OUR LOVE DEL 5

Tidigare

- jaa, jag bor typ här. skrattade han och pekade på en fin villa. Jag kollade förvånat på huset.

- Oj, det är ju jättefint! log jag. ha nickade. Vi stog tysta ett tag, det blev lite pinsamt.

- Men du, jag måste nog gå, sa jag och började gå. 

- vänta! Du har inte lust att komma in ett tag då?

---

Jag stannade och kollade på Felix. Skulle jag? nej, det kunde jag inte. inte i dom här kläderna. plus att jag skulle faktiskt följa min plan. 

- Nej jag måste gå hem.... men tack ändå, sa jag och klämde fram ett leende. Felix nickade besviket och gick upp mot huset. Jag kom på att jag inte hade nån aning om vart jag var. Jag suckade. jag var tvungen.

- Felix! Skrek jag precis när han skulle stänga dörren. Han öppnade den igen och gick ut. 

- aa? han höjde på ögonbrynen.

- jag... är lite vilse... eller asså, jag vet inte hur jag kommer hem... sa jag och kliade mig i håret. Felix skrattade och sprang ner till mig igen. Han stannade och kollade på mina läppar i några sekunder, så jag vände snabbt på huvudet. 

- Ska jag skjutsa dig? frågade han och nickade bort mot sin moppe. Jag tänkte. skulle jag låta honom? var det verkligen en bra idè? jag suckade.

- det skulle vara jättesnällt. log jag. 

- men du? fryser du inte? Han kollade på mina armar som hade fått gåshud. jag hade ju bara sportbh på mig, så det var lite kallt. men jag visste vad han skulle göra, han skulle ge mig sin kofta. jag var tyst ett tag, Så han tog av sig tröjan och gav den till mig. Jag log försiktigt och vi började gå mot moppen. Han räckte mig en hjälm, jag tog på den och satte mig bakom honom på moppen. 

- du borde nog hålla i dig i mig... Sa han, tog tag mina armar och la dom runt hans midja. jag himlade mot ögonen fr mig själv, men gjorde som han sa. sedan gasade han och körde med full fart. 

- här är det! Sa jag när vi var vid mig. Jag hoppade av moppen, tog av mig tröjan och sträckte den mot Felix.

- ta den sålänge, sa han och log. Jag tvekade, men tod på mig koftan igen. 

- Tack Felix. Sa jag och log. Han log tillbaks. jag kunde se, hur gärna han ville kyssa mig. Han svalde, vände sig mot moppen igen. hoppade upp på den, och startade. Jag ville säga nåt mer, men vad? Han åkte och vinkade. Jag vinkade tillbaks och gick in i mitt hus igen. Mamma stod i dörren och tittade när jag kom in.

- wow, ta det lungt. sa jag och spärrade upp ögonen.

- Vem var han? Och varför i hela friden åkte du moppe? Sa mamma och skakade på huvudet.

- en kille i skolan bara. sa jag och la armarna i kors.

- och varför åkte du på hans moppe? sa mamma en gång till.

- för han erbjöd mig skjuts, och så tackade jag ja. Sa jag och försökte gå förbi mamma. Hon stoppade mig.

- Och varför har du på dig hans tröja? mamma skakade på huvudet igen.

- För att han gav den till mig när jag frös?! svarade jag irriterat.

- inte okej Saga. Man kan inte göra så! Du har knappt kännt han en dag! skrek hon.

- jag gör vad jag vill. sa jag och puttade henne åt sidan.

- kom tillbaka ner hit nu! Skrek mamma och pekade på marken framför henne. Jag suckade, gick tillbaka med armarna i kors.

- Vi är bara vänner mamma. låt mig. suckade jag. Hon kollade länge på mig.

- Jag vill inte att du åker moppe, och verkligen inte med en kille! sa hon. Jag blundade och försökte lugna mig från att inte skrika rakt ut.

- du är ju dum i huvudet. sa jag kort, vände upp mot mitt rum. Jag fick väl göra vad jag ville? det var väl inte hennes val? jag tog upp mobilen. massor meddelanden från Alice. Juste! Jag hade ju lovat att ringa henne. Jag slog in hennes nummer på mobilen och tryckte den mot örat. Hon svarade efter bara två signaler.

- Saaagaaaa! Sa hon glatt från andra sidan.

- Heeeeej!  svarade jag lika glatt.

- ååh, nu måste du berätta exakt allt!

- hahahha, det kan ta ett tag, suckade jag.

- har det hänt nåt? frågade hon orligt.

- nej, jag bara.... krånglar till det. suckade jag igen. Sedan berättade jag allt. Om felix och hans "gäng", Felicia, bråket med mamma, mitt nya rum, allt.

- oj... Kan det äns hinna hända så mycket på en dag? skrattade hon. 

- tydligen... skrattade jag tillbaka.

- men du, följ planen. Tänk om Felix är värsta idioten, jag vill inte att nåt ska hända dig. fattar du? 

- jag vet... men det är svårt, jag träffar honom överallt känns det som...

- vänta ett tag. Det kommer lösa sig, lovar. Hon lät lugn.

- älskar dig. sa jag och kände hur tårarna började rinna. Hur skulle jag klara mig utan henne? 

- Jag älskar dig också. vi ses snart. sa hon säkert.

- lovar. Jag torkade bort en tår som var påväg ner mot näsan, och sedan la jag på. jg la undan mobilen, la mig i sängen och kollade upp i taket. 

 

Nästa morgon vaknade jag av att mamma drog upp rullgardinen. solen sken rakt in i mina ögon, och jag blev bländad.

- mamma! skrek jag och la en kudde framför ansiktet.

- Upp nu! sa hon och drog bort mitt täcke.

- SLUTA! skrek jag över hela huset.

- Tyst! du väcker ju hela gatan! sa mamma och försökte ta min kudde också. Jag höll i den hårt.

- släpp då! s ajag och började sparka med benen.

- Bara om du går upp. sa mamma bestämmt och drog ifrån mig kuden.

- vad är ens klockan?! sa jag irriterat.

- 06:00, du måste gå om en timme. sa mamma och började dra i min fot.

- lägg av! skrek jag.

- om du inte går upp nu blir det avdrag på månadspengen! Sa mamma retsamt och lämnade rummet. Jag suckade, ställde mig upp och kollade mig i spegeln. Jag suckade över hur jag såg ut, gick in i badrummet, tog en snabbdusch, och sedan gjorde jag mig iordning. 

klockan slog 07:15, jag sprang ut ur lägenheten, bort mot skolan. Jag såg Felicia stå längre bort på gården, så jag sprang flåsande dit.

- stressig morgon? frågade Felicia och fixade till mitt hår som antagligen stod åt alla håll.

- skoja inte, suckade jag. hon skrattade och vi gick in mot byggnaden. Jag kollade på mitt schema, Spanska. Jag sa hejdå till Felicia och gick med snabba steg mot Spanskasalen. 

 

 

 

 

 

Hittar inte del 6,7 och 8 :/

Du skriver jättebra, men tänk på stavningen.
Det blir lite jobbigt med alla stavfel. Men annars jättebra, ser fram i mot att läsa resten också.
Du har aldrig tänkt på att ge ut det här i bokform? Tror många skulle uppskatta den och känna igen sig :) Tack för bra läsning! Nu har jag något att förgylla höstkvällarna med :)

Hej! Jag hittar inte del 6, 7, 8, 9, 10 eller 11?