OUR LOVE DEL 94

Tidigare

- Jag gör vad som helst Saga, vad som helst. Men snälla välj inte Oscar. sa han allvarligt. Jag svalde hårt, sedan kollade jag ner i marken. Varför skulle det ju vara så svårt? Felix hade ju allt, han var helt perfekt, precis allt man ville ha. Men Oscar han... jag vet inte, han är bara... så... frästande. Jag kollade upp på Felix igen, han sökte min blick och väntade på svar, men vad fan skulle jag svara? jag hade ju inte äns själv nån aning om vad jag ville.
Jag harklade mig och backade en bit från Felix.

- Du... Jag klarar mig härifrån, jag kan gå sista biten själv. sa jag utan att möta hans blick. Felix bet hårt ihop käkarna och nickade snabbt.

- okej men... vi ses väll imorn då. sa han och vände sig om. Jag nickade, tog ett djupt andetag och kollade mig omkring. med ett förvirrat ansiktsuttryck vände jag mig om. Vart var vi någon stans?

- Ehm Felix...? sa jag och han vände sig om igen.

- Aa?

- vart är vi någonstans? frågade jag. Felix kollade sig omkring och fick en tydlig rynka mellan ögonbynen.

- ehm... jag... jag vet inte... mumlade han samtidigt som han kollade sig omkring.

---

Sagas Perpsktiv

- men vadå jag vet inte, vart är vi någonstans? frågade jag igen.

- Jag vet inte! Jag följde bara efter dig. upprepade han och ryckte på axlarna. jag suckade och slog handen hårt i pannan.

- vad gör vi nu? mamma kommer döda mig, jag kommer få utegångsförbud, åååhhhhh vad ska vi göööra?! klagade jag stressat. Felix la en hand på min axel.

- chilla, vi går bara tillbaks samma väg som vi kom. sa han och jag suckade djupt.

- visst. mumlade jag och vi började gå tillbaks på den asfalterade vägen. den var lång och svängig, och efter kanske tre minuter kom vi fram till en korsning.

- Jaha, vart ska vi gå nu då? frågade jag förvirrat. Åt ena håller låg en stor skog och åt andra flera hus.

- Hitåt. Sa Felix säkert och pekade åt vänster, mot skogen.

- är du säker? Jag tycker det känns mer som om vi gick åt höger, sa jag och nickade mot andra hållet. Felix skakade på huvudet.

- Vänster var det. Sa han och även jag skakade på huvudet.

- Nej, det måste vara höger, jag har inget minne alls av att vi gick åt vänster! Sa jag och Felix suckade.

- Jag är 100% säker, vi gick hitåt. Sa han och pekade ännu en gång in på skogsstigen. Jag kollade osäkert ditåt. nej, vi hade inte gått genom dendär skogen.

- Felix jag är minst lika säker på att vi gick hitåt. Sa jag och pekade åt andra hållet.

- Komigen! vem av oss är det som har bäst lokalsinne? jo, jag. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- vem av oss var det som "bara följde efter"? frågade jag och Felix suckade.

- Kan du inte bara lita på mig? vi gick ditåt. sa han och jag suckade uppgivet.

- Visst! Men om det inte är rätt håll så är det DITT fel. sa jag och Felix nickade.

- Det kommer inte vara fel håll. sa han med ett nöjt leende och började gå. Med en irriterad suck följde jag efter honom in i skogen. Det var en ganska lerig väg och mina vita converse blev smutsigare och smutsigare för varje steg jag tog. Jag hoppade efter Felix som med mycket snabbare steg tog sig igenom skogen. Det hade blivit mörkt och det ända snart hade vi kommit så långt in i skogen så att man inte såg ljuset från gatulyktorna längre. Jag tog upp mobilen och lös med skärmen framför mig, så jag skulle kunna se lite bättre, vilket inte direkt hjälpte. Felix kollade bak på mig med ett flin.

- Går det bra eller? frågade han och jag tittade med en sur blick tillbaka.

- Nej! Mina skor blir helt förstörda! muttrade jag och Felix bara flinade ännu större, sedan vände han och ställde sig framför mig med ryggen mot mig. Han började sig ner och jag kollade frågandes på honom.

- vad gör du? frågade jag och Felix kollade bak.

- Hoppa upp på min rygg, jag bär dig. sa han och jag log svagt.

- är du säker? Du kanske får ont i ryggen, jag är ganska tung... började jag men Felix avbröt.

- Kom igen, sluta prata och hoppa upp. Jag orkar. sa han säkert. Jag nickade, tog sats och hoppade upp på Felix rygg. Han tog sina armar runt mina ben och började gå igen. Jag virade mina armar runt hans hans och lutade min haka mot hans huvud. Vi kom bara djupare in i skogen och jag suckade högt, vi hade aldrig gått här förut, det var jag helt säker på. Efter en stund stannade Felix och släppte ner mig på marken, han kollade sig omkring och sedan osäkert tillbaks på mig.

- Ehm, asså jag tror vi har gått fel... mumlade han och jag höjde högt på ögonbrynen. Var han seriös?

- Ärligt?! Är du seriös? frågade jag och Felix bet sig löst i underläppen.

- Asså, vi tog rätt håll från början, men sen här väl inne i skogen tror jag vi har gått fel... mumlade han och jag satte mig tröttsamt ner på en sten. Jag lutade armbågarna mot mina knän och mitt ansikte föll ner i mina händer.

- Så? vad hade du tänkt att vi ska göra nu?! frågade jag argt utan att titta upp på Felix.

- Vad kan vi göra...? ringa nån? sa han och jag kollade upp på honom. Utan att jag svarade fiskade Felix upp mobilen från fickan, han höjde den högt i luften, kollade tillbaks på skärmen, suckade och höjde den igen.

- säg inte att det inte finns nån täckning, sa jag oroligt och Felix gav mig en trött blick.

- det finns ingen täckning. sa han sammanbitet och la ner mobilen i fickan igen. Jag reste mig hastigt från stenen.

- Vi måste ut från denhär jävla skogen, NU. sa jag och började med snabba steg gå.

- Saga, fel håll. sa Felix och jag vände mig mot honom. kollade mig omkring.

- Eh, nej? sa jag och Felix bara ryckte på axlarna.

- visst, din tur att leda vägen. mumlade han och började gå efter. Med snabba steg gick jag genom skogen. Vi gick rakt fram i säkert 10 minuter innan jag stannade och svalde hårt.

- Okej, okej... jag har ingen jälva aning om vart vi är nu, eller hur man kommer ut härifrån. sa jag och Felix suckade.

- Inte jag heller. sa han och jag kände hur tårarna var riktigt nära.

- Vad i helvete ska vi göra nu? Vi kommer dö här ute! Fattar du inte, vi kommer dö! Nästan skrek jag, Felix skrattade till och jag kollade allvarligt på honom.

- Det här är INTE kul. sa jag argt och la armarna i kors över bröstet.

- För det första ska vi ta det lungt, ingen av oss kommer dö. sa Felix och jag bara gav honom en arg blick.

- Jag kommer, såfort jag kommer hem, mamma kommer vara skitsur. sa jag och Felix slickade sig om läpparna.

- Okej, jag fattar. din mamma kommer bli skitsur, men nu tar vi ett problem i taget här. Vi kommer aldrig kunna komma ut från denhär skogen i dethär mörkret i alla fall. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- Så vadå, vad ska vi göra då?

- Vi får stanna här tills det blivit ljust. sa han och ryckte på axlarna. Mitt ansiktsuttryck blev ännu mer förvånat och jag skakade på huvudet.

- Aldrig i livet. sa jag och Felix suckade.

- Har du någon bättre idé eller? frågade jag och jag nickade.

- Eh, ja. Vi kan ju bara försöka gå, den här skogen tar ju slut någonstans. sa jag och Felix skakade på huvudet.

- Dålig idé Saga, dålig idé. Vi kommer frysa ihjäl, och bli hur trötta som helst. Det bästa är om vi bara sätter oss här och försöker hålla oss varma, och sen får vi se hur vi gör när det börjat bli ljust igen. Sa Felix och jag kollade mig ogillande omkring. Det fanns en stor sten men annars var det bara massor fula granar och mossa på marken. Men kände att det knappt var någon idé att säga emot, så jag slog mig ner på stenen med en suck, huttrade till av kylan.

- Fryser du? frågade Felix och jag nickade.

- som fan. sa jag och Felix log svagt, tog av sig jackan och hängde den över mina axlar. Han hade bara en t-shirt på sig och jag skakade allvarligt på huvudet.

- Du kommer frysa ihjäl. sa jag och nu var det Felix tur att skaka på huvudet.

- Det är viktigare att du är varm. och jag fryser får du väll.... krama mig eller något. sa han och jag log. Felix slog sig ner bredvid mig på stenen och en tystnad spreds. Det ända som hördes var hur någon gren börts då och då, annars var det helt knäpptyst. Jag kollade upp på himlen som var alldeles stjärnklar, det var jättefint. Jag drog Felix jacka tätare runt min kropp och lutade mig mot Felix axel.

- Jag kommer aldrig kunna somna här, sa jag och kände hur Felix skakade på huvudet.

- Inte jag heller, men vem bryr sig? vi får sova imorgon.

- Vi går i skolan imorgon, har du glömt det? frågade jag.

- Nej jag vet, men vi får väll sova efter. om vi äns kommer till skolan. Svarade han.

- Vi MÅSTE till skolan. det är första dagen. sa jag och Felix suckade.

- Jag vet. mumlade han och jag tog bort huvudet från Felix axel och kollade på honom.

- Får jag ligga med huvudet i ditt knä? frågade jag och Felix nickade.

- Såklart. Svarade han och jag log, la mig ner med huvudet i hans famn. Felix strök med handen över mitt hår, och jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre, kanske skulle jag kunna somna i alla fall.

 

Oscars Perspektiv

Jag tog bort kudden från mitt ansikte och röck med en suck åt mig mobilen som låg och pep. Alarmet hade ringt tre gånger, vilket betydde att jag inte hade mycket tid alls. Jag satte mig på sängkanten, gäspade och kollade ut genom fönstret. Solen sken in genom starkt och min termometer visade 20+C°. idag skulle jag prata med Saga. Hon hade en hel del att förklara om man säger så. Jag klev upp från sängen och gick fram till min garderob, där jag plockade fram en vit t-shirt och ett par shorts. Jag drog på mig den enkla outfiten och fortsatte in i badrummet där jag snabbt fixade till mitt hår. När jag kände mig klar sprang jag ner i köket. Mamma satt och åt frukost i sin ljusrosa morgonrock. Hon tittade upp på mig med ett leende.

- Godmorgon gubben!

- Hej, eh, jag har lite brottom, så jag tar en macka på vägen. Sa jag och bredde snabbt en macka, la på en bit ost och gick ut mot hallen. Jag drog på mig skorna och stack sedan  in huvudet i köket igen.

- Jag drar nu. sa jag och mamma nickade.

- Lycka till! Ropade hon efter mig. Jag sprang ut mot min moppe, pressade in mackan i munnen och drog hjälmen över huvudet, Jag hoppade upp och med snabb fart började jag köra mot skolan som började om bara några minuter. När jag var framme parkerade jag, och sprang fort in mot byggnaden. flåsandes stannade jag vid mitt skåp och låste upp. jag slängde in min ryggsäck och började med snabba steg gå mot matsalen, där hela skolan skulle samlas. både gymnasieeleverna och högstadieeleverna. Eftersom jag ville gå en skola så nära killarna och Saga som möjligt så hade jag valt gymnasiet som hörde ihop men min gamla skola, vilket betydde att den ända skillnaden var att man gick i olika byggnader, matsalen delade vi på. När jag kom in i matsalen letade jag med blicken efter någon jag kände. Vi hade inte börjat än och folk gick runt och kramades och hälsade på varann. Efter en stund såg jag Omar sitta och snacka med nån kille från hans klass som hette David om jag inte minns fel. Jag gick fram och satte mig vid dom.

- Tja, sa jag och Omar kollade upp.

- Tjaa Oscar! Hur är det? frågade han och jag log svagt.

- Helt okej, själv? frågade jag och omar ryckte på axlarna.

- Jo men det är bra. Är riktig taggad på att börja jobba i studion mer "på riktigt" nu, sa han och jag nickade instämmande.

- Jo, jag hoppas det blir bra. det är lite... vad ska man säga, dålig stämmning mellan mig och dom andra men det löser sig nog. sa jag och Omar nickade. Jag visste att jag ljög. det skulle inte bli bra mellan mig och Felix, vi hatade varandra.

 - kom ihåg Oscar, vänner före tjejer. sa han och vände sig mot David igen. Jag kollade på honom en stund och sköt sedan snabbt bort tankarna som började ploppa upp i mitt huvud. Felix kändes inte ett dugg viktigare än Saga, absolut inte.

- Dååå skulle jag vilja be om allas uppmärksamhet! Hördes rektorns röst. Allas prat tystnades och allas blickar vändes fram mot rektorn. Hon var kort och knubbig med blont hår uppsatt i en liten hästsvans på huvudet. Hennes galsögon satt en bit ner på näsan och hennes leende var större än någonsin. När det blivit helt tyst började hon prata igen.

- heeej och välkomna alla glada elever! Nu börjar en ny spännande termin... Hon babblade på och min blick sjönk snabbt ner i mobilen. jag hade hört samma tal i flera år, jag kunde det nästan utantill. Efter några minuter av tråkigt prat sköts dörren till matsalen upp. Allas blickar vändes dit, och in kom Saga och Felix. chockat granskade jag dom. Saga hade på sig ett par små mjukisshorts och en utan Felix hoodies, hennes hår var rufsigt uppsatt i en bulle mitt på huvudet, hon hade stora mörka ringar under ögonen och hennes skor var helt leriga. Felix såg lika illa ut han, rufsigt hår med en smutsig keps över, hans ögon såg trötta ut och hans kläder var inte så rena direkt. Jag kände ilskan bubbla upp inom mig. vad hade dom gjort? varför såg dom ut sådär? varför var dom sena? Och framför allt, varför kom dom hit tillsammans?

- Eh, förlåt att vi är sena... mumlade Saga och jag lite smått generad och satte sig vid en ledig plats. Felix slog sig ner bredvid och rektorn börjde prata igen.

- Öhm, felix och Saga, hej, vi fortsätter. sa hon och kollade ner på sina papper. Hon började prata igen och jag stirrade uttryckslöst på Saga och Felix. Saga borstade bort smuts från hennes kläder och satte upp håret i en tofs istället. Jag kunde inte slita blicken från henne, varenda rörelse hon gjorde fick mig att bli helt varm innombords. Jag blängde på Felix och bet ihop käkarna. Han kollade upp på mig och vi fick ögonkontakt. innan jag hann vika bort blicken formades ett stort flin på hans läppar, sedan vände han blicken mot Saga igen och hjälpte henne få bort lite smuts ur hennes hår. Det kändes som om något exploderade inuti mig. Hur fan kunde han? sitta och hålla på sådär när han visste att jag såg på. Jag försökte vända bort blicken men det var omöjligt, jag ville se vad han gjorde. jag såg hur han försiktigt la handen på hennes lår och hur Saga förtjust fnittrade till. Min puls ökade och mitt hjärta började dunka hårt i bröstet. Om hans så lite som rörde henne en gång till var han död. Jag såg hur han höjde handen och löst smekte hennes kind, och då brast det. Jag kunde inte vara här längre. Med ett gnisslande ljud reste jag mig från stolen. Hela matsalen blev tyst och jag kände hur allas blickar riktades mot mig. Omar var snabb att ställa sig framför mig. Han hade också sätt Saga och Felix hålla på, och nu försökte han lugna ner mig.

- Oscar chilla, sa han lugnande men utan att möta Omars blick knuffade jag mig förbi honom och gick med snabba steg ut från matsalen. Jag smällde igen dörren och började med snabba steg gå. Vad fan höll dom på med? Saga var ju min, eller i alla fall nästan. Hon kunde för i helvete inte göra sådär. Jag svalde hårt och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. fan Oscar, inte börja gråta nu. jag grät ju aldrig. Precis när jag skulle öppna porten och gå ut i den varma sommarsolen hörde jag någon ropa på mig. snabbt vände jag mig om och mötte Sagas förtvivlade blick.

 

Sagas Perspektiv (LÅTTIPS, "FREE FALLIN"- JOHN MAYER)

 

Oscar vände sig snabbt mot mig, med tårar i ögonen kollade han på mig och svalde hårt.

- vi måste prata... mumlade jag och han nickade.

- Eh, ja, du har en hel jävla del att fröklara. sa han och jag kände hur skuldkänslorna smällde som en bomb innuti mig.

- Förlåt Oscar, jag är så egoistisk, jag vill inte göra dig ledsen, jag vill verkligen inte, jag älskar ju dig, började jag men Oscar bara skakade på huvudet.

- Du håller på med Felix också, ellerhur? frågade han känslolöst och min blick föll snabbt ner på mina skor. jag svalde hårt.

- förlåt. viskade jag och Oscar slog hårt handen i väggen. jag röck till och kollade upp på honom, tårar hade börjat rinna från hans kinder.

- fan! skrek han och slog ännu ett slag i väggen.

- oscar lugna ner dig, vi måste prata om dethär. sa jag darrigt och Oscar tog ett djupt andetag, sjönk ner på golvet. Jag bet mig hårt i underläppen, varför gjorde jag såhär, varför?!

- Prata. Sa gan tyst och jag bara nickade.

- jag vet att du är arg, och besviken, och jag fattar det. Ja vet bara inte vad jag ska göra, jag är så sjukt egoistisk. Jag hatar mig själv för dethär och jag har så jävla länge försökt bestämma mig, men när dom två killarna jag älskar mest av allt i hela världen ber mig att välja mellan dom, då blir det fel. jag kan inte. Sa jag och Oscar kollade upp på mig.

- Visst, jag fattar att du är så jävla ledsen men tyvärr Saga, det funkar inte. antingen väljer du en eller ingen. Sa han och jag bet mig hårt i underläppen.

- jag ska. jag lovar, det är jag som har trasslat till allt och jag ska fixa det så det blir bra igen, jag lovar. Men inte nu, inte idag. sa jag och Oscar nickade spännt.

- Ta din tid. mumlde han och jag nickade, satte mig ner bredvid honom. Lungt la jag min hand på hans knä.

- Förlåt. verkligen, jag hatar att se dig såhär. sa jag och Oscars tomma blick träffade mina ögon. han slickade sig om läpparna och kollade ner i marken igen. Jag drog in honom i en kram som han inte besvarade, han verkade helt borta. Med en suck släppte jag kramen och satte mig framför honom. Jag sökte hans blick och tillslut kollade han besviket tillbaka in i mina ögon igen, reste sig utan att bryta ögonkontakten. Han bara skakade på huvudet och började gå. snabbt reste jag mig och ställde mig före honom. Jag stoppade honom genom att lägga mina händer mot hans bröst.

- Släpp! Sa han argt men jag bara skakade på huvudet, virade mina armar runt hans nacke klev ett steg närmre. Innan han hann reagera pressade jag hårt mina läppar mot hans. Först röck han till men sen kysste han mjukt tillbaka. Jag kände hur fjärilarna började fladdra i magen, men då röck Oscar snabbt bort kyssen och kollade in i mina ögon.

- det där funkar inte denhär gången, sorry. sa han och knuffade sig hårt förbi mig. Jag bet mig hårt i läppen och följde honom med blicken när han gick iväg. Han var verkligen besviken. fjärilarna i magen förvandlades snabbt till skulkänslor. Varför var jag så jävla dum hela tiden? varför? Jag vände mig om för att gå tillbaka, och möts direkt av ett par välbekanta gråblå ögon. Sjävlklart. Han bara stirrade med tårar i ögonen, han hade sett oss kyssas.

- Felix snälla... började jag men han bara skakade på huvudet.

- jag bad dig om en jävla sak, att inte välja Oscar. sa han och jag svalde hårt.

- det har jag inte gjort heller. sa jag och Felix skrattade till.

- Inte? för det är exakt så det verkar. sa han snabbt, vände sig om och gick. Jag blundade hårt. snyggt jobbat Saga, två flugor i en smäll.

 

Omars Perspektiv

 

 

Rektorn hade pratat i säkert 20 minuter nu, och jag hade slutat lyssna för länge sen. Mina tankar låg på annat håll, Felicia. Jag hade inte sett henne än och min blick verkligen sökte bland allt folk.

- Sådär! Nu ska jag ha pratat färdigt. så nu gå ni till era hemklassrum så får ni ha en jättebra termin! tack. sa rektorn och hela matsalen började röra sig. alla började prata och jag slängde en blick på David.

- Har du sett Felicia? frågade jag och han ryckte på axlarna.

- Nä, vadårå? frågade han och jag bara skakade på huvudet.

- Inget, bara undra. sa jag och slank snabbt iväg. Vi skulle ändå gå i samma klass så jag skulle säkert träffa henne nu. Jag gick ut från matsalen och började gå bort mot mitt skåp. På vägen såg jag Ogge sitta på en bänk med mobilen i handen, på läpparna hade han ett stort leende.

- Tja, sa jag och han kollade upp från mobilen.

- Tjaa. svarade han och hans blick föll lika snabbt dit igen.

- vad gör du? frågade jag och satte mig bredvid. Han svarade inte utan fortsatte bara strycka på skärmen.

- Hallå? sa jag och knäppte med fingrarna framför hans ansikte.

- Va?

- Vad gör du? upprepade jag och Ogge kollade på mig med ett leende.

- va? frågade han igen och jag skrattade.

- Vad gör du? frågade jag långsammare och Ogge kliade sig nervöst i nacken.

- Jag pratar med Alice. sa han och jag skrattade

- det förklarar en del. sa jag och reste mig. Ogge flinade och hans blick föll ännu en gång ner på skärmen. Jag suckade och klappade Ogge på axeln.

- Vi ses. sa jag, och när jag inte fick något svar gick jag bort mot mitt skåp. Vi skulle ha matte, så jag plockade ut matteböckerna och gick in i klassrummet. Jag letade med blicken och såg Felicia sitta längst bak i ena hörnet. Hennes bruna platta hår låg över ena axeln och hon hade hörlurar i öronen. Vad skulle jag göra? skulle jag gå fram? Jag tog ett djupt andetag, gick fram och drog ut stolen bredvid henne. Hon kollade upp och log svagt.

- Eh, är det okej om jag sitter här? frågade jag och hon tvekade.

- asså, jag tror Saga ska... började hon men avbröts av att läraren kom in.

- Heej hörni, sätt er två och två! sa hon och knäppte med fingrarna i luften. jag kollade mig omkring, alla satt redan två och två utom jag och Felicia. Jag gick och satte mig vid en ensam bänk och läraren gav mig en frågande blick.

- Vad förstog du inte med det jag sa Omar? två och två, sätt dig bredvid Felicia! Sa hon och jag gav Felicia ett litet leende. Hon bet sig löst i läppen och jag satte mig ner bredvid henne igen. Fyfan vad pinsamt, hon ville ju inte äns att jag skulle sitta här igentligen. Men varför inte? Varför var det så stelt helt plötsligt? Jag sköt bort tankarna och gav fokus på läraren istället.

 

---

Hmmmm nu är del 94 uppe hörniiii ;)))))

Får kommentarer om dålig uppdatering och jag vet :( känns så tråkigt när jag suger på att uppdatera men ska VERKLIGEN försöka bli bättre!!! tycker det var ganska bra att jag klarade av att skirva klart dethär ikväll i alla fall!!

Hoppas ni gilalde det! Ge mig mer kritik hörniii, vad tycker ni ska bli bättre (förutom uppdateringen då hahah:*) och vad tycker ni är bra??? Det är med er kritik jag blir bättre!!

 

(vet ej om låtvalet till detta kapitlet belv det bästa men det var det bästa jag kunde komma på iaf)

 

Vilka har påsklov? själv börjar mitt på Torsdag (?) men åååh vad jag längtar! Har mycket i skolan just nu och vill bara släppa allt och ha loooooov! Hoppas alla får/har ett bra lov i alla fall! see you sooooooon!

 

Puss

Såååå bra!

Alltså smälla kan alla bara slua bråka Felix o saga blir tsm Oscar aaccepttera det och hittar en ny. Snälla så trött på drama:(

Ahh jag älskar verkligen när det är drama! Det gör hela alltet så himla spännande och bra! Älskar den xx

Jaaa bara det blir Felix och saga!!!

Saga borde välja Felix för att Felix tog hennes oskuld och Saga blir kär i han och han blir kär i Saga,. Kärlek i första ögonblicket förstår du?
Och Oscar borde hitta någon annan och acceptera det. För att all drama började bli för mycket.

Meeeeeeer! Sååå sjukt bra❤️ Du är så himla duktig på att skriva❤️❤️

Felix och Saga blir ihop
Omar och Felicia
Ogge och Alice igen
Oscar och någon annan!!
Oscar passar inte med Saga tycker jag.

Oscar kan bli tillsammans med Teresa typ ;)

När kommer nästa? Asgryyyyyym

Asså dramat får en o vilja gråta åhhh

Felix och saga måste bli tsm! Oscar får typ bli kär i någon annan XD och Theresa får typ göra abort och försvinna ur deras liv haha

Asså jag är helt förälskad i den här novellen!!! Hoppas saga väljer Felix annars dör jag nog xD MER!!!!

Jag har påsklov:) var på konserten igår och jag tjöt som fan!! Och gissa vad jag fick göra;) jag rörde Oscars magrutor när han hoppade upp vid oss(jag stod nästan längst fram!!!:'D

När kommer nästa del? :D

Jag tycker det är jättespännande med allt drama och sen tycker jag att saga borde välja oscar istället för felix. Saga och felix är liksom ett avslutat kapitel

När kommer nästa?

Läst kommentarerna till detta kapitel och någon ville få stopp på dramat osv, men om jag får lägga in min åsikt lite här då. Jag personligen tycker det är mycket mer spännande att läsa när det är drama, det gör så att man längtar tills ett nytt kapitel kommer osv. Om det istället skulle vara gulligullande (hahah wft?!?!) hela tiden, alla skulle vara sams och bara vara nöjda med livet, då efter snart 100 kapitel skulle det till slut bli dötrist att läsa. Jag ääääälskar att läsa när Felix och Saga är tillsammans men jag skulle tröttnat i längden om det inte hände något. Nu händer det saker hela tiden, vilket du ska ha stoooooort cred för, du är grym på att skriva och hitta på. Nu efteråt när jag skrivit denna långa kommentar har jag faktiskt glömt vart jag ville komma med hela kommentaren, hahahah. Men i alla fall, drama är sååå mycket roligare att läsa.
Sluta aldrig skriva, du är en begåvning och har talang. Sååå himla tacksam för att du lägger ner tid och ork på att skriva. ❤️❤️

Nu när både Felix och Oscar har gått kan hon väl typ (Detta är mitt förslag) gå någonstans och försöka ta självmord, för att hon tror att inget kommer bli bra igen varken med Felix eller Oscar, typ i den där skogen eller något sen så hittar Felix henne och lyckas rädda henne och bandet splittras Ogge och Omar har de kvar kontakten med, Oscar försvinner och värkar ha hittat någon ny efter ett tag. Felix och Saga får en dotter som heter Victoria och sedan fortsätter du skriva om deras liv tillsammans. (Detta är fortfarande bara mitt förslag) blir Skitbra hur det än blir

Åhh bästa novellen jag har läst! När kommer nästa? Lääängtar! ♡♡

Jag älskar allt drama! Det håller novellen levande! Men jag ber dig, om hon väljer felix (som jag tycker hon ska göra) så vill jag absolut inte att Oscars ska typ bli helt förkrossad eller typ gå in i ett missbruk, och om det skulle komma en väldigt sorgsen bit ur sagas, Felix eller Oscars perspektiv vill jag tipsa om låten "Skinny love" med birdy! Annars är allt helt perfekt med din novell!

Kommer det mer idag,

När kommer nästa kapitel?

Den är så sjukt bra när kommer nästa??

Snälla ett till kapitel idag?? Snälla du är så bra på att skriva.. Hur gammal är du? :) <3

Gör abort på Teresa, panta henne, orkar inte me henne x D de måste bli Felix o Saga, älskar dom ❤️

Omar går på min skola IRL, o han e sjuuuukt avstötande så du har fått de rätt 👍

När kommer mer? :) <3

När kommer nästa? Håller på o döööö av väntan! Du äger❤️💕❤️

Mer NUUUUUUUUU!!!!!!!
Så himla bra!!!
Låtvalet var jättebra fortsätt med låtar!!

När kommer nästa kapitel??

Blir glad bara ett nytt kapitel kommer ut snart :)

Kan allt dramat sluta Felix o saga bli tsm Teresa gör abort o försvinner eller något sånt o Oscar hittar en ny? Så förvirrande