom rätta orden att säga, så ingenting kom ut från min mun.
- Hade du tänkt säga något? Annars kan vi ju bara stryka över det som hände där nere och istället avsluta där vi började på baksidan, sa han flörtigt och jag bara skakade på huvudet. Felix var så konstig när han var full, ena sekunden hur arg som helst och andra världens flörtigaste.
- Jag... asså, du... eller asså, vi... mumlade jag och la direkt märke tll hur Felix blick föll ner på mina läppar. Hans ögonbryn var höjda och hela han gjorde mig okoncentrerad.
- Du måste sluta gå på varje kille jag är med, sa jag snabbt och försökte fånga Felix ögonkontakt, men han slet inte blicken från mina läppar.
- Hallå..? Lyssnar du äns, frågade jag och Felix kollade snabbt upp i mina ögon.
- Va? frågade han och jag bet mig nervöst i läppen. Han hade flyttat sig nämre mig under tiden och la nu handen mjukt på min midja. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare.
- Jag... du och jag har ingenting länge. Sa jag säkert och Felix höjde på ögonbrynen.
- Ingenting? frågade han och ett leende spreds på hans läppar. jag svalde hårt och skakade på huvudet. Han gjorde mig alldeles knäsvag.
- Ingenting. Sa jag svagt och Felix tog tag i mina höfter och pressade mig närmre honom. Han flinade och kollade ner på mina läppar ännu en gång. Löst bet han sig i underläppen. Jag kände fjärilarna åka runt som galna i min mage.
- K...kan du sluta? Fick jag ut, men inte som mer än en viskning. Ute på baksidan hade det varit så mycket lättare att dissa honom, alla hans vänner var där och jag kände mig extra kaxig, men nu... När det bara var jag och Felix... Han var helt omöjlig.
- Vadå, distraherar jag dig? viskade han tillbaka, samtidigt som hans började pilla med min tröjkant.
- Allt med dig distraherar mig! Dina ljusblå ögon, och... och när du har ditt hår sådär... perfekt, och.. o... Sa jag och Felix leende bara blev bredare och bredare.
- Och detdär! Sluta le sådär! Det gör mig helt, jag vet inte, du gör mig helt, började jag men avbröts snabbt av Felix läppar pressades hårt mot mina. Jag stelnade till och alla fjärilarna i magen började fladdra runt som galna. Jag kände hur hjärtat började slå tusen gånger snabbare, och efter en liten stund började jag kyssa tillbaka. Hans blöta kyssar fortsatte ner för min köke och ner på min nacke medan hans händer gled ner på min rumpa. Han tog ett stadigt grepp och bar upp mig i hans famn. Jag lindade benen runt hans midja, kände hur felix började gå frammåt och hur min rygg tillslut slog i väggen med en duns. Min andning var häftig och mina händer gled snabbt ner till hans tröjkant. Felix log och hjälpte mig ta av hans tröja. Han slängde den åt sidan och mötte mina läppar ännu en gång. Jag kände hur han bar upp mig igen, och utan att släppa kyssen la han mjukt ner mig på sängen. Han började försikrigt ta av min tröja också, som han slängde på marken. En sekund stannade han och tittade på mig
- Du är så... så jävla snygg, mumlade han innan hans blöta läppar nuddade mina igen.
Omars perspektiv
Felicia slog sig ner bredvid mig i soffan. Hon hade en plastmugg i handen och skrattade hysteriskt.
- Heeej Omar!!! Skrattade hon samtidgt som hon gosade sig in i min arm. jag skrattade och tog mig ur hennes grepp.
- Hur mår du? frågade jag och hon bara skrattade. Hon var riktigt full.
- Jag vill ha mc donalds! Sa hon glatt och satte sig rakt upp i soffan. Jag höjde på ögonbrynen och suckade.
- Du borde gå hem, sa jag och reste mig. Felicia bara skrattade.
- Vaaaaa jag vill ju ha mc donalds! Sa hon och jag sträckte ut min hand. Hon tog tag i den och reste sig från soffan.
- Kom nu, jag följer dig hem. sa jag och Felicia började fnittra. Jag trängde mig igenom allt folk för att komma till hallen. En hög duns och en krash hördes, jag kollade oroligt bak och såg Felicia ligga mitt på golvet. Bredvid henne låg en stor vas krossad i tusen bitar. jag kollade storögt på vasen, och sedan tillbaka på Felicia.
- Oooojdå... mumlade hon och satte handen för munnen. jag suckade och hjälpte henne upp.
- Stanna här, jag måste hitta Felix. Sa jag och Felicia fick ett oroligt uttryck i ansiktet.
- Nej! Han kommer bli skitsur! Sa hon och jag skakade på huvudet.
- Jag säger bara att det var jag, stanna här. Sa jag allvarligt och Felicia nickade, och satte sig ner på golvet. Jag började gå runt och leta efter Felix, jag hade inte sett honom på flera timmar. Jag gick runt en stund men han var ingen stans, kunde han ha gått och lagt sig? det var ju ändå mitt i natten. Jag joggade upp för trappen och slog upp dörren till Felix rum. Precis som jag trott var Felix där, men inte ensam. Saga var med honom och... ja, mer än så behöver jag nog inte säga. Lika snabbt smällde jag igen dörren och tog ett djupt andetag. Vad hade jag nyss sett? Jag strök över tanken och sprang ner för trappen igen. I hallen satt Felicia och väntade.
- Blev han sur? frågade hon och jag skakade på huvudet, drog på mig skorna och tog Felicias hand.
- Kom nu, sa jag och Felicia gick med små steg efter mig. jag öppnade ytterdörren och gick ut i den svala sommarnatten.
- Jag vill ha mc donalds! Gnällde Felicia bakom mig. Jag kollade tröttsamt på henne.
- Du behöver komma hem, sa jag men hon skakade oroligt på huvudet.
- Mamma, hon kommer döööda mig... sa hon med uppspärrade ögon. jag tog tag i hennes kalla lilla hand.
- Okej, vi gör såhär. Du får komma hem till mig, jag är endå ensam hemma. sa jag och Felicia sprack upp i ett leende.
- Yeeeeeey, men först Mc donalds? frågade hon och jag suckade.
- Visst, först Mc donalds. Sa jag och Felicia log stort. Vi lämnade Felix tomt och började gå bort mot Mc donalds. Felicia fortsatte babbla om allt och ingenting. Efter några minuter gick vi in och direkt fram till kassan, eftersom det var mitt i natten var det inga folk där.
- Vad ska du ha? frågade jag och Felicia stog och tänkte efter en stund.
- Cheeseburgare! sa hon och jag nickade.
- Okej, en cheeseburgare med pommes och en cola. Sa jag och killen i kassan hämtade maten.
- Var det bra så? frågade han och jag kollade frågandes på Felicia.
- Vill du ha något mer? frågade jag och hon skakade på huvudet.
- Då blir det 40 kronor! Sa killen och jag sträckte fram två 20 lappar. Jag tog brickan med maten på och satte mig vid ett bord. Jag gav Felicia maten och hon började äta.
- mmmmm.... mumlade hon och tog en stor tugga av sin hamburgare. Jag skrattade och hon sträckte fram en pommes.
- vill du smaka? frågade hon och jag skakade på huvudet.
- Det är lungt, sa jag och hon kastade den på mig. Ett högt skratt lämnade hennes mun och jag skrattade till.
- Felicia, ät upp nu så går vi hem sen. Sa jag och hon gjorde en ledsen min. Jag lutade mig tillbaks i den hårda stolen och tanken på Felix och Saga kom tillbaka, vad var det mellan dom? Bara inte Saga gav honom några falska förhoppningar igen. Om det skulle bli något mellan dem igen skulle det vara ganska bra, Felix var så mycket bättre med Saga än utan.
Tadaaaaaaa Nu så är del 100 uppe, dun dun DUNNNN vad händer nu? ;))))))
Hoppas ni gillade kapitlet och att nu njuter av solen lika mycket som jag :* Idag kommer ju killarna hem från USA också, och imorgon är det allsång! Vilka ska dit? Det ska jag!
Men ni får ha det så bra sålänge, PUSSS
Men ni får ha det så bra sålänge, PUSSS
OUR LOVE DEL 99
Tidigare
Dagen gick fort och jag kände hur jag blev mer och mer irriterad på Felix ju mer tiden gick. Hans elaka kommentarer och dryga blickar han gav Eros, dom fick mig att vilja slå till honom. Visst, han hatade Eros, men han kunde väll åtminstonde försöka bete sig. Jag skakade bort min irritation och fokuserade på läraren istället. om bara några minuter var lektionen slut, och då skulle vi till grönan och bara ha kul. Felicia och Eros hade kommit bra överäns, vilket Omar verkade störa sig rejält på. Jag tyckte nästan lite synd om honom, eftersom Felicia bara helt plötsligt börjat ignorera honom.
Vi hade gått runt på grönan i några timmar och hunnit med dom flesta roliga karusellerna, jetline, twister, kvasten, slänggungorna, och spökhuset vilket var ungefär det läskigaste som hänt mig, Jag har aldrig vågat gå där men som Felicia sa är hon bra på att övertala. Jag hade i princip klämmt sönder Eros hand när vi kom ut, och nu ville dom få med mig på insane.
- Jo, min kompis har födelsedagsfest och jag undrar om du typ... vill komma med? frågade jag och hon kollade tveksamt på mig.
- Men... jag känner ju inte honom? sa hon fundersamt.
- Och? du känner mig, nästan. sa jag med ett flin. Hon skrattade till.
- Jag vet inte... Det kommer vara jag och massor främlingar, är det äns okej att jag kommer? jag menar, på en främlings födelsedagsfest...
- Snälla! Jag lovar, det är okej. Du är där med mig hela tiden. sa jag och hon rynkade på näsan.
- Om du lovar att jag inte blir ensam. sa hon och jag nickade.
- pinky promise? frågade jag och sträckte fram mitt lillfinger. Hon krokade fast det med sitt och log stort.
Sagas Perspektiv
Sagas Perspektiv
Jag fumlade med nyckeln en stund tills jag tillslut fick upp dörren. Med ett litet leende kollade jag bak på Eros och gjorde en gest med armen att han skulle gå in. Strax efter honom gick jag och stängde dörren efter mig.
- japp, här bor jag. sa jag och Eros kollade sig omkring i vår lilla hall.
- mysigt! Sa han och vi drog av oss skorna. Jag gick före honom och visade alla rummen i huset. Vi hade träffats för nån timme sedan och tagit en fika tillsammans, och vi hade berättat allt som hänt under tiden vi inte träffats. jag hade berättat allt om Felix och Oscar, och han hade berättat om allt möjligt, som om att dom hade köpt en hund tillexempel. När jag visat Eros hela huset gick vi tillbaks in i köket.
- Vill du ha något att äta? frågade jag och öppnade kylen. Eros slog sig ner vid vårt köksbord.
- De är lungt, svarade han och jag drog fram en halv vattenmelon.
- inte äns lite melon? frågade jag tog fram en skärbräda. jag började skära melonen i små bitar som jag la upp på ett fat.
- Jo, okejdå. Lite melon kan jag ta, svarade han och jag gick in till vardagsrummet.
- Kom, vi sätter på teven. sa jag och hörde hur Eros kom gåendes bakom mig. Jag ställde ner melonfatet på bordet och satte igång teven, sedan slog jag mig ner i soffan med en filt runt mig. Eros slog sig ner bredvid mig i soffan och började prata.
- Imorgon, kan inte jag få följa med dig till skolan då? eller ja, om skolan tar emot gäster? lixom vet inte vad jag annars ska göra, började han och jag avbröt.
- såklart du kan följa med! Sa jag och Eros log.
- nice, sen efter skolan, kan vi inte typ göra något askul då? Jag har inte vart i Stockholm på typ ett år.
- Kan vi inte dra till grönan då? frågade jag glatt.
- Grönalund?
- Ja! Vi får säkert med oss Felicia också, hon är jätteshysst. sa jag och Eros nickade.
- Absolut! Det skulle vara askul. sa han och jag log.
- Då bestämmer vi det, imorgon blir det grönan! Sa jag glatt. Eros skulle precis öppna munnen och svara när ytterdörren öppnades.
- Hallå? ropade mamma från hallen.
- Vi är här inne! svarade jag och mamma kom in i vardagsummet.
- Nämen hej Eros! Sa hon glatt.
- Hejhej, hälsade Eros trevligt tillbaka.
- Ehm jag ska åka och träna nu men pappa skulle försöka hinna hem till klockan 7 så fixar han något att äta, blir det bra? frågade hon och jag nickade.
- När kommer du hem? frågade jag och mamma ryckte på axlarna.
- det beror på. Men vi ses ikväll i alla fall. sa hon och försvann upp för trappen. Jag vände blicken mot teven igen och fortsatte kolla på programmet som stog på.
Felix Perspektiv nästa dag
Jag gick glatt in i skolan och svängde in mot min korridor. Mitt humör var på topp eftersom jag fyllde år imorgon, och min fest skulle bli såååå bra. Mamma skulle åka bort så jag skulle få hela huset för mig själv, och typ i princip hela skolan skulle komma. Alla snackade om det, hur lyckat det skulle bli och hur kul alla skulle ha. Jag gick genom korridoren och precis när jag kom fram till mitt skåp fick jag ögonkontakt med en person som jag inte sett på månader, killen jag hatade mest av allt. Jag frös till is och ett stort flin placerades på hans läppar. Vad i helvete gjorde han här?! Han började gå mot mig med Saga efter sig, och när han var tillräckligt nära hördes hans mörka röst genom korridoren.
- Tja Felix! Sa han glatt och la handen på min axel. Snabbt skakade jag av mig hans hand.
- rör mig inte, sa jag lungt och vände mig om för att gå. Han tog tag i mig igen.
- Ey, vad är det? frågade han förvånat och jag höjde på ögonbrynen.
- Rör mig inte! Sa jag ännu en gång, tydligare. Eros tog oskyldigt upp händerna vid huvudet. Jag hörde Saga sucka men jag brydde mig inte, istället vände jag och gick raka vägen mot klassrummet. Jag satte mig vid en ledig bänk längst bak och bara väntade tills lektionen började. tankarna snurrade runt och runt i huvudet. Vad gjorde han här? I min skola? Skulle han börja här? isåfall var jag körd. Det var ungefär han som förstörde allt mellan mig och Saga. Jag kunde inte annat än hata honom. Dom kom in i klassrummet och satte sig vid Felicia. Dom började högt diskutera och jag kollade surt ut genom fönstret.
- Men följer du med till gröna lund då? hörde jag Saga fråga. Jag kollade mot dom och såg hur Felicia nickade.
- Absolut! Blir det bara vi tre? frågade hon.
- Japp, ni får visa mig runt, jag har inte vart där på aslänge! Sa Eros upphätsat. Jag höjde på ögonbrynen. Aldrig i livet att jag tänkte låta dom två vara på grönan tillsammans, aldrig. Vem vet vad som skulle kunna hända? Eros såg bra ut, och att Saga skulle kunna falla för honom var absolut inte omöjligt. Snabbt tog jag upp mobilen och knappade in ett sms till Omar, som inte var här ännu. "Vi ska till grönan efter skolan" skrev jag kort och skickade iväg. Jag skulle behöva hålla koll på dom, han fick inte röra henne. visst, hon var inte min längre, men Eros...? Nej, hon förtjänade så mycket bättre. Dörren slogs upp och in kom Omar, han kollade sig omkring i klassrummet, gav Eros en konstig blick och satte sig ner bredvid mig. Han kollade länge på när Eros pratade med Saga och Felicia och sedan kollade han på mig igen.
- Vem är han? frågade han nästan lite oroligt.
- Eros. mumlade jag och Omar höjde på ögonbrynen.
- Eros? är inte det han som....?
- Jo, det är han. avbröt jag eftersom jag förstog vad Omar menade, och inte orkade prata om det, eller om Eros över huvud taget.
- vad gör han här?! fortsatte Omar. Jag suckade.
- Jag vet inte, fick du mitt sms? Omar nickade.
- varför ska vi dit? frågade han.
- Jo, för att dom där tre, ska dit och aldrig i livet att jag låter Saga och Eros vara själva på grönalund. jag antar att du också vill följa med, med tanke på att Felicia har typ ganska lätt att bli kär. sa jag menande och Omars käkar spändes och han nickade sammanbitet.
Sagas Perspektiv
Dagen gick fort och jag kände hur jag blev mer och mer irriterad på Felix ju mer tiden gick. Hans elaka kommentarer och dryga blickar han gav Eros, dom fick mig att vilja slå till honom. Visst, han hatade Eros, men han kunde väll åtminstonde försöka bete sig. Jag skakade bort min irritation och fokuserade på läraren istället. om bara några minuter var lektionen slut, och då skulle vi till grönan och bara ha kul. Felicia och Eros hade kommit bra överäns, vilket Omar verkade störa sig rejält på. Jag tyckte nästan lite synd om honom, eftersom Felicia bara helt plötsligt börjat ignorera honom.
- Ja, det var väll allt jag hade att säga. glöm inte läxan tills imorgon! Sa läraren glatt, hela klassen började prata och röra sig bort från klassrummet.
- Nu blir det grööönan! Utropade Felicia glatt. Eros gjorde en liten glad dans och vi skrattade.
- Vi ska åka allt! Sa Eros bestämt och jag skakade allvarligt på huvudet.
- Jag åker inte insane, twister eller eclipse, eller några sånna läskiga, började jag när Felicia avbröt.
- Komigeeeeen Saga, vi är ju där med dig!!
- Ja precis, du kan hålla mig i handen! Sa Eros med gullig röst och tog tag i min hand. Jag skrattade och skakade på huvudet.
- sorry, dom får ni åka själva! Jag kan kolla på. sa jag bestämt. Felicia suckade.
- Som du vet är jag hyfsat bra på att övertala.... sa hon och jag bara skakade på huvudet,
- Ledsen. sa jag ännu en gång.
Sagas Perspektiv några timmar senare
Vi hade gått runt på grönan i några timmar och hunnit med dom flesta roliga karusellerna, jetline, twister, kvasten, slänggungorna, och spökhuset vilket var ungefär det läskigaste som hänt mig, Jag har aldrig vågat gå där men som Felicia sa är hon bra på att övertala. Jag hade i princip klämmt sönder Eros hand när vi kom ut, och nu ville dom få med mig på insane.
- Snäääälllaaaaaa! Bad Felicia och jag skakade på huvudet.
- Jag tänker inte, jag vägrar! Sa jag bestämt.
- Kom igeeen, jag bjuder på glass! Sa Eros och jag skakade lika bestämt på huvudet.
- Du får donken på vägen hem! Försökte Felicia men jag skakade på huvudet ännu en gång.
- Jag tänker inte åka, aldrig! Sa jag och dom suckade.
- Som du vill. muttrade Felicia surt. Eros gav mig en sista hundblick men jag kollade bort.
- Jag väntar här, vaktar era väskor. sa jag och slog mig ner på en bänk. Felicia suckade och gav mig en arg blick.
- Visst. ha såååååå kul. sa hon surt och drog med sig Eros bort mot kön. Jag skrattade och skakade på huvudet. När Felicia inte fick sin vilja igenom blev hon alltid sur, inte för att hon var så jätteseriös nu, men lite sur var hon nog på riktigt. Jag tog upp mobilen och kollade klockan, 18.17, kanske var det dags att äta något snart? jag var riktigt hungrig. Jag kollade bort mot kön till insane och insåg att den var riktigt lång, här skulle jag nog få vänta ett tag, Kanske kunde jag ta något att äta så länge? jag reste mig och gick bort till en hamburgarresturang. jag ställde mig i kön och kollade vad jag skulle ta. En cheeseburgare och en cola fick det bli. Jag kollade framför mig och såg två killar med huvudena ner i marken. Dom stog nära varandra och viskade lågt. Det tog mig inte lång tid innan jag såg att det var Felix och Omar.
(SÄTT PÅ "WHEREVER YOU GO" AV: RON POPE)
- Felix...? sa jag men personen framför gav inte ifrån sig någon reaktion. jag petade han försöiktigt på axeln och han vände sig om.
- Va? Nämen heeej Saga! Sa han förvånat och jag höjde på ögonbrynen. Min blick flackade mellan Omar som stog och pillade med sina nycklar och Felix som drog handen genom håret varannan sekund.
- Vad gör ni här? frågade jag nästan lite småsurt, jag menar, hur kommer det sig att dom är här på exakt samma dag som oss?
- Jaaa.. vad brukar man göra här? sa Felix med ett litet nervöst skratt. Jag log snett och ryckte på axlarna. Det blev tyst tills Felix öppnade munnen igen.
- Såå, vad gjorde Eros på vår skola idag? frågade han och jag kollade upp på honom.
- Han är här och hälsar på. svarade jag kort och Felix bara nickade.
- Hur länge?
- Till söndag. svarade jag och Han kollade fundersamt på mig, sedan nickade han.
- Okej, meeen jag och Omar ska gå så vi ses väll på Fredag på min fest, eller? frågade han och jag svalde hårt.
- Ehm, jo på tal om det... Eros är ju lixom här och jag kan ju inte direkt lämna honom hemma hos mig och dra på fest, så är det okej om han typ... följer med? frågade jag försiktigt. Jag kollade på Felix som fick ett förvånat ansiktsuttryck, sedan kollade jag på Omar som höjde på ögonbrynen.
- Är du helt jävla seriös? frågade Felix chockat och jag bet mig hårt i läppen.
- Snälla, vad annars ska jag göra? frågade jag och Felix skakade på huvudet.
- jag fyller år Saga, tror du helt seriöst att den personen jag hatar mest av allt i hela världen ska vara på min fest? frågade han argt och jag kände hur jag blev lite irriterad.
- Ursäkta? han är min kompis Felix, tänk på vad du säger! Sa jag surt och han bara suckade.
- Och hur han kan vara din kompis är bara så jävla stört, fattar du inte? det var han som gjorde så det tog slut mellan oss två! Det var han som förstöde allting! Nästan skrek Felix. Omar försökte tysta ner honom och jag bara skakade på huvudet.
- Om det var någon som förstörde så var det du. Eros har inte ett skit med det där att göra! och Förrästen trodde jag vi hade kommit över det där för länge sedan, det är inte vi två långre Felix, och det kommer inte bli, snälla förstå det! Sa jag högt och Felix blick blev helt tom. Han kollade länge på mig innan han tog ett djupt andetag.
- Gör vad fan du vill. Ta med honom på festen, visst. mumlade han innan han gick med snabba steg därifrån. Jag kände hur något högg till innuti mig. jag svalde hårt och höll emot tårarna som ville komma. Varför skulle jag alltid förstöra allting?
Holaaaaaaaaa! Del 99 wooohooo, snart hundra kapitel juuu!! Aja, hoppas ni har haft ett bra lov hitills trots det dåliga vädret... jag har haft det helt okej i alla fall! Vart på läger, campat, sovt hos Julia, firat midsommar och bara tagit det luuungt!
Men ni får ha det så bra så kommer nästa del så fort som möjligt, PUUUSSSS
OUR LOVE DEL 98
Tidigare
Sagas Perspektiv
- Du... hur mår du? frågade han försiktigt. Jag kollade upp på honom och ryckte på axlarna.
- Helt okej. dudå? frågade jag och han ryckte på axlarna.
- Helt okej. sa han och jag nickade.
- jag saknar dig, sa jag och Oscar nickade instämmande.
- jag saknar dig också, as mycket. sa han med en liten suck.
- Kan vi inte bara börja om? frågade jag.
- Jo, vi gör det. Vi låtsas som om det här bara inte har hänt. Sa han och jag nickade instämmande.
- Så... Vänner? frågade jag och ett leende spreds på Oscars läppar.
- Vänner. Sa han och Jag log tillbaks.Sagas Perspektiv
Tåget rullade in och jag kände ett leende spridas på mina läppar. Jag hade inte äns pratat med Alice på flera dagar, och ikväll skulle hon få berätta allt! Jag kollade på Felicia som såg lika nöjd ut hon.
- Ser du henne? frågade Felicia när folk hade börjat kliva av tåget. Jag skakade på huvudet och sökte med blicken.
- Nä, inte än... mumlade jag och försökte se henne bland allt folk. plötsligt såg jag henne komma gående mot oss med snabba steg. Hon hade på sig ett par mörkblå shorts och en söt, ljusrosa blus. I pannan hade hon ett par solglasögon och hennes ljusbruna hår var uppsatt i en stor bulle mitt på huvudet.
- Heeeej! Sa hon glatt när hon kom närmre.
- Aliiiiceeee! Sa jag lika glatt tillbaka och hon drog in både mig och Felicia i en stor gruppkram.
- Åååh gud vad jag har saknat eeeer.... mumlade hon utan att släppa kramen.
- vi har saknat dig också! Sa Felicia och jag nickade instämmande. Felicia och Alice kände ju inte varann superbra men båda var mina bästavänner, så dom hade ju träffats en hel del under lovet. Vi släppte kramen och Alice kollade på mig med en glad blick.
- Gud jag är vråååålhungrig, kan vi inte äta något? frågade hon och jag nickade instämmande.
- Kan vi inte äta ute? det är ju fint väder och så. frågade Felicia.
- Jooo! Gud vad gott. sa Alice. Jag log och vi lämnade tågstationen.
- så, vad är ni sugna på? frågade jag och såg hur båda tänkte efter.
- Pizzaaaaa!!! Sa Alice uppspelt. Jag skrattade.
- Pizza blir bra! Vi kan väll äta där? frågade Felicia och pekade på en pizzeria längre bort.
- Jo! dom har aaaasgoda pizzor, jag åt där med Felix nån gång i somras. sa jag och började rikta mina steg ditåt.
- Hur är det med honom förrästen? eller asså, hur är det mellan dig, han och Oscar? Kan du fortfarande inte bestämma dig? frågade Alice. Eftersom jag inte pratat med henne på ett tag så visste hon ingenting av det som hänt.
- Asså... igår.... då typ, pratade jag med dom och vi har bestämmt oss för att bara vara vänner alla tre. sa jag och Alice kollade förvånat på mig.
- så... du typ känner inget för dom längre? frågade hon och jag log.
- Jo, såklart. Men asså, det gick inte... om jag hade valt den ena hade jag fortfarande haft känslor för den andra och det hade inte funkat, så jag gjort det ända möjliga. sa jag och Alice nickade.
- Du är så smart Saga. Det var bra gjort. sa hon och jag log.
- Hur går det mellan dig och Omar då? frågade Alice och kollade på Felicia. hon ryckte lätt på axlarna.
- Jag vet inte äns själv, det kanske bara var en sommarromans. Vi pratar lixom inte äns. sa hon och Alice nickade.
- Åh.. vad synd, jag menar, ni är söta tillsammans. sa Alice och felicia log.
- Ja, men jag kör nog som Saga ett tag nu, killpaus. sa hon och vi skrattade, klev in på pizzerian och ställde oss i kön.
- Hur går det mellan dig och Ogge då? frågade jag efter en stund och Alice log svagt.
- Vi pratar hela tiden, på sms, telefon, skype, allt sånt... men lixom, jag har väll börjat inse att det inte kommer funka. Kanske ska jag förska glömma honom, han är så upptagen hela tiden. det händer ofta att jag ringer eller så och får bara ett kort litet sms där det står att han inte har tid. Och jag saknar honom så himla mycket. Det lättaste vore om jag bara hittade någon i min stad i stället. Men... jag älskar honom så mycket, jag vill ju inte byta ut honom direkt. sa hon och jag nickade långsamt. Vi kom fram i kassan och en kille kollade på oss med ett leende.
- hej tjejer, vad vill ni ha? frågade han. jag kollade på menyn.
- ska vi dela på en familjepizza? frågade jag och både Felicia och Alice nickade.
- och jag vill ha cola till! Sa Alice och Felicia nickade instämmande.
- Jag också! Sa hon och jag log mot pizzagubben.
- Okej, så, en hawaii familjepizza och 3 cola. sa jag och gubben skrev upp allt på ett papper.
- det blir 189 kronor. sa han och jag satte i mitt kort, slog in koden. killen försvann och började fixa vår mat.
- Jag kan tänka mig att Ogge jobbar ganska mycket med The Fooo just nu, och jag tror verkigen han hatar att inte vara vid dig lika mycket som du hatar det. sa Felicia för att fortsätta på konversationen vi hade innan och Alice nickade.
- Jo, jag vet. Men, det får gå som det går. Jag tänker vänta och se helt enkelt. sa hon och pressade fram ett leende.
- det är tur att vi har varandra, att vi ger varann tips och allt. Alla tre av oss har det jobbigt just nu men tillsammans klarar vi dethär. sa jag och Tjejerna nickade instämmande.
- Det är därör jag älskar er så mycket, tjejerna där hemma förstår inte, dom har inte vart här och dom känner inte Ogge. sa Alice och jag log svagt.
- även om det tar en stund att åka hit så vet du att du får komma näääär du vill, sa jag och Alice log igen.
- tack. ni får komma till mig också, när ni vill! Du har aldrig vart hos mig va Felicia? frågade hon och Felicia skakade på huvudet.
- Neeej! Sa hon.
- Men åååh! det mååååste du, det är jättemysigt, dom bor precis vid vattnet, och deras hus är gigantiskt! Sa jag och Felicia log.
- ååh, då får ni ta med mig ut dit då! Sa hon och jag nickade ivrigt. Precis då kom killen med vår pizza. jag gav honom ett sanbbt leende innan vi gick och satte oss på uteserveringen.
- Ni kan väll komma i helgen? vi kan ha jättemysigt och ta kvällsdopp och... började Alice men jag avbröt henne.
- Juste på tal om helgen! Felix fyller år! han har fest på Fredag och jag skulle fråga om ni ville komma? sa jag och dom sken upp.
- Jaaa vad kul! Sa Alice och Felicia nickade instämmande.
- Vilka mer ska dit? frågade Felicia och jag ryckte på axlarna.
- Felix sa att alla skulle komma, vad han menar med det återstår att se. sa jag och dom nickade.
- men ja, såklart, det låter ju askul! sa Felicia.
- då kanske det händer nåt mellan dig och Omar, eller vad säger du? frågade jag och Felicia skrattade.
- jag skulle ju ta killapaus sa jag ju! sa hon och vi skrattade.
- lycka till. sa jag och Felicia bara himlade med ögonen. Killpaus för Felicia skulle inte funka. Hon var som galen i killar, hennes liv handlade i prinicip om killar. Det skulle inte förvåna mig om hon blev störtkär i Eros när han kom hit imorgon, jag menar, han är snygg, och felicia faller lätt.
- Och detdär med festen... jag har ett litet problem. Sa jag plötsligt och kollade allvarligt på Alice och Felicia.
- vadå? frågade Alice och jag drog en hand genom håret.
- kolla, imorgon... då kommer Eros hit, ni vet han från Grekland. Han ska sova hos mig tills Söndag, och lixom... han är ju inte direkt felix favorit om man säger så... sa jag tveksamt.
- och? det är väll bara att dom inte behöver vara med varann? sa Alice oförstående.
- Ja men asså, festen... jag kan ju inte bara lämna honom hemma och dra på fest? men lixom... vad ska jag säga till Felix? " Din värsta fiende följer med på din fördelsedagsfest om det är okej?" suckade jag och tog en bit från min pizza som jag helt glömt bort stog framför mig på bordet. Jag såg hur både Felicia och Alice tänkte efter.
- Du behöver ju inte säga det så, du kan ju försöka förklara hur det är. felix måste faktiskt acceptera att ni är vänner, plus att det är ju inget mellan dig och Felix längre. Sa Alice och jag nickade långsamt.
- Alcie har rätt, var bara ärlig och så får du se hur det går. Fyllde Felicia i.
- Jag får väll göra det då... mumalde jag och stoppade in ännu en bit pizza i munnen.
Ogges Perspektiv
- Sådär, då kan ni börja plocka ihop och gå på lunch! sa Matteläraren med en hes röst och jag plockade snabbt ihop mina böcker.
Jag kollade på Oscar som satt med musik i öronen och inte verkade hört något av läraren sagt. jag drog ut ena hörluren och han kollade snabbt upp på mig.
- Vi har slutat. sa jag och Oscar nickade, plockade ihop sina grejer och reste sig.
- Har vi lunch nu? frågade han medan vi gick bort mot skåpen.
- japp, fisk tror jag det skulle bli. svarade jag och Oscar gjorde en äcklad min. Jag skrattade och låste upp mitt skåp. Jag slängde in mina böcker och tog upp en nästan tom ramlösa från väskan. jag skruvade upp korken och tog en stor klunk.
- Så, du kommer på Felix fest i helgen va? han fyller ju år. frågade Oscar och jag nickade.
- Såklart, kommer bli grymt! Svarade jag glatt, skruvade igen korken igen och la ner den nu tomma flaskan i väskan igen.
- jag hörde att Alice kanske skulle komma förrästen, fortsatte han med ett litet flin och jag kände hur ett leende spreds på mina läppar.
- Jag vet, eller, Felix sa något om att Saga skulle fråga henne i alla fall. sa jag och oscar nickade.
- Saknar du henne? frågade han och jag nickade.
- som fan, det känns så himla tomt utan henne här.
- Förstår det. mumlade han och vi började gå bort mot matsalen.
- Är det helt lungt mellan dig och Felix nu eller? frågade jag och Oscar nickade.
- Ja, eller asså jag tror det i alla fall. Vi bestämmde oss typ för att lägga detdär bakom oss. Vi förstörde ju för alla lixom, sa han och jag nickade.
- Jag har saknat att vara med er två samtidigt, sa jag och Oscar nickade.
- samma här. Men jag har en känsla av att det kommer bli bra nu, jag ska komma över Saga så fort som möjligt, det är lixom ändå ingen idé att kämpa för jag är nästan helt säker på att hon varken kommer ta tillbaks mig eller Felix nu. sa Han och jag nickade instämmande.Vi klev in i den andra byggnaden där matsalen låg, med tunga steg började vi gå mot fisken som luktade ända hit.
(SÄTT PÅ "SUMMER LOVE" AV ONE DIRECTION)
- Ehm Ogge, är inte detdär Alice? Frågade Oscar plötsligt. Jag gav honom en konstig blick och kollade sedan vidare åt hållet Oscar pekade. Där stog hon och skrattade med Saga och Felicia. Hon hade på sig dendär tröjan jag älskade, som fick henne att se så himla fin ut. den matchade lixom hennes ögonfärg så bra. Jag gav Oscar en snabb blick.
- Kom, vi går härifrån. mumlade jag och drog tag i hans arm.
- Men va? ska du inte gå fram? frågade Oscar förvånat. Jag suckade och kollade bort mot henne ännu en gång.
- Vad gör hon här? frågade jag utan att slita blicken från henne, och Oscar bara ryckte på axlarna. Jag bet mig hårt i läppen och precis då vände Alice huvudet och mötte min blick. flera sekunder gick och vi stog och bara kollade på varandra. Mitt hjärta började slå hårdare i bröstet och jag kände hur nervös jag blev. Vad skulle jag göra? Vi kunde inte stå och stirra på varann längre nu, jag var tvungen att göra något. Jag drog en hand genom håret och gick med snabba steg fram till henne. Ett litet leende spreds på hennes läppar och innan någon hann öppna munnen omfamnade jag henne i en stor kram. Hon kramade hårt tillbaka och jag drog in doften av hennes mjuka hår.
- Ogge... mumlade hon och jag pussade henne på axeln. Vi släppte kramen och jag kollade ner på henne, granskade hennes ansikte och la en slinga av hennes hår bakom örat.
- Hur mår du? frågade jag med blicken fäst i hennes ögon. Hon log ett gulligt litet leende.
- Nu, när du är här, bra. sa hon och jag kramade om henne igen.
- Jag har saknat dig så mycket... viskade jag och kände hur hon nickade.
- Jag har saknat dig också. viskade hon tillbaka.
- Men vad gör du här...? har inte du skola? fortsatte jag och hon släppte kramen, skakade på huvudet.
- Studiedag. sa hon och ryckte lätt på axlarna.
- Hur länge stannar du?
- Åker hem ikväll. svarade hon kort. Jag skakade på huvudet.
- sov hos mig. bad jag och hon suckade.
- Ogge... jag har ju skola imorgon... Sa hon och jag gav henne en ledsen min.
- Men snälla.... jag har saknat sig så mycket, du kan inte bara åka igen! sa jag och la mina händer på hennes axlar. Hon suckade ännu en gång.
- Jag kan inte Ogge. Vad ska jag säga till mina föräldrar? Jag måste hem. sa hon allvarligt. Jag suckade och kollade mig omkring. Oscar stog och pratade med Saga och Felicia en bit bort.
- Om jag sover hos dig då? Frågade jag tillslut och kollade hoppfullt på henne. Hon log lite snett.
- Vad jag vet, har du också skola imorgon... sa hon höjde ena ögonbrynen. Jag la huvudet på sne.
- Snääääälla... bad jag igen och hon suckade.
- Okejdå, bara för att jag har saknat att vakna upp bredvid dig. sa hon med ett litet flin. Jag log stort och mumlade ett "yes".
Oscars Perspektiv
Jag satt nervöst med mobilen i handen och kollade mig omkring i parken. det var fullt med folk. Ännu en gång slog jag ner blicken i mobilen. Vad var det som var så svårt? Det var ju bara att ringa. Vad trodde jag hon skulle säga? det kunde ju inte gå dåligt. Jag tog ett djupt andetag, tröck på den görna knappen och la mobilen mot örat. Signalerna gick fram tills en ljus röst hördes i andra änden.
- Hej det är Daniella? Sa hon glatt. Jag harklade mig och rätade på ryggen där jag satt.
- Öhm, hej, det är Oscar! Sa jag nervöst och det blev tyst ett tag i andra änden.
- Oscar...? frågade hon fundersamt och först då kom jag på att jag aldrig nämnt mitt namn den gången vi träffades.
- Eh, duvet, killen som är skyldig dig en fika, och en ny tröja. Sa jag och hörde henne skratta till från andra änden.
- Jaså duuuu, och du vill....? skämtade hon. Jag gjorde som henne och gav ifrån mig ett litet skratt.
- Lust att ta en fika? och fixa en ny tröja till dig, idag? Typ... nu? frågade jag nervöst.
- Jo det funkar, vart ska vi mötas i såfall? frågade hon och jag kollade mig omkring. Jag satt i kungsträdgården så vi kunde ju mötas på plattan eftersom det var ganska nära.
- Plattan? föreslog jag.
- Perfekt! Är i närheten så vi kan väll ses där om några minuter?
- Blir perkfekt. Vi ses! Sa jag och la på. Med ett leende på läpparna reste jag mig från parkbänken och började tränga mig förbi allt folk och gå mot plattan. Jag kom dit och sökte med blicken efter henne. Hon såg inte ut att vara här ännu så jag tog upp mobilen och kollade klockan, bara 6 minuter hade gått, ta det lungt Oscar. tänkte jag och tog ett djupt andetag.
- Oscar...? Sa en ljös röst prövande. Jag vände mig om och såg Daniella framför mig.
- Heeej! Sa jag glatt och ett leende spreds på hennes läppar. Hon sträckte försiktigt ut armarna och jag omfamnade henne i en väldigt stel kram. jag skrattade nervöst och kliade mig i nacken.
- såååå...? sa jag och kollade försiktigt upp på henne.
- Fika? frågade hon och jag nickade.
- Har du typ nått... favoritcafé eller nåt? frågade jag och hon ryckte på axlarna.
- Spelar ingen roll, bestämm du. sa hon och jag nickade bort mot "Waynes Coffee"
- Där? frågade jag och hon nickade. Med en stel tystand gick vi bort mot fiket och ställde oss i kön. Vi stog en stund och kollade på bakelsena tills Daniella öppnade munnen igen.
- Såå vad ska du ta? frågade hon och jag rynkade på pannan.
- en chokladboll och en cola tror jag, vad vill du ha? frågade jag och hon tänkte efter.
- jag tar nog samma. Sa hon tillslut. Jag nickade och beställde tills oss båda. Som väntat hade hon velat betala själv, men såklart lät jag henne inte göra det. Vi slog oss ner vid ett bord långt in på cafeet. Till en början blev det ganska stelt, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga, och det verkade inte Daniella ha heller. Jag harklade mig nervöst och kollade på henne.
- Så, hur mår du? började jag för att starta en konversation.
- Jodå det är bra. Hur är det själv? frågade hon.
- Bara bra, lite mycket kanske men annars är det bra. sa jag och hon nickade. De blev tyst igen men nu var det Daniellas tur att öppna munnen.
- Öhm, jag tog med din tröja. sa hon och öppnade sin väska. Hon sträckte fram tröjan hon lånat tidgare och jag tog tacksamt emot den.
- Tack! Har du nån favorit affär eller nåt? frågade jag och hon skrattade.
- Du, det är lungt. Du behöver inte köpa en ny tröja till mig. sa hon och jag suckade.
- Såklart jag ska. Har du någon favoritaffär? frågade jag igen och hon bara skakade på huvudet.
- Jag vill inte att du ska lägga ner dina pengar på mig. sa hon och jag höjde på ögonbrynen.
- Jag bryr mig inte, Jag är skyldig dig en tröja. sa jag allvarligt och hon suckade.
- Okej, jag känner dig inte men en sak vet jag, du är riktigt envis. sa hon och ett flin placerades på mina läppar. Jag ryckte på axlarna samtidigt som jag tog ännu en klunk av colan.
- som du sa känner vi ju inte varann sååå, vi kör lite frågor. sa jag när jag svalt ner drycken. Daniella kollade upp på mig och nickade.
- Sure, börja du. sa hon och jag tflinade stort.
- Har du någon favorit affär? frågade jag igen och Daniella skrattade högt.
- Är det de ända du vill prata om? skratatde hon och jag skrattade till.
- Okej nej, jag skoja, hur gammal är du? frågade jag och tänkte att vi kunde ta detdär med tröjan senare.
- 98a, Du?
- 97a, din tur. sa jag och hon tänkte efter.
- Har du några typ, fritidsintressen? frågade hon och jag nickade.
- typ, sjunga och dansa är väll det jag gillar mest, svarade jag och hon nickade intresserat.
- coolt, jag gick faktiskt på dans när jag var liten men sen provade jag på cheerleading och sen dess har jag fortsatt med det. svarade hon och jag höjde på ögonbrynen.
- Så du är cheerleader? frågade jag inponerat och hon nickade.
- Yes, har hållt på sen jag var typ 8.
- Häftigt, så du kan typ göra massor volter och grejer? frågade jag och hon nickade igen.
- Det är rätt så svårt, och krävs mycket träning. Men om man tycker det är kul så blir det ju mycket lättare, sa hon och jag nickade.
- coolt, har du fler intressen? frågade jag och hon tänkte efter.
- Hmm, nä, inte direkt. Svarade hon kort och tog en klunk av sin cola. Det blev tyst ännu en gång och jag tänkte på Felix fest. skulle jag fråga om hon ville komma med? Det skulle nog vara okej för Felix, plus att då skulle jag ha en andledning att träffa Daniella igen, på festen.
- Är du upptagen på Fredag kväll? frågade jag plötsligt och Daniella skakade på huvudet.
- Nope, vadårå?
- Jo, min kompis har födelsedagsfest och jag undrar om du typ... vill komma med? frågade jag och hon kollade tveksamt på mig.
- Men... jag känner ju inte honom? sa hon fundersamt.
- Och? du känner mig, nästan. sa jag med ett flin. Hon skrattade till.
- Jag vet inte... Det kommer vara jag och massor främlingar, är det äns okej att jag kommer? jag menar, på en främlings födelsedagsfest...
- Snälla! Jag lovar, det är okej. Du är där med mig hela tiden. sa jag och hon rynkade på näsan.
- Om du lovar att jag inte blir ensam. sa hon och jag nickade.
- pinky promise? frågade jag och sträckte fram mitt lillfinger. Hon krokade fast det med sitt och log stort.
Hellooooo det var ett tag seeeen vilket jag (som vanligt) skäms över.... Men här har ni i alla fall del 98!!! Whoooppppp ;)))
Har såklart fått kommentarer om att det tar lång tid osv och att jag tappar läsare osv, och jag veeet, det är tråkigt men har inte lika mycket tid alls :( Fick en kommentar där det stog att jag borde göra kortare kapitel och lägga upp oftare, så tänkte köra så tror jag! För får sååååå dåligt samvete av att inte uppdatera :( Nu är det i alla fall Sommarlov (wooohoooo) och jag antar att jag kommer ha mer tid! Så att yeees, antar att det blir bättre uppdatering nu. Men hoppas ni har haft det bra tiden vi inte hörts och såååå.
btw förlåt att jag inte svarat på era kommentarer och så heller men yeeessss ska sätta mig och göra det nu! Ni är bäst som orkar stanna även om jag suger på att uppdatera... ska sätta mig och skriva nästa del nuuu! Men vi hörs SNART.
Och hoppas alla som är/ska på One direction har så kuuuul! Puuusssssss
OUR LOVE DEL 97
Tidigare
Jag klev in genom skolans dörrar och släpade mig bort till mitt skåp, jag låste upp det och kollade på schemat, SO om 10 minuter. Jag suckade och när jag stängde skåpet stog Felicia där. Jag röck till och Felcia flinade stort.
Sagas Perspektiv
- okejdå, det går bra, vi har ju gästrummet som han kan sova i. sa Hon och jag log ännu större.
- Yeeees! Tack, tack, tack! Sa jag glatt. mamma och pappa bara log, och jag sprang upp på mitt rum igen. Jag satte mig skräddare på sängen och började knappa in ett sms. "Heeej! Jodå jag mår helt okej faktiskt, hur är det med dig? jag saknar dig också, och absolut får du sova här! Åååh vad kuuul! Vilken dag kommer du? Kram, Saga" Skrev jag och la mig ner på sängen. Gud vad kul, jag hade haft så mycket att tänka på att jag nästan glömt bort Eros, men nu, när han skulle komma hit... Åååh det skulle bli sååååååå kul! Plus att han var riktigt snygg. Jag log och slöt ögonen till ett nytt försök att somna.
Sagas Perspektiv nästa dag
Jag klev in genom skolans dörrar och släpade mig bort till mitt skåp, jag låste upp det och kollade på schemat, SO om 10 minuter. Jag suckade och när jag stängde skåpet stog Felicia där. Jag röck till och Felcia flinade stort.
- gud vad du skrämms! Sa jag och hon skrattade till. Jag kollade undrandes på henne eftersom det var ganska tydligt att hon ville något.
- vad är det? frågade jag när hon inte sa något. Felicia ryckte bara på axlarna.
- jag tänkte bara fråga... asså, hur det gick igår...? frågade hon försiktigt. Jag bet mig löst i läppen och kollade upp på henne.
- Det gick... bra. Sa jag och Felicia kollade länge på mig.
- Vad sa du till dom? frågade hon och jag slickade mig om läpparna.
- att jag inte kunde välja någon, att vi bara skulle vara vänner. Sa jag med en axelryckning och Felicia nickade.
- Det är jättebra Saga, jag är stolt över dig... sa hon och jag kramade om henne hårt.
- tack, mumlade jag och kände hur felicia log.
- Hur tog dom det? frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag tror det kommer bli svårare för Felix än för Oscar. men... Jag ska verkligen hålla dom som bara vänner nu, jag tror det blir lättare så. Jag behöver en paus från allt drama. Sa jag och Felicia nickade förstående.
- Vet du vad jag tycker? frågade hon och jag skakade nyfiket på huvudet.
- vadå? frågade jag och ett litet leende spreds på hennes läppar.
- Vi har tjejkväll, hemma hos dig ikväll. vi kan bjuda hit Alice också om du vill, och om hon kan, så kollar vi på film, äter massor godis, och har det mysigt. sa hon och jag log stort.
- vill du det? frågade jag och hon höjde på ögonbrynen.
- Ja! kan vi inte gå till dig direkt efter skolan? så ringer vi Alice också. Hon hade sagt något om att hon hade studiedag imorgon så hon kan ju sova kvar. sa hon och jag nickade ivrigt.
- Guud avd mysigt, tack! Sa jag och hon kramade om mig igen. Vi stog tysta en stund och bara kramades tills jag tillslut öppnade munnen igen.
- Har det hänt något nytt med Omar förrästen? frågade jag och Felicia ryckte på axlarna.
- Nope, förutom att det är sådär stelt. Jag gick förbi honom i morse och vi kollade inte äns på varandra. Jag vet inte varför. sa hon och jag nickade långsamt.
- Jag finns om du vill prata om det, sa jag och Felicia log.
- Jag vet. Svarade hon och jag log tillbaka.
- förrästen! Vet du vem som smsade mig igår? frågade jag och Felicia skakade nyfiket på huvudet.
- vem?
- Eros, du vet han jag träffade i Grekland. han ska bo hos mig i några dagar. sa jag och log stort. Felicia fick ett flin på läpparna och började höja upp och ner på ögonbrynen.
- Ohhh... sa hon och jag skrattade, slog till henne på armen.
- Jag ska faktiskt ta en killpaus, och Eros är bara min vän! Sa jag och Felicia skrattade.
- Jag vet gumman, förlåt. sa hon och jag himlade med ögonen.
- vi börjar snart, ska vi gå? frågade jag och hon nickade, la sin arm runt mina axlar och log. Jag skrattade och vi började gå mot engelskaklassrummet. korridoren vi gick igenom var ganska tom och precis när vi närmade oss klassrummet kom Felix utifrån. Han hade kepsen rakt fram på huvudet och hans blick var fäst i mobilen. Jag harklade mig och han kollade upp på oss. Snabbt gav jag honom ett litet leende, men lika snabbt kollade han ner i mobilen och fortsatte bort mot sitt skåp. Jag kollade med höjde ögonbryn på Felicia och drog med mig henne sista biten i klassrummet
- Såg du detdär? Han kollade inte äns på mig! Sa jag och Felicia nickade långsamt.
- Han är ju såklart ledsen Saga, han tyckte väll det var pinsamt helt enkelt. sa hon och jag suckade, slog mig ner vid en ledig plats längst bak i klassrummet.
- Jag vill ju att vi ska kunna vara vänner... mumlade jag och Felicia satte sig ner bredvid mig.
- Godmorgon flickor, sa var SO lärare Kristina. Hon var en kort ganska gammal tant med puckelrygg och grått hår uppsatt i en bulle mitt på huvudet. Hennes runda glasögon satt nere på näsan och hon hade nästan alltid på sig någon tunika, en kjol och ett par klackskor.
- Godmorgon, sa jag och Felicia samtidigt och gav henne ett varsitt leende. Hon log tillbaks och tog upp en whiteboard penna från katerdern. Hon skrev "MILJÖ" med stora bokstäver över hela tavlan och vände sig mot klassen igen. Precis när hon skulle börja prata öppnades dörren till klassrummet. Felix kom in, han svepte med blicken över klassrumemt och satte sig sedan bredvid Omar. Kristina väntade tills Felix satt sig ner och sedan började hon prata.
- Så, godmorgon ungdomar. Idag ska vi dra igång ett miljöarbete.Jag kommer dela in er i smågrupper, och så kommer vi jobba nu i några veckor. Alla kommer få ett varsitt område och sen tänkte jag att man får redovisa på valfritt sätt, antingen inför klassen, eller lämna in en uppsats till mig. Sa hon och utspridda suckar hördes i klassrummet. Jag suckade själv lite lågt och la en slinga hår bakom örat.
- Sååå... grupperna då. Mumlade Kristina och började läsa upp massor namn. jag lyssnade spännt efter mitt.
- och tillsist, Saga, Felicia och Felix i en grupp. Sa hon och kollade upp på oss. Perfekt! tänkte jag sarkastiskt och sneglade på Felicia som kollade nervöst tillbaka. jag slängde en snabb blick på Felix, han såg riktigt missnöjd ut.
Kristina delade ut alla papper och det visade sig att vi skulle jobba med WWF. Jag kollade på Felicia.
Kristina delade ut alla papper och det visade sig att vi skulle jobba med WWF. Jag kollade på Felicia.
- Vad säger du? ska vi börja? frågade hon och jag nickade långsamt Vi gick bort till Felix och Omars bord och Felica öppnade munnen igen.
- kommer du Felix? så går vi ut och sätter oss. sa hon och han nickade, reste sig och gick efter mig och Felicia ut i grupprummet. Det var en spännd tystnad och vi satte oss ner vid det runda bordet. jag gjort allt för att försöka fånga Felix blick men han vägrade möta min. Felix drog åt sig papperna vi fått i klassrummet och började snabbt jobba. Jag kollade på Felicia och hon öppnade munnen.
- Ehm... så... Hur ska vi jobba? frågade hon och Felix röck lätt på axlarna utan att kollade upp från pappret. Jag svlade och kollade nervöst på felicia, och sedan tillbaka på Felix.
- Vad står på pappret? frågade jag.
- Vänta. mumlade Felix. Jag suckade högt.
- Kom igen! Ska vi göra dethär bra eller tänker du vara sur genom hela arbetet? frågade jag irriterat och Felix kollade äntligen upp på mig. Kans käkar var spännda och hans blick helt tom. Han ryckte på axlarna ännu en gång och hans blick föll ner på pappret. Jag kollade tröttsamt på Felicia som kliade sig nervöst i hårbotten.
- Visst, som du vill. mumlade jag och tog upp mobilen. Det vart tyst i några minuter tills Felicia rastlöst öppnade munnen.
- Asså... jag förstår att det är lite stelt mellan er och så, men kom igen nu, vi måste göra dethär. sa hon och Felix kollade upp igen. Jag suckade högt.
- Precis, kan du inte bara försöka bete dig som en vanlig människa och låta mig hjälpa till? frågade jag surt.
- Men fattar ni inte? Jag kan inte komma hit och vara så jävla glad efter det dom hände igår. Sa han argt och Jag la ansiktet i händerna.
- Som jag sa igår, kan vi inte bara vara vänner istället? Jag orkar faktiskt inte med mer drama.
- Men Saga du och jag funkar inte som vänner?! Har du inte märkt det? Sa han högre och slog ut med armarna i luften.
- Vi kan väl försöka?! frågade jag argt.
- Inte för att lägga mig i men du måste acceptera Sagas val. sa Felicia försiktigt. Felix suckade.
- Det är inte så jävla lätt att bara acceptera att tjejen jag gör exakt vad som helst för inte känner likadant längre, jag kan inte bara komma över dig på en jävla sekund, som du hela tiden förväntar dig. Jag är kär i dig Saga, riktigt jävla kär, och ja, jag fattar att jag måste gå vidare och ge upp, men snälla ge mig lite tid. Sa han argt och jag pressade hårt ihop läpparna.
- Hur mycket tid behöver du? frågade jag och Felix ryckte på axlarna, rättade till kepsen.
- Hur fan ska jag kunna veta det? frågade han och jag ryckte lätt på axlarna. Felicia suckade högt.
- Du behöver inte nån tid, vad du behöver är att lära dig se Saga som en vän. Sa hon och Felix höjde på ögonbrynen.
- Mm, och det är ju skitlätt. sa han och Felicia skakade på huvudet.
- Det sa jag aldrig, men det kan bli. Ni måste börja göra vänskapliga saker tillsammans, alltså, saker som vänner gör. sa hon och jag kollade frågandes på henne.
- Som vadå? frågade jag och hon ryckte på axlarna.
- Fika eller nåt. sa hon och ryckte ännu en gång på axlarna. Jag kollade prövandes på Felix som suckade och skakade på huvudet.
- Det funkar inte... började han men jag avbröt.
- Felicia har rätt. Om du bara går med på att försöka vara min vän så kommer det bli bra. Tänk vad skönt, slut på allt drama och sånt, vi kan bara ha kul tillsammans. sa jag och Felix kollade tveksamt på mig.
- jag vet inte Saga...
- Kom igen! Vi fikar, idag efter skolan. Snällaaaaaaa! Bad jag honom och ett litet leende spreds på hans läppar.
- Okejdå! Sa han tillslut och jag log stort. Jag fick nytt hopp, om att allt skulle bli bra. Att vara vän med Felix skulle bli så bra.
Oscars Perspektiv
Jag lämnade skolan med tunga steg. Solen sken och det var hyfsat varmt ute. jag skulle till Ogge om två timmar, prata lite och så innan vi skulle till studion. Han visste vad som hänt igår med Saga, och hade såklart frågat hur det var med mig och om jag ville prata om det, vilket jag ville. Allt kändes så konstigt nu, lixom, jag hade så många blandade känslor. Jag visste inte riktigt om det var något idé att fortfarande bråka med Felix... jag hade funderat hela kvällen igår på att ringa honom och försöka lösa det, men jag hade aldrig gjort det. Han hatade mig säkert fortfarande, i skolan hade han undvikit mig hela dagen, eller vi hade inte stött på varnn i alla fall så det var ju så det verkade. Saga lät ganska övertygad när hon sa att vi alla tre bara skulle vara vänner, det verkade inte som om hon hade några planer på att ta tillbaks någon av oss heller. Såklart gjorde det mig så sjukt ledsen, jag menar, jag tycker ju om henne, riktigt mycket. Men på ett sätt kändes det ganska bra, eller asså, missförstå mig inte nu. Det jag menar är att nu är dramat över. Jag skulle verkligen försöka gå vidare, och inte försöka få henne tillbaka. Hon ville ju inte det, och jag vill bara att hon ska må bra. det är det viktigaste. Jag klev på tunnelbanan och bestämde mig för att åka till stan, gå runt och kolla lite innan jag skulle träffa Ogge. Jag kollade mig omkring på den proppfulla tunnelbanan, det var jättemycket folk och väldigt trångt. När den änligen stannade vid TC klev jag av och började med snabba steg gå ut. Jag bestämde mig för att köpa en keffe på pressbyrån, så jag gick in och fram i kassan.
- Uhm, en kaffe. mumlade jag medan den blonda långa tjejen i kassan nickade.
- något mer eller var det bra så? frågade hon med pipig röst. jag skakade på huvudet.
- det är bra så.
- då blir det 20 kronor. sa hon och jag satte i mitt kort, slog in koden medan hon fixade min kaffe. Hon sträckte mig den och jag tog emot den med med ett litet smått leende innan jag gick ut igen. jag satte i hörlurarna och började gå med kaffe i handen. Min blick var nere i marken, jag tog några klunkar och fortsatte tänka på vad som skulle hända nu. Om jag inte löste det med Felix skulle jag förstöra för alla, plus att vi hade ju inget att bråka om längre. Ikväll i studion skulle vi ju träffas och jag hade lovat Ogge att det inte skulle bli något bråk, och att jag skulle försöka lösa det. Mitt i mtt tänkande kände jag hur någor hårt slog emot mig, jag kände hur jag tappade min kaffe och jag kollade chockat framför mig. Där stog en ganska kort, mörkblond tjej med kaffe över hela sin tröja. Hennes stora bruna ögon var uppspärrade och hon kollade förvånat ner på sin tröja.
- Faaaaaaaan! Sa hon stressat kollade upp i min ögon.
- Shit, förlåt! Sa jag chockat och drog ut hörlurarna från öronen.
- Du kan ju försöka se dig för? sa hon irriterat och kollade ännu en gång ner på sin blöta tröja. Jag kliade mig nervöst i nacken.
- Förlåt, jag menar det, jag köper en ny tröja till dig. sa jag och tjejen bara skakade på huvudet.
- Nej! Jag hinner inte det! Jag är redan 10 minuter försenad. Plus att jag måste få denhär att torka på något sätt. suckade hon och kollade sig stressat omkring.
- Du, ta det lungt. jag har en tröja i väskan... sa jag och tog av mig ryggsäcken. Jag började rota i den och hörde hur tjejen suckade djupt.
- Perfekt, att gå runt i killkläder också. kan denhär dagen bli sämre? muttrade hon och drog åt sig tröjan som jag höll fram till henne. Jag slickade mig om läpparna och kliade mig ännu en gång i nacken.
- Förlåt, verkligen. mumlade jag och hon kollade tröttsamt upp på mig.
- Förlåt om jag är så otrevlig, det är bara det att först drar läraren över på lektionen så jag missar bussen, sen kommer jag på att jag har glömt plånboken hemma så jag får åka tillbaka, sen kommer jag hit och krockar in i dig. suckade hon och jag skrattade till. Det blev tyst ett tag och hon la en slånga hår bakom örat.
- sååå, hur gör vi med tröjan sen? Du måste ju få tillbaks den. sa hon och viftade med min tröja i handen. Hon hade fortfarande en rynka mellan ögonbrynen men hon verkade mer avslappnad och inte lika stressad. Jag tänkte efter, om jag bad henne ge mig sitt nummer kunde jag ju bara ringa, plus att det fanns ju då en andledning till att träffas igen. Hon var ju snygg plus att jag behövde komma över Saga så fort som möjligt.
- Ehm, här, skriv in ditt nummer så kan jag ringa. Jag är ändå skyldig dig en ny tröja plus en fika, för att jag gick in i dig. sa jag och sträckte fram mobilen. Tjejen skrattade till och tog emot min mobil, skrev in sitt nummer.
- Glöm inte att ringa då, sa hon och gav tillbaks min mobil. Jag log och kollade ner på skärmen. Han hade döpt kontakten till "Daniella"
- Nejdå, vi hörs... Daniella. sa jag med ett leende. hon log och försvann med snabba steg. jag följde henne med blicken där hon snabbt gick mot tunnelbanan. Efter en stund upptäckte jag mig själv med att fortfarande stå och le mot hållet hon gått, så jag kollade mig snabbt omkring, skrattade lite för mig själv och började gå igen.
Jag och Felix gick tysta genom stan. Det var ganska stelt, så jag försökte snabbt komma på något att säga. Jag bokstavligen hatade när det blev stet, speciellt med någon man kände bra.
- Ska vi fika då? frågade jag och Felix nickade.
- Visst, vart? frågade han och jag tänkte efter.
- Jag är skithungrig, kan vi inte äta donken? frågade jag Och Felix skrattade till.
- Du och ditt jävla donken, sa han och jag skrattade. Vi började med snabba steg gå mot mc donalds. När vi kom in beställde vi och satte oss vid ett ledigt bord.
- Sååå... hur är det med dom andra killarna då? jag har inte pratat så mycket med Omar eller Ogge. sa jag försiktigt och Felix ryckte på axlarna.
- Helt ärligt, jag vet knappt. Jag har vart så upptagen med mina egna problem att jag knappt brytt mig om deras... sa han och jag nickade.
- Dom är bra vänner, dom verkar bry sig. sa jag och han nickade.
- Det gör dom. sa han och jag log.
- Hur är det med Felicia och Alice då? Jag menar, har du hört något om hur det går mellan Omar och Felicia Tillexempel? eller mellan Ogge och Alice? fortsatte han och jag ryckte på axlarna.
- Omar och Felicia pratar typ inte, jag vet inte varför men Felicia beskriver det som jättestelt mellan dom. sa jag och felix nickade långsamt.
- Hmm, Alice och Ogge då? frågade han och jag tänkte efter.
- Jag vet faktiskt inte, men jag ska träffa Alice ikväll så jag lär ju få höra lite då, sa jag och tog en klunk av min Cola. Felix nickade.
- Du förrästen... Jag fyller ju lixom år i helgen... började Felix men jag avbröt honom snabbt.
- Gör du?! frågade jag chockat och han skrattade till. Fan, det skrattet som fick fjärilarna att bli som galna i min mage.
- Yessss, och jag ska ha fest, på Fredag. Du får typ... komma om du vill? frågade han tveksamt och jag sken upp.
- Såklart jag vill! sa jag glatt och Felix log.
- Du kan ta med Felicia och Alice också, sa han och jag nickade ivrigt.
- Shit vad kul! Vilka mer kommer? frågade jag och han tänkte efter.
- Asså, typ alla. sa han och jag nickade förvånat.
- Vilka exakt menar du med alla? frågade jag och Felix flinade.
- Du vet....folk från skolan, killarna, du, jaaa... Typ alla. Alla jag känner. sa han och jag nickade.
Precis innan jag hann svara blippade min mobil till. Jag fiskade upp den från fickan och läste smset som var från Eros. "Tjaaa, du är det ok om jag kommer imorgon? Jag vet att du går i skolan osv men jag får väll göra nåt annat sålänge haha. Stannar till Söndag isåfall? Kram" ett leende spreds på mina läppar och jag började skriva.
Precis innan jag hann svara blippade min mobil till. Jag fiskade upp den från fickan och läste smset som var från Eros. "Tjaaa, du är det ok om jag kommer imorgon? Jag vet att du går i skolan osv men jag får väll göra nåt annat sålänge haha. Stannar till Söndag isåfall? Kram" ett leende spreds på mina läppar och jag började skriva.
- Vem var det? frågade Felix och jag kollade snabbt upp på honom.
- Ehm, mamma.mumlade jag och klämmde fram ett leende. Felix nickade och tog en tugga av sin hamburgare. Jag fortsatte skriva. "Hej! Absolut, Smsa innan du kommer bara så att jag är hemma haha! Kram" Jag skickade iväg smset och la ner mobilen i fickan igen. Hur skulle det bli med festen om Eros skulle vara hos mig? skulle han få komma? Felix hatade ju Eros, men jag kunde ju inte direkt låta honom stanna ensam hemma. Jag bet mig hårt i kinden. Jag fick prata med Felix om det senare.
Felix Perspektiv
Jag gick glatt till studion. den här dagen hade vart så mycket bättre än vad jag trott imorse, jag och Saga hade nu blivit vänner, och vi hade pratat om nästan allt när vi var på donken. Det ända jobbiga var bara att få bort känslorna för henne nu. Kanske skulle jag bara vänja mig vid att dom fanns där, och bete mig som hennes vän. Det var det hon ville, att vi skulle vara vänner. Jag hatade idén men precis som Felicia sagt var det bara att acceptera. Jag tröck in koden till porten och klev in. Jag började släpa mig ner för trapporna medan jag tänkte på hur det skulle bli mellan mig och Oscar nu. Vi hade inget att bråka om längre, eller, såklart var jag skitsur på att han förstört mellan mig och Saga, men när jag tänker efter så hade han all rätt att göra det, eftersom att Oscar började hålla på med henne när JAG hade gjort slut med henne. Visst, en bra vän kanske inte gör så, men jag hade nog ärligt gjort likadant. Saga var allt jag ville ha, och så vet jag att det är för Oscar också, i alla fall nu i stunden, kanske inte senare. Oscar har så lätt för att bli kär, han kommer nog komma över Saga ganska snabbt. Kanske skulle vi bara hjälpa varndra genom dethär? Kanske skulle jag förlåta honom, om han förlät mig? så kunde vi börja om på nytt? jag saknade killarna. Vi träffades aldrig allihopa längre, och det gjorde vi ju hela tiden förut. och allt pågrund av en tjej. Skulle det vara så? Nej. Jag behövde börja om på nytt. Jag klev in i studion och mötte killarnas blickar.
- Tja Felix! Sa Ogge och reste sig för att ge mig en kram. Jag kramade tillbaka, och vände mig mot Omar som också gav mig en kram. sist kom Oscar och gav mig en snabb kram. Vi släppte och kollade på varann en stund.
- Vi behöver prata, sa han och jag nickade.
- Jag vet. svarade jag.
- nu...? frågade han och jag nickade, vi lämnade killarna och gick in till inspelningsrummet. vi stängde dörren och blev tysta. efter en liten stund öppnade Oscar munnen.
- Du... hur mår du? frågade han försiktigt. Jag kollade upp på honom och ryckte på axlarna.
- Helt okej. dudå? frågade jag och han ryckte på axlarna.
- Helt okej. sa han och jag nickade.
- jag saknar dig, sa jag och Oscar nickade instämmande.
- jag saknar dig också, as mycket. sa han med en liten suck.
- Kan vi inte bara börja om? frågade jag.
- Jo, vi gör det. Vi låtsas som om det här bara inte har hänt. Sa han och jag nickade instämmande.
- Så... Vänner? frågade jag och ett leende spreds på Oscars läppar.
- Vänner. Sa han och Jag log tillbaks.
Heeeej allihopaaaa,Vet inte riktigt vad jag ska säga om detta kapitel... vet ej om jag blev nöjd eller missnöjd... men men, hoppas ni gilalde det i alla fall! Jag har lite spännande ideer som kommer hända snaaart ;)))) Nästa kapitel ska jag försöka vara snabbare med förrästen, tack för att ni har så grymt tålamod haha!
Jag vill bara säga TACK för alla gulliga kommentarer jag får, och ni som skriver på kik, Huuur söta är ni inteeee <3333333 blir så himla glad, era posetiva kommentarer gör mina dagar!
Hoppas ni mår bra i alla fall! Själv är jag lite halvt stressad haha, betygen sätts på Tisdag så jag har ganska mycket i skolan just nu, men annars mår jag bara bra! Har gått och blivit förkyld i och för sig så går runt och hostar hela tiden, men men! Sommaren verkar ju kommit och det är ju huuuur härligt som helst! Ska ligga och sola heeeeela helgen! Och skriva på nästa kapitel ;)))) Ha en mysig heeelg! love uuu
OUR LOVE DEL 96
Tidigare
ytterdörren smälldes igen och röster hördes nerifrån.
Jag kollade nervöst på klockan, 5 minuter kvar tills dom skulle komma. Jag kollade mig omkring i parken och huttrade till. Det var ju slutet på Augusti och det var kväll, så lite kallt var det. Jag kollade ännu en gång på klockan, 4 minuter. nervositeten ökade. Hur skulle dom reagera när dom fick reda på att jag ringt hit båda två? hur skulle dom reagera när jag berättade om mitt beslut? Vad skulle hända? tusen tankar snurrade runt och runt i mitt huvud, och jag började bli riktigt uttråkad av att bara sitta här och vänta, men ändå ville jag inte riskera att killarna skulle hinna komma innan mig. Jag hade suttit här i en kvart nu, vilket kändes som 40 minuter. Med en liten suck svepte jag ännu en gång med blicken över den tomma parken, och äntligen såg jag en kille komma gåendes på stigen, antingen var det Oscar eller Felix. faktiskt var det väldigt svårt att se på såhär långt håll, men när han kommit lite närmre såg jag läpp på gångstilen att det var Felix som kom. Jag svalde hårt, reste mig från parkbänken och började gå fram mot honom. Han såg mig, men rörde inte en min.
Jag spottade ut tandkrämen i handfaten och sköljde snabbt ur munnen, sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig bulle mitt på huvudet och gick ut från badrummet, där jag nästan krockade med mamma.
- Vad var detdär om? frågade hon oroligt. Jag la ner telefonen på bordet och ryckte på axlarna.
- Omar säger att jag måste lösa allt, nu, ikväll. Allt med Felix och Oscar. Jag måste välja! Sa jag och Felicia nickade.
- Omar har på ett sätt rätt gumman, du måste välja! sa hon och jag la ansiktet i händerna.
- Vad ska jag gööööra, jag älskar ju dom båda så himla mycket... mumlade jag.
- Så svårt borde det inte vara... tänk efter nu Saga. sa hon och jag gjorde som hon sa. Jag tänkte så det knakade. Felix är ju... min första kärlek. Han är ju bara... så underbar. Hans mjuka kramar och perfekta kyssar, men på något sätt ville jag a något nytt, som Oscar. Oscar, hans fluffiga hår och snygga ansiktsdrag. Jag suckade högt och kollade upp från mina händer.
- Vilket beslut jag än tar så kommer någon att bli ledsen. sa jag och Felicia nickade. Jag lutade mig tillbaks i stolen och kollade ner i marken.
- Saga, vad säger ditt hjärta? Man ska följa sitt hjärta. Sa Felicia. Jag slickade mig om läpparna, kollade upp i taket och tänkte efter en lång stund. Vad sa mitt hjärta? Hur skulle jag kunna veta det? Efter att ha suttit och tänkt i säkert en kvart visste jag vad mitt hjärta sa, det var det bästa jag kunde göra av den här situationen och det var så det skulle bli. Jag kollade på Felicia en lång stund.
- Så? frågade hon.
- Jag har bestämt mig.
Felix Perspektiv
Felix Perspektiv
ytterdörren smälldes igen och röster hördes nerifrån.
- Hallå Felix? ropade pappa. med en suck reste jag mig från sängen och joggade ner i hallen där pappa, Theo och Sonja stog och klädde av sig skorna.
- Hej, sa jag, drog en hand genom mitt rufsiga hår och lutade mig mot väggen.
- Har du ätit middag? frågade pappa och jag skakade på huvudet.
- Nej, svarade jag pappa nickade.
- Jag tänkte dra och köpa pizza, om du stannar här med Sonja och Theo. Sa pappa med ett leende.
- Pizzaaaaa! Tjöt Theo och sprang upp för trappen.
- visst, sa jag, vände och gick efter Theo.
- Hur gick det i studion förrästen? frågade pappa bakom mig. Jag ryckte snabbt på axalrna utan att vände mig om.
- Bra antar jag. Sa jag enkelt och fortsatte upp för trappan. pappa verkade märka att mitt humör inte var det bästa så han bara suckade och lämnade huset för att köpa pizza.
- Feeelix, kan du sätta på teven? ropade Theo från sitt rum. tröttsamt släpade jag mig upp för trappan och gick in till rummet där han satt framför teven och väntade. Jag slog på teven och log svagt mot Theo.
- så! sa jag och Theo log stort. Jag lämnade rummet och hörde min mobil ringa från köket. jag suckade lätt och med snabba steg sprang jag ner igen och greppade mobilen. Sagas namn lös upp på skärmen och jag kände hur nervositeten tog över. skulle jag svara? Jag salde hårt, harklade mig och svarade.
- Ja hallå? mumlade jag och slog mig ner vid köksbordet.
- Hej... Ehm... Vi måste prata. Sa Saga nervöst i andra änden.
- okej. sa jag enkelt. Det blev tyst ett tag på andra änden och jag förstod att Saga tänkte.
- Kan vi träffas i parken vid mig? frågade hon efter ett tag. Jag pressade ihop läpparna till ett smalt sträck och kollade på klockan som visade 17.30
- Nej, jag är barnvakt åt Theo och sonja. Svarade jag och kände hur en konstig känsla spreds i min kropp.
- Men... hur länge? frågade hon och jag kliade mig i nacken.
- venne, men jag kan väll komma om nån timme då. mumlade jag och hörde hur Saga pustade ut på andra sidan.
- bra, för det är en grej vi verkligen behöver prata om, ikväll. sa hon och jag nickade, även fast hon inte kunde se mig.
- Mm, men vi möts klockan 7?
- Det blir bra.... Vi ses.
- Aa, hejdå. sa jag stelt och la på. Okej, igentligen hade jag inte någon lust att prata med henne nu, jag visste ju vad det handlade om, och jag var nästan säker på att hon skulle komma med massor bortförklaringar att kyssen med Oscar "bara hände" eller att hon "gjorde det för att han var arg", och visst, det kanske låg en sanning i det men hon hade ju till och med sagt själv att hon tyckte om Oscar, på det sättet.
Sagas Perspektiv (LÅTTIPS "ALL OF ME" AV JOHN LEGEND)
Jag kollade nervöst på klockan, 5 minuter kvar tills dom skulle komma. Jag kollade mig omkring i parken och huttrade till. Det var ju slutet på Augusti och det var kväll, så lite kallt var det. Jag kollade ännu en gång på klockan, 4 minuter. nervositeten ökade. Hur skulle dom reagera när dom fick reda på att jag ringt hit båda två? hur skulle dom reagera när jag berättade om mitt beslut? Vad skulle hända? tusen tankar snurrade runt och runt i mitt huvud, och jag började bli riktigt uttråkad av att bara sitta här och vänta, men ändå ville jag inte riskera att killarna skulle hinna komma innan mig. Jag hade suttit här i en kvart nu, vilket kändes som 40 minuter. Med en liten suck svepte jag ännu en gång med blicken över den tomma parken, och äntligen såg jag en kille komma gåendes på stigen, antingen var det Oscar eller Felix. faktiskt var det väldigt svårt att se på såhär långt håll, men när han kommit lite närmre såg jag läpp på gångstilen att det var Felix som kom. Jag svalde hårt, reste mig från parkbänken och började gå fram mot honom. Han såg mig, men rörde inte en min.
- Hej, sa jag försiktigt och han nickade.
- Hej. svarade han, sen stog vi så i flera sekunder och bara kollade på varann.
- sååå... du ville prata? sa han efter en stund, precis när jag skulle öppna munnen avbröts jag av en röst.
- vad fan gör du här? Frågade Oscar och kom fram till oss. Felix kollade på honom med höjda ögonbryn.
- Jag kom hit för att prata med Saga, frågan är vad du gör här? frågade Felix och Oscar höjde på ögonbrynen han också.
- Samma här, för att prata med Saga. Sa Oscar och båda deras blickar föll på mig. Jag la en slinga hår bakom örat.
- Jo asså... började jag men Oscar avbröt mig.
- Om vi tre ska ha något sorts snack nu så drar jag. sa han enkelt och pekade bakåt. Jag suckade.
- jag har en sak att berätta. började jag och Oscar bara suckade.
- visst, prata. mumlade han. Jag kollade på Felix som nickade instämmande. Jag tog ett djupt andetag.
- Kolla, jag har bestämt mig... eller alltså, jag har fattat att jag är helt jävla dum i huvudet som håller på med er båda, jag menar, jag är inte sån, och jag fattar ju att det är fel... så jag har lixom bestämmt mig. sa jag, slickade mig om läpparna och kollade upp på Oscar och Felix, som båda såg riktigt nervösa ut.
- Eftersom jag verkligen inte kan välja mellan er, så... lixom, jag tänker inte välja någon. vi får bara vara vänner, de tär det bästa jag kan göra. Sa jag lågt, kollade ännu en gång upp på killarna.
- Men... vad menar du? vadå vänner? frågade Felix och jag nickade.
- vänner. inget mer än det. sa jag allvarligt. Min blick flackade mellan Oscar, som blundade hårt, och Felix som fortfarande stirrade oförstående på mig.
- nej Saga snälla... började han samtidigt som han gick fram till mig.
- Felix sluta, jag har bestämmt mig för dethär och så kommer det bli. sa jag och Felix skakade på huvudet.
- Jag gör allt, vad som helst. Jag älskar dig så jävla mycket... sa han och jag kunde se hur han verkligen kämpade för att inte tårarna skulle komma.
- Felix för i helvete, låt henne göra vad fan hon vill! Sa Oscar surt. Men Felix bara ignorerade honom, kramade om mig hårt. Jag kände värmen spridas i kroppen och hör fjärilarna började fladdra. Skärp dig, tänkte jag och sköt snabbt bort känslan.
- snälla Saga... mumlade han och kramade om mig ännu hårdare. Jag blundade och stog emot tårarna som var påväg att forsa ner för mina kinder.
- Felix, jag har tagit ett beslut och jag tänker inte ändra på det, så är det. viskade jag tyst, Felix släppte kramen och pressade hårt ihop läpparna. Han kollade ner i marken och nickade långsamt.
- Förlåt, förlåt för att jag har förstört allt. Jag hoppas verkligen att vi kan vara vänner nu. och att ni två kan vara vänner, jag menar, ni kan inte vara arga på varandra. det är jag som har gjort fel. sa jag allvarligt.Oscar vände på huvudet och kollade på mig.
- Du har inte gjort något fel Saga. du vet mycket väl att jag och Felix gör exakt allt för dig, och, om det är såhär du vill ha det får vi anpassa oss efter det. sa Han och jag log svagt.
- Tack. mumlade jag och det blev tyst. Jag kollade på dom och svalde hårt. Nu var det slut. Slut på allt drama, hoppades jag i alla fall.
- Det är bara det att det kommer bli så jävla svårt att bara vara din vän. sa felix och kollade upp på mig. Jag nickade sakta.
- Jamen, det är så det måste bli. och snälla, inga kyssar eller nåt, bara vänner. sa jag och Oscar nickade förstående. Jag kollade på Felix som bara ryckte på axlarna.
- visst. mumlade han och jag log svagt.
- Det kommer bli bra. jag menar, vi börjar bara om på nytt. Jag tror att vi behöver en nystart. sa jag och killarna bara nickade. Jag kunde se på dom hur lite dom gillade min idé, men jag visste att det här var det bästa jag kunde göra i dethär läget.
Sagas Perspektiv, senare på kvällen. (OM LÅTEN FORTFARANDE SPELAS STÄNG AV DEN NU)
Jag spottade ut tandkrämen i handfaten och sköljde snabbt ur munnen, sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig bulle mitt på huvudet och gick ut från badrummet, där jag nästan krockade med mamma.
- Oj! Sa jag med ett litet skratt.
- ska du gå och lägga dig nu? frågade hon med ett litet leende och jag nickade.
- Jag är ganska trött, sa jag och hon nickade.
- jag förstår det. Godnatt, sov så gott. sa hon och kramade om mig mjukt. Jag log och vi släppte kramen.
- Godnatt mamma. sa jag och fortsatte in på mitt rum. Jag hade inte berättat för mamma eller pappa om mitt beslut, men eftersom jag ändå inte brukade vara så öppen med dom så kändes det inte nödvändigt. Jag öppnade garderoben och drog ut en alldeles för stor tröja. Den var svart med något tryck på. Med en suck slängde jag tillbaks den i garderoben. Det var Felix tröja, och jag tänkte inte sova i hans kläder mer. Istället drog jag ut ett linne och ett par mjukisshort som jag klädde på mig. Efter det lyfte jag på mitt fluffiga täcke och kröp ner i sängen. Jag gosade in mig och slöt långsamt ögonen. Nu var det avklarat. Inget mer Oscar, inget mer Felix. Jag kanske skulle hålla mig borta från killar över huvud taget, en killpaus helt enkelt. Jag log åt tanken, och vred mig om så jag låg på sidan. Jag skulle starta om på nytt, tänkte jag och precis då plingade min mobil till. Jag öppnade långsamt ögonen och sträckte mig efter mobilen. När jag såg namnet på skärmen spreds ett stort leende på mina läppar, Eros! Herregud, vi hade inte pratat sen Grekland. jag log stort och öppnade smset. "Tja Saga! Hur mår du? Jag saknar dig och om några dagar ska vi åka till Stockholm! Jag tänkte kolla om jag kanske kan få bo hos dig i några dagar...? Jag förstår om det inte går, men jag tänkte att det kunde bli kul, jag saknar ju dig! Godnatt, kram Eros" Smset fick mig att flyga upp ur sängen. Ja! Såklart han kunde sova här! Jag sprang ut från mitt rum och ner i vardagsrummet där både mamma och pappa satt framför teven.
- mamma, pappa? sa jag och båda kollade upp på mig.
- mm? mumlade mamma utan att släppa blicken från teven.
- Kommer ni ihåg Eros, han killen från Grekland? frågade jag och och båda två nickade.
- Jo, han kommer till Stockholm om några dagar och han undrar om han får bo här en stund? frågade jag. Mamma såg riktigt tveksam ut medan pappa nästan såg lika glad ut som jag.
- Ja det är klart! Sa pappa men mamma gav honom en fundersam blick.
- Är det verkligen en så bra idé? frågade hon och pappa rynkade på pannan.
- vadårå? frågade han och mamma bara suckade.
- okejdå, det går bra, vi har ju gästrummet som han kan sova i. sa Hon och jag log ännu större.
- Yeeees! Tack, tack, tack! Sa jag glatt. mamma och pappa bara log, och jag sprang upp på mitt rum igen. Jag satte mig skräddare på sängen och började knappa in ett sms. "Heeej! Jodå jag mår helt okej faktiskt, hur är det med dig? jag saknar dig också, och absolut får du sova här! Åååh vad kuuul! Vilken dag kommer du? Kram, Saga" Skrev jag och la mig ner på sängen. Gud vad kul, jag hade haft så mycket att tänka på att jag nästan glömt bort Eros, men nu, när han skulle komma hit... Åååh det skulle bli sååååååå kul! Plus att han var riktigt snygg. Jag log och slöt ögonen till ett nytt försök att somna.
Heeeej allihopaaaa!
Nu kommer del 96 mmmmhmmmmm ;)
Sååå, ge mig era åsikter! Jag vill gärna veta vad ni tyckte om dethär!
Puss på er sålänge! Ha en bra skolvecka nu :*
OUR LOVE DEL 95
Tidigare
Lektionen startade, fort kopplade jag in mina hörlurar i mobilen och stoppade in dom i öronen. Jag sneglade mot Omar som satt och nervöst trummade med fingrarna på bordet. Tystnaden spred sig i klassrummet och jag kollade mig omkring. Saga satt ensam i ena delen av klassrummet och Felix ensam i andra. Hade det hänt något mellan dom nu också? Jag tog upp mobilen och skrev snabbt in ett sms. "Är du ok?" skrev jag och skickade iväg smset. Jag kollade på Saga och såg hur hennes mobil burrade till. Hon tog upp den, läste och sedan kollade bak på mig med ett par trötta ledsna ögon. Jag svalde hårt, drog ur hörlurarna.
Irriterat öppnade jag ögonen och sträckte mig efter mobilen som ringt tre gånger nu. Jag kollade på skärmen och såg Omars namn. Jag la mobilen mot örat.
Jag slängde en blick på Felix som satt med mobilen i handen i kanten av soffan. Jag hörde Daff sucka högt.
Sagas Perspektiv
Jag skrattade högt åt det Felicia nyss berättat, satte mig ner vid köksbordet och läste lappen mamma lagt fram. "Hej gumman, pappa jobbar sent och jag är på yoga. Ta något ur frysen! Kram mamma" jag suckade och la lappen åt sidan.
- Eh, är det okej om jag sitter här? frågade jag och hon tvekade.
- asså, jag tror Saga ska... började hon men avbröts av att läraren kom in.
- Heej hörni, sätt er två och två! sa hon och knäppte med fingrarna i luften. jag kollade mig omkring, alla satt redan två och två utom jag och Felicia. Jag gick och satte mig vid en ensam bänk och läraren gav mig en frågande blick.
- Vad förstog du inte med det jag sa Omar? två och två, sätt dig bredvid Felicia! Sa hon och jag gav Felicia ett litet leende. Hon bet sig löst i läppen och jag satte mig ner bredvid henne igen. Fyfan vad pinsamt, hon ville ju inte äns att jag skulle sitta här igentligen. Men varför inte? Varför var det så stelt helt plötsligt? Jag sköt bort tankarna och gav fokus på läraren istället.
Felicias Perspektiv
Felicias Perspektiv
Lektionen startade, fort kopplade jag in mina hörlurar i mobilen och stoppade in dom i öronen. Jag sneglade mot Omar som satt och nervöst trummade med fingrarna på bordet. Tystnaden spred sig i klassrummet och jag kollade mig omkring. Saga satt ensam i ena delen av klassrummet och Felix ensam i andra. Hade det hänt något mellan dom nu också? Jag tog upp mobilen och skrev snabbt in ett sms. "Är du ok?" skrev jag och skickade iväg smset. Jag kollade på Saga och såg hur hennes mobil burrade till. Hon tog upp den, läste och sedan kollade bak på mig med ett par trötta ledsna ögon. Jag svalde hårt, drog ur hörlurarna.
- jag och Saga går på toa. sa jag och reste mig från bänken. läraren vände upp huvudet mot oss.
- båda två? frågade hon och jag nickade. Läraren suckade och Saga reste sig och vi gick. Direkt när vi lämnat klassrummet och stängt dörren bakom oss vände jag mig mot Saga.
- Hur är det? frågade jag och hon pressade hårt ihop läpparna.
- jag har förstört allt, jag lovar, detdär var droppen, nu hatar dom mig. sa hon och jag kollade frågandes på henne.
- Berätta Saga, vad har hänt?
- Jag gick efter Oscar, försökte prata med honom, men han vägrade lyssna. Jag försökte allt, jag kysste honom men han bara gick. Och då, Såklart vänder jag mig om och där står Felix! Sa hon och slog ut med händerna.
Jag kollade chockat på Saga. Shit, hon hade verkligen strulat till det den här gången. Jag suckade och skakade på huvudet.
Jag kollade chockat på Saga. Shit, hon hade verkligen strulat till det den här gången. Jag suckade och skakade på huvudet.
- Saga det här funkar inte längre... sa jag och hon svalde hårt.
- Jag vet, jag försöker verkligen välja men det går inte! sa hon och jag skakade på huvudet.
- Seriöst Saga, märker du inte att ingen av er mår bra av att hålla på såhär, varken du, Felix eller Oscar. Sa jag och Saga bara skakade på huvudet.
- jag vet, jag ska! Okej, jag ska. Sa hon och jag nickade.
- Lovar du? frågade jag allvarligt och Saga nickade.
- jag lovar. sa hon och jag log svagt.
- Även om det kommer vara skitjobbigt så är jag ganska säker på att dethär är mycket jobbigare. Sa jag och Saga nickade.
- Jo, jag vet. Sa hon tyst och hennes blick föll ner i marken. Jag la mina armar runt henne och krama om henne hårt.
- Du löser dethär. det kommer bli bra. viskade jag mot hennes axel. Hon bara nickade.
- Tack Felicia. viskade hon och vi släppte kramen. Vi kollade på varandra en stund och jag gav henne ett leende.
- Hur går det med Omar förrästen? jag såg att ni sitter bredvid varann. sa hon med ett flin. Jag kollade tillbaks på henne med höjda ögonbryn.
- Asså det är skiiitstelt, vi pratar inte äns! sa jag och Saga kollade chockat på mig.
- va? varför inte? frågade hon och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte. det är som om... Jag vet inte, det känns så pinsamt att prata med honom. jag vet inte varför, men det känns som om jag vill undvika honom, men ändå inte! Lixom, för nån vecka sen höll vi på lite och nu känns det bara jättekonstigt att träffa honom här, i skolan. sa jag och Saga nickade.
- Jag fattar. sa hon och jag bet mig i läppen.
- Aja, ska vi gå in igen? frågade jag och hon nickade, gick tillbaka, öppnade dörren och alla blickar vändes mot oss. Skulle jag gå tillbaks och sätta mig bredvid Omar eller flytta till Saga? Med en liten suck slog jag mig ner bredvid Omar igen. Om jag skulle byta plats skulle det bara bli ännu pinsamare. Jag märkte hur Omar kollade på mig men jag vägrade möta hans blick. Snabbt kollade jag ner i matteboken och började rita lite i ena hörnet. Jag kände hur någon ställde sig bakom mig, jag kollade försiktigt upp och där stog läraren.
- Går det bra för dig Felicia? frågade hon.
- mm, mumlade jag och kollade ner i mitt tomma block.
- Du har ju inte jobbat någonting på hela lektionen! Tycker du det är svårt? frågade hon och jag bara skakade på huvudet.
- Nej, jag bara... började jag men Omar avbröt snabbt.
- Jag kan hjälpa henne, jag är ändå klar. Sa han och läraren kollade förvånat på Omar.
- Är du klar? frågade hon förvånat och han nickade. Jag kollade emd höjda ögonbryn på Omar, inte an chans att han var klar. Vad jag visste var inte Omar direkt skolans bästa elev. Läraren ryckte på axlarna.
- Men det är lungt! jag klarar mig. sa jag snabbt.
- Men Felicia låt Omar hjälpa dig nu, om han är klar är han säker till jättebra hjälp. Sa hon och jag suckade.
- Det behövis inte! Jag kan själv. Sa jag bestämt.
- Hjälp henne. sa läraren och lämnade oss. Omar vände sig mot mig. Han sökte min blick och när han fångade den kollade han djupt in i mina ögon.
- Så, vad är det du behöver hjälp med? frågade han, utan att bryta ögonkontakten. jag bet mig hårt i underläppen. Jag behövde intre hans hjälp!
- Eh, vet du, jag ska nog gå och sätta mig vid Saga. Mumlade jag, tog snabbt upp mina böcker och började gå bort mot den lediga platsen bredvid Saga. jag hörde Omar sucka bakom mig, men jag bara ignorerade honom och satte mig med en duns ner bredvid Saga.
Jag öppnade munnen för att prata men Saga avbröt.
Jag öppnade munnen för att prata men Saga avbröt.
- Jag hörde er. sa hon och jag nickade.
- Så jävla pinsamt. viskade jag tillbaka.
Oscars perspektiv
Irriterat öppnade jag ögonen och sträckte mig efter mobilen som ringt tre gånger nu. Jag kollade på skärmen och såg Omars namn. Jag la mobilen mot örat.
- vad? frågade jag trött.
- Oscar vart är du? Daff är skitsur du skulle vart här för 30 minuter sen? sa han och jag bara suckade, juste, vi skulle ju jobba idag också. Kul, att träffa Felix nu! eller inte. jag suckade högt och drog en hand genom håret.
- Mm jag kommer, mumlade jag och innan han hann svara la jag på. Jag reste mig från soffan och gick fram till helfigursspegeln vi hade i vardagsrummet. Mina ögon sved och mitt hår stog åt alla håll. Jag hade gråtit, Som fan. Med en liten suck sprang jag in i badrummet och sköljde av ansiktet, torkade mig på handduken och kollade mig i spegeln igen. lite bättre i alla fall. jag sprang ut i hallen och drog på mig ett par skor, sen greppade jag tag om nycklarna och mobilen och gick ut. Med snabba steg började jag gå mot tunnelbanan. På vägen hörde jag hur min mobil plingade till. Jag tog upp den och kollade samtidigt som jag gick, ett sms från Saga. jag stelnade till lite när jag läste hennes namn. Jag slickade mig nervöst om läpparna och öppnade smset. "Hej Oscar. jag vet att du antagligen hatar mig just nu, eller i alla fall är sjukt besviken, vilket jag fattar. Förlåt för allt, jag ska lösa dethär jag LOVAR. Jag älskar dig massor." när jag läst smset släckte jag snabbt ner mobilen och svalde ner klumpen i halsen. Lösa det, visst. hur fan skulle hon göra det?
Ogges perspekiv
Jag slängde en blick på Felix som satt med mobilen i handen i kanten av soffan. Jag hörde Daff sucka högt.
- hur lång tid skulle det ta för Oscar? frågade han irriterat. Omar ryckte på axlarna.
- han kommer nog snart. mumlade Omar som var fullt upptagen med sin mobil han också. Precis då slogs dörren upp och in kom Oscar.
- Äntligen! Sa daff lättat.
- hej, mumlade Oscar och slog sig ner i soffan bland oss andra.
- Okej, vi ska börja planera veckan nu. Jag tänker att vi ska kunna jobba varje dag runt denhär tiden, vi har mycket att göra. Sa Daff och flackade med blicken mellan oss. Jag nickade och så gjorde dom andra.
- Det funkar för mig, sa jag och dom andra kilalrna nickade instämmande ännu en gång.
- Perfekt, sen är det så att jag har tänkt på en grej, eftersom det verkar vara lite folk som gillar er musik och så, så tänkte jag att vi skulle kunna ha en gratis spelning på plattan nu i helgen? Om vi sprider det på internet så kommer vi nog få ihop lite folk, plus att då sprids The Fooo mer. sa Daff och jag nickade ivrigt.
- Fett kul, sa Omar och jag nickade.
- Felix och Oscar? skulle det vara något? frågade Daff och dom mumlade bara till svar. Daff gav mig en frågande blick och jag suckade och ryckte tröttsamt på axlarna. Att båda två var irriterade märktes ju på långa vägar, och att det handlade om Saga var inte heller så svårt att lista ut.
- Dåså, då kör vi igång! Jag ska dra och köpa något att äta, vem vill ha något? frågade daff och jag sken upp.
- Munkaaaar! Sa jag glatt och Daff bara skrattade.
- munkar blir det. Ni kan ju försöka snacka lite om vilka låtar ni vill köra och så, så kommer jag tillbaks snart! Sa Daff och försvann ut ur rummet. En tystnad spred sig och det kändes riktigt konstigt, vi fyra hade inte umgåtts på jättelänge, och nu blev det nästan lite stelt.
- sååå... började jag, och killarna kollade upp på mig. Omar suckade och lutade sig tillbaks i soffan.
- Okej, varför är det så jävla stelt för? frågade han. Jag kollade på Felix och Oscar som båda röck löst på axlarna.
- Kolla, jag fattar att det är massa jävla drama med Saga och er men kom igen, ni kan inte bråka föralltid. Vi måste ta det lite seriöst och ni kan inte sitta och vara sura hela tiden. fortsatte Omar. Felix lyfte på huvudet och kollade på honom.
- Det är inte så jävla lätt att komma hit och vara skitglad när jag för några timmar sen ser Oscar och Saga stå och kyssas. Sa han snabbt och Oscar röck till, kollade på Felix med världens mördarblick.
- Du ska fan hålla käften, vem är det som hållt på med Saga bakom ryggen på mig? jo, du. sa Oscar och Felix skrattade till.
- Jag blir så sjukt trött på dig Oscar, Saga var min från början och kommer alltid vara, så håll dig bara borta. Spottade han ut och Oscar höjde på ögonbrynen.
- Kommer du ihåg? det var du som gjorde slut mellan er och hon är inte din längre Felix, du typ sabbade det.
- Aa, och då kommer min så kallade "bästavän" och tar henne, när du vet att jag inte äns kommit över henne, jävligt bra vän Oscar. sa Felix och log ironiskt.
- Du skulle gjort exakt samma sak om du var i min situation, Saga är en så jävla underbar tjej och jag gör fan vad som helst för henne. sa Oscar och Felix käkar spänndes.
- Jag också. Sa han och Oscar nickade.
- precis. sa han och jag suckade högt.
- Killar lägg av, ni kommer ingen vart i dethär. sa jag med ännu en suck.
- Ogge lägg dig för i helvete inte i! Sa Felix argt, jag suckade och sneglade på Omar som nu satt med mobilen i ena handen.
- Ogge har rätt, det är ingen idé att ni bråkar om dethär. sa han utan att släppa blicken från sin mobil. Felix knep hårt ihop ögonen för att inte skrika rakt ut.
- Kan ni två bara hålla käften? Dethär är mellan mig och Oscar. sa han irriterat.
- Dom får väll lägga sig i hur mycket dom vill? Dom är fan våra bästavänner och eftersom dethär påverkar The Fooo så har dom visst med dethär att göra. sa Oscar och Felix reste sig från soffan.
- Vet ni? ibland orkar man inte med er. sa han argt och började med snabba steg bort från rummet. Jag reste mig hastigt och gick efter Felix. jag ställde mig framför honom.
- Felix lägg ner, du kan inte bara gå. sa jag och han knuffade sig förbi mig och fortsatte gå. Jag suckade och drog tag i hans handled.
- Ogge vafan! Släpp mig! Sa han och röck tillbaks armen.
- Men kan du i alla fall stanna så vi kan snacka? frågade jag men Felix bara skakade på huvudet och började gå igen. jag suckade och vände mig mot Omar och Oscar.
- Snyggt gjort Oscar! Sa jag och slog mig ner med en duns i soffan.
- Skyller du dethär på mig? frågade Oscar och jag höjde på ögonbrynen.
- Eh, ja? det var typ du som började bråka med honom? sa jag irriterat.
- Men seriööööst? kan ni bara lägga av? Ni två behöver ju inte direkt börja bråka nu också? sa Omar och lyfte äntligen blicken från mobilen. Omar hade rätt, det blev inte bättre av mer bråk. Det blev tyst en stund. Både omar och Oscar hade fått upp sina mobiler igen.
- Vad ska vi säga till Daff? frågade jag och precis då smälldes dörren igen. In kom Daff med en ica kasse i handen.
- Vadå? vad ska ni säga till mig? frågade han och ställde ner påsen på golvet samtidigt som han letade med blicken i rummet, antagligen efter Felix. Jag kliade mig nervöst i nacken.
- jo asså... Felix typ... stack. sa jag och Daff kollade konstigt på mig.
- va? varför? frågade han och jag kollade på dom andra killarna.
- Han och Oscar bråkade., mumlade Omar, och Daff fick en orolig rynka mellan ögonbrynen.
- Om vad? frågade han och jag utbytte snabbt några blickar med killarna inna n jag öppnade munnen.
- En tjej. sa jag och Daff höjde på ögonbrynen.
- Men.. en tjej? Kom igen killar, det kan inte förstöra dethär på grund av en tjej? det är viktigt att ni är här och... började Daff men Oscar avbröt.
- Vi fattar, men det är inte vilken tjej som helst plus att Felix har redan dragit nu. sa han och ryckte löst på axlarna. Daff suckade och la handen i pannan.
- Okej, Oscar, du ser till att reda ut dethär med Felix NU. det ska vara löst imorgon, fattar du? sa Daff strängt. Oscar höjde på en ögonbrynet.
- Aldrig i livet. Jag och Felix är långt i från vänner. Sa han och Daff suckade.
- Så du menar att ni inte äns är vänner längre? frågade Daff och Oscar skakade på huvudet.
- Nope. sa han och Daff knep hårt ihop ögonen.
- Okej, jag ger er ett val. Antagligen så löser du och Felix dethär eller så kan spelningen i helgen omöjligt bli av. Sa Daff. Jag höjde på ögonbrynen.
- Va? frågade jag och omar samtidigt.
- Det funkar ju inte annars? sa Daff och jag suckade högt och kollade på Oscar som hade blicken ner i marken.
- Men vi kan ju inte ställa in pågrund av Felix coh Oscar? sa jag och Daff höjde på ögonbrynen.
- vi måste ju? i kommer knappt kunna göra något alls föränn dom är sams. sa han och jag suckade högt.
- Okej, jag går och ringer Saga nu.. sa Omar och reste sig från soffan. Han lämnade rummet och Daff kollade på mig.
- Saga? frågade han och jag sneglade på Oscar somsnabbt drog handen genom håret.
- tjejen det här bråket handlar om. mumlade jag och Daff nickade.
Sagas Perspektiv
Jag skrattade högt åt det Felicia nyss berättat, satte mig ner vid köksbordet och läste lappen mamma lagt fram. "Hej gumman, pappa jobbar sent och jag är på yoga. Ta något ur frysen! Kram mamma" jag suckade och la lappen åt sidan.
- vad är det? frågade Felicia och jag gav henne en lång blick.
- mamma och pappa kommer sent. sa jag och Felicia sken upp.
- Men det är ju braaa! Då har vi lixom hela huset för oss själva! sa hon glatt och jag skrattade.
- Jo, det har du rätt i. Kan inte du sova här förrästen? frågade jag och Felicia kollade på mig med ett stort leende.
- omg jaaaaa vad kuuul! Men då måste jag hem och hämta grejer, fast det kan jag göra sen. sa hon och slog sig ner mittemot mig. Jag log och skulle precis öppna munnen när mobilen ringde.
- Säkert mamma. sa jag och tog upp den, till min förvåning stog Omars namn på skärmen. Jag kollade frågandes på Felicia och visade henne skärmen. Hon kollade kosntigt på mobilen en stund.
- Svara då! Sa hon sedan och jag tröck på grön och la mobilen mot örat.
- Ja hallå? sa jag och då började Omars upprörda röst prata.
- Saga seriöst du måste välja nu, det är funkar inte längre, Felix och Oscar bråkar hela jävla tiden och på grund av det förstörs The Fooo så sjukt mycket, du måste lösa dethär NU. det kommer aldrig funka och... började omar men jag avbröt honom snabbt.
- Vänta Omar sakta ner! Vad säger du? frågade jag efter som jag knappt hängde med när han pratade så där fort. Han suckade högt i andra änden.
- Du måste lösa allt med Felix och Oscar, nu! The Fooo kommer aldrig funka när dom inte är sams. sa Omar långsammare. Vadå? Hur skulle jag kunna lösa allt nu?!
- Ehm, ja... jag ska. mumlade jag och Omar suckade ännu en gång.
- Saga jag är seriös, du får fan fixa dethär nu. ikväll. sa han och jag kände klumpen växa i magen. Jag svalde hårt.
- mm, okej. mumlade jag igen.
- Ikväll. Upprepade Omar argt och sen la han på. Med en suck tog jag ner mobilen och kollade upp på Felicia.
- Vad var detdär om? frågade hon oroligt. Jag la ner telefonen på bordet och ryckte på axlarna.
- Omar säger att jag måste lösa allt, nu, ikväll. Allt med Felix och Oscar. Jag måste välja! Sa jag och Felicia nickade.
- Omar har på ett sätt rätt gumman, du måste välja! sa hon och jag la ansiktet i händerna.
- Vad ska jag gööööra, jag älskar ju dom båda så himla mycket... mumlade jag.
- Så svårt borde det inte vara... tänk efter nu Saga. sa hon och jag gjorde som hon sa. Jag tänkte så det knakade. Felix är ju... min första kärlek. Han är ju bara... så underbar. Hans mjuka kramar och perfekta kyssar, men på något sätt ville jag a något nytt, som Oscar. Oscar, hans fluffiga hår och snygga ansiktsdrag. Jag suckade högt och kollade upp från mina händer.
- Vilket beslut jag än tar så kommer någon att bli ledsen. sa jag och Felicia nickade. Jag lutade mig tillbaks i stolen och kollade ner i marken.
- Saga, vad säger ditt hjärta? Man ska följa sitt hjärta. Sa Felicia. Jag slickade mig om läpparna, kollade upp i taket och tänkte efter en lång stund. Vad sa mitt hjärta? Hur skulle jag kunna veta det? Efter att ha suttit och tänkt i säkert en kvart visste jag vad mitt hjärta sa, det var det bästa jag kunde göra av den här situationen och det var så det skulle bli. Jag kollade på Felicia en lång stund.
- Så? frågade hon.
- Jag har bestämt mig.
Kapitel 95!!!!!!!!!!!
Sååå, vem tror ni hon kommer välja? ;)
Hoppas ni gilade kapitlet! Lovar att nästa inte kommer ta lika lång tid... förlåt för det....
Har haft lov och lita annat att göra, men jaaaa, ska börja på nästa kapitel redan idag!
Hoppas ni har haft ett jättebra lov och så!
Nu är ju killarnas alla konserter slut också, var ni på någon av dom och hur hade ni det? Hoppas alla hade kul!
Puss på er!
OUR LOVE DEL 94
Tidigare
- Jag gör vad som helst Saga, vad som helst. Men snälla välj inte Oscar. sa han allvarligt. Jag svalde hårt, sedan kollade jag ner i marken. Varför skulle det ju vara så svårt? Felix hade ju allt, han var helt perfekt, precis allt man ville ha. Men Oscar han... jag vet inte, han är bara... så... frästande. Jag kollade upp på Felix igen, han sökte min blick och väntade på svar, men vad fan skulle jag svara? jag hade ju inte äns själv nån aning om vad jag ville.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.
- Du... Jag klarar mig härifrån, jag kan gå sista biten själv. sa jag utan att möta hans blick. Felix bet hårt ihop käkarna och nickade snabbt.
- okej men... vi ses väll imorn då. sa han och vände sig om. Jag nickade, tog ett djupt andetag och kollade mig omkring. med ett förvirrat ansiktsuttryck vände jag mig om. Vart var vi någon stans?
- Ehm Felix...? sa jag och han vände sig om igen.
- Aa?
- vart är vi någonstans? frågade jag. Felix kollade sig omkring och fick en tydlig rynka mellan ögonbynen.
- ehm... jag... jag vet inte... mumlade han samtidigt som han kollade sig omkring.Sagas Perpsktiv
- men vadå jag vet inte, vart är vi någonstans? frågade jag igen.
- Jag vet inte! Jag följde bara efter dig. upprepade han och ryckte på axlarna. jag suckade och slog handen hårt i pannan.
- vad gör vi nu? mamma kommer döda mig, jag kommer få utegångsförbud, åååhhhhh vad ska vi göööra?! klagade jag stressat. Felix la en hand på min axel.
- chilla, vi går bara tillbaks samma väg som vi kom. sa han och jag suckade djupt.
- visst. mumlade jag och vi började gå tillbaks på den asfalterade vägen. den var lång och svängig, och efter kanske tre minuter kom vi fram till en korsning.
- Jaha, vart ska vi gå nu då? frågade jag förvirrat. Åt ena håller låg en stor skog och åt andra flera hus.
- Hitåt. Sa Felix säkert och pekade åt vänster, mot skogen.
- är du säker? Jag tycker det känns mer som om vi gick åt höger, sa jag och nickade mot andra hållet. Felix skakade på huvudet.
- Vänster var det. Sa han och även jag skakade på huvudet.
- Nej, det måste vara höger, jag har inget minne alls av att vi gick åt vänster! Sa jag och Felix suckade.
- Jag är 100% säker, vi gick hitåt. Sa han och pekade ännu en gång in på skogsstigen. Jag kollade osäkert ditåt. nej, vi hade inte gått genom dendär skogen.
- Felix jag är minst lika säker på att vi gick hitåt. Sa jag och pekade åt andra hållet.
- Komigen! vem av oss är det som har bäst lokalsinne? jo, jag. sa han och jag höjde på ögonbrynen.
- vem av oss var det som "bara följde efter"? frågade jag och Felix suckade.
- Kan du inte bara lita på mig? vi gick ditåt. sa han och jag suckade uppgivet.
- Visst! Men om det inte är rätt håll så är det DITT fel. sa jag och Felix nickade.
- Det kommer inte vara fel håll. sa han med ett nöjt leende och började gå. Med en irriterad suck följde jag efter honom in i skogen. Det var en ganska lerig väg och mina vita converse blev smutsigare och smutsigare för varje steg jag tog. Jag hoppade efter Felix som med mycket snabbare steg tog sig igenom skogen. Det hade blivit mörkt och det ända snart hade vi kommit så långt in i skogen så att man inte såg ljuset från gatulyktorna längre. Jag tog upp mobilen och lös med skärmen framför mig, så jag skulle kunna se lite bättre, vilket inte direkt hjälpte. Felix kollade bak på mig med ett flin.
- Går det bra eller? frågade han och jag tittade med en sur blick tillbaka.
- Nej! Mina skor blir helt förstörda! muttrade jag och Felix bara flinade ännu större, sedan vände han och ställde sig framför mig med ryggen mot mig. Han började sig ner och jag kollade frågandes på honom.
- vad gör du? frågade jag och Felix kollade bak.
- Hoppa upp på min rygg, jag bär dig. sa han och jag log svagt.
- är du säker? Du kanske får ont i ryggen, jag är ganska tung... började jag men Felix avbröt.
- Kom igen, sluta prata och hoppa upp. Jag orkar. sa han säkert. Jag nickade, tog sats och hoppade upp på Felix rygg. Han tog sina armar runt mina ben och började gå igen. Jag virade mina armar runt hans hans och lutade min haka mot hans huvud. Vi kom bara djupare in i skogen och jag suckade högt, vi hade aldrig gått här förut, det var jag helt säker på. Efter en stund stannade Felix och släppte ner mig på marken, han kollade sig omkring och sedan osäkert tillbaks på mig.
- Ehm, asså jag tror vi har gått fel... mumlade han och jag höjde högt på ögonbrynen. Var han seriös?
- Ärligt?! Är du seriös? frågade jag och Felix bet sig löst i underläppen.
- Asså, vi tog rätt håll från början, men sen här väl inne i skogen tror jag vi har gått fel... mumlade han och jag satte mig tröttsamt ner på en sten. Jag lutade armbågarna mot mina knän och mitt ansikte föll ner i mina händer.
- Så? vad hade du tänkt att vi ska göra nu?! frågade jag argt utan att titta upp på Felix.
- Vad kan vi göra...? ringa nån? sa han och jag kollade upp på honom. Utan att jag svarade fiskade Felix upp mobilen från fickan, han höjde den högt i luften, kollade tillbaks på skärmen, suckade och höjde den igen.
- säg inte att det inte finns nån täckning, sa jag oroligt och Felix gav mig en trött blick.
- det finns ingen täckning. sa han sammanbitet och la ner mobilen i fickan igen. Jag reste mig hastigt från stenen.
- Vi måste ut från denhär jävla skogen, NU. sa jag och började med snabba steg gå.
- Saga, fel håll. sa Felix och jag vände mig mot honom. kollade mig omkring.
- Eh, nej? sa jag och Felix bara ryckte på axlarna.
- visst, din tur att leda vägen. mumlade han och började gå efter. Med snabba steg gick jag genom skogen. Vi gick rakt fram i säkert 10 minuter innan jag stannade och svalde hårt.
- Okej, okej... jag har ingen jälva aning om vart vi är nu, eller hur man kommer ut härifrån. sa jag och Felix suckade.
- Inte jag heller. sa han och jag kände hur tårarna var riktigt nära.
- Vad i helvete ska vi göra nu? Vi kommer dö här ute! Fattar du inte, vi kommer dö! Nästan skrek jag, Felix skrattade till och jag kollade allvarligt på honom.
- Det här är INTE kul. sa jag argt och la armarna i kors över bröstet.
- För det första ska vi ta det lungt, ingen av oss kommer dö. sa Felix och jag bara gav honom en arg blick.
- Jag kommer, såfort jag kommer hem, mamma kommer vara skitsur. sa jag och Felix slickade sig om läpparna.
- Okej, jag fattar. din mamma kommer bli skitsur, men nu tar vi ett problem i taget här. Vi kommer aldrig kunna komma ut från denhär skogen i dethär mörkret i alla fall. sa han och jag höjde på ögonbrynen.
- Så vadå, vad ska vi göra då?
- Vi får stanna här tills det blivit ljust. sa han och ryckte på axlarna. Mitt ansiktsuttryck blev ännu mer förvånat och jag skakade på huvudet.
- Aldrig i livet. sa jag och Felix suckade.
- Har du någon bättre idé eller? frågade jag och jag nickade.
- Eh, ja. Vi kan ju bara försöka gå, den här skogen tar ju slut någonstans. sa jag och Felix skakade på huvudet.
- Dålig idé Saga, dålig idé. Vi kommer frysa ihjäl, och bli hur trötta som helst. Det bästa är om vi bara sätter oss här och försöker hålla oss varma, och sen får vi se hur vi gör när det börjat bli ljust igen. Sa Felix och jag kollade mig ogillande omkring. Det fanns en stor sten men annars var det bara massor fula granar och mossa på marken. Men kände att det knappt var någon idé att säga emot, så jag slog mig ner på stenen med en suck, huttrade till av kylan.
- Fryser du? frågade Felix och jag nickade.
- som fan. sa jag och Felix log svagt, tog av sig jackan och hängde den över mina axlar. Han hade bara en t-shirt på sig och jag skakade allvarligt på huvudet.
- Du kommer frysa ihjäl. sa jag och nu var det Felix tur att skaka på huvudet.
- Det är viktigare att du är varm. och jag fryser får du väll.... krama mig eller något. sa han och jag log. Felix slog sig ner bredvid mig på stenen och en tystnad spreds. Det ända som hördes var hur någon gren börts då och då, annars var det helt knäpptyst. Jag kollade upp på himlen som var alldeles stjärnklar, det var jättefint. Jag drog Felix jacka tätare runt min kropp och lutade mig mot Felix axel.
- Jag kommer aldrig kunna somna här, sa jag och kände hur Felix skakade på huvudet.
- Inte jag heller, men vem bryr sig? vi får sova imorgon.
- Vi går i skolan imorgon, har du glömt det? frågade jag.
- Nej jag vet, men vi får väll sova efter. om vi äns kommer till skolan. Svarade han.
- Vi MÅSTE till skolan. det är första dagen. sa jag och Felix suckade.
- Jag vet. mumlade han och jag tog bort huvudet från Felix axel och kollade på honom.
- Får jag ligga med huvudet i ditt knä? frågade jag och Felix nickade.
- Såklart. Svarade han och jag log, la mig ner med huvudet i hans famn. Felix strök med handen över mitt hår, och jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, kanske skulle jag kunna somna i alla fall.
Oscars Perspektiv
Jag tog bort kudden från mitt ansikte och röck med en suck åt mig mobilen som låg och pep. Alarmet hade ringt tre gånger, vilket betydde att jag inte hade mycket tid alls. Jag satte mig på sängkanten, gäspade och kollade ut genom fönstret. Solen sken in genom starkt och min termometer visade 20+C°. idag skulle jag prata med Saga. Hon hade en hel del att förklara om man säger så. Jag klev upp från sängen och gick fram till min garderob, där jag plockade fram en vit t-shirt och ett par shorts. Jag drog på mig den enkla outfiten och fortsatte in i badrummet där jag snabbt fixade till mitt hår. När jag kände mig klar sprang jag ner i köket. Mamma satt och åt frukost i sin ljusrosa morgonrock. Hon tittade upp på mig med ett leende.
- Godmorgon gubben!
- Hej, eh, jag har lite brottom, så jag tar en macka på vägen. Sa jag och bredde snabbt en macka, la på en bit ost och gick ut mot hallen. Jag drog på mig skorna och stack sedan in huvudet i köket igen.
- Jag drar nu. sa jag och mamma nickade.
- Lycka till! Ropade hon efter mig. Jag sprang ut mot min moppe, pressade in mackan i munnen och drog hjälmen över huvudet, Jag hoppade upp och med snabb fart började jag köra mot skolan som började om bara några minuter. När jag var framme parkerade jag, och sprang fort in mot byggnaden. flåsandes stannade jag vid mitt skåp och låste upp. jag slängde in min ryggsäck och började med snabba steg gå mot matsalen, där hela skolan skulle samlas. både gymnasieeleverna och högstadieeleverna. Eftersom jag ville gå en skola så nära killarna och Saga som möjligt så hade jag valt gymnasiet som hörde ihop men min gamla skola, vilket betydde att den ända skillnaden var att man gick i olika byggnader, matsalen delade vi på. När jag kom in i matsalen letade jag med blicken efter någon jag kände. Vi hade inte börjat än och folk gick runt och kramades och hälsade på varann. Efter en stund såg jag Omar sitta och snacka med nån kille från hans klass som hette David om jag inte minns fel. Jag gick fram och satte mig vid dom.
- Tja, sa jag och Omar kollade upp.
- Tjaa Oscar! Hur är det? frågade han och jag log svagt.
- Helt okej, själv? frågade jag och omar ryckte på axlarna.
- Jo men det är bra. Är riktig taggad på att börja jobba i studion mer "på riktigt" nu, sa han och jag nickade instämmande.
- Jo, jag hoppas det blir bra. det är lite... vad ska man säga, dålig stämmning mellan mig och dom andra men det löser sig nog. sa jag och Omar nickade. Jag visste att jag ljög. det skulle inte bli bra mellan mig och Felix, vi hatade varandra.
- kom ihåg Oscar, vänner före tjejer. sa han och vände sig mot David igen. Jag kollade på honom en stund och sköt sedan snabbt bort tankarna som började ploppa upp i mitt huvud. Felix kändes inte ett dugg viktigare än Saga, absolut inte.
- Dååå skulle jag vilja be om allas uppmärksamhet! Hördes rektorns röst. Allas prat tystnades och allas blickar vändes fram mot rektorn. Hon var kort och knubbig med blont hår uppsatt i en liten hästsvans på huvudet. Hennes galsögon satt en bit ner på näsan och hennes leende var större än någonsin. När det blivit helt tyst började hon prata igen.
- heeej och välkomna alla glada elever! Nu börjar en ny spännande termin... Hon babblade på och min blick sjönk snabbt ner i mobilen. jag hade hört samma tal i flera år, jag kunde det nästan utantill. Efter några minuter av tråkigt prat sköts dörren till matsalen upp. Allas blickar vändes dit, och in kom Saga och Felix. chockat granskade jag dom. Saga hade på sig ett par små mjukisshorts och en utan Felix hoodies, hennes hår var rufsigt uppsatt i en bulle mitt på huvudet, hon hade stora mörka ringar under ögonen och hennes skor var helt leriga. Felix såg lika illa ut han, rufsigt hår med en smutsig keps över, hans ögon såg trötta ut och hans kläder var inte så rena direkt. Jag kände ilskan bubbla upp inom mig. vad hade dom gjort? varför såg dom ut sådär? varför var dom sena? Och framför allt, varför kom dom hit tillsammans?
- Eh, förlåt att vi är sena... mumlade Saga och jag lite smått generad och satte sig vid en ledig plats. Felix slog sig ner bredvid och rektorn börjde prata igen.
- Öhm, felix och Saga, hej, vi fortsätter. sa hon och kollade ner på sina papper. Hon började prata igen och jag stirrade uttryckslöst på Saga och Felix. Saga borstade bort smuts från hennes kläder och satte upp håret i en tofs istället. Jag kunde inte slita blicken från henne, varenda rörelse hon gjorde fick mig att bli helt varm innombords. Jag blängde på Felix och bet ihop käkarna. Han kollade upp på mig och vi fick ögonkontakt. innan jag hann vika bort blicken formades ett stort flin på hans läppar, sedan vände han blicken mot Saga igen och hjälpte henne få bort lite smuts ur hennes hår. Det kändes som om något exploderade inuti mig. Hur fan kunde han? sitta och hålla på sådär när han visste att jag såg på. Jag försökte vända bort blicken men det var omöjligt, jag ville se vad han gjorde. jag såg hur han försiktigt la handen på hennes lår och hur Saga förtjust fnittrade till. Min puls ökade och mitt hjärta började dunka hårt i bröstet. Om hans så lite som rörde henne en gång till var han död. Jag såg hur han höjde handen och löst smekte hennes kind, och då brast det. Jag kunde inte vara här längre. Med ett gnisslande ljud reste jag mig från stolen. Hela matsalen blev tyst och jag kände hur allas blickar riktades mot mig. Omar var snabb att ställa sig framför mig. Han hade också sätt Saga och Felix hålla på, och nu försökte han lugna ner mig.
- Oscar chilla, sa han lugnande men utan att möta Omars blick knuffade jag mig förbi honom och gick med snabba steg ut från matsalen. Jag smällde igen dörren och började med snabba steg gå. Vad fan höll dom på med? Saga var ju min, eller i alla fall nästan. Hon kunde för i helvete inte göra sådär. Jag svalde hårt och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. fan Oscar, inte börja gråta nu. jag grät ju aldrig. Precis när jag skulle öppna porten och gå ut i den varma sommarsolen hörde jag någon ropa på mig. snabbt vände jag mig om och mötte Sagas förtvivlade blick.
Sagas Perspektiv (LÅTTIPS, "FREE FALLIN"- JOHN MAYER)
Oscar vände sig snabbt mot mig, med tårar i ögonen kollade han på mig och svalde hårt.
- vi måste prata... mumlade jag och han nickade.
- Eh, ja, du har en hel jävla del att fröklara. sa han och jag kände hur skuldkänslorna smällde som en bomb innuti mig.
- Förlåt Oscar, jag är så egoistisk, jag vill inte göra dig ledsen, jag vill verkligen inte, jag älskar ju dig, började jag men Oscar bara skakade på huvudet.
- Du håller på med Felix också, ellerhur? frågade han känslolöst och min blick föll snabbt ner på mina skor. jag svalde hårt.
- förlåt. viskade jag och Oscar slog hårt handen i väggen. jag röck till och kollade upp på honom, tårar hade börjat rinna från hans kinder.
- fan! skrek han och slog ännu ett slag i väggen.
- oscar lugna ner dig, vi måste prata om dethär. sa jag darrigt och Oscar tog ett djupt andetag, sjönk ner på golvet. Jag bet mig hårt i underläppen, varför gjorde jag såhär, varför?!
- Prata. Sa gan tyst och jag bara nickade.
- jag vet att du är arg, och besviken, och jag fattar det. Ja vet bara inte vad jag ska göra, jag är så sjukt egoistisk. Jag hatar mig själv för dethär och jag har så jävla länge försökt bestämma mig, men när dom två killarna jag älskar mest av allt i hela världen ber mig att välja mellan dom, då blir det fel. jag kan inte. Sa jag och Oscar kollade upp på mig.
- Visst, jag fattar att du är så jävla ledsen men tyvärr Saga, det funkar inte. antingen väljer du en eller ingen. Sa han och jag bet mig hårt i underläppen.
- jag ska. jag lovar, det är jag som har trasslat till allt och jag ska fixa det så det blir bra igen, jag lovar. Men inte nu, inte idag. sa jag och Oscar nickade spännt.
- Ta din tid. mumlde han och jag nickade, satte mig ner bredvid honom. Lungt la jag min hand på hans knä.
- Förlåt. verkligen, jag hatar att se dig såhär. sa jag och Oscars tomma blick träffade mina ögon. han slickade sig om läpparna och kollade ner i marken igen. Jag drog in honom i en kram som han inte besvarade, han verkade helt borta. Med en suck släppte jag kramen och satte mig framför honom. Jag sökte hans blick och tillslut kollade han besviket tillbaka in i mina ögon igen, reste sig utan att bryta ögonkontakten. Han bara skakade på huvudet och började gå. snabbt reste jag mig och ställde mig före honom. Jag stoppade honom genom att lägga mina händer mot hans bröst.
- Släpp! Sa han argt men jag bara skakade på huvudet, virade mina armar runt hans nacke klev ett steg närmre. Innan han hann reagera pressade jag hårt mina läppar mot hans. Först röck han till men sen kysste han mjukt tillbaka. Jag kände hur fjärilarna började fladdra i magen, men då röck Oscar snabbt bort kyssen och kollade in i mina ögon.
- det där funkar inte denhär gången, sorry. sa han och knuffade sig hårt förbi mig. Jag bet mig hårt i läppen och följde honom med blicken när han gick iväg. Han var verkligen besviken. fjärilarna i magen förvandlades snabbt till skulkänslor. Varför var jag så jävla dum hela tiden? varför? Jag vände mig om för att gå tillbaka, och möts direkt av ett par välbekanta gråblå ögon. Sjävlklart. Han bara stirrade med tårar i ögonen, han hade sett oss kyssas.
- Felix snälla... började jag men han bara skakade på huvudet.
- jag bad dig om en jävla sak, att inte välja Oscar. sa han och jag svalde hårt.
- det har jag inte gjort heller. sa jag och Felix skrattade till.
- Inte? för det är exakt så det verkar. sa han snabbt, vände sig om och gick. Jag blundade hårt. snyggt jobbat Saga, två flugor i en smäll.
Omars Perspektiv
Rektorn hade pratat i säkert 20 minuter nu, och jag hade slutat lyssna för länge sen. Mina tankar låg på annat håll, Felicia. Jag hade inte sett henne än och min blick verkligen sökte bland allt folk.
- Sådär! Nu ska jag ha pratat färdigt. så nu gå ni till era hemklassrum så får ni ha en jättebra termin! tack. sa rektorn och hela matsalen började röra sig. alla började prata och jag slängde en blick på David.
- Har du sett Felicia? frågade jag och han ryckte på axlarna.
- Nä, vadårå? frågade han och jag bara skakade på huvudet.
- Inget, bara undra. sa jag och slank snabbt iväg. Vi skulle ändå gå i samma klass så jag skulle säkert träffa henne nu. Jag gick ut från matsalen och började gå bort mot mitt skåp. På vägen såg jag Ogge sitta på en bänk med mobilen i handen, på läpparna hade han ett stort leende.
- Tja, sa jag och han kollade upp från mobilen.
- Tjaa. svarade han och hans blick föll lika snabbt dit igen.
- vad gör du? frågade jag och satte mig bredvid. Han svarade inte utan fortsatte bara strycka på skärmen.
- Hallå? sa jag och knäppte med fingrarna framför hans ansikte.
- Va?
- Vad gör du? upprepade jag och Ogge kollade på mig med ett leende.
- va? frågade han igen och jag skrattade.
- Vad gör du? frågade jag långsammare och Ogge kliade sig nervöst i nacken.
- Jag pratar med Alice. sa han och jag skrattade
- det förklarar en del. sa jag och reste mig. Ogge flinade och hans blick föll ännu en gång ner på skärmen. Jag suckade och klappade Ogge på axeln.
- Vi ses. sa jag, och när jag inte fick något svar gick jag bort mot mitt skåp. Vi skulle ha matte, så jag plockade ut matteböckerna och gick in i klassrummet. Jag letade med blicken och såg Felicia sitta längst bak i ena hörnet. Hennes bruna platta hår låg över ena axeln och hon hade hörlurar i öronen. Vad skulle jag göra? skulle jag gå fram? Jag tog ett djupt andetag, gick fram och drog ut stolen bredvid henne. Hon kollade upp och log svagt.
- Eh, är det okej om jag sitter här? frågade jag och hon tvekade.
- asså, jag tror Saga ska... började hon men avbröts av att läraren kom in.
- Heej hörni, sätt er två och två! sa hon och knäppte med fingrarna i luften. jag kollade mig omkring, alla satt redan två och två utom jag och Felicia. Jag gick och satte mig vid en ensam bänk och läraren gav mig en frågande blick.
- Vad förstog du inte med det jag sa Omar? två och två, sätt dig bredvid Felicia! Sa hon och jag gav Felicia ett litet leende. Hon bet sig löst i läppen och jag satte mig ner bredvid henne igen. Fyfan vad pinsamt, hon ville ju inte äns att jag skulle sitta här igentligen. Men varför inte? Varför var det så stelt helt plötsligt? Jag sköt bort tankarna och gav fokus på läraren istället.
Hmmmm nu är del 94 uppe hörniiii ;)))))
Får kommentarer om dålig uppdatering och jag vet :( känns så tråkigt när jag suger på att uppdatera men ska VERKLIGEN försöka bli bättre!!! tycker det var ganska bra att jag klarade av att skirva klart dethär ikväll i alla fall!!
Hoppas ni gilalde det! Ge mig mer kritik hörniii, vad tycker ni ska bli bättre (förutom uppdateringen då hahah:*) och vad tycker ni är bra??? Det är med er kritik jag blir bättre!!
(vet ej om låtvalet till detta kapitlet belv det bästa men det var det bästa jag kunde komma på iaf)
Vilka har påsklov? själv börjar mitt på Torsdag (?) men åååh vad jag längtar! Har mycket i skolan just nu och vill bara släppa allt och ha loooooov! Hoppas alla får/har ett bra lov i alla fall! see you sooooooon!
Puss
OUR LOVE DEL 93
Tidigare
- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?
Efter ett tag kände jag hur hon släppte kramen, vi kollade in i varandras ögon och jag tog nupp mina händer för att torka bort hennes tårar. Hon log och jag log svagt tillbaks, sedan ställde hon sig på tå och våra läppar möttes i en kyss. samtidigt som mina tårar forsade för kinderna kysstes vi, länge. Hon la sina händer runt min nacke och jag höll ett stadigt grepp om hennes höfter. Vi släppte långsamt kyssen och hon kollade upp i mina ögon igen. Den blicken gjorde mig alldeles knäsvag.
- Jag älskar dig Ogge, viskade hon och jag log svagt.
- Och jag älskar dig Alice. visakde jag tillbaka, och precis då rullade tåget in.
Ogges perspektiv
Med tårar rinnandes ner för mina kinder stod jag blixtstilla och kolla när tåget rullade iväg. Så fort det var borta vek jag ner blicken, torkade bort tårarna under ögonen och harklade mig. Sedan började jag långsamt att ta mig ifrån tågstationen. Det var slut nu, jag visste att det aldrig skulle bli som förut. Hon skulle antagligen komma över mig och hitta nån ny, men inte jag. Jag skulle aldrig hitta nån ny, det är ju henne jag vill ha. Jag kände hur det kurrade i magen av hunger, så jag fiskade upp mobilen för att ringa Felix. Han kanske ville äta med mig. Jag skrev in hans nummer och la mobilen mot örat, signalerna gick fram och tillslut svarade han.
- tja ogge!
- tja, du, har du lust att äta nåt? frågade jag.
- Asså jag är påväg hem till mig med Saga, Men en annan gång kanske, sa han stressat i andra änden.
- jaha, okej... men då ses vi väll imorn antar jag.
- Absolut, hejdå! Sa han och la på. Jag bläddrade vidare bland mina kontakter och ringde upp Oscar. Efter bara några sekunder svarade han.
- aa hallå? Sa Oscar med trött röst.
- Tja, det är jag, Ogge.
- Tja! Svarade han lite piggare. Jag log svagt och började gå mot gallerian.
- Är du upptagen? frågade jag.
- Nej inte direkt, vadårå?
- Tänkte bara kolla om du har lust att äta med mig? Jag har precis vart och sagt hejdå till Alice vid tågstationen... mumlade jag.
- Jag har lovat att äta hemma idag, sorry. Sa han ledsamt. Jag suckade.
- aha okej, jag fattar.
- Är du okej? Jag menar, hur blir det mellan dig och Alice nu? distansförhållande eller? frågade han och jag kände klumpen växa i halsen. jag svalde hårt, inte börja gråta igen.
- Asså... nej, det skulle inte funka. sa jag tyst.
- Vänta va? vad menar du? frågade Oscar chockat.
- Vi bestämde oss för att försöka gå vidare. sa jag och bet mig hårt i underläppen för att inte låta tårarna tränga fram.
- Åh... Nej vad tråkigt... sa han försiktigt. Jag nickade svagt, även om han inte kunde se, och sen tog jag ett djupt, hackigt andetag. Jag kunde inte prata om dethär.
- Såå, vad har du gjort idag? frågade jag snabbt för att byta samtalsämne.
- hmmm, Jag var på stranden med Saga en stund, men hon var tvungen att åka hem nästan direkt så det blev ju inte så lyckat, plus att hon var skitsur utan andledning, men jag venne, hon hade väll bara en dålig dag eller nåt. Sa Oscar och jag kom och tänka på Saga och Felix, var det därför Saga åkt från Oscar, för att träffa Felix?
- vad skulle Saga göra då? frågade jag.
- Ingen aning, hon sa inget men hon hade jävligt brottom i alla fall. Svarade Oscar, och jag fattade att det var pågrund av Felix Saga hade haft så brottom. vad annars? Skulle jag säga något till Oscar? Nej, det skulle bara skapa drama. Jag svalde hårt vid tanken av att ljuga för min bästavän, och sedan kollade jag ner på mina fötter.
- Nä okej, men du, jag måste käka nåt nu innan jag svälter, men vi ses imorn.
- Aa okej, hejdå! Sa Oscar och jag la på. Jag suckade irriterat, skulle jag behöva äta själv? Jag slog in Omars nummer och la mobilen mot örat en tredje gång.
- OG maaaaan! Sa Omar med en tillgjord mörk röst.
- haha tjaaaa! svarade jag.
- haha tjaaaa! svarade jag.
- Varför ringer du? frågade han. Jag skrattade till och drog handen genom håret.
- Jo jag är i gallerian och undrar om du har lust att äta något?
- hmm jo jag är ändå på tunnelbanan så visst! Svarade han och jag log stort.
- Vad bra! Möt mig vid foot locker. Sa jag och började gå ditåt.
- Okej jag är där om 5! Vi ses, sa Omar och la på. Jag la ner mobilen i byxfickan. Jag kom fram till skoaffären och ställde mig lutad mot väggen en bit bort. Min blick vandrade över människorna som gick fram och tillbaka, efter en stund kom två tjejer i 12 års ålderna fram med stora leenden på läpparna.
- Ursäkta, är inte du en av dom där killarna som var förband åt Justin? frågade den längsta av dom.
- The Fooo, du heter Oscar va? fortsatte den andra.
- The Fooo, du heter Oscar va? fortsatte den andra.
- Jo det är jag, sa jag och log stort. tjejerna fnittrade förtjust.
- får vi ta bild med dig? frågade den långa igen.
- Det är klart! Svarade jag glatt och la armen runt den långa medan den andra knäppte ett kort.
- Min tuuur! Sa den andra tjejen och tog den långas plats bredvid mig. Även hon fick en bild och sen log dom riktigt nöjt.
- Tack! Sa Dom glatt.
- Hoppas vi ses igen! Svarade jag och gav dom varsin kram. tjejerna försvann snabbt bort och jag log stort, det var inte så många som kände igen oss än, så det var rätt så nytt att folk kom fram och hälsade. Snabbt där efter kom Omar gåendes mot mig.
- Tjaaa! Sa han och gav mig en kram.
- Hej, du missade två små tjejer som kom fram och tog kort nyss, sa jag nöjt och Omar höjde på ögonbrynen.
- Vadå? kände dom igen dig från konserten eller? frågade han och jag nickade.
- vaaaaaaa neeeej! Jag ville också ta bild juuuuu! Sa han besviket. jag skrattade.
- Kom nu så äter vi, sa jag och drog med honom bort mot närmsta matställe. Vi beställde och slog oss ner vid ett bord.
- Sååå, hur går det Felicia förrästen? frågade jag och Omar ryckte till.
- va? frågade han, som om han inte hört vad jag sa.
- Hur går det med Felicia? upprepade jag.
- Ja venne... mumlade han och tog en bit av sin lasange. Jag märkte direkt på honom att det hade hänt något.
- Men vadå, har ni löst det där bråket eller? frågade jag och Omar kollade blygt upp på mig.
- Vad spelar det för roll? Jag har ändå inga känslor för henne längre. sa han och petade med gafflen i maten.
Jag kollade på honom med en "är du seriös" blick.
Jag kollade på honom med en "är du seriös" blick.
- Men lägg av Omar, jag märker på dig att du fortfarande har känslor för henne. Du behöver inte dölja något, du kan berätta allt för mig. sa jag och Omar log svagt. en liten suck lämnade hans läppar.
- Du har rätt, men vi har väll lixom... börjat umgås igen efter festen jag hade. sa han och jag kunde se hur han nästan blev lite generad.
- men vadå? som bara vänner eller? frågade jag och Omar ryckte på axlarna.
- vänner och vänner... flinade han. Jag skrattade.
- så ni är tillsammans eller va? Nu hänger jag inte med, sa jag och Omar röck på axlarna ännu en gång.
- asså vi har pratat lite om det, och lixom... Hon säger att hon inte kan lita på mig. så jag vet inte. sa Omar och kollade ledsamt ner i tallriken igen.
- Hon kommer säkert kunna det igen... du måste bara visa henne att hon kan lita på dig. Sa jag och Omar nickade och ett flin bildades i hans ansikte.
- Hon verkar i alla fall lita på mina läppar, sa han. Jag satt min cola i halsen och började skratta, Omar skrattade också medans jag hostade.
- hur går det med Alice då? frågade han när vi hade lugnat ner oss. Jag stelnade till och kände hur klumpen i magen kom tillbaka, jag hade inte tänkt på henne under hela samtalet med Omar.
- asså... hon åkte hem idag, eftersom skolan börjar imorn och så. sa jag och tog en tugga av min sallad.
- Är det okej? Har det hänt något? frågade han. Jag antar att han såg på mig hur jag stelnat till. Jag harklade mig.
- Vi gjorde slut, sa jag och Omar kollade på mig med höja ögonbryn.
- varför? frågade han förvånat.
- Det skulle aldrig funka. Jag skulle inte kunna ha tid, mumlade jag och Omar nickade förstående.
- Vet du vad du ska göra, skita i henne och dra på fest i helgen. tänka på lite annat och ha kul. sa Omar och jag skakade på huvudet.
- Nä, jag vill inte skita i henne. Jag älskar henne. sa jag och Omar suckade.
- du gör som du vill, men du sa ju själv att det inte kommer funka, och vad är meingen med att gå runt och må dåligt? frågade han och jag höjde på ögonbrynen.
- Ah okej, gör samma sak durå, glöm Felicia och ha kul istället. sa jag.
- Jag har ju försökt, men det går inte.
- precis. sa jag och Omar log svagt.
- Du har rätt, igen. Om du verkligen vill ha henne så är det bara att kämpa på. sa han och jag nickade. Omar hade förändrats på något sätt, ett bra sätt, och det hade bara gått ett sommarlov.
Oscars Perspektiv
- Oscaaaaaaar! Ropade mamma nerifrån. Med en irriterad suck reste jag mig och joggade ner för trappen.
- vad? frågade jag och hon höll upp två hundkoppel framför mig.
- ta ut Donna och Daisy en stund, det skulle vara jättesnällt. sa hon.
- måste jag? frågade jag och hon nickade. Med en suck tog jag emot kopplena.
- Donna, Daisy! Ropade jag och dom kom springandes mot mig. Jag knäppte fast kopplena och drog på mig ett par skor.
- och inte bara fem minuter, gå en bit. sa hon med ett litet leende.
- mm... mumlade jag surt innan jag lämnade huset.Det var en fin sommarkväll, och sista innan skolan började. Jag bestämde mig för att gå bort mot hundparken, så kunde dom springa löst i några minuter. Jag började med snabba steg gå dit, och nör jag var framme släppte jag löst dom och satte mig på en bänk. jag tog upp mobilen, kollade snabbt igenom twitter. Jag fotade parken och hundarna och skrev "Promenad med Donna och Daisy ;)" Jag publicerade tweeten och fick snabbt några svar. "jag vet vart dendär parken ligger omg!" "åh vad söta" "du är snygg" "nån gång måste jag få träffa dig!!" jag log, favoritmarkerade några av tweetsen och sedan gick jag in på instagram. jag kollade igenom bilderna och såg att Felix lagt upp en bild för 10 minuter sen. Det var en utsuddad bild på en grill. I bakgrunden såg man Magnus stå och grilla bredvid en tjej. Jag såg direkt vem det var, Jag stelnade till och stirrade på bilden, vad i helvete?!
Sagas Perspektiv
Jag la upp en bit kött och några potatisar på min tallrik, stoppade in gaffeln i munnen och tuggade. Den goda smaken av grillat kött fyllde upp min mun.
- Åh gud vad gott det är! Sa jag och kollade på Magnus som bara log.
- Har du smakat såsen? frågade han och jag skakade på huvudet. Han gav tog upp en klick sås på min tallrik och jag smakade. Det var otroligt gott.
- Shiiit, vad är du för mästerkock? frågade jag och Magnus skrattade.
- Felix älskade denhär såsen när han var mindre, sa Han och kollade på Felix som flinade.
- jag älskar den fortfarande, sa han och hällde upp mer på sin tallrik. Vi skrattade igen.
- Så, hur går det med The Fooo då Felix? undrade jag. Vi hade inte pratat om bandet på ett tag och jag kände att jag behövde få lite uppdatering.
- Ellerhur Felix, går det bra? fyllde Magnus i. Felix tuggade ur maten och började prata.
- Jo, eller asså, vi har inte jobbat så mycket än men nu när skolan börjar så kommer vi jobba mer. Vi ska spela in lite låtar och släppa en EP i slutet av Augusti. sa han och jag höjde förvånat på ögonbrynen.
- Wow, det låter ju som om det går bra. Har ni några... typ... fans? frågade jag och Felix skrattade till.
- Nja, inte direkt. det har ju hänt att nån liten tjej kännt igen en när man vart på stan eller nåt, och sen får man ju massor posetiva kommentarer på Instagram och... Började Felix men avbröts av min ringande telefon. Jag fiskade upp den från fickan och Såg Oscars namn på displayen. Jag sneglade på Felix som med spända käkar kollade på min mobil. jag tröck på avböj och kollade upp på Felix igen.
- Förlåt, fortsätt. sa jag och Felix kliade sig i nacken.
- asså, det finns inte så mycket mer att säga... sa han och jag nickade.
- Det låter som om det går ganska bra i alla fall. Sa Magnus och Felix nickade. Det blev tyst tills Theo öppnade sin lilla mun.
- Jag har saknat dig Saga. sa han. jag kollade upp på honom och log.
- Åh, desamma Theo! Det är jättemysigt att jag får komma hit och äta och vara med er, sa jag och log mot honom.
- det är bra för Felix också, han har knappt pratat om något annat än dig, sa han och stoppde in gaffeln i munnen. jag skrattade och kollade på Felix som kollade generat ner i tallriken. Jag skrattade och precis då ringde min mobil igen. jag suckade och tog upp den, Oscar nu också. Ännu en gång tröck jag på avböj och la ner mobilen bredvid mig på bordet. men direkt efter ringde han upp igen.
- Det är lungt Saga, svara du. Sa Magnus.
- tack, sa jag och gav honom ett leende innan jag reste mig från bordet. Jag gick brot en bit och svarade.
- Vad vill du? frågade jag irriterat.
- Vadå stör jag? frågade han.
- Ja, jag äter. svarade jag surt och lutade mig mot husväggen.
- Ahaaa, visst är magnus bra på att grilla? Och dendär såsen han alltid gör, så jääävla god! Sa Oscar och jag stelnade till. Hur visste han...?
- Va? Jag äter inte äns Magnus mat. sa jag och kollade oroligt bort mot matbordet där Felix familj satt och skrattade.
- Visst, jag är inte dum Saga. sa han och jag bet hårt ihop tänderna.
- Hur... hur fick...
- Hur jag fick reda på det? Jo, Om ni ska vara diskreta borde ni inte hålla på och lägga upp massor jävla bilder på Instagram. Sa Oscar argt. Jag suckade.
- Du, jag kan inte snacka om dethär nu...
- men vafan Saga?! Jag måste för i helvete få veta vad du håller på med?! Röt han. Jag röck till av hans starka röst.
- Snälla, vi tar dethär sen. Hejdå. Sa jag och la på. Sedan stängde jag av ljudet och gick snabbt tillbaka till bordet. Jag klistrade på ett leende på mina läppar och satte mig ner bredvid Felix.
- Förlåt för detdär, sa jag och Magnus skakade på huvudet.
- Det är lungt! Savarde han och vi fortsatte prata som innan.
Ogges Perspektiv
Jag klev in i hallen med Omar efter mig.
- Mamma och pappa kommer hem sent så det är bara vi hemma, sa jag och drog av mig skorna. Vi gick in i vardgasrummet och jag startade fifat. Jag behöve lixom inte äns fråga om vi skulle spela, det var som en självklarhet. Omar slog sig ner i soffan och jag gav honom ena kontrollen. Jag kände mobilen burra i fickan, så jag drog upp den och såg Oscars namn på skärmen. Jag svarade och la mobilen mot örat.
- tjaaaa, sa jag och satte mig bredvid Omar i soffan.
- Saga är med Felix?! Hon drog hem från den där jävla stranden för att träffa Felix, FELIX! Sa han stressat såfort jag svarat.
- Hur fick du reda på det?! frågade jag oroligt.
- vadå? visste du det eller?! frågade han och jag stelnade till. Att ljuga kanske bara skulle krångla till saker ännu mer...
- Asså sorry Oscar, jag skulle sagt något... började jag men han avbröt snabbt.
- Driver du med mig Ogge?! Visste du om dethär hela tiden?! Fyfan! Sa han besviket i telefonen. Jag suckade och lutade mig tillbaks i soffan.
- jag trodde inte du skulle få reda på det...
- Fyfaaan Ogge, nu vet man i alla fall vilken sida du är på, jävla idiot. Mumlade han och sen började det pipa andra änden, Oscar hade lagt på. Med en suck lutade jag tillbaks huvudet och stängde ögonen.
- Vad var detdär om? frågade Omar förånat.
- Saga... hon har krånglat till det så jävla mycket. mumlade jag och Omar nickade.
- och är Oscar sur på dig för att...?
- Jag ljög. mumlade jag igen. Omar suckade och kliade sig i nacken.
- Det är fan drama hela jävla tiden. mumlade han. Jag kunde inte annat än att hålla med.
Felix Perspektiv
Jag låg med Saga tätt intill mig i sängen. Vi hade legat här i säkert 40 minuter, utan att prata eller något. Jag kramade henne hårt och placerade en liten puss på hennes panna. Jag vilade min ena hand på hennes höft och den andra runt om hennes nacke. Hon kollade djupt in i mina ögon och log.
- Vad är klockan? frågade hon hest. Eftersom vi inte pratat på länge var hennes röst lite rostig. Jag sträckte mig efter mobilen som låg på nattygsbordet. jag låste upp den och bländades halvt av den starka ljusstyrkan.
- öhhm, 22.00. mumlade jag och Saga suckade.
- jag måste gåååå... sa hon tröttsamt. Jag gjorde en ledsen min och Saga satte sig upp i sängen.
- vänta, en sak till, sa jag drog henne tätt intill mig igen. Hon fnissade till och jag närmade mig henne ljusrosa läppar med mina. Innan hon han svara pressade jag mjukt mina mot hennes. Jag kände hur hon log och sakta släppte kyssen.
- Felix jag måste gå nu. viskade hon bara några millimeter ifrån mig.
- Neeeeeeeeej! klagade jag och pressade ihop våra läppar igen. Saga skrattade och kravlade sig ur mitt grepp men jag fångade upp hennes läppar med mina igen. Utan att släppa kyssen så ställde vi oss upp från sängen. jag drog henne nära mig och kramade om henne samtidigt som hon plockade upp min grå munkjacka från golvet. Jag log bakom kyssen och Saga försökte släppa mina läppar.
- Feelix... Jag må...måste ta på.... tröjan! Sa hon mellan kyssarna. Jag drog ner mina händer under hennes rumpa och bar upp runt min midja.
- Vi kan ju inte avsluta nu... mumlade jag och Saga drog ifrån kyssen. Hon kollade allvarligt på mig.
- Jag måste gå. Jag skulle vara hemma senast klockan tio, och klockan är över tio nu. Sa hon och jag suckade, släppte ner henne på marken.
- Du går inte själv i alla fall. sa jag och tog hennes hand. Hon log och flätade ihop våra fingrar.
- Dåså, kom. sa hon och drog med mig ner för trappen. Saga gick in till hallen och drog på sig skorna medan jag gick in till pappa i köket.
- Jag följer Saga hem. sa jag och satte en keps på huvudet.
- Aa okej, men jag vill prata med dig först. sa han och jag kollade oförstående på honom.
- vad? frågade jag och pappa bara flinade.
- Ta den blå jackan, den är snyggast. sa han och blinkade mde ena ögat. Jag skrattade och gick ifrån pappa och in till Saga i hallen. Hon stog med min grå munkjacka, håret uppsatt i en slarvig bulle och ett par vita, slitna converse på fötterna.
- är du klar? frågade hon och jag drog åt min min blå jacka, satte på mig den och drog på mig skorna.
- Yes, svarade jag och vi gick ut i den varma sommarkvällen. Vi gick bort mot busshållsplatsen som bara låg några meter bort, ställde oss och väntade på bussen. Saga kollade stressat på klockan.
- mamma kommer döööda mig, jag skulle vart hemma för en kvar sen, och vi sitter inte äns på bussen än. sa hon oroligt.
- Ta det lungt nu, hon har ju inte ringt eller smsat eller något? det är nog lungt. sa Jag och Saga suckade igen.
- När kommer bussen? frågade hon sedan. jag på klockan.
- den ska komma när som helst. fryser du? frågade jag och Saga skakade på huvudet.
- nejdå. Sa hon och jag la ändå armen runt henne, drog henne när min kropp. Hon kollade upp på mig och log, och sen rullade bussen in.
Sagas Perspkeitv (LÅTTIPS "EASIER SAID THAN DONE" AV JUSTIN JOHNES)
När bussen stannade klev jag snabbt av. Felix drog tag i min handled.
- Saga tare luuungt, din mamma har fortfarande inte ringt, stressa inte. sa han och jag kollade bak på honom och log.
- Okejdå, du har rätt. Sa jag och tog tag i Felix hand. Vi började i tystad gå. Jag kollade på Felix som slickade sig om läpparna och kollade ner i marken där vi gick.
- Hur mår du? frågade jag plötsligt. Felix kollade upp på mig med ett litet leende.
- va? frågade han och jag skrattade till.
- Jo men asså, jag är dålig på att fråga det. Hur mår du? frågade jag igen. Felix skrattade och kollade ner i marken igen.
- Jo men... nu, precis nu, när vi går såhär du och jag... då mår jag bra. sa han och jag svalde hårt.
- Jag också. sa jag och Felix mötte min blick igen.
- Men det är skillnad. Sa han och jag kollade länge på honom.
- vad menar du med det?
- Lixom, jag mår såhär superbra när jag är med dig, inte annars. Du mår kanske bra med mig, men du mår bra annars också, eller asså... började han men jag avbröt.
- du menar med Oscar. sa jag och Felix nickade långsamt.
- precis. Du mår bra med han också. det är skillnad. sa han och jag nickade.
- Felix, förlåt för att jag förstör hela ditt liv. sa jag och Felix skrattade.
- Om det är så du tror det är, har du helt fel. tvärtom Saga. sa han och jag svalde hårt.
- Men jag fattar inte... Hur orkar du? jag skapar bara drama hela jävla tiden och ändå ger du inte upp. sa jag och Felix ryckte på axlarna.
- Men du vet när man hittar en sån person, som tar upp hela äns tid, asså du vet, det är den ända man tänker på. Lixom, första gången man träffas klickar man direkt, och man vet att den personen är värd att kämpa för. En sån person är du Saga, en som är värd att kämpa för.
- Sluta, säg inte sådär! Sa jag generat. Felix bara log.
- och såklart tvekar jag ibland, jag tänker att det kanske inte är värt all tid och alla försök, men i slutändan fattar jag ändå att det inte finns något annat sätt. Utan dig är jag ingenting. sa han och jag kände hur en stor våg skuldkänslor sköljde igenom hela min kropp. Jag var så dum.
- Du förtjänar så mycekt bättre än mig, fattar du inte det? Frågade jag och Felix bara skakade på huvudet.
- jag vill inte ha något bättre. fattar du inte det?
- Nej. det gör jag verkligen inte. sa jag och Felix stannade upp på vägen. Jag vände mig mot honom.
- Okej, då ska jag bevisa det. sa han och tog ett steg närmre mig. Han tog tag i båda mina händer och böjde sig långsamt ner mot mitt ansikte. Han kollade in i mina ögon, ner på mina läppar och sedan raderade han avståndet mellan oss. Jag kände fjärilarna brottas i magen och hur mitt hjärta började slå dubbla slag. Felix la sina händer på mina höfter och drog mig ännu lite närmre. Hans läppar masserade mina mjukt. jag la armarna runt Felix nacke och kände hur Felix stoppade ner sina händer i mina byxfickor på rumpan. jag log och vi släppte kyssen. Felix kollade på mig en lång stund innan han öppnade munnen.
- Jag gör vad som helst Saga, vad som helst. Men snälla välj inte Oscar. sa han allvarligt. Jag svalde hårt, sedan kollade jag ner i marken. Varför skulle det ju vara så svårt? Felix hade ju allt, han var helt perfekt, precis allt man ville ha. Men Oscar han... jag vet inte, han är bara... så... frästande. Jag kollade upp på Felix igen, han sökte min blick och väntade på svar, men vad fan skulle jag svara? jag hade ju inte äns själv nån aning om vad jag ville.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.
- Du... Jag klarar mig härifrån, jag kan gå sista biten själv. sa jag utan att möta hans blick. Felix bet hårt ihop käkarna och nickade snabbt.
- okej men... vi ses väll imorn då. sa han och vände sig om. Jag nickade, tog ett djupt andetag och kollade mig omkring. med ett förvirrat ansiktsuttryck vände jag mig om. Vart var vi någon stans?
- Ehm Felix...? sa jag och han vände sig om igen.
- Aa?
- vart är vi någonstans? frågade jag. Felix kollade sig omkring och fick en tydlig rynka mellan ögonbynen.
- ehm... jag... jag vet inte... mumlade han samtidigt som han kollade sig omkring.
Holaaaaa kapitlet kommer lite extra tidigt idag hehehehheheheh, så blev det ganska långt ocksåååå,
Hoppas som var på killarnas konsert hade kuul! SJälv hade jag jätteroligt även om jag vart tvungen till att bli överburen :///// men så mycket jag kunde se av konserten var killarna i alla fall huuur grymma som helst! Är så stolt :')
Hoppas ni har en bra vecka i alla fall så ska jag försöka komma med nästa kapitel INNAN helgen!! PUSSSSS
OUR LOVE DEL 92
Tidigare
- Så är det inte! Du älskar mig inte alls! Du ljuger, Du gjorde allt dethär för att få ha sex med mig, och sedan lämna mig, EXAKT SÅ ÄR DET! JÄVLA ÄCKEL! Skrek jag, reste mig snabbt från bordet. Ogge kollade chockat på mig.
Jag satt blixtstill kvar vid bordet. Vad fan hade nyss hänt? Jag hade... jag hade gjort slut. Jag ville ju inte det, verkligen inte, men vad annars fanns att göra? och vad skulle hända nu? att jag utnyttjade henne bara för sex var ju absolut inte sant, hur kunde hon äns tro det? Jag pressade hårt ihop läpparna och tog upp mobilen. Även om hon inte skulle svara så var det värt ett försök. Jag slog in hennes nummer och la mobilen mot örat, signalerna började pipa men precis som förväntat, inget svar. Jag suckade och skrev ett sms. "snälla Alice förlåt, vart är du? vi behöver prata. Älskar dig" Skrev jag och la frustrerat ner mobilen i fickan. Jag kollade på klockan. 12, alltså gick Alice tåg om två timmar så hon kunde inte komma hem innan det. vart kunde hon vara? Den ända personen jag kunde tänka mig henne gå till var Saga, så jag slog stressat in Sagas nummer och väntade på svar.
Jag hörde någon tuta utanför. Jag kollade ut och såg Oscar sitta på sin moppe. Jag log, slängde väskan över axeln.
Med hjärtat hårt dunkande i bröstet sprang jag mot tågstationen. Alice tåg gick om 20 minuter så hon måste ju vara där, om inte skulle hon väll komma dit vilken sekund som helst. Jag hade ringt henne minst 100 gånger och letat överallt, men som förväntat hade hon inte hört av sig. jag gick snabbt in på tågstationen och sprang mot tåget hon skulle ta. Jag letade med blickarna på alla bänkar, där satt hon. En lättnad gled genom hela min kropp och jag sprang fort fram till henne. Hon satt ensam på en bänk med blicken fäst i marken.
Del 92!! känner mig sjuuukt onöjd med detta kapitel.... men så blir det ju ibland! Det blev väldigt långt känns det som i alla fall haha, är såååå trött nu så ska gå och lägga mig.
Kolla även in denna novell som jag gjort länkbyte med! kram http://bringwordstolife.blogg.se/
- Va?! Så är det verkligen inte? Sa han och reste sig han med. Jag tog ett djupt, darrigt andetag.
- precis så är det. Sa jag och kände hur tårarna höll på att tränga fram. Jag gav Ogge en sista blick innan jag snabbt gick ut i hallen, drog på mig mina skor och gick ut.
- Alice vänta! Skrek Ogge efter mig. Men jag brydde mig inte ett skit. Tårarna hade började forsa ner för mina kinder och jag brydde mig inte om att torka upp dom. Jag fortsatte med snabba steg rakt fram, utan någon aning om vart jag skulle. Men en sak var säker, jag skulle bort här ifrån.
Ogges perspektiv
Ogges perspektiv
Jag satt blixtstill kvar vid bordet. Vad fan hade nyss hänt? Jag hade... jag hade gjort slut. Jag ville ju inte det, verkligen inte, men vad annars fanns att göra? och vad skulle hända nu? att jag utnyttjade henne bara för sex var ju absolut inte sant, hur kunde hon äns tro det? Jag pressade hårt ihop läpparna och tog upp mobilen. Även om hon inte skulle svara så var det värt ett försök. Jag slog in hennes nummer och la mobilen mot örat, signalerna började pipa men precis som förväntat, inget svar. Jag suckade och skrev ett sms. "snälla Alice förlåt, vart är du? vi behöver prata. Älskar dig" Skrev jag och la frustrerat ner mobilen i fickan. Jag kollade på klockan. 12, alltså gick Alice tåg om två timmar så hon kunde inte komma hem innan det. vart kunde hon vara? Den ända personen jag kunde tänka mig henne gå till var Saga, så jag slog stressat in Sagas nummer och väntade på svar.
- Hej! Sa Sagas röst glatt från andra änden.
- Tja Saga, du, är Alice där? frågade jag.
- va? Alice? Nä. sa hon och jag kände en oro byggas upp inom mig. vart var hon någonstans?
- öhm, nej okej, tack ändå. mumalde jag.
- vadårå? är hon inte med dig? frågade Saga förvånat.
- Nej...
- Har det hänt något? fortsatte hon oroligt.
- Asså vi typ bråkade, sen bara stack hon. Jag trodde hon skulle gå till dig men nu har jag ingen jävla aning om vart hon kan vara. sa jag och reste mig från bordet. Jag gick in i hallen och drog på mig skorna, tog med mig Alice väska med alla hennes apckning och gick ut. Om hon inte var med Saga behövde jag leta efter henne.
- Ska jag komma och hjälpa dig att leta? Jag kan skynda mig så fort som jag kan. Undrade Saga med en förvånad röst.
- Du behöver inte Saga, jag hittar henne säkert. Sa jag medans den stora klumpen i halsen fortsatte växa.
- Ring om det är något så kommer jag på direkten, okej? Lovar du att du inte vill att jag ska komma? Undrade jag en gång till för att vara helt säker.
- Jag ringer om det är något, jag lovar. Ska springa ut och leta nu. vi hörs senare. Svarade jag snabbt.
- Bra, ring när du hittat henne, Hejdå. Avslutade hon.
Jag la ner mobilen i min byxficka och låste dörren. Sedan gick jag med snabba steg ut på gatan. Vart brukar hon gilla att vara? Hon hade aldrig riktigt varit borta så länge utan att vara hos Saga eller kommit tillbaka, min oro blev större och större medans jag stressat började gå mot tunnelbanan. Kanske kunde hon vara där?
Sagas Perspektiv
Jag hörde någon tuta utanför. Jag kollade ut och såg Oscar sitta på sin moppe. Jag log, slängde väskan över axeln.
- Hejdå! Ropade jag innan jag gick ut från huset och mot Oscar. Han tog av sig hjälmen och drog handen genom håret.
- Hej. sa han och log. Jag log tillbaks, tog emot en hjälm som han höll i handen och satte den på mitt huvud.
- Får man ingen puss? frågade han och jag log svagt, ställde mig på tå och pussade honom mjukt på munnen.
- nöjd? frågade jag och Oscar nickade belåtet. Jag skrattade och hoppade upp bakom honom på moppen, sedan startade han och vi körde iväg. Jag kramade om honom hårt och lutade huvudet mot hans rygg. Efter ca en kvart stannade vi och klev av. Jag kollade ut över den mysiga stranden, inte mycket folk alls. Jag log och gav Oscar hjälmen, sedan gick jag ut i sanden. Jag valde ut ett mysigt ställe i solen där jag bredde ut min handduk, sedan kollade jag upp mot Oscar som var påväg ner mot mig.
- blir det bra här? frågade jag.
- perfekt. svarade han och satte sig ner bredvid mig. Jag drog av mig klänningen, tog upp ett par solglasögon som jag satte på mig och la mig ner på handduken, sedan slöt jag ögonen och slappnade av i hela kroppen. Efter att vi legat tysta i några minuter öppnade Oscar munnen.
- kan vi inte bada nu? frågade han rastlöst. Jag tog upp solglasögonen till pannan och kollade på honom.
- vi kom ju nyss hit? sa jag och Oscar suckade.
- det är så sjukt varmt, jag kommer dööööö! Klagade han. Jag flinade.
- bada du, jag kommer sen. sa jag och la mig tillrätta igen. han mumlade något och gick ut i vattnet. Jag öppnade min väska och plockade fram mina hörlurar och en tidning, jag kopplade in dom i mobilen, kollade om Ogge hört av sig om Alice. nepp, inte ett ända sms. behövde jag vara orolig? Nej, dom hade antagligen bara bråkat om någon småsak, annars skulle hon väll ringa? Jo, det skulle hon. Jag sköt bort tankarna och satte på "Rather be", en av mina absoluta favorit låtar. Jag öppnade tidningen och började bläddra. massor modetips och skvaller om kändisar. "Selena Gomez besökte hemlösa barn i Afrika" "Molly Sandén och Danny i Los Angeles" "Hur du matchar en rosa kjol" Jag suckade och slängde tidningen åt sidan, inget som intresserade mig. Precis då kände jag ett par iskalla händer ta tag om min midja. Jag skrek till och satte mig tvärt upp, framför mig stog Oscar och skrattade. Han hade gjort precis som Felix brukade göra varje gång vi var och badade. jag svalde hårt och blängde surt på Oscar.
- det där var inte kul! Sa jag argt och Oscars bara flinade.
- lite kul var det, sa han och jag kände irritationen växa.
- Ge dig, det var inte roligt. sa jag igen och kollade ner på mina händer.
- Men ta det lungt, jag skämtade ju bara. sa han och satte sig ner bredvid mig. jag blängde surt på honom och satte ner solglasögonen över ögonen igen. Oscar suckade.
- komigen, varför blev du så sur? frågade han tröttsamt.
- för att du får inte göra sådär. mumlade jag och Oscar suckade ännu en gång. det blev tyst och små vattendroppar från Oscars badbyxor droppade ner på mitt lår.
- kan du flyttade dig lite? jag blir blöt. sa jag irriterat. Oscar tog oskyldigt upp händerna vid huvudet och flyttade en bit bort.
- tack. mumlade jag när han var färdig.
- vad är det med dig? har du mens eller varför är du så jävla sur? frågade han och jag fnös.
- för det första är jag inte sur, jag blev bara lite ittiterad när du blötter ner mig. och för det andra har jag inte mens. svarade jag och reste mig upp.
- Okej, förlåt för att jag blötte ner dig, jag trodde inte du skulle bli "irriterad". sa han med tydligt.
- mm. mumlade jag surt. Oscar tog tag i en handduk, torkade sig torr och gick fram och kramade mig hårt.
- det är ingen idé att tjafsa om dethär, när vi kan ha det mysigt istället. viskade han i min nacke. Jag suckade och vi släppte kramen.
- jag vet, sa jag tyst och Oscar log svagt.
- jag går och köper glass, vill du ha? frågade han och jag nickade.
- visst.
- Okej, vaktar du våra grejer så kommer jag snart. sa han och rotade i sin väska efter pengar. Jag nickade och satte mig ner på min handduk. Oscar gick och jag suckade djupt. Varför hade jag blivit så sur när han blött ner mig? Igentligen behövde jag inte äns fråga mig själv detdär, jag fattade ju att det var på grund av Felix. Det var Felix grej, och det var bara han som fick göra så. Jag tog upp mobilen igen och kollade om Ogge hört av sig nu, nej, det hade han inte. Jag ville inte störa men bestämde mig i alla fall för att skicka iväg ett sms till Alice. "hej gumman, hörde att du och Ogge bråkat. lova att ringa om det är nåt, Puss" Skrev jag, och precis när jag skulle trycka på skicka brjade telefonen ringa. På skärmen stog Felix namn. förvånat tröck jag på grön lur. vad ville han?
- aa hallå? sa jag och kollade ut över vattnet.
- Öhm hej, det är Felix! Sa han glatt.
- Hej! Sa jag lika glatt tillbaka.
- Öhm jo, jag tänkte fråga en sak... började Felix. han lät nästan lite nervös.
- Ah okej?
- Jo lixom... jag undrar bara om... om du...
- om jag vadå? frågade jag med ett skratt.
- jo men... om du typ... skulle vilja äta här ikväll? frågade han och jag kände hur ett stort leende spreds på mina läppar.
- vadå, hemma hos dig? frågade jag glatt.
- Aa, eller asså pappa ska grilla och ja, du får gärna va med om du känner för det.
- absolut! Det skulle vara asnajs! Sa jag och log stort.
- Okej kul, kan jag komma och hämta dig nu? frågade han och jag stelnade till.
- öhm va? nu? frågade jag förvånat.
- Ja? Det tar ju en stund och åka och så, och jag är ändå i stan. Sa han och jag kände hur oron började krypa. inte en chans i hela världen att jag tänkte säga att jag var med Oscar.
- Öhm, asså, jag är inte hemma... men kan du komma och hämta mig om typ 30 minuter? frågade jag och började snabbt plocka ihop mina grejer.
- Visst! Då ses vi! Sa han och jag pustade lättat ut över att han inte frågade vart jag var nånstans.
- Aa, hejdå! Sa jag och la på. stressat drog jag på mig klänningen och kollade upp mot glasskiosken. Oscar var påväg ner hit med två glassar i händerna.
- Oscar jag måste dra, nu! Sa jag och händge min väska över axeln. Oscar kollade konstigt på mig.
- men va? vi har ju bara vart här i typ en timme? sa han och jag gjorde en ledsam min.
- jag veeet, förlåt men det kom en sak emellan... jag måste verkligen gå. sa jag och började gå bortåt. Oscar sprang efter.
- Men jag skjutsar dig. sa han och jag svalde hårt.
- Asså det är lungt, jag kan gå! sa jag och Oscar höjde på ögonbrynen.
- Lägg av, jag skjutsar. upprepade han. Jag kände inte att det var någon idé att säga emot så jag log bara och vi gick upp mot Oscars moppe.
- Vill du ändå ha denhär? frågade han och sträckte fram glassen. Jag log och tog emot den.
- gärna. sa jag och slickade på den goda chokladglassen. Jag drog på mig hjälmen igen och satte mig bakom Oscar. Jag la ena armen runt hans midja och den andra höll jag glassen i.
- Håller du i dig? frågade Oscar.
- mmm, mumalde jag medan jag åt. Oscar startade moppen och vi började åka hemmåt. Jag tog upp mobilen från min väska och kollade klockan, 25 minuter till Felix skulle komma. Jag var så himla orolig att Felix redan skulle vara hemma hos mig när jag kom på moppen med Oscar, men det borde han inte vara, jag sa ju 30 minuter, då borde han inte komma tidigare. Jag la ner mobilen i väskan igen och slickade på galssen. chokaldsmaken fylldes i hela munnen. Med ett leende lutade jag huvudet mot oscars varma rygg och blundade hårt. Det var så härligt att åka såhär, känna vinden blåsa i håret men på samma gång känna värmen mot huden. Efter en stund kände jag hur moppen stannade. Jag öppnade långsamt ögonen och kollade mig omkring. Jag log och hhoppade av moppen.
- tack för skjutsen Oscar, sa jag och knäppte av hjälmen. Osar tog av den från mitt huvud.
- Du... varför hade du så bråttom hem? var det något jag gjorde? frågade han oroligt.
- Va? nej! Verkligen inte, mamma behöfve hjäp med en grej bara, inte ditt fel! Sa jag och Oscar nickade osäkert.
- Okej... bra. ringer du mig sen? frågade han.
- Absolut, men jag måste verkligen gå nu, vi ses! Sa jag och började med snabba steg gå upp mot ytterdörren. Jag röck snabbt upp dörren och kollade bak på Oscar som satt sig på moppen för att köra iväg igen. Jag svalde hårt, hade skuldkänslor för hur jag höll på med Oscar.
- hallå! Ropade jag när jag kom in i hallen. jag klev ur skorna och gick in till köket där mamma och pappa satt och pratade.
- Hej. sa jag och deras blcikar vändes mot mig.
- Är du redan hemma? frågade mamma och jag nickade.
- Jag ska bort på middag ikväll. sa jag och mamma höjde på ögonbrynen.
- Nähedu, ikväll får du äta hemma! Skolan börjar ju imorn. sa mamma och jag skakade på huvudet.
- nej, jag har redan planerat. sa jag och log. mamma suckade djupt och gav pappa en blick som betydde att han skulle ta diskussionen.
- Gumman, det är din sista lediga dag och vi vill äta alla tillsammans. Snälla bråka inte nu. sa han tröttsamt och jag himlade med ögonen.
- Men Felix är redan påväg hit, hans pappa ska grilla och... började jag men pappa avbröt mig.
- Felix? frågade han och jag nickade.
- Ja, han bjöd hem mig på middag ikväll. sa jag och pappas läppar sprack upp i ett stort leende.
- Men det är klart du får! Sa han och mamma kollade chockat på honom.
- Nej, vi har ju bestämt familjemiddag ikväll? sa hon upprört.
- Men älskling Saga kan väl lfå äta hos Felix, dom träffas ju så sällan nu för tiden. Sa pappa och jag nickade instämmande. Mamma bara suckade och la huvudet i händerna.
- snääääällaaaaaa! Bad jag och mamma kollade trött upp på mig.
- Okejdå, men du får inte vara hemma senare än 10! Sa hon strängt. Pappa höjde handen för en high five som jag besvarade glatt.
- nejdå, senast 10! Sa jag och sprang fort upp på mitt rum. Jag drog av mig bikinin och tog på mig rena underkläder, över tog jag ett par jeansshorts och ett vitt linne med en mysig kofta till, sedan sprang jag in på badrummet och plockade fram min mascara som jag snabbt började måla på mina ögonfransar.
- Saga Felix är här nu! Ropade pappa nerifrån. Jag suckade stressat och tog upp mitt puder.
- Aa jag kommer! Ropade jag tillbaks, drog lätt med puderborsten över ansiktet. Precis då stack Felix in huvudet i badrummet. Jag kollade på honom och log.
- Förlåt att jag är seg, jag ska bara... mumalde jag och la ner allt smink i min nässesär igen.
- Du behöver inte sminka dig Saga, du är redan fin. Sa Felix och lutade sig mot dörrkarmen. Jag kollade på honom med ett litet leende och slog lätt till honom på axeln.
- sluta. Sa jag och försökte dölja mitt leende. Felix skrattade till och jag kollade mig i spegeln en sista gång.
- Är du klar? frågade han och jag nickade.
- jag ska bara hämta min väska! sa jag och sprang in på mitt rum igen. jag la ner bikinin, mobilladdare och en handduk, sedan hängde jag väskan över axeln och gick ut från mitt rum.
- Klar nu? frågade han igen.
- Helt klar, svarade jag och vi gick ner till hallen. Jag drog på mig skorna och sa hejdå till mamma och pappa, och sen började vi gå mot tunnelbanan.
Ogges Perspektiv
Med hjärtat hårt dunkande i bröstet sprang jag mot tågstationen. Alice tåg gick om 20 minuter så hon måste ju vara där, om inte skulle hon väll komma dit vilken sekund som helst. Jag hade ringt henne minst 100 gånger och letat överallt, men som förväntat hade hon inte hört av sig. jag gick snabbt in på tågstationen och sprang mot tåget hon skulle ta. Jag letade med blickarna på alla bänkar, där satt hon. En lättnad gled genom hela min kropp och jag sprang fort fram till henne. Hon satt ensam på en bänk med blicken fäst i marken.
- Alice? sa jag förisktigt och hon kollade snabbt upp på mig. När hon såg att det var jag mörknade hennes blick. Hon reste sig fort och började gå bortåt. Jag suckade och drog snabbt tag i hennes handled.
- Släpp mig! Sa hon och drog åt sig sin arm igen. Jag sprang framför henne och blockerade hennes väg.
- Alice stanna. sa jag och hon stannade med en djup suck.
- Jag vill inte prata med dig. sa hon och jag kliade mig tröttsamt i nacken.
- snälla förlåt. sa jag och Alice bara skakade på huvudet.
- Jag orkar inte med några jävla ursäkter, du sa det själv, det är slut! Sa hon och försökt gå förbi mig igen. Jag tog ett fast grepp om hennes axlar.
- kolla, jag vet att det verkar som om jag utnyttjade dig, men Alice, jag kan lova av hela mitt hjärta att så är det inte. Jag älskar dig, på riktigt. Sa jag och Alice kollade spännt på mig.
- Om du nu älskar mig så jävla mycket, varför vill du då inte vara med mig? frågade hon och jag suckade.
- Jag vill vara med dig Alice, men det går inte. fattar du inte? jag kommer aldrig klara av att vara utan dig hela jävla tiden och det finns inte äns en lösning på det. svarade jag och Alice bara skakade på huvudet.
- det går att lösa, men du vill inte. sa hon och försökte ta sig ur mitt gräpp. jag suckade irriterat.
- klart som fan att jag vill? Att det inte går och att jag inte vill är två helt olika saker. sa jag och Alice himlade med ögonen.
- bara släpp mig! sa hon argt, men mitt grepp blev bara hårdare.
- Alice lyssna nu. Jag älskar dig och det här är det bästa för oss båda. Ingen av oss kommer må bra av ett distansförhållande iallafall. sa jag och Alice kollade tröttsamt på mig.
- Snälla kan du släppa mig och dra här ifrån?! sa hon riktigt surt, men jag bara skakade på huvudet.
- Jag tänker inte gå härifrån föräns vi löst dethär. sa jag bestämt.
- vad finns det att lösa? det är slut. vi har ingenting med varandra att göra längre. sa hon och ryckte på axlarna.
Jag skakade på huvudet.
Jag skakade på huvudet.
- Så vet du ju själv att det inte är. Vi kommer träffas ändå ibland, och då kommer vi kunna mysa precis som vanligt. Men vi kan inte ha något mer än det, så är det bara. Sa jag och Alice stampade hårt med foten i marken.
- ååååh du är så jävla envis! Sa hon och kollade argt in i mina ögon. Jag ryckte på axlarna.
- Jag vill bara inte att vi ska skiljas åt osams. sa jag och Alice svalde hårt, hennes blick föll ner på våra fötter.
- inte jag heller... mumlade hon. Jag suckade och Alice kollade upp i mina ögon.
- förlåt, jag menar det verkligen, förlåt att jag förstör för dig. viskade jag och Alice suckade, skakade på huvudet.
- du förstör inte Ogge... igentligen fattar jag ju hur du tänker, jag vet att du har rätt. men det gör så jävla ont att inse bara. sa hon tyst, jag nickade och drog in henne i en kram.
- det löser sig, och du ska veta att jag alltid finns för dig Alice, vad det än gäller. du betyder allt för mig. viskade jag i hennes öra. Jag kände hur min axel började bli blöt, så jag tog upp hennes ansikte och kollade oroligt på henne, tårarna rann långsamt ner för hennes kinder och jag kände hur klumpen i halsen blev större och större av att bara se henne sådär.
- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?
- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?
Efter ett tag kände jag hur hon släppte kramen, vi kollade in i varandras ögon och jag tog nupp mina händer för att torka bort hennes tårar. Hon log och jag log svagt tillbaks, sedan ställde hon sig på tå och våra läppar möttes i en kyss. samtidigt som mina tårar forsade för kinderna kysstes vi, länge. Hon la sina händer runt min nacke och jag höll ett stadigt grepp om hennes höfter. Vi släppte långsamt kyssen och hon kollade upp i mina ögon igen. Den blicken gjorde mig alldeles knäsvag.
- Jag älskar dig Ogge, viskade hon och jag log svagt.
- Och jag älskar dig Alice. visakde jag tillbaka, och precis då rullade tåget in.
Del 92!! känner mig sjuuukt onöjd med detta kapitel.... men så blir det ju ibland! Det blev väldigt långt känns det som i alla fall haha, är såååå trött nu så ska gå och lägga mig.
Hur mår ni?
och vilka ska på konserten på lördag då? Jag ska i alla fall dit och är astaggad! Det ska bli kuuuul, Hoppas ni får en bra vecka! Ska försöka lägga upp ett till kapitel innan helgen men kommer ha asmycket nuu, men ska försöka i alla fall! Puss
och vilka ska på konserten på lördag då? Jag ska i alla fall dit och är astaggad! Det ska bli kuuuul, Hoppas ni får en bra vecka! Ska försöka lägga upp ett till kapitel innan helgen men kommer ha asmycket nuu, men ska försöka i alla fall! Puss
p.s, förlåt verkligen för ett ganska tråkigt och ohändelserikt kapitel men det blir bättre snart! Puss på er
Kolla även in denna novell som jag gjort länkbyte med! kram http://bringwordstolife.blogg.se/
OUR LOVE DEL 91
Tidigare
Jag vaknade av solstrålarna som stålade in genom fönstret. Sakta öppnade jag ögonen. Bredvid mig låg Alice, jag log och tänkte tillbaka på igår. Allt hade vart helt perfekt. hennes mjuka kyssar och hennes små händer som var över hela min kropp. Jag log igen och la armen runt henne. Hur fan skulle det bli sen, när båda började skolan? Vi skulle aldrig hinna träffas. Jag visste att det skulle bli massor jobb med The Fooo på helgerna. En stor klump la sig i mina mage, jag ville ju inte vara någon annan stans än med henne. Men jag var tvungen. Jag suckade och slöt ögonen igen. Ta vara på tiden, tänkte jag. Efter idag skulle det kanske inte vara såhär längre. Jag kysste henne i nacken och ett fnitter lämnade hennes mun. Hon vände sig mot mig med ett leende.
Jag kände hur nån löst skakade mig. irriterat vände jag på mig i sängen.
Jag satt framför teven med Sonja i famnen och Theo bredvid mig när min mobil ringde. Jag stäckte mig efter den och läste på skärmen, Theresa. Jag slickade mig nervöst om läpparna och svarade.
Jag klev med en gäsp ner i köket där Ogge redan satt och åt.
- Du är så jääävla seg! Det här var klart för typ en kvart sen. sa han och jag flinade.
deeeeel 91 tadaaaaaa!
- Jag vann, sa han retsamt. Jag flinade.
- Inte mitt fel att du är så oemotståndlig. sa jag och Ogge kysste mina läppar igen. Han bet löst i min underläpp och jag släppte in hans tunga i min mun. Ogges armar släppte min höft och han drog av sig tröjan. löst bet jag mig i läppen och vi snurrade runt så jag låg överst. Ogges händer gick innanför min tröja och han började pilla med tröjkanten. Efter en stund var även min tröja av. Jag hjälpte till att knäppa upp mina byxor och vi rullade runt igen så att Ogge låg överst. Han granskade min kropp uppifrån och ner.
- Du är så jävla snygg Alice, mumlade han och kysste mig sedan på necken. Jag flinade och virade mina armar runt hans nacke. Jag fattade direkt vart dethär skulle leda.
Ogges Perspektiv
Ogges Perspektiv
Jag vaknade av solstrålarna som stålade in genom fönstret. Sakta öppnade jag ögonen. Bredvid mig låg Alice, jag log och tänkte tillbaka på igår. Allt hade vart helt perfekt. hennes mjuka kyssar och hennes små händer som var över hela min kropp. Jag log igen och la armen runt henne. Hur fan skulle det bli sen, när båda började skolan? Vi skulle aldrig hinna träffas. Jag visste att det skulle bli massor jobb med The Fooo på helgerna. En stor klump la sig i mina mage, jag ville ju inte vara någon annan stans än med henne. Men jag var tvungen. Jag suckade och slöt ögonen igen. Ta vara på tiden, tänkte jag. Efter idag skulle det kanske inte vara såhär längre. Jag kysste henne i nacken och ett fnitter lämnade hennes mun. Hon vände sig mot mig med ett leende.
- är du vaken? frågade jag chockat.
- Jaa, log hon. Jag log tillbaka och flyttade en slinga hår från hennes ansikte och la den bakom örat.
- Jag trodde du sov. sa jag och hon log gulligt.
- men det gjorde jag inte.
- sovit gott då? frågade jag och hon nickade.
- du då? frågade hon och jag nickade.
- Finns inget bättre sätt att sova på en bredvid dig, sa jag och Alice log, började sig fram och kysste mina läppar. hon vände sig om så jag kramade om henne igen. Jag borrade in mitt ansikte i hennes nacke.
- ska vi göra frukost? viskade jag och Alice nickade.
- pannkakor? frågade ivrigt hon och vände sig mot mig igen. jag skrattade till.
- pannkakor blir det. svarade jag och reste mig från sängen.
Sagas Perspektiv
Jag kände hur nån löst skakade mig. irriterat vände jag på mig i sängen.
- gumman, upp nu och gör nåt kul, imorgon börjar skolan igen! sa mammas glada röst. Jag suckade och öppnade långsamt ögonen.
- eller så kanske man kan få sovmorgon på sin sista lediga dag? muttrade jag irriterat. Mamma suckade och gick bort mot försret. Hon drog upp rullgardinen och solen strålade in och fyllde upp hela rummet.
- mammaaaaaaa! Klagade jag och la kudden framför ansiktet.
- Jag har bakat scones! Upp med dig nu. sa hon igen innan hon lämnade rummet. Jag suckade igen och drog täcket tätare kring mig. sista lediga dagen. imorgon började skolan. Jag skulle träffa både Oscar och Felix varje dag. jag suckade igen och drog ur laddaren från telefonen som låg på nattygsbordet. ett missat samtal från Oscar. När man talar om trollen, tänkte jag och ringde upp.
- Mm hallå? sa Oscar från andra sidan.
- Hej, du hade ringt? sa jag och gäspade högt.
- aa, jag tänkte om vi kunde hitta på nåt? typ åka och bada eller nåt? frågade han och jag tänkte efter. Jo, såklart jag kunde.
- mmm, svarade jag trött.
- nice, jag hämtar upp dig om en timme? frågade han och jag kollade på klockan. Hon var faktiskt bara 11.
- hmm kan du inte hämta mig vid 14.00, så jag hinner vakna ordentligt? frågade jag och Oscar skrattade till.
- tar det tre timmar att vakna? frågade han och jag hilmade med ögonen, även fast han inte kunde se.
- Neeeej, men... jag ligger fortfarande i sängen! Sa jag till försvar och Oscar skrattade igen.
- Jag fattar, det är lungt. Jag hämtar upp dig vid 14!
- Okej bra, då ses vi.
- Aa, puss. Sa Oscar och la på. Jag la tillbaks mobilen på nattygsbordet och kollade upp i taket med en suck. Det kändes fel att träffa Oscar nu, när jag igår gjort Felix så besviken. Men vad skulle jag annars göra? Jag kunde inte direkt säga nej, och en del av mig ville ju vara med honom...
- Saga upp nuuu! Medans sconesen är varma! Skrek mamma nerifrån och avbröt mina tankar. Jag gick irriterat upp från sängen. Jag gick fram till min spegel och kollade på min egna spegelbild. Jag hade på mig en grå stor tröja, som antagligen Feli glömt kvar för 1000 år sedan. Jag rullade av hårsnodden som satt på man handled och satte upp håret i en bulle innan jag gick jag ner i köket. till min förvåning satt både mamma och pappa där och åt.
- Godmorgon gumman, sa pappa och kollade upp från sin tidning. jag log och slog mig ner bredvid honom vid bordet.
- Godmorgon. svarade jag och tog en scones. Jag brädde på smör och hällde upp lite juice i ett glas.
- Vad hade du tänkt hitta på idag då? frågade mamma efter en stund. Jag kollade upp på henne.
- Träffa Oscar. sa jag och tog en klunk från mitt glas.
- Oscar? frågade pappa ogillande. Jag kollade irriterat på honom.
- ja, och? frågade jag och pappa bara skakade på huvudet.
- Den killen verkar bara inte som din typ. sa pappa och och hökde på ögonbrynen.
- Och vad vet du om "min typ"? frågade jag och pappa mumlade något oförsåeligt innan hans blick för ner i tidnignen igen. Jag blängde surt på honom. Varför brydde han sig äns om vem jag träffade? Visst, jag visste hur mycket han tyckte om Felix men det var ju faktiskt mitt liv.
Efter några minuter av tystnad reste jag mig från bordet.
- tack för frukosten. mumlade jag och innan dom hann svara sprang jag upp på övervåningen. Jag svängde in på badrummet och kollade mig i spegeln. Jag sköljde av ansiktet med kallt vatten och gjorde en lös fläta av mitt hår, sedan satte jag ett par solglasögon i pannan och fortsatte in till mitt rum. Jag plockade fram en söt bikini som jag drog på mig, och sedan en somrig klänning över. Jag kollade mig själv i spegeln och log, den här dagen skulle nog bli ganska bra.
Felix Perspektiv
Jag satt framför teven med Sonja i famnen och Theo bredvid mig när min mobil ringde. Jag stäckte mig efter den och läste på skärmen, Theresa. Jag slickade mig nervöst om läpparna och svarade.
- aa hallå?
- Hej Felix, det är jag. sa hon tyst på andra sidan.
- Hej, förlåt för detdär... började jag men hon avbröt.
- det är lungt, jag fattar att du inte vill berätta för dina föräldrar och kanske är det bara bra, jag menar, jag vill igentligen inte ha massa vuxna inblandade och farmor bryr sig ju inte så jävla mycket. Sa hon och jag log svagt.
- vad bra, vad ville du?
- Ehm jo... asså jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig med en sak? frågade hon.
- Det beror på vad det är, sa jag fundersamt.
- Jag tänkte gå till sjukhuset idag och prata om... ja du vet, vad som har hänt och att jag vill göra abort. sa hon.
- aa, och? frågade jag.
- Kan du... följa med? Jag vill helst inte gå själv... sa hon.
- Men det är väll klart jag följer med. sa jag och kunde se framför mig hur Theresa log.
- Tack Felix... kan vi mötas i tc klockan 13? frågade hon.
- aa visst, det funkar.
- Bra, då ses vi! Och tack, det betyder mycket.
- Lungt. Vi ses. sa jag och la på. Jag la ner mobilen i fickan.
- vem var det? frågade Sonja nyfiket. Jag kollade på henne.
- En kompis. sa jag och hon nickade.
- Felix när kommer Saga tillbaka? frågade Theo sen. jag kollade på honom.
- Jag vet inte. mumlade jag och Theo suckade.
- så säger du heeeeela tiden. klagade han och putade med underläppen. Jag log svagt och rufsade till hans hår.
- Jag får ta hit henne snart då. sa jag och Theo sken upp i ett stort leende.
- lovar du? frågade han och jag ryckte på axlarna.
- jag lovar att försöka. Sa jag och klev upp från soffan. Jag gick in till pappa som stog och plockade ur diskmaskinen.
- Jag åker in till stan och träffar en kompis. sa jag och öppnade kylen. Jag plockade ut en cola som jag öppnade och tog en klunk av.
- jaha okej! Kommer du hem till middagen då? jag tänkte grilla. sa han och jag nickade.
- Visst. svarade jag och gick ut i hallen. Jag kollade på klockan, 12.16, alltså skulle jag träffa Theresa om 45 minuter. Jag drog på mig skorna och öppnade ytterdörren.
- Hejdå! ropade jag innan jag gick ut i solen. Det var sista dagen innan skolan började och riktigt fint väder. Jag gick ner för gatan och ställde mig för att vänta på bussen. Jag tänkte tillbaka på det Theo sagt, att försöka få hit Saga. Kanske skulle det vara en bra idé? Kanske nu ikväll? Eftersom vi skulle grilla och så. Och kanske, bara kanske skulle hon träffa min familj och minnas tillbaka några månader då hon följde med mig hem, och kanske skulle hon sakna det, lika mycket som jag gjorde.
Alice Perspektiv
Jag klev med en gäsp ner i köket där Ogge redan satt och åt.
- Du är så jääävla seg! Det här var klart för typ en kvart sen. sa han och jag flinade.
- Förlåt, din säng är så skön. Jag kunde inte gå upp. sa jag och slog mig ner mittemot Ogge. Jag tog en pannkaka och brädde på sylt, sedan rullade jag ihop den till ett litet rör och tog en tugga.
- gott? frågade Ogge och jag nickade glatt, tog Ogges glas och tog en klunk juice. Han kollade tröttsamt på mig.
- Du vet att det finns egen juice till dig. muttrade han och tog tillbaks sitt glas.
- Men jag ville bara ha en klunk, sa jag och Ogge suckade. Vad var det med honom? han var inte som vanligt.
- har det hänt något? frågade jag plötsligt och Ogge ryckte till.
- Va? frågade han.
- Jag tänkte bara... du verkar lite nere.
- vadå, bara för att jag inte vill dela juice har det inte hänt något. sa han och jag suckade.
- Det är ju inte bara därför, du är inte som vanligt. har jag gjort något?
- Nej, du har inte gjort något. sa han och petade med gaffeln i maten.
- men vad är det då? frågade jag och Ogge suckade högt.
- Det är bara... vi har inte riktigt planerat. sa han och jag kollade konstigt på honom. planerat vadå?
- vad menar du? frågade jag.
- asså, vad som kommer hända nu. Om några timmar åker du hem och sen kommer vi typ aldrig hinna träffas. sa han och jag tittade fortfarande lika konstigt på honom.
- va? såklart vi kommer träffas mumlade jag och stoppade in en bit pannkaka i munnen. Ogge suckade.
- När? när kommer vi kunna träffas? frågade han och jag höjde en ögonbrynet.
- helger, lov, allt sånt. sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej Alice, det kommer inte gå. Jag och killarna kommer vara tvugna att jobba varje helg. sa han och jag kände hur jag började bli lite irriterad. vad menade han med allt dethär?
- Jaha men... vi får väll ha ett distansförhållande då, vi kommer ju ändå prata varje dag i telefon, skypa och sånt, och sen... började jag men Ogge avbröt mig snabbt.
- Alice, det funkar inte. sa han och jag kände hur något gick sönder innuti mig. Vadå funkade inte? Såklart det funkade!
- Men vadå funkar inte?! Vad fan ska vi göra då? frågade jag irriterat. Ogge ryckte på axlarna.
- Jag kan inte ha ett distansförhållande, det låter verkligen inte som min grej. sa han och jag tittade förvånat på honom.
- Så långt är det faktiskt inte, man kan ju åka tåg och allt och det går, bara vi stannar hos varann några...
- Alice nej. avbröt Ogge igen.
- Så vaddå, gör du slut? frågade jag och Ogge kollade ner i marken. Det kändes ungefär som om någon slog till mig rakt i ansiktet. Gjorde han slut? Nu? Nej, han kunde inte göra det, vi hade ju precis haft sex, igår, och så gör han slut? bara sådär, utan en andledning. Jag stirrade chockat på honom tills han öppnade munnen igen.
- Alice jag älskar dig jättemycket men... börade han.
- älskar du mig? va? spottade jag ut. Ogge kollade ledsamt på mig och sökte min blick med sin, men jag vägrade få ögonkontakt.
- Jag älskar dig så jävla mycket, men dethär kommer aldrig att funka. sa han tyst. Jag skakade på huvudet.
- Så är det inte! Du älskar mig inte alls! Du ljuger, Du gjorde allt dethär för att få ha sex med mig, och sedan lämna mig, EXAKT SÅ ÄR DET! JÄVLA ÄCKEL! Skrek jag, reste mig snabbt från bordet. Ogge kollade chockat på mig.
- Va?! Så är det verkligen inte? Sa han och reste sig han med. Jag tog ett djupt, darrigt andetag.
- precis så är det. Sa jag och kände hur tårarna höll på att tränga fram. Jag gav Ogge en sista blick innan jag snabbt gick ut i hallen, drog på mig mina skor och gick ut.
- Alice vänta! Skrek Ogge efter mig. Men jag brydde mig inte ett skit. Tårarna hade började forsa ner för mina kinder och jag brydde mig inte om att torka upp dom. Jag fortsatte med snabba steg rakt fram, utan någon aning om vart jag skulle. Men en sak var säker, jag skulle bort här ifrån.
deeeeel 91 tadaaaaaa!
Nästa del kommer snaaaart
Många av er har kommenterat vilka ni tycker det ska vara, Felix å Saga eller Oscar å Saga.
SÅÅÅÅ, VILKET TEAM ÄR NI, TEAM FELIX ELLER TEAM OSCAR???
Btw, idag hittade jag ett instagramkonto som kopierat min novell och påstår att hon skrivit den själv???? blir så sjukt irriterad för så gör man bara inte!! Såklart får man ta insperation men man kapierar inte en hel novell, verkligen inte. Usch blev jätteirriterad...
kontot heter i allafall @thefooonovell___ (tre stycken understräck) så om ni har lust kan nu gärna anmäla och sååå,
Taaack i alla fall! Puss
