- okejdå, men du får stanna en bit ifrån mitt hus. Mamma hatar när jag är med killar, sa jag och himlade med ögonen. Felix nickade och vi skyndade oss ut till hans moppe. Han sträckte mig en hjälm, och jag satte mig bakom honom. Ännu en gång tog han mina armar och la dom runt hans midja.

- håll i dig. Sa han och gasade. 

Jag sprang in i huset och in till mamma. både hon och pappa satt vid köksbordet, dom såg riktigt arga ut. 

- Hej... Sa jag försiktigt när jag kom in i hallen. Jag stängde ytterdörren efter mig och satte mig vid bordet.

- Vem är personen du sov hos inatt Saga? Sa mamma utan att släppa blicken från mig. Det kändes nästan som om

jag var på polisförhör eller nåt.

- Omar, en i skolan, han som höll i festen. Sa jag och suckade. Kunde dom inte bara ge mig mitt straff och sen var det klart? Var dom tvungna att krångla till det? 

- Varför ringde du inte och sa nåt? Frågade pappa besviket.

- Jag visste inte äns att jag somnade där... jag bara somnade, och så var killarna snälla och väckte mig inte, utan lät mig sova kvar. Det är allt, inget hände. det är lungt, sa jag och höjde på öhonbrynen.

- Det är för i helvete inte lungt! Skrek mamma. Pappa la en hand på hennes axel som betydde att hon skulle lungna ner sig. 

- Förlåt, det var inte meningen. suckade jag igen.

- Det är lungt Saga. men du gör inte om det! Sa pappa. mamma kollade på honom med en arg blick och skulle precis säga nåt, men pappa stoppade henne från att prata. 

- Kan jag gå? sa jag och log mot pappa. Han nickade till svar. Det första jag gjorde var att ringa Felicia. Sov hon fortfarande? Jag slog in hennes nummer, hon svarade efter bara några signaler.

- Saga? sa hon från andra sidan.

- Hej, ville bara kolla så allt är okej? 

- Om allt är okej?! JAG SOV HEMMA HOS OMAR. skrek hon i luren. jag skrattade.

- sa han nåt mer då? frågade jag och log för mig själv.

- JAA! Han tyckte du, jag, Felix och han skulle hitta på nåt ikväll. det kan vi väll göra? Frågade hon snällt. Jag kände hur jag stelnade till. Han höll vekrkligen på att fånga mitt hjärta, dendär Felix, tänkte jag. skulle jag följa med? 

- Jag vet inte Felicia... suckade jag.

- Men snälla då! För min skull! Bad hon. 

- Okejdå, men jag gör det bara för att vara snäll! Felicia började skrika av lycka på andra sidan. 

- jag ringer dig senare, puss. sa hon och la på. Jag la mig ner i sängen, kollade på klockan. 13.00. jag suckade, och tillslut somnade jag. 

Jag vaknade av att nån satt och skakade mig. jag kollade irriterat upp, trodde det var mamma. men framför mig satt Felicia. 

- vakna då Saga! klagade hon.

- mm? sa jag och reste mig upp i sängen.

- Jag har försökt ringa dig minst 10 gånger! Vi ska möta Omar och Felix om en halvtimme och du ligger och sover! skrek hon. Jag reste mig hastigt. 

- Vad ska vi göra? äta ute eller? sa jag samtidigt som jag började rota i garderoben. 

- Neej, bio! sa hon stressigt. Jag plockade fram ett par svarta jeans och en gullig vit topp. sedan sprang jag in i badrummet och blrjade sminka mig. Felicia stog utanför och kollade på klockan var 3dje minut. När jag äntligen var klar sprang vi mot bion. 

- Det här känns inte som en bra ide, sa jag till Felicia.

- Saga. Omar bjöd ut mig. bättre än såhär blir det inte, sa hon och tog min hand. Jag kollade på henne och log. framme vid bion stog killarna och väntade. Jag gick fram och gav Omar en kram, och sen en till Felix.

- Hur mår du? frågade Felix medan jag var i hans varma famn.

- bra antar jag, sa jag och log. Han försökte ta min hand, men jag dog snabbt bort den. följ planen. tänkte jag. vi gick in i salongen och satte oss. Jag hade inte äns orkat fråga vad det var för film, för igentligen hade jag inte direkt brytt mig. Jag gjorde det här för Felicias skull, inte filmens. Jag satte mig ner och Felix satte sig bredvid. efter ett tag la Felix armen runt mig, och jag lät honom sitta där och hålla om mig. Jag kollade på honom och såg hur han verkligen njöt av stunden.

Felix Perspektiv

Jag satt med armen runt Saga, kände hennes andetag på min hand, vilket gjorde att varje gång hon andades rös jag i hela kroppen. Jag kollade på Omar och Felica. Felicia satt inte längre i sin egna biostol, utan i Omars famn och hånglade. Jag kollade ner på Sagas läppar. Jag ville bara kyssa dom, på en gång. Jag kollade upp på Omar och Felicia igen, nej, jag klarade inte av det.

- kom, viskade jag i Sagas öra. Jag såg hur hon kollade konstigt på mig. jag nickade och drog med henne ut från salongen.

- Vad? sa hon och la armarna i kors. 

- Jag klarar inte av att va där inne utan att få kyssa dig Saga, sa jag och hon kollade stelt på mig.

- Har inte jag redan förklarat för dig, att jag inte vill? sa hon och jag suckade.

- Men snälla Saga. jag vet inte vad jag ska göra, vad vill du att jag ska göra? sa jag och kollade trött på henne.

- Jag vill att du ska vara min vän Felix. till och börja med i alla fall. 

- Okej, vi kan gå hem till mig då? Göra nåt kul. som vänner. skita i den här filmen? sa jag och kollade på henne. Hon nickade och vi började gå i tystnad. Det var mörkt ute, och jag funderade på om jag skulle erbjuda henne min kofta. Hon hade bara en tunn liten tröja, så hon borde frysa. 

- Här, jag ser att du fryser. Sa jag och började ta av min kofta. Hon kollade en stund på mig, och tog sedan emot tröjan.

- Tack, sa hon och log. hon tog på sig tröjan och vi fortsatte gå. När vi kom fram till mitt hus gick jag och låste upp dörren, ingen var hemma så det var mörkt i hela huset. 

- såå, här bor jag. Sa jag och log mot henne. Jag såg hur hon kollade sig omkring.

- det är fint. Sa hon och fortsatte kolla sig omkring.

- Är du hungrig då? frågade jag och gick mot köket. Hon nickade och följde efter. Jag tog fram två pizzor.

- Blir det bra? frågade jag med ett leende. Jag var glad att hon hade följt med, även om hon var ganska tyst.

- Det blir perfekt, log hon tillbaka. Jag la in pizzorna i micron, och ställde mig framför henne. Hon kollade rakt in i mina ögon.

Sagas Perspektiv

Om han bara visst hur mycket jag igentligen ville kyssa honom. Men jag kunde inte. Jag var tvungen att spela svårfångad. Han stog där framför mig och bara kollade och log. plötsligt började jag skratta. det var så töntigt, att vi bara stog där och stirrade på varann. Felix började också skratta, och jag slet bort blicken.

- Du måste väll erkänna att du känner nåt för mig ändå, sa han tillslut. Jag kollade allvarligt på honom. 

- Det här är det jag menar. Du tror du kan få precis vem du vill, men nej, du kan inte få mig så lätt. sa jag och satte mig ner vid hans köksbord. Var han tvungen att säga sådär? Jag som trodde vi kunde få det ganska kul. Han kollade på mig en lång stund.

- Jag vet, jag är för självisk. förlåt. Jag ska sluta, vi kan vara vänner. Sa han och nickade. Jag nickade tillbaka, och sen pep micron.