- Va?! Så är det verkligen inte? Sa han och reste sig han med. Jag tog ett djupt, darrigt andetag.

- precis så är det. Sa jag och kände hur tårarna höll på att tränga fram. Jag gav Ogge en sista blick innan jag snabbt gick ut i hallen, drog på mig mina skor och gick ut.

- Alice vänta! Skrek Ogge efter mig. Men jag brydde mig inte ett skit. Tårarna hade började forsa ner för mina kinder och jag brydde mig inte om att torka upp dom. Jag fortsatte med snabba steg rakt fram, utan någon aning om vart jag skulle. Men en sak var säker, jag skulle bort här ifrån.

---

Ogges perspektiv

Jag satt blixtstill kvar vid bordet. Vad fan hade nyss hänt? Jag hade... jag hade gjort slut. Jag ville ju inte det, verkligen inte, men vad annars fanns att göra? och vad skulle hända nu? att jag utnyttjade henne bara för sex var ju absolut inte sant, hur kunde hon äns tro det? Jag pressade hårt ihop läpparna och tog upp mobilen. Även om hon inte skulle svara så var det värt ett försök. Jag slog in hennes nummer och la mobilen mot örat, signalerna började pipa men precis som förväntat, inget svar. Jag suckade och skrev ett sms. "snälla Alice förlåt, vart är du? vi behöver prata. Älskar dig"  Skrev jag och la frustrerat ner mobilen i fickan. Jag kollade på klockan. 12, alltså gick Alice tåg om två timmar så hon kunde inte komma hem innan det. vart kunde hon vara? Den ända personen jag kunde tänka mig henne gå till var Saga, så jag slog stressat in Sagas nummer och väntade på svar.

- Hej! Sa Sagas röst glatt från andra änden.

- Tja Saga, du, är Alice där? frågade jag.

- va? Alice? Nä. sa hon och jag kände en oro byggas upp inom mig. vart var hon någonstans?

- öhm, nej okej, tack ändå. mumalde jag.

- vadårå? är hon inte med dig? frågade Saga förvånat.

- Nej...

- Har det hänt något? fortsatte hon oroligt.

- Asså vi typ bråkade, sen bara stack hon. Jag trodde hon skulle gå till dig men nu har jag ingen jävla aning om vart hon kan vara. sa jag och reste mig från bordet. Jag gick in i hallen och drog på mig skorna, tog med mig Alice väska med alla hennes apckning och gick ut. Om hon inte var med Saga behövde jag leta efter henne.

- Ska jag komma och hjälpa dig att leta? Jag kan skynda mig så fort som jag kan. Undrade Saga med en förvånad röst.

- Du behöver inte Saga, jag hittar henne säkert. Sa jag medans den stora klumpen i halsen fortsatte växa.

- Ring om det är något så kommer jag på direkten, okej? Lovar du att du inte vill att jag ska komma? Undrade jag en gång till för att vara helt säker.

- Jag ringer om det är något, jag lovar. Ska springa ut och leta nu. vi hörs senare. Svarade jag snabbt.

- Bra, ring när du hittat henne, Hejdå. Avslutade hon.

Jag la ner mobilen i min byxficka och låste dörren. Sedan gick jag med snabba steg ut på gatan. Vart brukar hon gilla att vara? Hon hade aldrig riktigt varit borta så länge utan att vara hos Saga eller kommit tillbaka, min oro blev större och större medans jag stressat började gå mot tunnelbanan. Kanske kunde hon vara där?

 

Jag hörde någon tuta utanför. Jag kollade ut och såg Oscar sitta på sin moppe. Jag log, slängde väskan över axeln.

- Hejdå! Ropade jag innan jag gick ut från huset och mot Oscar. Han tog av sig hjälmen och drog handen genom håret.

- Hej. sa han och log. Jag log tillbaks, tog emot en hjälm som han höll i handen och satte den på mitt huvud.

- Får man ingen puss? frågade han och jag log svagt, ställde mig på tå och pussade honom mjukt på munnen.

- nöjd? frågade jag och Oscar nickade belåtet. Jag skrattade och hoppade upp bakom honom på moppen, sedan startade han och vi körde iväg. Jag kramade om honom hårt och lutade huvudet mot hans rygg. Efter ca en kvart stannade vi och klev av. Jag kollade ut över den mysiga stranden, inte mycket folk alls. Jag log och gav Oscar hjälmen, sedan gick jag ut i sanden. Jag valde ut ett mysigt ställe i solen där jag bredde ut min handduk, sedan kollade jag upp mot Oscar som var påväg ner mot mig. 

- blir det bra här? frågade jag.

- perfekt. svarade han och satte sig ner bredvid mig. Jag drog av mig klänningen, tog upp ett par solglasögon som jag satte på mig och la mig ner på handduken, sedan slöt jag ögonen och slappnade av i hela kroppen. Efter att vi legat tysta i några minuter öppnade Oscar munnen.

- kan vi inte bada nu? frågade han rastlöst. Jag tog upp solglasögonen till pannan och kollade på honom.

- vi kom ju nyss hit? sa jag och Oscar suckade.

- det är så sjukt varmt, jag kommer dööööö! Klagade han. Jag flinade.

- bada du, jag kommer sen. sa jag och la mig tillrätta igen. han mumlade något och gick ut i vattnet. Jag öppnade  min väska och plockade fram mina hörlurar och en tidning, jag kopplade in dom i mobilen, kollade om Ogge hört av sig om Alice. nepp, inte ett ända sms. behövde jag vara orolig? Nej, dom hade antagligen bara bråkat om någon småsak, annars skulle hon väll ringa? Jo, det skulle hon. Jag sköt bort tankarna och satte på "Rather be", en av mina absoluta favorit låtar. Jag öppnade tidningen och började bläddra. massor modetips och skvaller om kändisar. "Selena Gomez besökte hemlösa barn i Afrika" "Molly Sandén och Danny i Los Angeles" "Hur du matchar en rosa kjol" Jag suckade och slängde tidningen åt sidan, inget som intresserade mig. Precis då kände jag ett par iskalla händer ta tag om min midja. Jag skrek till och satte mig tvärt upp, framför mig stog Oscar och skrattade. Han hade gjort precis som Felix brukade göra varje gång vi var och badade. jag svalde hårt och blängde surt på Oscar.

- det där var inte kul! Sa jag argt och Oscars bara flinade.

- lite kul var det, sa han och jag kände irritationen växa.

- Ge dig, det var inte roligt. sa jag igen och kollade ner på mina händer.

- Men ta det lungt, jag skämtade ju bara. sa han och satte sig ner bredvid mig. jag blängde surt på honom och satte ner solglasögonen över ögonen igen. Oscar suckade.

- komigen, varför blev du så sur? frågade han tröttsamt.

- för att du får inte göra sådär. mumlade jag och Oscar suckade ännu en gång. det blev tyst och små vattendroppar från Oscars badbyxor droppade ner på mitt lår.

- kan du flyttade dig lite? jag blir blöt. sa jag irriterat. Oscar tog oskyldigt upp händerna vid huvudet och flyttade en bit bort.

- tack. mumlade jag när han var färdig.

- vad är det med dig? har du mens eller varför är du så jävla sur? frågade han och jag fnös.

- för det första är jag inte sur, jag blev bara lite ittiterad när du blötter ner mig. och för det andra har jag inte mens. svarade jag och reste mig upp.

- Okej, förlåt för att jag blötte ner dig, jag trodde inte du skulle bli "irriterad". sa han med tydligt.

- mm. mumlade jag surt. Oscar tog tag i en handduk, torkade sig torr och gick fram och kramade mig hårt.

- det är ingen idé att tjafsa om dethär, när vi kan ha det mysigt istället. viskade han i min nacke. Jag suckade och vi släppte kramen.

- jag vet, sa jag tyst och Oscar log svagt.

- jag går och köper glass, vill du ha? frågade han och jag nickade.

- visst.

- Okej, vaktar du våra grejer så kommer jag snart. sa han och rotade i sin väska efter pengar. Jag nickade och satte mig ner på min handduk. Oscar gick och jag suckade djupt. Varför hade jag blivit så sur när han blött ner mig? Igentligen behövde jag inte äns fråga mig själv detdär, jag fattade ju att det var på grund av Felix. Det var Felix grej, och det var bara han som fick göra så. Jag tog upp mobilen igen och kollade om Ogge hört av sig nu, nej, det hade han inte. Jag ville inte störa men bestämde mig i alla fall för att skicka iväg ett sms till Alice. "hej gumman, hörde att du och Ogge bråkat. lova att ringa om det är nåt, Puss" Skrev jag, och precis när jag skulle trycka på skicka brjade telefonen ringa. På skärmen stog Felix namn. förvånat tröck jag på grön lur. vad ville han?

- aa hallå? sa jag och kollade ut över vattnet.

- Öhm hej, det är Felix! Sa han glatt.

- Hej! Sa jag lika glatt tillbaka.

- Öhm jo, jag tänkte fråga en sak... började Felix. han lät nästan lite nervös.

- Ah okej?

- Jo lixom... jag undrar bara om... om du...

- om jag vadå? frågade jag med ett skratt.

- jo men... om du typ... skulle vilja äta här ikväll? frågade han och jag kände hur ett stort leende spreds på mina läppar.

- vadå, hemma hos dig? frågade jag glatt.

- Aa, eller asså pappa ska grilla och ja, du får gärna va med om du känner för det.

- absolut! Det skulle vara asnajs! Sa jag och log stort.

- Okej kul, kan jag komma och hämta dig nu? frågade han och jag stelnade till.

- öhm va? nu? frågade jag förvånat.

- Ja? Det tar ju en stund och åka och så, och jag är ändå i stan. Sa han och jag kände hur oron började krypa. inte en chans i hela världen att jag tänkte säga att jag var med Oscar.

- Öhm, asså, jag är inte hemma... men kan du komma och hämta mig om typ 30 minuter? frågade jag och började snabbt plocka ihop mina grejer.

- Visst! Då ses vi! Sa han och jag pustade lättat ut över att han inte frågade vart jag var nånstans.

- Aa, hejdå! Sa jag och la på. stressat drog jag på mig klänningen och kollade upp mot glasskiosken. Oscar var påväg ner hit med två glassar i händerna.

- Oscar jag måste dra, nu! Sa jag och händge min väska över axeln. Oscar kollade konstigt på mig.

- men va? vi har ju bara vart här i typ en timme? sa han och jag gjorde en ledsam min.

- jag veeet, förlåt men det kom en sak emellan... jag måste verkligen gå. sa jag och började gå bortåt. Oscar sprang efter.

- Men jag skjutsar dig. sa han och jag svalde hårt.

- Asså det är lungt, jag kan gå! sa jag och Oscar höjde på ögonbrynen.

- Lägg av, jag skjutsar. upprepade han. Jag kände inte att det var någon idé att säga emot så  jag log bara och vi gick upp mot Oscars moppe.

- Vill du ändå ha denhär? frågade han och sträckte fram glassen. Jag log och tog emot den.

- gärna. sa jag och slickade på den goda chokladglassen. Jag drog på mig hjälmen igen och satte mig bakom Oscar. Jag la ena armen runt hans midja och den andra höll jag glassen i.

- Håller du i dig? frågade Oscar.

- mmm, mumalde jag medan jag åt. Oscar startade moppen och vi började åka hemmåt. Jag tog upp mobilen från min väska och kollade klockan, 25 minuter till Felix skulle komma. Jag var så himla orolig att Felix redan skulle vara hemma hos mig när jag kom på moppen med Oscar, men det borde han inte vara, jag sa ju 30 minuter, då borde han inte komma tidigare. Jag la ner mobilen i väskan igen och slickade på galssen. chokaldsmaken fylldes i hela munnen. Med ett leende lutade jag huvudet mot oscars varma rygg och blundade hårt. Det var så härligt att åka såhär, känna vinden blåsa i håret men på samma gång känna värmen mot huden. Efter en stund kände jag hur moppen stannade. Jag öppnade långsamt ögonen och kollade mig omkring. Jag log och hhoppade av moppen.

- tack för skjutsen Oscar, sa jag och knäppte av hjälmen. Osar tog av den från mitt huvud.

- Du... varför hade du så bråttom hem? var det något jag gjorde? frågade han oroligt.

- Va? nej! Verkligen inte, mamma behöfve hjäp med en grej bara, inte ditt fel! Sa jag och Oscar nickade osäkert.

- Okej... bra. ringer du mig sen? frågade han.

- Absolut, men jag måste verkligen gå nu, vi ses! Sa jag och började med snabba steg gå upp mot ytterdörren. Jag röck snabbt upp dörren och kollade bak på Oscar som satt sig på moppen för att köra iväg igen. Jag svalde hårt, hade skuldkänslor för hur jag höll på med Oscar.

- hallå! Ropade jag när jag kom in i hallen. jag klev ur skorna och gick in till köket där mamma och pappa satt och pratade.

- Hej. sa jag och deras blcikar vändes mot mig.

- Är du redan hemma? frågade mamma och jag nickade.

- Jag ska bort på middag ikväll. sa jag och mamma höjde på ögonbrynen.

- Nähedu, ikväll får du äta hemma! Skolan börjar ju imorn. sa mamma och jag skakade på huvudet.

- nej, jag har redan planerat. sa jag och log. mamma suckade djupt och gav pappa en blick som betydde att han skulle ta diskussionen.

- Gumman, det är din sista lediga dag och vi vill äta alla tillsammans. Snälla bråka inte nu. sa han tröttsamt och jag himlade med ögonen.

- Men Felix är redan påväg hit, hans pappa ska grilla och... började jag men pappa avbröt mig.

- Felix? frågade han och jag nickade.

- Ja, han bjöd hem mig på middag ikväll. sa jag och pappas läppar sprack upp i ett stort leende.

- Men det är klart du får! Sa han och mamma kollade chockat på honom.

- Nej, vi har ju bestämt familjemiddag ikväll? sa hon upprört.

- Men älskling Saga kan väl lfå äta hos Felix, dom träffas ju så sällan nu för tiden. Sa pappa och jag nickade instämmande. Mamma bara suckade och la huvudet i händerna.

- snääääällaaaaaa! Bad jag och mamma kollade trött upp på mig.

- Okejdå, men du får inte vara hemma senare än 10! Sa hon strängt. Pappa höjde handen för en high five som jag besvarade glatt.

- nejdå, senast 10! Sa jag och sprang fort upp på mitt rum. Jag drog av mig bikinin och tog på mig rena underkläder, över tog jag ett par jeansshorts och ett vitt linne med en mysig kofta till, sedan sprang jag in på badrummet och plockade fram min mascara som jag snabbt började måla på mina ögonfransar.

- Saga Felix är här nu! Ropade pappa nerifrån. Jag suckade stressat och tog upp mitt puder.

- Aa jag kommer! Ropade jag tillbaks, drog lätt med puderborsten över ansiktet. Precis då stack Felix in huvudet i badrummet. Jag kollade på honom och log.

- Förlåt att jag är seg, jag ska bara... mumalde jag och la ner allt smink i min nässesär igen.

- Du behöver inte sminka dig Saga, du är redan fin. Sa Felix och lutade sig mot dörrkarmen. Jag kollade på honom med ett litet leende och slog lätt till honom på axeln.

- sluta. Sa jag och försökte dölja mitt leende. Felix skrattade till och jag kollade mig i spegeln en sista gång.

- Är du klar? frågade han och jag nickade.

- jag ska bara hämta min väska! sa jag och sprang in på mitt rum igen. jag la ner bikinin, mobilladdare och en handduk, sedan hängde jag väskan över axeln och gick ut från mitt rum.

- Klar nu? frågade han igen.

- Helt klar, svarade jag och vi gick ner till hallen. Jag drog på mig skorna och sa hejdå till mamma och pappa, och sen började vi gå mot tunnelbanan.

 

Med hjärtat hårt dunkande i bröstet sprang jag mot tågstationen. Alice tåg gick om 20 minuter så hon måste ju vara där, om inte skulle hon väll komma dit vilken sekund som helst. Jag hade ringt henne minst 100 gånger och letat överallt, men som förväntat hade hon inte hört av sig. jag gick snabbt in på tågstationen och sprang mot tåget hon skulle ta. Jag letade med blickarna på alla bänkar, där satt hon. En lättnad gled genom hela min kropp och jag sprang fort fram till henne. Hon satt ensam på en bänk med blicken fäst i marken. 

- Alice? sa jag förisktigt och hon kollade snabbt upp på mig. När hon såg att det var jag mörknade hennes blick. Hon reste sig fort och började gå bortåt. Jag suckade och drog snabbt tag i hennes handled.

- Släpp mig! Sa hon och drog åt sig sin arm igen. Jag sprang framför henne och blockerade hennes väg.

- Alice stanna. sa jag och hon stannade med en djup suck.

- Jag vill inte prata med dig. sa hon och jag kliade mig tröttsamt i nacken.

- snälla förlåt. sa jag och Alice bara skakade på huvudet.

- Jag orkar inte med några jävla ursäkter, du sa det själv, det är slut! Sa hon och försökt gå förbi mig igen. Jag tog ett fast grepp om hennes axlar.

- kolla, jag vet att det verkar som om jag utnyttjade dig, men Alice, jag kan lova av hela mitt hjärta att så är det inte. Jag älskar dig, på riktigt. Sa jag och Alice kollade spännt på mig.

- Om du nu älskar mig så jävla mycket, varför vill du då inte vara med mig? frågade hon och jag suckade.

- Jag vill vara med dig Alice, men det går inte. fattar du inte? jag kommer aldrig klara av att vara utan dig hela jävla tiden och det finns inte äns en lösning på det. svarade jag och Alice bara skakade på huvudet.

- det går att lösa, men du vill inte. sa hon och försökte ta sig ur mitt gräpp. jag suckade irriterat.

- klart som fan att jag vill? Att det inte går och att jag inte vill är två helt olika saker. sa jag och Alice himlade med ögonen.

- bara släpp mig! sa hon argt, men mitt grepp blev bara hårdare.

- Alice lyssna nu. Jag älskar dig och det här är det bästa för oss båda. Ingen av oss kommer må bra av ett distansförhållande iallafall. sa jag och Alice kollade tröttsamt på mig.

- Snälla kan du släppa mig och dra här ifrån?! sa hon riktigt surt, men jag bara skakade på huvudet.

- Jag tänker inte gå härifrån föräns vi löst dethär. sa jag bestämt.

- vad finns det att lösa? det är slut. vi har ingenting med varandra att göra längre. sa hon och ryckte på axlarna.
 Jag skakade på huvudet.

- Så vet du ju själv att det inte är. Vi kommer träffas ändå ibland, och då kommer vi kunna mysa precis som vanligt. Men vi kan inte ha något mer än det, så är det bara. Sa jag och Alice stampade hårt med foten i marken.

- ååååh du är så jävla envis! Sa hon och kollade argt in i mina ögon. Jag ryckte på axlarna.

- Jag vill bara inte att vi ska skiljas åt osams. sa jag och Alice svalde hårt, hennes blick föll ner på våra fötter.

- inte jag heller... mumlade hon. Jag suckade och Alice kollade upp i mina ögon.

- förlåt, jag menar det verkligen, förlåt att jag förstör för dig. viskade jag och Alice suckade, skakade på huvudet.

- du förstör inte Ogge... igentligen fattar jag ju hur du tänker, jag vet att du har rätt. men det gör så jävla ont att inse bara. sa hon tyst, jag nickade och drog in henne i en kram.

- det löser sig, och du ska veta att jag alltid finns för dig Alice, vad det än gäller. du betyder allt för mig. viskade jag i hennes öra. Jag kände hur min axel började bli blöt, så jag tog upp hennes ansikte och kollade oroligt på henne, tårarna rann långsamt ner för hennes kinder och jag kände hur klumpen i halsen blev större och större av att bara se henne sådär.
- gråt inte... började jag men min röst sprack och nu började även mina tårar att rinna. Hon kollade upp på mig och slängde sig i mina armar igen, jag kramade om henne så hårt jag bara kunde,och så stog vi i flera minuter. jag drog in hennes doft och borrade ner mitt ansikte i hennes axel. Hon var den jag älskade mest av allt, Hur i helvete skulle jag klara mig utan henne?

Efter ett tag kände jag hur hon släppte kramen, vi kollade in i varandras ögon och jag tog nupp mina händer för att torka bort hennes tårar. Hon log och jag log svagt tillbaks, sedan ställde hon sig på tå och våra läppar möttes i en kyss. samtidigt som mina tårar forsade för kinderna kysstes vi, länge. Hon la sina händer runt min nacke och jag höll ett stadigt grepp om hennes höfter. Vi släppte långsamt kyssen och hon kollade upp i mina ögon igen. Den blicken gjorde mig alldeles knäsvag.

- Jag älskar dig Ogge, viskade hon och jag log svagt.

- Och jag älskar dig Alice. visakde jag tillbaka, och precis då rullade tåget in.

 

 

---

Del 92!! känner mig sjuuukt onöjd med detta kapitel.... men så blir det ju ibland! Det blev väldigt långt känns det som i alla fall haha, är såååå trött nu så ska gå och lägga mig.

Hur mår ni?
 och vilka ska på konserten på lördag då? Jag ska i alla fall dit och är astaggad! Det ska bli kuuuul, Hoppas ni får en bra vecka! Ska försöka lägga upp ett till kapitel innan helgen men kommer ha asmycket nuu, men ska försöka i alla fall! Puss

 

Kolla även in denna novell som jag gjort länkbyte med! kram http://bringwordstolife.blogg.se/