OUR LOVE DEL 10
Tidigare
- Du måste väll erkänna att du känner nåt för mig ändå, sa han tillslut. Jag kollade allvarligt på honom.
- Det här är det jag menar. Du tror du kan få precis vem du vill, men nej, du kan inte få mig så lätt. Sa jag och sattemig ner vid hans köksbord. Var han tvungen att säga sådär? Jag som trodde vi kunde få det ganska kul. Han kollade på mig en lång stund.
- Jag vet, jag är för självisk. förlåt. Jag ska sluta, vi kan vara vänner. Sa han och nickade. Jag nickade tillbaka, och sen pep micron.
Felix Perspektiv
Jag drog med henne upp till mitt rum. Hon kollade sig omring, och jag såg på henne att hon tyckte det var fint.
- Kan vi inte se på film? Frågade jag.
- Hur mycket är klockan? Sa hon samtidigt som hon kollade på ett foto av mig och min mamma. Jag tog upp mobilen och kollade.
- 23.07. Sa jag, och fick en orolig blick tillbaks.
- ååh, inte igen! Jag skulle vart hemma för 7 minuter sen, ååh. suckade hon och tog upp mobilen för att ringa sin mamma. Jag tog ett djupt andetag,
- sov här då? sa jag snabbt. Jag såg hur hon stelnade till, men precis då svarade hennes mamma.
Sagas perspektiv
- Saga? är du på väg? Sa mamma i andra luren. mitt hjärta klappade hårt i bröstet. Felix hade just frågat om jag ville sova kvar. vad skulle jag göra?
- mamma? är det okej om jag sover hon en kompis inatt? sa jag snällt. jag sneglade mot Felix, Han stod och kollade ner i marken, och jag såg hur han började le större och större. mamma suckade på andra sidan.
- Okejdå. men ring när du vaknar. vi ska ju åka till Alice imorgon på middag. Jag kände fjärilar i magen, både för att hon sagt ja, och för att jag skulle få träffa Alice igen!
- Jag ringer, hejdå. sa jag och la på. Jag log mot Felix.
- gick det bra? Jag nickade och förtsatte kolla mig omkring. Det stog en gitarr i ena hörnet.
- spelar du? sa jag förvånat och kollade mot gitarren.
- haha, kan man väl säga... sa han och log.
- du måste visa! Sa jag och sträckte fram gitarren mot honom. Han kollade på mig en stund.
- Jag vet inte...
- Jo! Du måste! Sa jag bestämt. Han skrattade och satte sig i sängen med gitarren i armarna. Han la ena foten på sitt andra knä och började tänka på vad han skulle spela. Jag satte mig på golvet mittemot. tillslut la han fingrarna över strängarna och började spela.
(under den här delen borde ni sätta på låten "take you acoustic av Justin Bieber" det blir MYCKET bättre effekt då, så snälla gör det, helst i hörlurar också hehe)
Jag satt som förstelnad och lyssnade. Tog in varända ord han sjöng. Han kunde inte bara spela, han kunde också sjunga. Jag kände rysningar i hela kroppen varje gånga han tog en hög ton, och ha kollade rakt in i mina ögon när han sjöng.
-Don't get me wrong, you know you're right, don't be so cold, we could be fire, tomorrow we'll go, let's start tonight you know what it's all about. I can take you out, I can take you home I can take you oh-oh-oh where you wanna go I can pick it up, we could take it slow I can take you home. sjöng Felix, med ögonen fästa i mina. Det kändes verkligen som han sjöng till mig. Jag var kär. fjärilarna brottades i magen, och jag hade gåshud över hela kroppen. Jag hade aldrig hört någon sjunga så bra i hela mitt liv. Jag reste mig och gick mot honom, han kollade frågande på mig men fortsatte spela. Jag satte mig bredvid honom på sängen, la håret över ena axeln, böjde mig över honom och kysste hans mjuka läppar. Jag klarade inte av att vänta längre, jag ville ha honom, nu.
Felix perspektiv
Plötsligt var hennes läppar placerade på mina. jag la ner gitarren på golvet och la mig ner i sängen, med henne över mig. Hennes läppar var så mjuka, och smakade sååå gott. Hon la sin hand i mitt hår, slet lite i det. åh vad jag hade väntat på det här, hon anade inte. hon stoppade in tungan i min mun, och jag gjorde desamma. Hon var så försiktig, så mjuk, så perfekt. Jag tryckte henne närmre mig, och släppte kyssen för att ta ett andetag, och sedan la sig bredvid mig och kysste min kind. Var hon min nu? Jag var tvungen att fråga.
- Betyder dethär att du är min nu? viskade jag i hennes öra.
- Nej, det var bara en kyss Felix. jag tittade konstigt på henne, men hon var helt seriös.
- vad menar du?
- vi sa vänner. så då är vi vänner?
- så det är såhär du håller på med dina vänner, kysser dom? hon skrattade.
- Neeej, men du kanske är en speciell vän, sa hon och böjde sig över mig för att kyssa mig igen. jag stoppade henne.
- när får jag kalla dig min då?
- Det märker du. Hon kysste mig igen. hon smakade så gott, det gick inte att beskriva. Jag la mig över henne, la ena handen under hennes nacke och den andra på hennes höft. Jag la in min hand under hennes tröja, smekte hennes mage. jag kände hennes gåshud mot mina fingertoppar, jag drog med dom långsamt upp och ner på hennes mage. Hon log bakom kyssen, och jag gjorde samma sak. Varför kunde hon bara inte erkänna hur hon kände för mig?
Sååådääär ja! Hoppas ni gillade kapitlet! Det KANSKE kommer ett senare ikväll, annars imorgon. Puss!
Skulle bli jätteglad om ni kommenterade lite kritik, vad ni tycker är bra, och vad ni tycker är dåligt! Jag vill ju få det så bra som möjligt så säg exakt vad ni tycker! Kramis
OUR LOVE DEL 9
Tidigare
- jag skjutsar dig, ta det lungt! Viskade han. Jag suckade.
- okejdå, men du får stanna en bit ifrån mitt hus. Mamma hatar när jag är med killar, sa jag och himlade med ögonen. Felix nickade och vi skyndade oss ut till hans moppe. Han sträckte mig en hjälm, och jag satte mig bakom honom. Ännu en gång tog han mina armar och la dom runt hans midja.
- håll i dig. Sa han och gasade.
Jag sprang in i huset och in till mamma. både hon och pappa satt vid köksbordet, dom såg riktigt arga ut.
- Hej... Sa jag försiktigt när jag kom in i hallen. Jag stängde ytterdörren efter mig och satte mig vid bordet.
- Vem är personen du sov hos inatt Saga? Sa mamma utan att släppa blicken från mig. Det kändes nästan som om
jag var på polisförhör eller nåt.
- Omar, en i skolan, han som höll i festen. Sa jag och suckade. Kunde dom inte bara ge mig mitt straff och sen var det klart? Var dom tvungna att krångla till det?
- Varför ringde du inte och sa nåt? Frågade pappa besviket.
- Jag visste inte äns att jag somnade där... jag bara somnade, och så var killarna snälla och väckte mig inte, utan lät mig sova kvar. Det är allt, inget hände. det är lungt, sa jag och höjde på öhonbrynen.
- Det är för i helvete inte lungt! Skrek mamma. Pappa la en hand på hennes axel som betydde att hon skulle lungna ner sig.
- Förlåt, det var inte meningen. suckade jag igen.
- Det är lungt Saga. men du gör inte om det! Sa pappa. mamma kollade på honom med en arg blick och skulle precis säga nåt, men pappa stoppade henne från att prata.
- Kan jag gå? sa jag och log mot pappa. Han nickade till svar. Det första jag gjorde var att ringa Felicia. Sov hon fortfarande? Jag slog in hennes nummer, hon svarade efter bara några signaler.
- Saga? sa hon från andra sidan.
- Hej, ville bara kolla så allt är okej?
- Om allt är okej?! JAG SOV HEMMA HOS OMAR. skrek hon i luren. jag skrattade.
- sa han nåt mer då? frågade jag och log för mig själv.
- JAA! Han tyckte du, jag, Felix och han skulle hitta på nåt ikväll. det kan vi väll göra? Frågade hon snällt. Jag kände hur jag stelnade till. Han höll vekrkligen på att fånga mitt hjärta, dendär Felix, tänkte jag. skulle jag följa med?
- Jag vet inte Felicia... suckade jag.
- Men snälla då! För min skull! Bad hon.
- Okejdå, men jag gör det bara för att vara snäll! Felicia började skrika av lycka på andra sidan.
- jag ringer dig senare, puss. sa hon och la på. Jag la mig ner i sängen, kollade på klockan. 13.00. jag suckade, och tillslut somnade jag.
Jag vaknade av att nån satt och skakade mig. jag kollade irriterat upp, trodde det var mamma. men framför mig satt Felicia.
- vakna då Saga! klagade hon.
- mm? sa jag och reste mig upp i sängen.
- Jag har försökt ringa dig minst 10 gånger! Vi ska möta Omar och Felix om en halvtimme och du ligger och sover! skrek hon. Jag reste mig hastigt.
- Vad ska vi göra? äta ute eller? sa jag samtidigt som jag började rota i garderoben.
- Neej, bio! sa hon stressigt. Jag plockade fram ett par svarta jeans och en gullig vit topp. sedan sprang jag in i badrummet och blrjade sminka mig. Felicia stog utanför och kollade på klockan var 3dje minut. När jag äntligen var klar sprang vi mot bion.
- Det här känns inte som en bra ide, sa jag till Felicia.
- Saga. Omar bjöd ut mig. bättre än såhär blir det inte, sa hon och tog min hand. Jag kollade på henne och log. framme vid bion stog killarna och väntade. Jag gick fram och gav Omar en kram, och sen en till Felix.
- Hur mår du? frågade Felix medan jag var i hans varma famn.
- bra antar jag, sa jag och log. Han försökte ta min hand, men jag dog snabbt bort den. följ planen. tänkte jag. vi gick in i salongen och satte oss. Jag hade inte äns orkat fråga vad det var för film, för igentligen hade jag inte direkt brytt mig. Jag gjorde det här för Felicias skull, inte filmens. Jag satte mig ner och Felix satte sig bredvid. efter ett tag la Felix armen runt mig, och jag lät honom sitta där och hålla om mig. Jag kollade på honom och såg hur han verkligen njöt av stunden.
Felix Perspektiv
Jag satt med armen runt Saga, kände hennes andetag på min hand, vilket gjorde att varje gång hon andades rös jag i hela kroppen. Jag kollade på Omar och Felica. Felicia satt inte längre i sin egna biostol, utan i Omars famn och hånglade. Jag kollade ner på Sagas läppar. Jag ville bara kyssa dom, på en gång. Jag kollade upp på Omar och Felicia igen, nej, jag klarade inte av det.
- kom, viskade jag i Sagas öra. Jag såg hur hon kollade konstigt på mig. jag nickade och drog med henne ut från salongen.
- Vad? sa hon och la armarna i kors.
- Jag klarar inte av att va där inne utan att få kyssa dig Saga, sa jag och hon kollade stelt på mig.
- Har inte jag redan förklarat för dig, att jag inte vill? sa hon och jag suckade.
- Men snälla Saga. jag vet inte vad jag ska göra, vad vill du att jag ska göra? sa jag och kollade trött på henne.
- Jag vill att du ska vara min vän Felix. till och börja med i alla fall.
- Okej, vi kan gå hem till mig då? Göra nåt kul. som vänner. skita i den här filmen? sa jag och kollade på henne. Hon nickade och vi började gå i tystnad. Det var mörkt ute, och jag funderade på om jag skulle erbjuda henne min kofta. Hon hade bara en tunn liten tröja, så hon borde frysa.
- Här, jag ser att du fryser. Sa jag och började ta av min kofta. Hon kollade en stund på mig, och tog sedan emot tröjan.
- Tack, sa hon och log. hon tog på sig tröjan och vi fortsatte gå. När vi kom fram till mitt hus gick jag och låste upp dörren, ingen var hemma så det var mörkt i hela huset.
- såå, här bor jag. Sa jag och log mot henne. Jag såg hur hon kollade sig omkring.
- det är fint. Sa hon och fortsatte kolla sig omkring.
- Är du hungrig då? frågade jag och gick mot köket. Hon nickade och följde efter. Jag tog fram två pizzor.
- Blir det bra? frågade jag med ett leende. Jag var glad att hon hade följt med, även om hon var ganska tyst.
- Det blir perfekt, log hon tillbaka. Jag la in pizzorna i micron, och ställde mig framför henne. Hon kollade rakt in i mina ögon.
Sagas Perspektiv
Om han bara visst hur mycket jag igentligen ville kyssa honom. Men jag kunde inte. Jag var tvungen att spela svårfångad. Han stog där framför mig och bara kollade och log. plötsligt började jag skratta. det var så töntigt, att vi bara stog där och stirrade på varann. Felix började också skratta, och jag slet bort blicken.
- Du måste väll erkänna att du känner nåt för mig ändå, sa han tillslut. Jag kollade allvarligt på honom.
- Det här är det jag menar. Du tror du kan få precis vem du vill, men nej, du kan inte få mig så lätt. sa jag och satte mig ner vid hans köksbord. Var han tvungen att säga sådär? Jag som trodde vi kunde få det ganska kul. Han kollade på mig en lång stund.
- Jag vet, jag är för självisk. förlåt. Jag ska sluta, vi kan vara vänner. Sa han och nickade. Jag nickade tillbaka, och sen pep micron.
Ni fick ett kapitel ändå! Vi ses på Tisdag, om inte tidigare! puss
OUR LOVE DEL 8
Felix perspektiv
Jag gick med snabba steg, skulle jag dra hem? Nej, alla där hemma skulle komma med 1000 frågor om kvällen, och det orkade jag verkligen inte. Jag skulle döda han, Alexander eller vad han nu hette. Den idioten skulle aldrig med få röra saga. Hon var min. Eller egentligen var hon ju inte det... Jag suckade och satte mig ner på en bänk med ansiktet i händerna. Jag älskade henne, jag visste inte hur, jag menar, det har ju knappt gått en vecka. Men hon var så perfekt, och det kändes så spännande när hon inte ville ha mig. Det var det som fick mig att vilja kämpa för henne. Jag hörde steg en bit bort, lyfte på huvudet och såg Oscar stå framför mig.
- är du okej? Frågade han och satte sig bredvid.
- vad ser det ut som? Sa jag surt. Oscar suckade, la handen på min axel.
- jag vet inte vad jag ska säga... Men du är ju ändå felix, vem kan egentligen INTE falla för dig?! Oscar försökte få upp mitt humör. Jag pressade fram ett leende.
- saga. hon är för svår. Och det får mig bara att gilla henne mer. Sa jag och suckade. Oscar satt och tittade på mig en lång stund.
- det löser sig Felix. Sa han tillslut.
- nej, hon tycker säkert jag är dum i huvudet, såklart hon får kyssa vem hon vill. Det är bara jag som är dum. och så kysser hon den idioten. Sa jag stelt.
- prata med henne då? Säg förlåt, förklara att det inte var meningen att göra så. Jag kollade på honom. Han var så bra på tjejer, men just nu kunde jag bara inte lyssna på honom.
- Det kommer aldrig gå. Hon hatar mig. Jag reste mig och gick. Jag kollade bak på Oscar som satt kvar på bänken med armbågarna på knäna och händerna under hakan. Jag behövde vara själv, tänka.
Sagas perspektiv
Jag satt och grät i felicias knä. hur kunde jag göra så? bara för att göra felix avundsjuk. Varför? Hur tänkte jag? Han hade så rätt, jag var dum i huvudet.
- de löser sig saga, du vill ju ändå inte ha felix? Sa hon och drog bort en slinga hår som låg över min kind.
- jag vet, men jag vill inte såra honom. Grät jag.
- gå och prata med honom. Sa Felicia bestämt.
- det kan jag ju inte, han hatar mig nu. Sa jag och vände ner ansiktet i hennes knä.
- saga, prata med honom. Sa hon samtidigt som hon började putta mig från hennes knä. - okej okej, borde försöka. Sa jag och reste mig. Jag gick ut och från festen och kollade efter felix, såg honom ingenstans. Vart kunde han ha gått? Jag gick och kollade i området. Tillslut såg jag honom stå vid vägkanten sparkandes på lite grus. När han fick syn på mig stannade han upp och tittade besviket på mig.
Felix perspektiv
Jag såg hur saga kom emot mig. Åhnej, vad skulle jag göra nu? Hon gick mot mig med snabba fotsteg, stannade ca en halv meter framför. Jag kollade argt på henne.
- om inte du var du, skulle jag slå ner dig just nu. Sa jag och spände käkarna. Hon kollade på mig länge utan att röra en min. Sen gick hon nära mitt ansikte, kollade djupt in i mina ögon och sedan ner på mina läppar. sekunden efter var hennes läppar bara några millimeter från mina. precis när jag skulle kyssa henne vände hon på huvudet.
- Jag kan inte. sa hon och jag suckade.
- varför inte? Vad gör jag för fel? kan du berätta? skrek jag i hennes ansikte.
- det är bara det att... jag känner inte dig Felix. jag vill inte bli sårad. sa hon tyst. Jag kollade på henne. var det det hon trodde om mig? att jag skulle såra henne? nej, det skulle jag aldrig kunna göra, hon var ju... Saga. Och hon förstod inte hur mycket jag bara ville kyssa henne just nu, pressa hennes mjuka läppar mot mina.
- Jag skulle aldrig kunna såra dig Saga. sa jag samtidigt som jag skakade på huvudet. Hon kollade ner i marken, suckade.
- Jag kom iallafall hit för att säga förlåt. Det var inte meningen att kyssa Alexander. Men Felix, jag får göra det om jag vill. Jag är inte din. jag kände hur något krossades inuti mig, jag visste att hon inte var min, men att höra henne säga det gjorde ont.
- Jag vet. förlåt. sa jag oc suckade. Hon gick fram mot mig och gav mig en kram. Jag njöt av varje sekund jag fick ha henne i min famn, så jag höll henne kvar. Det var den bästa kramen jag någonsin fått, och hon var så söt som behövde stå på tå när hon kramade mig.
- Ska vi gå tillbaks till festen? Frågade hon tillslut och släppte kramen. Jag nickade och vi gick.
Nästa morgon, sagas perspektiv
Jag vaknade med ett ryck. Vart var jag? Jag vände mig om, där låg felix med armen runt mig. Han hade inte på sig nån tröja, och det kändes ganska mysigt när han låg och höll om mig med sin varma kropp. På golvet låg Omar, och Felicia låg på en soffa längre bort. Jag lyfte bort Felix arm från mig och satte mig yrvaket upp.
- Felix? Vart är vi? Han kollade trött på mig, satte sig upp och såg sig omkring.
- hos Omar. Du somnade igår, vi ville inte väcka dig så Omar lät dig stanna. Sa han och flyttade sig närmre mig. jag försökte flytta mig lite bort från honom, och kollade oroligt på klockan. 12.06. Åhnej, mamma skulle döda mig.
- shit. Mamma kommer döda mig. Sa jag och reste mig från sängen.
- ska jag skjutsa dig hem? Sa felix oroligt.
- mamma kommer bli ännu mer galen då... Men jag har ingen aning hur jag annars ska komma hem. Suckade jag. Jag tog upp mobilen och kollade. 15 missade samtal och minst 40 sms från mamma och pappa. Jag slog handen i pannan, ringde upp mamma. Felix kollade oroligt på mig.
- vart i hela friden är du nånstans?! Skrek mamma när jag svarade.
- hos Omar... Sa jag tyst.
- och vem e det? Röt hon från andra sidan.
- en kompis... Jag kommer hem nu. Sa jag och började gå ut från rummet. Felix var strax bakom mig.
- om inte du är hemma inom 10 minuter vet jag inte vad jag gör!! Skrek mamma. Jag svalde och och la på.
- måste vara hemma inom 10 minuter, annars dör jag. Sa jag och vände mig om mot Felix.
- jag skjutsar dig, ta det lungt! Viskade han. Jag suckade.
- okejdå, men du får stanna en bit ifrån mitt hus. Mamma hatar när jag är med killar, sa jag och himlade med ögonen. Felix nickade och vi skyndade oss ut till hans moppe. Han sträckte mig en hjälm, och jag satte mig bakom honom. Ännu en gång tog han mina armar och la dom runt hans midja.
- håll i dig. Sa han och gasade.
Kanske lite rörigt kapitel, men ändrade det typ 8346938649328 gånger så jaaa, hahah. kommentera vad ni tyckte och sprid gärna novellen!
OUR LOVE DEL 7
Tidigare
- jag vet, men hon bara... jag vet inte.... det går inte att förklara. Jag vill ha henne. sa jag allvarligt samtidigt som jag ryckte på axlarna.
Killarna nickade. Jag förstod att dom var förvirrade. Jag menar, jag blev nästan aldrig kär. det fanns många snygga tjejer, jag menar, jag älskar tjejer. Den här känslan hade jag aldrig känt förut, aldrig.
Sagas perspektiv
Jag stod i badrummet med Felicia bredvid mig. Hon var hemma hos mig för första gången, och vi höll på att göra oss iordning till festen ikväll.
- hur har du tänkt det med felix ikväll då? Frågade Felicia och blinkade med ena ögat mot mig.
- sluuuta, du vet min plan. Och jag tänker faktiskt följa den! Sa jag och skrattade år felicias sura blick. Jag tog på mascaran på ögonfransarna, sen granskade jag mig i spegeln.
- du kommer börja gilla honom snart saga, det är omöjligt att inte falla för felix. Sa hon och drog med puderborsten över näsan. Jag ignorerade vad hon sa.
- hur ser jag ut? Sa jag istället och kollade på Felicia.
- perfekt. Men med felix bredvid skulle du se ännu bättre ut, sa hon och skrattade. Jag himlade med ögonen och skrattade.
Jag satte i locktången och började locka mitt hår. Det hade tagit hela dagen att bestämma om jag skulle ha platt eller lockigt, och tillslut bestämde jag mig för lockigt. Jag och Felicia kollade på varandra en stund, hon hade på sig ett par svara shorts och en vit söt topp. Själv hade jag vita broderade shorts och en gullig rosa topp.
- vi är sååååå snygga! Sa jag och kollade ner på mina kläder.
- vi ser perfekta ut. Sa hon, drog med mig ut ur huset och vi började gå mot festen.
När vi kom fram var det fullt med folk. Jag såg Omar, felix, ogge och Oscar stå och prata längre bort. Jag och Felicia gick bort dit för att säga hej.
- tjaaaaa! Skrek Omar och gick fram för att krama oss. Jag kollade på felix, som kollade bort medan Omar kramade mig. Vad söt, han var säkert avundsjuk. Tänkte jag. Jag gick fram och kramade Oscar och ogge, och felix såklart.
- hej saga! Vad fin du är, Sa han och Studerade mig nerifrån och upp. Jag gav honom en snabb kram.
- hej, sa jag och log.
- hur är det? Jag har inte sett dig på ett tag, sa han och la handen på min axel.
- bara bra. Jag försökte vända mig om och gå, men stoppades av Felix.
- öhm, vänta... sa han och tog min hand. Jag stannade och väntade på vad han skulle säga, men han stod bara tyst och kollade på mig.
- felix... Jag borde nog gå... Jag nickade not Felicia.
- kan du inte va här? Med mig? Sa han och smekte min hand som låg i hans.
- Felix... Sa jag och skakade på huvudet. Han suckade och släppte min hand.
- varför är du så himla svår? Sa han och höjde på ögonbrynen.
Jag kollade ner i marken, struntade i va han just sagt, och sen gick jag bort mot Felicia igen. Han hade rätt, varför var jag så svår?
Jag och Felicia stod och skrattade med några killar från skolan. Albin och Alexander tror jag dom hette.
- du vet att Felix stirrar som en galning på oss, sa Alexander och flinade. Jag vände mig om mot Felix och såg hur han snabbt vände bort sin avundsjuka blick. Jag vände mig mot Alexander. Skulle jag göra felix avundsjuk? visa att jag inte hade nåt intresse för honom?Jag klev ett steg närmre Alexander så min mun var precis vid hans öra.
- kyss mig. Viskade jag i hans öra. Han kollade frågande på mig, som att det nig inte va en så bra ide, men jag bara tröck honom närmre mig.
- gör det. Viskade jag samtidigt som jag snuddade vid hans läppar. Han nickade och hans läppar mötte mina i en mjuk kyss. Han drog mig ännu närmre och kysste mig en gång till, samtidigt som han la sin högra hand på mitt bakhuvud.
Jag kollade bort mot Felix, såg hans arga avundsjuka ögon bränna i Alexanders nacke. han gick med snabba steg frammåt, drog bak Alexander och ställde honom mot väggen.
- vad i helvete tror du att du håller på med? Spottade han ut.
- hon... Hon bad mig... Fick Alexander ut. Felix kollade besviket på mig, jag kunde se tårarna i hans ögon.
- släpp honom Felix. Sa jag bestämt.
- ska JAG släppa honom? JAG? Skrek han samtidigt som han tröck Alexander hårdare mot väggen. Jag kände hur alla ögon vändes mot oss.
- ja, du. Släpp honom och låt honom gå. Sa jag kaxigt. Jag kände hur arg jag blev. Jag var ju inte direkt hans flickvän? Jag fick väll kyssa vem jag ville?!
- du är ju dum i huvudet saga. Viskade han och puttade lätt till mig, vände och gick raka vägen ut från festen.

Hoppas ni gillade dethär kapitlet! Ni kan gärna skicka "passande" bilder på Felix,Omar eller oscarna om ni har, puss!
OUR LOVE DEL 6
Tidigare
- stressig morgon? frågade Felicia och fixade till mitt hår som antagligen stod åt alla håll.
- skoja inte, suckade jag. hon skrattade och vi gick in mot byggnaden. Jag kollade på mitt schema, Spanska. Jag sa hejdå till Felicia och gick med snabba steg mot Spanskasalen.
Efter första lektionen kom en tjej fram till mig. Hon var lång, hade tjockt brunt hår och överdrivet mycket smink.
- bara så du vet en sak, så är Felix min. så sluta med det du håller på med. Sa hon kaxigt och blängde på mig.
- Jag hålle rinte på med nåt, prata med "din" Felix, inte mig. sa jag och puttade iväg henne. Jag såg hur tjejer fnissade, viskade, och pekade när jag gick förbi. och vissa stog och stirrade avundsjukt på mig. Jag försökte ignorera deras blickar. men det var svårt. jag fattade inte, varför ville alla ha honom? vad var det som gjorde honom så speciell? jag kände hur nån stötte till min axel. jag vände mig om, och där stod Omar. hände igår
- Hej, sa han glatt och ställde sig bredivd mig. Jag kände hur alla tjejers blickar vändes mot oss.
- Hej, sa jag och fortsatte gå.
- Du, jag har fest på Fredag, Vill du komma? Jag stannade och tittade på honom.
- Jag vet inte... sa jag tveksamt.
- Felix ska va där, sa han och blinkade med ena ögat.
- och? sa jag och höjde på ögonbrynen. Omar skrattade.
- tror du inte han berättade för mig om igår? log han.
- inget hände igår Omar. sa jag snabbt och försökte gå.
- Nej, det sa jag inte. Men man märker ju på dig. sa han och log retsamt.
- Lägg av, ärligt talat kan du säga åt Felix å sluta med det han gör, det gör mig riktigt trött! sa jag och himlade med ögonen. Innerst inne visste jag att jag ljög.
- chilla, sa Omar och höjde på ögonbrynen. jag skakade av mig honom, skskade på huvudet, suckade och gick. Omar tog tag i min handled.
- Men åh, vad är det? sa jag trött.
- snälla kan du inte komma? här. sa han och gav mig en lapp med adress. jag suckade. log, och sedan vände jag på klacken.
Vid lunch mötte jag Felicia. vi hade bestämmt att äta tillsammans.
- Felicia. Omar bjöd mig till fest. sa jag såfort jag mötte henne.
- Va? OMAR? sa hon och spärrade upp ögonen.
- Ja. han sa att jag var tvuuungen att gå.
- Du är tvungen att gå. Det är Omars fest, han bjuder inte vem som helst. sa Hon och höjde upp ögonbrynen.
- Men det kan jag inte... Felix ska va där.
- Det är ju bra?! suckade Felicia.
- Jag går om du följer med. Sa jag bestämmt.
- Jag följer gärna med, frågan är bara om jag får.
- vi frågar. sa jag och gick bort mot Felix och hans gäng. Felix stirrade på mig.
- Hej? sa han som om han väntade på vad jag skulle säga.
- öhm.. Omar? kan jag få prata med dig? sa jag och tig tag i hans arm. Omar vände sig mot mig och gick med.
- aa? sa han när vi gått bort en bit.
- Jag kommer på festen, på ett vilkor. sa jag och tog upp fingret.
- Vad? sa han och höjde ena ögonbrynet.
- Att Felicia följer med. sa jag och nickade mot Felicia. Hon stod och försökte se söt ut, jag skrattade. Omar studerade Felicia en lång stund.
- såklart hon får, sa han och log. Sedan gick han tillbaka mot killarna. Jag vände mig om mot Felicia som hoppade av lycka.
- Jag ska få gå på omars feeest, jag ska få gå på omars feeeeeest! skrek hon samtidigt som hon hoppade upp och ner. Jag skrattade åt henens reaktion.
Felix perspektiv
Omar kom hitåt. Jag röck tag i han.
- Va sa hon? Jag blängde på Omar. han skulle inte få förstöra dethär, tänkte jag.
- ta det lungt! Hon sa att hon kommer på festen. Sa Omar glatt. min ilska förvandlades till glädje, och jag kände hur jag fick ett stort leende på läpparna.
- Så hon kommer? Sa jag för att vara säker på vad jag nyss hört.
- Ja, hon kommer. nickade Omar. Jag kände hur jag stod och bara log.
- Vad är det igentligen med dig nuförtiden? Frågade Oscar och titta på mig.
- va? Jag är som vanligt. sa jag och rynkade på pannan.
- haha, nej. du har aldrig vart såhär med en tjej förut. sa han och dom andra killarna nickade instämmande.
- Men... hon är speciell. sa jag och kände hur jag rodnade.
- Vadå speciell? du har känt henne i en dag. Sa Ogge och skrattade.
- jag vet, men hon bara... jag vet inte.... det går inte att förklara. Jag vill ha henne. sa jag allvarligt samtidigt som jag ryckte på axlarna.
Killarna nickade. Jag förstod att dom var förvirrade. Jag menar, jag blev nästan aldrig kär. det fanns många snygga tjejer, jag menar, jag älskar tjejer. Den här känslan hade jag aldrig känt förut, aldrig.
Hittade ingen passande bild, men hoppas ni gillar kapitlet ändå!
OUR LOVE DEL 5
Tidigare
- jaa, jag bor typ här. skrattade han och pekade på en fin villa. Jag kollade förvånat på huset.
- Oj, det är ju jättefint! log jag. ha nickade. Vi stog tysta ett tag, det blev lite pinsamt.
- Men du, jag måste nog gå, sa jag och började gå.
- vänta! Du har inte lust att komma in ett tag då?
Jag stannade och kollade på Felix. Skulle jag? nej, det kunde jag inte. inte i dom här kläderna. plus att jag skulle faktiskt följa min plan.
- Nej jag måste gå hem.... men tack ändå, sa jag och klämde fram ett leende. Felix nickade besviket och gick upp mot huset. Jag kom på att jag inte hade nån aning om vart jag var. Jag suckade. jag var tvungen.
- Felix! Skrek jag precis när han skulle stänga dörren. Han öppnade den igen och gick ut.
- aa? han höjde på ögonbrynen.
- jag... är lite vilse... eller asså, jag vet inte hur jag kommer hem... sa jag och kliade mig i håret. Felix skrattade och sprang ner till mig igen. Han stannade och kollade på mina läppar i några sekunder, så jag vände snabbt på huvudet.
- Ska jag skjutsa dig? frågade han och nickade bort mot sin moppe. Jag tänkte. skulle jag låta honom? var det verkligen en bra idè? jag suckade.
- det skulle vara jättesnällt. log jag.
- men du? fryser du inte? Han kollade på mina armar som hade fått gåshud. jag hade ju bara sportbh på mig, så det var lite kallt. men jag visste vad han skulle göra, han skulle ge mig sin kofta. jag var tyst ett tag, Så han tog av sig tröjan och gav den till mig. Jag log försiktigt och vi började gå mot moppen. Han räckte mig en hjälm, jag tog på den och satte mig bakom honom på moppen.
- du borde nog hålla i dig i mig... Sa han, tog tag mina armar och la dom runt hans midja. jag himlade mot ögonen fr mig själv, men gjorde som han sa. sedan gasade han och körde med full fart.
- här är det! Sa jag när vi var vid mig. Jag hoppade av moppen, tog av mig tröjan och sträckte den mot Felix.
- ta den sålänge, sa han och log. Jag tvekade, men tod på mig koftan igen.
- Tack Felix. Sa jag och log. Han log tillbaks. jag kunde se, hur gärna han ville kyssa mig. Han svalde, vände sig mot moppen igen. hoppade upp på den, och startade. Jag ville säga nåt mer, men vad? Han åkte och vinkade. Jag vinkade tillbaks och gick in i mitt hus igen. Mamma stod i dörren och tittade när jag kom in.
- wow, ta det lungt. sa jag och spärrade upp ögonen.
- Vem var han? Och varför i hela friden åkte du moppe? Sa mamma och skakade på huvudet.
- en kille i skolan bara. sa jag och la armarna i kors.
- och varför åkte du på hans moppe? sa mamma en gång till.
- för han erbjöd mig skjuts, och så tackade jag ja. Sa jag och försökte gå förbi mamma. Hon stoppade mig.
- Och varför har du på dig hans tröja? mamma skakade på huvudet igen.
- För att han gav den till mig när jag frös?! svarade jag irriterat.
- inte okej Saga. Man kan inte göra så! Du har knappt kännt han en dag! skrek hon.
- jag gör vad jag vill. sa jag och puttade henne åt sidan.
- kom tillbaka ner hit nu! Skrek mamma och pekade på marken framför henne. Jag suckade, gick tillbaka med armarna i kors.
- Vi är bara vänner mamma. låt mig. suckade jag. Hon kollade länge på mig.
- Jag vill inte att du åker moppe, och verkligen inte med en kille! sa hon. Jag blundade och försökte lugna mig från att inte skrika rakt ut.
- du är ju dum i huvudet. sa jag kort, vände upp mot mitt rum. Jag fick väl göra vad jag ville? det var väl inte hennes val? jag tog upp mobilen. massor meddelanden från Alice. Juste! Jag hade ju lovat att ringa henne. Jag slog in hennes nummer på mobilen och tryckte den mot örat. Hon svarade efter bara två signaler.
- Saaagaaaa! Sa hon glatt från andra sidan.
- Heeeeej! svarade jag lika glatt.
- ååh, nu måste du berätta exakt allt!
- hahahha, det kan ta ett tag, suckade jag.
- har det hänt nåt? frågade hon orligt.
- nej, jag bara.... krånglar till det. suckade jag igen. Sedan berättade jag allt. Om felix och hans "gäng", Felicia, bråket med mamma, mitt nya rum, allt.
- oj... Kan det äns hinna hända så mycket på en dag? skrattade hon.
- tydligen... skrattade jag tillbaka.
- men du, följ planen. Tänk om Felix är värsta idioten, jag vill inte att nåt ska hända dig. fattar du?
- jag vet... men det är svårt, jag träffar honom överallt känns det som...
- vänta ett tag. Det kommer lösa sig, lovar. Hon lät lugn.
- älskar dig. sa jag och kände hur tårarna började rinna. Hur skulle jag klara mig utan henne?
- Jag älskar dig också. vi ses snart. sa hon säkert.
- lovar. Jag torkade bort en tår som var påväg ner mot näsan, och sedan la jag på. jg la undan mobilen, la mig i sängen och kollade upp i taket.
Nästa morgon vaknade jag av att mamma drog upp rullgardinen. solen sken rakt in i mina ögon, och jag blev bländad.
- mamma! skrek jag och la en kudde framför ansiktet.
- Upp nu! sa hon och drog bort mitt täcke.
- SLUTA! skrek jag över hela huset.
- Tyst! du väcker ju hela gatan! sa mamma och försökte ta min kudde också. Jag höll i den hårt.
- släpp då! s ajag och började sparka med benen.
- Bara om du går upp. sa mamma bestämmt och drog ifrån mig kuden.
- vad är ens klockan?! sa jag irriterat.
- 06:00, du måste gå om en timme. sa mamma och började dra i min fot.
- lägg av! skrek jag.
- om du inte går upp nu blir det avdrag på månadspengen! Sa mamma retsamt och lämnade rummet. Jag suckade, ställde mig upp och kollade mig i spegeln. Jag suckade över hur jag såg ut, gick in i badrummet, tog en snabbdusch, och sedan gjorde jag mig iordning.
klockan slog 07:15, jag sprang ut ur lägenheten, bort mot skolan. Jag såg Felicia stå längre bort på gården, så jag sprang flåsande dit.
- stressig morgon? frågade Felicia och fixade till mitt hår som antagligen stod åt alla håll.
- skoja inte, suckade jag. hon skrattade och vi gick in mot byggnaden. Jag kollade på mitt schema, Spanska. Jag sa hejdå till Felicia och gick med snabba steg mot Spanskasalen.
OUR LOVE DEL 4
Tidigare
eftersom varenda tjej på denhär skolan verkade helt förälskad i honom. Vem som helst skulle kysst honom där. Men inte jag. Om han verkligen verkligen gillade mig, ville jag se honom kämpa för mig.
Jag vände mig och gick mot Felicias skåp. Hon stod och stirrade på mig.
- Vad sa han?! hon spärrade upp sina blå ögon.
- Han försökte kyssa mig! Så jag och himlade med ögonen.
- SAGA! Är du dum?! Felix sandman försöker kyssa dig, åååhhh du är bara sååå åååh. Felicia slog sig med handen i ansiktet. Jag skrattade åt hennes reaktion.
- Jag vet en sak, han kommer kyssa mig, va med mig i en vecka, sen gå till nästa. sa jag och suckade mot Felicia.
- Hur vet du det? det är ju inte så att du känner honom direkt. Hon höjde på ögonbrynen och vi började gå ut från skolan.
- jag märker det. Han kan få vem han vill. varför skulle han då vilja ha mig?
- du är ny, spännande, snygg. 3 bra andledningar. sa hon och tog upp ett finger för varje sak.
- Okej, om han verkligen vill ha mig, då kommer han kämpa för mig. det är så jag tänker göra. då märker jag om de e äkta eller inte. Sa jag och log mot Felicia. Hon himlade med ögonen.
- du är otrolig Saga, otrolig. vem som helst skulle tagit chansen direkt. hur orkar du äns vänta? Jag skrattade och vi fortsatte gå ner mot stan. Vi hittade nåt mysigt cafè som vi satte oss på. Vi hade redan lärt känna varann ganska fort, eller okej, vi hade mest pratat om Felic hela dagen. Eller om jag ska vara tydlig, Felicia, hade pratat om Felix hela dagen. frsökt övertala mig att tycka om honom.
- Men ärligt Sagaaa, du kan inte säga att du inte tycker han är snygg. sa hon och tog en klunk av sin cola.
- Asså jag vet inte, inte min typ. Sa jag och kollade generat bort.
- Du ljuger! jag ser det på dig!
- haha va?
- Du rodnar! Du tycker han är snygg, jag visste det! Sa Felicia och skrattade bakom colaflaskan.
- okejokejokej, helt okej är han väl. sa jag och himlade med ögonen åt hennes reaktion.
- dom andra då? duvet i "gänget" Frågade hon.
- jag vet inte äns vad dom heter, skrattade jag.
- Oscar, Oscar och Omar. sa hon och log. Omar är han med mörkt hår, och mörka ögon, Oscar M är han som hade... keps, alla kallar han för Ogge. Och sen är Oscar E han med ljusbrunt hår. vet du vad jag menar? Jag tänkte efter.
- aa, jag tror jag fattar. nickade jag.
- Vem tycker du är snyggast av dom då?
- hmm.. Omar. sa jag och hon nickade och log.
- Dom flesta tycker Felix är snyggast, men jag an inte välja mellan dom 4, alla är såååååå snygga! sa hon och kollade drömmande uppåt. Jag skrattade åt henne.
Jag och Felicia skulle preics gå åt olika håll.
- Tack för en jättemysig dag Felicia! Jag har verkligen kul med dig! Sa jag och kramade henne.
- desamma, jättemysigt, vi måste göra om det! Hon släppte mig från kramen och log.
- absolut, men, vi ses imorgon! Jag vände mig om och vinkade. sedag gick jag hemmåt. När jag kom in genom dörren var det knäpptyst.
- Hallå? ropade jag i lägenheten.
- Saga? sa pappa och stack ut huvudet från hans arbetsrum.
- Hej! Jag tog av mig skorna, gick in och gav pappa en kram. Pappa kollade på klockan.
- Du... Jag hinner inte laga middag, måste jobba... sa han och nickade mot dataskärmen. Men det finns pizza att värma i frysen!
- Mamma då? Vart är hon? sa jag och putade med underläppen.
- på yoga. sa pappa med blicken på skärmen. Jag suckade, gick ut i köket och värmde min pizza. När jag hade ätit klart kollade jag på klockan. 20.00. Jag suckade. bestämde mig för att ta en joggingtur. Så jag tog på mig träningskläder, sa det till pappa, och sen började jag springa. Eftersom det bara var andra dagen i stockholm, så hittade jag inte så bra. Så jag försökte hålla mig i området. Det var skönt att springa, ränsa tankarna lite. Jag tänkte på Felicia. Hon var så snäll, och jag tror vi skulle bli bra vänner. Felix då. Jag tänkte en lång stund. Visst, han var jättesöt, men jag skulle inte avbryta min "plan". Jag skulle låta honom kämpa för mig, det vår då jag skulle få reda på om han var äkta, eller som dom flesta andra killar. Jag stannade och pustade ut. Vart var jag igentligen? Jag kollade mig omkring. åh, typiskt mig att tappa bort mig såhär hela tiden. Jag suckade och satte mig ner, försökte tänka hur jag kom dit. Jag ser en kille längre bort på gatan. Kanske kunde jag fråga han vart jag var? Jag reste mig upp och började gå mot killen. Han hade en hund i koppel. Hunden började skälla och dra mot mig. När jag kom närmre såg jag att det var Felix. åhnej. Skulle jag vända? nej det kunde jag ju inte.
- Saga? Sa han och gick fram mot mig.
- aa, hej. Sa jag och klämmde fram ett leende.
- Vad gör du här? frågade han och höjde på ögonbrynet.
- öhm, jag vet inte riktigt. var ute och sprang och aaa, var gör du här? skrattade jag. Han verkade så annorlunda nu utan hans kompisar.
- jaa, jag bor typ här. skrattade han och pekade på en fin villa. Jag kollade förvånat på huset.
- Oj, det är ju jättefint! log jag. ha nickade. Vi stog tysta ett tag, det blev lite pinsamt.
- Men du, jag måste nog gå, sa jag och började gå.
- vänta! Du har inte lust att komma in ett tag då?
OUR LOVE DEL 3
tidigare
- Är du sjuk? såklart du vill. Kolla bara på dom! Hon kollade drömmade bort mot killarna som satt och skrattade på en bänk.
- Nej, det vill jag inte, skrattade jag och gick. Tjejen sprang efter mig.
- Dåå är du en vääääääldigt konstig person. Du kommer ångra dig. sa hon allvarligt. Jag skakade på huvudet. Hon suckade och gick. Jag kollade på klockan. lektionen började om 3 minuter, jag jag visste fortfarande inte vart jag skulle. Jag sprang efter tjejen.
- du? Vart ligger mattesalen?
Efter skolan gick jag med Felicia. Hon hade blivit min vän första dagen, och hon var verkligen jättesnäll. Fast lite jobbig var hon ju ändå, som försökte övertala mig hur fel jag gjorde som sa nej till Felix. Jag hade inte sett honom mer på hela dagen. som tur var, tänkte jag. Visst, han var snygg, hans kompisar också, men dom verkade bara så.... jag vet inte... så... kaxiga och självsäkra på nåt sätt.
- Vad ska du göra nu då? Frågade Felicia och drog handen genom sitt hår. Det var brunt, jag tror hon hade färgat från blont.
- hmm, vet faktiskt inte, sa jag. Det var sant, jag hade inte planerat nånting. exakt ingenting.
- men vill du inte ta en fika då? Frågade Felicia glatt. Jag kollade på henne. ville hon det?
- Ja! Det skulle va mysigt! Jag stannade vid mitt skåp för att hämta min väska, och lämna böckerna från förra lektionen. Felicia gick bort mot sitt skåp. Jag tog ut väskan och la i böckerna jag skulle behöva. Jag kände en knack på axeln. Jag vände mig om. Framför mig stod Felix. Jag kollade chockat på honom.
- öhm, hej? sa jag och försökte att inte möta hans blick.
- Jag vill prata med dig, Sa han bara. lutade sig mot skåpet bredvid.
- Nu? Nej jag var precis på väg att..
- ja nu. avbröt han mig. Jag kollade bort mot Felicia. Hon stod och kollade avundsjukt bort mot oss. Jag gav henne en blick som betydde "jag kommer snart" och vände mig mot Felix igen.
- Vad är det då? suckade jag.
- Jag undra bara... Varför du är så... jag vet inte, varför gillar du inte mig Saga? Jag suckade och tittade ner i marken. igentligen hade han ju inte gjort nåt... men lixom...
- jaha? sa jag och höjde ögonbrynen.
- Det är ju lixom inte så att jag har gjort något. Såå, kan du förklara varför? Det blev tyst ett tag. Vi stog helt stilla och bara kollade på varandra.
- Kan inte förklara, du är bara så... på. Sa jag medans jag låste skåpet. Han stog tyst och kollade på mig. Hans ögon kollade fundersamt på mig. tillslut såg jag hur han började tokstirra på mina läppar. Jag försökte vända bort min blick, men hans ögon följde mig. Han böjde sig ner mot mitt ansikte, hans läppar var några centimeter från mina, skulle jag låta honom kyssa mig? Jag harklade mig och vände bort blicken. Han skrattade, drog handen genom håret, stannade några sekunder och tittade på mig, sedan suckade han och vände. Jag kollade efter honom där han gick. Jag fattar om han var förvånad, eftersom varenda tjej på denhär skolan verkade helt förälskad i honom. Vem som helat skulle kysst honom där. Men inte jag. Om han verkligen verkligen gillade mig, ville jag se honom kämpa för mig.
HAR BYTT NAMN PÅ TJEJEN DE HANDLAR OM, SÅ NU HETER HON SAGA. MIN KOMPIS SOM HETER SAGA VILLE DET HAHA. PUSS
OUR LOVE DEL 2
tidigare
jag behövde gå mot skolan om en halvtimme, så jag gick ner och åt frukost. när jag var helt klar jag jag upp till mamma och pappa. båda sov som stockar, så jag bestämde mig för att skriva en lapp, och sen gick jag till skolan.
Jag Kollade stressat på shemat jag fått av rektorn. Okej, Matte. vart låg mattesalen då? mumlade jag för mig själv. Jag virrade runt och runt. kollade ner på min lapp hela tiden. plötsligt kände jag en hård smäll i pannan. jag backade bakot och kollade. Framför mig stod en ganska lång kille, med ljust hår och keps.
- Va i he!... Sa han men han avslutade meningen när han såg mig. Bakom honom stod tre andra killar. Jag såg hur en av killarna i bakgrunden formade munnen till ett o. "damn." viskade han för sig själv och granskade mig uppifrån och ner. jag kollade frågade på killarna. dom stod bara och glodde.
- öhm, förlåt, killen jag krockade i och sträckte fram handen. Jag tog den och skakade.
- Felix, heter jag förrästen. sa han och stirrade på mina läppar.
- jaha, jag är Saga, sa jag kaxigt tillbaka. Jag kände direkt att jag inte tyckte om honom. Han verkade som en kille som bara tänkte på sig själv. Han kändes som en snobb. jag kände hur folk runt omkring oss glodde. Felix höjde ena ögonbrynet.
- Saga. sa han och nickade. Han granskade mig uppifrån och ner, sedan sträckte han fram sin mobil. Jag kollade frågande på mobilen.
- skriv in ditt nummer. sa han självsäkert. jag höjde på ögonbrynet.
- haha, glöm det. Sa jag, puttade honom åt sidan och gick. Jag hörde hur killarna började skratta. och retas med Felix. Jag stoppades direkt av en tjej.
- Fattar du att du just sa nej det FELIX SANDMAN. Sa hon med uppspärrade ögon.
- öhm, ja? skrattade jag mot tjejen.
- Felix Sandman! Är du ny här eller nåt? Hon kollade konstigt på mig. Hennes isblå ögon glodde på mig.
- haha ja, första dagen idag. Sa jag och försökte gå frammåt. Hon stannade mig genom att ställa sig ivägen.
- ahaa, det förklarar en del. Men du, Du kommer verkligen ångra dig. Felix Sadman, jag menar, han och hans gäng. snyggaste killarna på heeeeeela skolan. Alla vill ha dom. Alla.
- Inte jag. Sa jag självsäkert och försökte gå igen.
- Är du sjuk? såklart du vill. Kolla bara på dom! Hon kollade drömmade bort mot killarna som satt och skrattade på en bänk.
- Nej, det vill jag inte, skrattade jag och gick. Tjejen sprang efter mig.
- Dåå är du en vääääääldigt konstig person. Du kommer ångra dig. sa hon allvarligt. Jag skakade på huvudet. Hon suckade och gick. Jag kollade på klockan. lektionen började om 3 minuter, jag jag visste fortfarande inte vart jag skulle. Jag sprang efter tjejen.
- du? Vart ligger mattesalen?
Sååå, då är kapitel 2 ute! Kommentera gärna vad ni tyckte! Lite kort men ska skriva mer senare, Puss!
OUR LOVE DEL 1
Jag satt i bilen med armarna i kors. stirrade ut genom fönstret. suckade högt varannan minut så mamma och pappa skulle höra hur mycket jag inte ville dethär. För ca en månad sen, hade båda kommit in på mitt rum. "Saga, vi måste prata med dig." hade mamma sagt och satt sig på kanten av sängen. "vi ska inte flytta va?" var det första jag sa. dom hade kollat på varandra och suckat, så redan då visste jag vad det handlade om. Flytta till Stockholm. ifrån Alice, ifrån alla hästarna, ifrån landet. i hela mitt liv hade jag bott ute på landet. bland högt gräs, massor hästar, en fin liten sjö, stora åkrar, och min bästavän Alice. Och nu, skulle jag bo vid bensin lukt, stora hus, massor folk, och inte en ända vän. Jag skulle inte äns bo i ett hus, jag skulle bo i en lägenhet. en liten, trång lägenhet.
Äntligen stannade bilen. Jag klev ur, och gick snabbt upp mot lägenheten. Mamma kom efter med nyckeln, och låste upp. Det var så tomt. flyttkartonger överallt. Jag antog att det var det jag skulle få ägna dagen åt. packa upp flyttkartonger. toppen! Jag bar in mina lådor till rummet som skulle bli mitt. Började långsamt packa upp. Efersom jag hade blivigt så ledsen över flytten, hade jag fått nya möbler. Sängen var en stor, vit fin säng i trä. bredvid stod en stor garderob. Jag öppnade den och började hänga in kläder. Jag la ut min matta på golvet. det var en rund, ljusrosa matta som nästan tog upp hela golvet. i mitt förra rum hade jag skrivbord, men det fick inte plats. Efter ett tag suckade jag. la mig på sängen och kollade mobilen. inget hade hänt.
Jag vaknade upp med ett ryck. det var kolsvart i rummet. jag låg med kläderna på under täcket. mamma hade kommit och bäddat ner mig. Jag kollade på klcokan. 05.00. Om 2 timmar skulle jag gå min första dag till skolan. Var det äns någon idé att somna om? Nej, tänkte jag och gick upp. Jag tände lampan i rummet, och gick bort mot toan. Jag hoppade in i duschen och duschade av mig i kallt vatten. Jag brukade alltid göra så på morgonen, man fick lixom en liten kick då. När jag var klar lindade jag en handuk runt mig, och en runt mitt hår. sedan började jag sminka mig. Jag kollade på mig själv i spegeln. smal näsa, stora, bruna ögon med långa ögonfransar. ganska fylliga läppar, blont, hår, brun hy, aa, vad mer kunde man säga. Jag hade bra självförtroende. Jag tyckte att jag var ganska snygg. Alice brukar alltid säga att jag är så ego, men vadå? det är ju alltid bra med lite självförtroende. Kanske hade jag lite för mycket, så det nästan lät som jag skröt ibland. Jag stod och kollade på mig själv en lång stund i spegeln. Undra vad folk skulle tänka när dom såg mig idag. i skolan. Jag fönade håret, och sen plattade det. Sen gick jag långsamt ut ur badrummet och började klä på mig. Jag valde nogrannt kläder. jag hade ju så mycket tid, plus att jag ville vara superfin första dagen i skolan. Jag valde ett par jeansshorts, en vit myströja, en gudklocka och ett par solbrillor. sen kände jag mig klar. jag kollade mig själv i spegeln. Tog upp mobilen och knäppte några kort på mig själv. ett blev jag riktigt nöjd med, så jag la upp det på instagram. Jag kollade på klockan. halv 7. jag behövde gå mot skolan om en halvtimme, så jag gick ner och åt frukost. när jag var helt klar jag jag upp till mamma och pappa. båda sov som stockar, så jag bestämde mig för att skriva en lapp, och sen gick jag till skolan.
Sådär! Första kaptilet ute! Hoppas ni tyckte om det. det första är lite som en "trailer" på vad novellen ska handla om haha. soooo yes. hopas ni tyckte om det! Tjejen på bilden hittade jag på weheartit, så vet inte vem hon e haha. Puss!