- okejdå, det går bra, vi har ju gästrummet som han kan sova i. sa Hon och jag log ännu större.

- Yeeees! Tack, tack, tack! Sa jag glatt. mamma och pappa bara log, och jag sprang upp på mitt rum igen. Jag satte mig skräddare på sängen och började knappa in ett sms. "Heeej! Jodå jag mår helt okej faktiskt, hur är det med dig? jag saknar dig också, och absolut får du sova här! Åååh vad kuuul! Vilken dag kommer du? Kram, Saga" Skrev jag och la mig ner på sängen. Gud vad kul, jag hade haft så mycket att tänka på att jag nästan glömt bort Eros, men nu, när han skulle komma hit... Åååh det skulle bli sååååååå kul! Plus att han var riktigt snygg. Jag log och slöt ögonen till ett nytt försök att somna.

---

Jag lämnade skolan med tunga steg. Solen sken och det var hyfsat varmt ute. jag skulle till Ogge om två timmar, prata lite och så innan vi skulle till studion. Han visste vad som hänt igår med Saga, och hade såklart frågat hur det var med mig och om jag ville prata om det, vilket jag ville. Allt kändes så konstigt nu, lixom, jag hade så många blandade känslor. Jag visste inte riktigt om det var något idé att fortfarande bråka med Felix... jag hade funderat hela kvällen igår på att ringa honom och försöka lösa det, men jag hade aldrig gjort det. Han hatade mig säkert fortfarande, i skolan hade han undvikit mig hela dagen, eller vi hade inte stött på varnn i alla fall så det var ju så det verkade.  Saga lät ganska övertygad när hon sa att vi alla tre bara skulle vara vänner, det verkade inte som om hon hade några planer på att ta tillbaks någon av oss heller. Såklart gjorde det mig så sjukt ledsen, jag menar, jag tycker ju om henne, riktigt mycket. Men på ett sätt kändes det ganska bra, eller asså, missförstå mig inte nu. Det jag menar är att nu är dramat över. Jag skulle verkligen försöka gå vidare, och inte försöka få henne tillbaka. Hon ville ju inte det, och jag vill bara att hon ska må bra. det är det viktigaste. Jag klev på tunnelbanan och bestämde mig för att åka till stan, gå runt och kolla lite innan jag skulle träffa Ogge. Jag kollade mig omkring på den proppfulla tunnelbanan, det var jättemycket folk och väldigt trångt. När den änligen stannade vid TC klev jag av och började med snabba steg gå ut. Jag bestämde mig för att köpa en keffe på pressbyrån, så jag gick in och fram i kassan.

- Uhm, en kaffe. mumlade jag medan den blonda långa tjejen i kassan nickade.

- något mer eller var det bra så? frågade hon med pipig röst. jag skakade på huvudet.

- det är bra så.

- då blir det 20 kronor. sa hon och jag satte i mitt kort, slog in koden medan hon fixade min kaffe. Hon sträckte mig den och jag tog emot den med med ett litet smått leende innan jag gick ut igen. jag satte i hörlurarna och började gå med kaffe i handen. Min blick var nere i marken, jag tog några klunkar och fortsatte tänka på vad som skulle hända nu. Om jag inte löste det med Felix skulle jag förstöra för alla, plus att vi hade ju inget att bråka om längre. Ikväll i studion skulle vi ju träffas och jag hade lovat Ogge att det inte skulle bli något bråk, och att jag skulle försöka lösa det. Mitt i mtt tänkande kände jag hur någor hårt slog emot mig, jag kände hur jag tappade min kaffe och jag kollade chockat framför mig. Där stog en ganska kort, mörkblond tjej med kaffe över hela sin tröja. Hennes stora bruna ögon var uppspärrade och hon kollade förvånat ner på sin tröja.

- Faaaaaaaan! Sa hon stressat kollade upp i min ögon.

- Shit, förlåt! Sa jag chockat och drog ut hörlurarna från öronen.

- Du kan ju försöka se dig för? sa hon irriterat och kollade ännu en gång ner på sin blöta tröja. Jag kliade mig nervöst i nacken.

- Förlåt, jag menar det, jag köper en ny tröja till dig. sa jag och tjejen bara skakade på huvudet.

- Nej! Jag hinner inte det! Jag är redan 10 minuter försenad. Plus att jag måste få denhär att torka på något sätt. suckade hon och kollade sig stressat omkring.

- Du, ta det lungt. jag har en tröja i väskan... sa jag och tog av mig ryggsäcken. Jag började rota i den och hörde hur tjejen suckade djupt.

- Perfekt, att gå runt i killkläder också. kan denhär dagen bli sämre? muttrade hon och drog åt sig tröjan som jag höll fram till henne. Jag slickade mig om läpparna och kliade mig ännu en gång i nacken.

- Förlåt, verkligen. mumlade jag och hon kollade tröttsamt upp på mig.

- Förlåt om jag är så otrevlig, det är bara det att först drar läraren över på lektionen så jag missar bussen,  sen kommer jag på att jag har glömt plånboken hemma så jag får åka tillbaka, sen kommer jag hit och krockar in i dig. suckade hon och jag skrattade till. Det blev tyst ett tag och hon la en slånga hår bakom örat.

- sååå, hur gör vi med tröjan sen? Du måste ju få tillbaks den. sa hon och viftade med min tröja i handen. Hon hade fortfarande en rynka mellan ögonbrynen men hon verkade mer avslappnad och inte lika stressad. Jag tänkte efter, om jag bad henne ge mig sitt nummer kunde jag ju bara ringa, plus att det fanns ju då en andledning till att träffas igen. Hon var ju snygg plus att jag behövde komma över Saga så fort som möjligt.

- Ehm, här, skriv in ditt nummer så kan jag ringa. Jag är ändå skyldig dig en ny tröja plus en fika, för att jag gick in i dig. sa jag och sträckte fram mobilen. Tjejen skrattade till och tog emot min mobil, skrev in sitt nummer.

- Glöm inte att ringa då, sa hon och gav tillbaks min mobil. Jag log och kollade ner på skärmen. Han hade döpt kontakten till "Daniella"

- Nejdå, vi hörs... Daniella. sa jag med ett leende. hon log och försvann med snabba steg. jag följde henne med blicken där hon snabbt gick mot tunnelbanan. Efter en stund upptäckte jag mig själv med att fortfarande stå och le mot hållet hon gått, så jag kollade mig snabbt omkring, skrattade lite för mig själv och började gå igen.

 

 

- Vad var detdär om? frågade hon oroligt. Jag la ner telefonen på bordet och ryckte på axlarna.

- Omar säger att jag måste lösa allt, nu, ikväll. Allt med Felix och Oscar. Jag måste välja! Sa jag och Felicia nickade.

- Omar har på ett sätt rätt gumman, du måste välja! sa hon och jag la ansiktet i händerna.

- Vad ska jag gööööra, jag älskar ju dom båda så himla mycket... mumlade jag.

- Så svårt borde det inte vara... tänk efter nu Saga. sa hon och jag gjorde som hon sa. Jag tänkte så det knakade. Felix är ju... min första kärlek. Han är ju bara... så underbar. Hans mjuka kramar och perfekta kyssar, men på något sätt ville jag a något nytt, som Oscar. Oscar, hans fluffiga hår och snygga ansiktsdrag. Jag suckade högt och kollade upp från mina händer.

- Vilket beslut jag än tar så kommer någon att bli ledsen. sa jag och Felicia nickade. Jag lutade mig tillbaks i stolen och kollade ner i marken.

- Saga, vad säger ditt hjärta? Man ska följa sitt hjärta. Sa Felicia. Jag slickade mig om läpparna, kollade upp i taket och tänkte efter en lång stund. Vad sa mitt hjärta? Hur skulle jag kunna veta det? Efter att ha suttit och tänkt i säkert en kvart visste jag vad mitt hjärta sa, det var det bästa jag kunde göra av den här situationen och det var så det skulle bli. Jag kollade på Felicia en lång stund.

- Så? frågade hon.

- Jag har bestämt mig.

---

Felix Perspektiv

ytterdörren smälldes igen och röster hördes nerifrån.

- Hallå Felix? ropade pappa. med en suck reste jag mig från sängen och joggade ner i hallen där pappa, Theo och Sonja stog och klädde av sig skorna.

- Hej, sa jag, drog en hand genom mitt rufsiga hår och lutade mig mot väggen.

- Har du ätit middag? frågade pappa och jag skakade på huvudet.

- Nej, svarade jag pappa nickade.

- Jag tänkte dra och köpa pizza, om du stannar här med Sonja och Theo. Sa pappa med ett leende.

- Pizzaaaaa! Tjöt Theo och sprang upp för trappen.

- visst, sa jag, vände och gick efter Theo.

- Hur gick det i studion förrästen? frågade pappa bakom mig. Jag ryckte snabbt på axalrna utan att vände mig om.

- Bra antar jag. Sa jag enkelt och fortsatte upp för trappan. pappa verkade märka att mitt humör inte var det bästa så han bara suckade och lämnade huset för att köpa pizza.

- Feeelix, kan du sätta på teven? ropade Theo från sitt rum. tröttsamt släpade jag mig upp för trappan och gick in till rummet där han satt framför teven och väntade. Jag slog på teven och log svagt mot Theo.

- så! sa jag och Theo log stort. Jag lämnade rummet och hörde min mobil ringa från köket. jag suckade lätt och med snabba steg sprang jag ner igen och greppade mobilen. Sagas namn lös upp på skärmen och jag kände hur nervositeten tog över. skulle jag svara? Jag salde hårt, harklade mig och svarade.

- Ja hallå? mumlade jag och slog mig ner vid köksbordet.

- Hej... Ehm... Vi måste prata. Sa Saga nervöst i andra änden.

- okej. sa jag enkelt. Det blev tyst ett tag på andra änden och jag förstod att Saga tänkte.

- Kan vi träffas i parken vid mig? frågade hon efter ett tag. Jag pressade ihop läpparna till ett smalt sträck och kollade på klockan som visade 17.30

- Nej, jag är barnvakt åt Theo och sonja. Svarade jag och kände hur en konstig känsla spreds i min kropp.

- Men... hur länge? frågade hon och jag kliade mig i nacken.

- venne, men jag kan väll komma om nån timme då. mumlade jag och hörde hur Saga pustade ut på andra sidan.

- bra, för det är en grej vi verkligen behöver prata om, ikväll. sa hon och jag nickade, även fast hon inte kunde se mig.

- Mm, men vi möts klockan 7?

- Det blir bra.... Vi ses.

- Aa, hejdå. sa jag stelt och la på. Okej, igentligen hade jag inte någon lust att prata med henne nu, jag visste ju vad det handlade om, och jag var nästan säker på att hon skulle komma med massor bortförklaringar att kyssen med Oscar "bara hände" eller att hon "gjorde det för att han var arg", och visst, det kanske låg en sanning i det men hon hade ju till och med sagt själv att hon tyckte om Oscar, på det sättet.

 

Jag kollade nervöst på klockan, 5 minuter kvar tills dom skulle komma. Jag kollade mig omkring i parken och huttrade till. Det var ju slutet på Augusti och det var kväll, så lite kallt var det. Jag kollade ännu en gång på klockan, 4 minuter. nervositeten ökade. Hur skulle dom reagera när dom fick reda på att jag ringt hit båda två? hur skulle dom reagera när jag berättade om mitt beslut? Vad skulle hända? tusen tankar snurrade runt och runt i mitt huvud, och jag började bli riktigt uttråkad av att bara sitta här och vänta, men ändå ville jag inte riskera att killarna skulle hinna komma innan mig. Jag hade suttit här i en kvart nu, vilket kändes som 40 minuter. Med en liten suck svepte jag ännu en gång med blicken över den tomma parken, och äntligen såg jag en kille komma gåendes på stigen, antingen var det Oscar eller Felix. faktiskt var det väldigt svårt att se på såhär långt håll, men när han kommit lite närmre såg jag läpp på gångstilen att det var Felix som kom. Jag svalde hårt, reste mig från parkbänken och började gå fram mot honom. Han såg mig, men rörde inte en min.

- Hej, sa jag försiktigt och han nickade.

- Hej. svarade han, sen stog vi så i flera sekunder och bara kollade på varann.

- sååå... du ville prata? sa han efter en stund, precis när jag skulle öppna munnen avbröts jag av en röst.

- vad fan gör du här? Frågade Oscar och kom fram till oss. Felix kollade på honom med höjda ögonbryn.

- Jag kom hit för att prata med Saga, frågan är vad du gör här? frågade Felix och Oscar höjde på ögonbrynen han också.

- Samma här, för att prata med Saga. Sa Oscar och båda deras blickar föll på mig. Jag la en slinga hår bakom örat.

- Jo asså... började jag men Oscar avbröt mig.

- Om vi tre ska ha något sorts snack nu så drar jag. sa han enkelt och pekade bakåt. Jag suckade.

- jag har en sak att berätta. började jag och Oscar bara suckade.

- visst, prata. mumlade han. Jag kollade på Felix som nickade instämmande. Jag tog ett djupt andetag.

- Kolla, jag har bestämt mig... eller alltså, jag har fattat att jag är helt jävla dum i huvudet som håller på med er båda, jag menar, jag är inte sån, och jag fattar ju att det är fel... så jag har lixom bestämmt mig. sa jag, slickade mig om läpparna och kollade upp på Oscar och Felix, som båda såg riktigt nervösa ut.

- Eftersom jag verkligen inte kan välja mellan er, så... lixom, jag tänker inte välja någon. vi får bara vara vänner, de tär det bästa jag kan göra. Sa jag lågt, kollade ännu en gång upp på killarna.

- Men... vad menar du? vadå vänner? frågade Felix och jag nickade.

- vänner. inget mer än det. sa jag allvarligt. Min blick flackade mellan Oscar, som blundade hårt, och Felix som fortfarande stirrade oförstående på mig.

- nej Saga snälla... började han samtidigt som han gick fram till mig.

- Felix sluta, jag har bestämmt mig för dethär och så kommer det bli. sa jag och Felix skakade på huvudet.

- Jag gör allt, vad som helst. Jag älskar dig så jävla mycket... sa han och jag kunde se hur han verkligen kämpade för att inte tårarna skulle komma.

- Felix för i helvete, låt henne göra vad fan hon vill! Sa Oscar surt. Men Felix bara ignorerade honom, kramade om mig hårt. Jag kände värmen spridas i kroppen och hör fjärilarna började fladdra. Skärp dig, tänkte jag och sköt snabbt bort känslan.

- snälla Saga... mumlade han och kramade om mig ännu hårdare. Jag blundade och stog emot tårarna som var påväg att forsa ner för mina kinder.

- Felix, jag har tagit ett beslut och jag tänker inte ändra på det, så är det. viskade jag tyst, Felix släppte kramen och pressade hårt ihop läpparna. Han kollade ner i marken och nickade långsamt.

- Förlåt, förlåt för att jag har förstört allt. Jag hoppas verkligen att vi kan vara vänner nu. och att ni två kan vara vänner, jag menar, ni kan inte vara arga på varandra. det är jag som har gjort fel. sa jag allvarligt.Oscar vände på huvudet och kollade på mig.

- Du har inte gjort något fel Saga. du vet mycket väl att jag och Felix gör exakt allt för dig, och, om det är såhär du vill ha det får vi anpassa oss efter det. sa Han och jag log svagt.

- Tack. mumlade jag och det blev tyst. Jag kollade på dom och svalde hårt. Nu var det slut. Slut på allt drama, hoppades jag i alla fall.

- Det är bara det att det kommer bli så jävla svårt att bara vara din vän. sa felix och kollade upp på mig. Jag nickade sakta.

- Jamen, det är så det måste bli. och snälla, inga kyssar eller nåt, bara vänner. sa jag och Oscar nickade förstående. Jag kollade på Felix som bara ryckte på axlarna.

- visst. mumlade han och jag log svagt.

- Det kommer bli bra. jag menar, vi börjar bara om på nytt. Jag tror att vi behöver en nystart. sa jag och killarna bara nickade. Jag kunde se på dom hur lite dom gillade min idé, men jag visste att det här var det bästa jag kunde göra i dethär läget.

 

Jag spottade ut tandkrämen i handfaten och sköljde snabbt ur munnen, sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig bulle mitt på huvudet och gick ut från badrummet, där jag nästan krockade med mamma.

- Oj! Sa jag med ett litet skratt.

- ska du gå och lägga dig nu? frågade hon med ett litet leende och jag nickade.

- Jag är ganska trött, sa jag och hon nickade.

- jag förstår det. Godnatt, sov så gott. sa hon och kramade om mig mjukt. Jag log och vi släppte kramen.

- Godnatt mamma. sa jag och fortsatte in på mitt rum. Jag hade inte berättat för mamma eller pappa om mitt beslut, men eftersom jag ändå inte brukade vara så öppen med dom så kändes det inte nödvändigt. Jag öppnade garderoben och drog ut en alldeles för stor tröja. Den var svart med något tryck på. Med en suck slängde jag tillbaks den i garderoben. Det var Felix tröja, och jag tänkte inte sova i hans kläder mer. Istället drog jag ut ett linne och ett par mjukisshort som jag klädde på mig. Efter det lyfte jag på mitt fluffiga täcke och kröp ner i sängen. Jag gosade in mig och slöt långsamt ögonen. Nu var det avklarat. Inget mer Oscar, inget mer Felix. Jag kanske skulle hålla mig borta från killar över huvud taget, en killpaus helt enkelt. Jag log åt tanken, och vred mig om så jag låg på sidan. Jag skulle starta om på nytt, tänkte jag och precis då plingade min mobil till. Jag öppnade långsamt ögonen och sträckte mig efter mobilen. När jag såg namnet på skärmen spreds ett stort leende på mina läppar, Eros! Herregud, vi hade inte pratat sen Grekland. jag log stort och öppnade smset. "Tja Saga! Hur mår du? Jag saknar dig och om några dagar ska vi åka till Stockholm! Jag tänkte kolla om jag kanske kan få bo hos dig i några dagar...? Jag förstår om det inte går, men jag tänkte att det kunde bli kul, jag saknar ju dig! Godnatt, kram Eros" Smset fick mig att flyga upp ur sängen. Ja! Såklart han kunde sova här! Jag sprang ut från mitt rum och ner i vardagsrummet där både mamma och pappa satt framför teven.

- mamma, pappa? sa jag och båda kollade upp på mig.

- mm? mumlade mamma utan att släppa blicken från teven.

- Kommer ni ihåg Eros, han killen från Grekland? frågade jag och och båda två nickade.

- Jo, han kommer till Stockholm om några dagar och han undrar om han får bo här en stund? frågade jag. Mamma såg riktigt tveksam ut medan pappa nästan såg lika glad ut som jag.

- Ja det är klart! Sa pappa men mamma gav honom en fundersam blick.

- Är det verkligen en så bra idé? frågade hon och pappa rynkade på pannan.

- vadårå? frågade han och mamma bara suckade.

- okejdå, det går bra, vi har ju gästrummet som han kan sova i. sa Hon och jag log ännu större.

- Yeeees! Tack, tack, tack! Sa jag glatt. mamma och pappa bara log, och jag sprang upp på mitt rum igen. Jag satte mig skräddare på sängen och började knappa in ett sms. "Heeej! Jodå jag mår helt okej faktiskt, hur är det med dig? jag saknar dig också, och absolut får du sova här! Åååh vad kuuul! Vilken dag kommer du? Kram, Saga" Skrev jag och la mig ner på sängen. Gud vad kul, jag hade haft så mycket att tänka på att jag nästan glömt bort Eros, men nu, när han skulle komma hit... Åååh det skulle bli sååååååå kul! Plus att han var riktigt snygg. Jag log och slöt ögonen till ett nytt försök att somna.